Vilodag för Frenchie idag och själv har jag tittat till Nilo på hans bete.

Under eftermiddagen har vi haft gäster och jag fick plocka fram mina grill-skills mellan regnskurarna.

Det har de senaste veckorna inte varit lätt att veta vilket väder som väntar ens den närmaste timmen och så kommer det nog att vara ett tag framöver också. Själv är jag nöjd så länge det inte ösregnar och fläktar det är det en bonus.

Jag har sedan tidigare bestämt att jag bara ska åka och träna på tävlingsplatser där jag senare avser att tävla men idag gjorde jag ett undantag och åkte till Stensäters ryttarförening som hade en Pay and ride (jag red MSV B:2).

Och jag säger det direkt; jag hade gärna tävlat där i framtiden men det har varit så få startande där de senaste gångerna det ordnats dressyrtävlingar så frågan är om blir fler.

Väldigt synd tycker jag för den största anledningen till att jag åkte dit idag var att jag visste att jag skulle få rida på top class underlag samtidigt som Frenchie fick möjlighet att verkligen se en tävlingsanläggning som heter duga.

Bilden ovan tog jag för något år sedan och skyller dagens fotografibrist på att jag hade huvudet fullt av andra tankar än att fota.

Frenchie skötte sig helt perfekt inne på tävlingsbanan och inte lika perfekt när jag red fram, i alla fall inte initialt.

Tex slängde han sig handlöst åt sidan för ”något” ( jag trooooor det var ett ekipage han såg på långt håll men är inte säker) och jag säger bara ”älskade säkerhetshandtag”! Utan det hade jag säkert ramlat av för det går med en kobras hastighet när min lilla sötnos far iväg i sidled.

Hur som helst så blev det totalt en jättebra erfarenhet för oss som ekipage och jag hoppas att Stensäter trots allt inte ger upp på oss dressyrryttare!

Och ekipaget innan mig red Grand prix som träning….det ser man inte varje dag på en Pay and ride. Dessutom såg det jättefint ut!

Idag blev det ett pass på utebanan där jag red lite sekvenser ur MSV B:2-programmet och precis när jag var klar började min lilla ponny att galoppera runt i hagen.

Han var ansatt av en riktig fluginvasion insåg jag och trots att han vanligtvis är mycket misstänksam när man kommer med Ultrashielden i högsta hugg så lät han sig mer än villigt sprayas. Och så fort vätskan landat på honom blev han både lugn och insektsfri så nog tusan har medlet effekt.

Jag är absolut för att prova en hel del DIY-grejer men att göra eget insektsmedel skulle jag aldrig ge mig i kast med. Jag fattar att Ultrashield säkert inte är det mest miljövänliga osv men jag tror helt enkelt att det är det mest effektiva och vill inte utsätta hästarna för den oro småkrypen kan orsaka.

Eftermiddagen har fördrivits i vänner sällskap; det var så pass soligt att vi kunde sitta utomhus vilket jag faktiskt inte hade räknat med fast det är sommar.

De senaste veckorna har skurarna avlöst varandra på Ryhus och jag gissar att andraskördarna i Skåne kommer att räcka för att det inte ska bli ett nytt 2018. I alla fall har de desperata uppropen efter stråfoder upphört helt på nätet vad jag har märkt i alla fall.

Jag vill aldrig slänga sådant som går att använda vettigt och när grenar behöver kapas kan det därför hända att en del blad hamnar i den lilles box.

Jag vågar bara ge honom sådant jag säkert vet hästar kan äta men det känns bra att han har något extra att pilla med i boxen samtidigt som det naturen ger kommer till användning. Precis som med brännässlorna. Och han älskar inte precis höt jag ger just nu så han uppskattar säkert lite omväxling.

Den gode Frenchie har visat upp sig på en träning för Nina och det gick bra. Idag hade vi t.o.m. publik då min vän Ida kom för att titta på oss. Annars är det nästan bara Nina och jag i ridhuset under mina träningar och det är ju om inte annat bra ur smittskyddssynpunkt.