Har ni börjat få diverse flygfän i och kring stallet/ hagarna?

Vi har inte ”en myra” än så länge och jag njuter så länge det varar.

I och för sig har vi alltid relativt flygfä-fritt men jag brukar ändå sätta på Vicke ett insektstäcke under delar av sommaren.

Sedan har vi mycket svalor i stallet och frågan är hur stor deras förtjänst är att vi har så flugfritt?

Jag brukar alltid reagera (för att inte tala om mina hästar) om jag besöker andra anläggningar där det brukar vara långt mer flugor som irriterar enormt (eftersom man är så ovan).

Ibland anklagas vi dressyrryttare för att vara fegisar som stänger in oss och hästen inom ridhusets 4 väggar och sällan lämnar detsamma.

Idag tänkte jag att vi kunde diskutera hur det står till med vårt mod för jag kan inte påstå att ”anklagelsen” enligt ovan och enligt min erfarenhet är heeeelt gripen ur luften även om den absolut inte gäller alla ryttare, vare sig de främst rider dressyr eller inte.

Men många vittnar om att de tex har blivit fegare med åren eller när de har fått barn, att man undviker vissa moment i ridningen som att kanske galoppera de dagar hästen känns spänd eller att man helst inte rider ut.

Någon vågar/ vill inte hoppa för att man tycker det är läskigt, andra har olika avrastningsritualer innan de sitter upp osv.

Är detta något ni känner igen och tycker ni att ni har ändrat er över tid? Var ni modigare förr och om ja, vad har orsakat att ni är mer försiktiga idag? Har ni bara blivit mer medvetna om vad som kan hända om olyckan är framme eller HAR olyckan varit framme?

Själv började jag inte rida förrän jag var 15 år gammal så jag har aldrig haft någon period av ”rida barbacka i full galopp på knappt inrida ponnyer” som en del vittnar om att de har ägnat sig åt i sin barndom.

Jag har faktiskt aldrig varit för att rida snabbt och bockande och brallande hästar har alltid skrämt mig så jag har aldrig velat rida sådana djur och har ju också väldigt medvetet köpt snälla hästar (så långt man nu kan veta att en unghäst är eller kommer att bli snäll).

Sedan jag ramlade av och hade ont i min nacke i flera månader har jag blivit försiktigare med att hoppa- jag gör det fortfarande men på ännu lägre höjder än tidigare.

Annars känner jag mig inte som någon fegis direkt utan tycker väl att jag rider som jag alltid har gjort- utan direkta restriktioner men med användandet av sunt förnuft.

Om det blåser full storm tex så rider jag inte ut och inte heller ger jag mig ut i miljöer som jag vet är väldigt skrämmande för min häst.

Upptäckte tex förra sommaren att Vicke är otroligt rädd för kor på nära håll och efter 2 incidenter där han blev fullständigt okontaktbar och faktiskt farlig så känner jag idag att det liksom inte är läge att tvinga honom att acceptera kor utan jag väljer hellre att rida där kor inte befinner sig så nära oss att vi inte har alternativa vägar att tillgå.

Men nu vill jag höra om era erfarenheter!

Dagens frågor på bloggen är:

När ramlade du av senast och hur gick det till? Slog du dig?

Hur många gånger tror du att du har ramlat av totalt under ditt liv som ryttare?

Jag har ju alltid hävdat att ordstävet att man ska ramla av 100 gånger innan man blir en riktig ryttare är bullshit- ramlar man av så många gånger har man antingen en usel balans eller rider på en för ändamålet olämplig häst men kanske har jag fel, eller?

Själv ramlade jag senast av för 5 månader sedan och det skedde som i majoriteten av de gånger jag ramlat av i samband med hoppning.

Vicke snubblade till över en bom och gick ner på knä och jag voltade liksom över honom.

Sträckte min nacke REJÄLT och hade ont i månader efteråt.

Annars har jag tack och lov sällan gjort mig särskilt illa vid avramlingar och merparten har gått till så att en häst har tvärnitat framför ett hinder och jag har dråsat i backen.

Jag har ju alltid valt/ ägt mycket snälla hästar så rena ”rodeo-avramlingar” eller dito i vettlös sken har jag tack och lov varit väldigt förskonad från och om jag ska uppskatta hur många gånger jag totalt har haft mark-känning så skulle jag väl gissa på sammanlagt kanske 20-30 gånger under 30 år som hästägare. När jag red på ridskola i ca 5 år hände det kanske 5 gånger.

I morse när jag mockade hittade jag detta lilla gosedjur i Vickes box?!?!

Såvida han inte har börjat leka med nallar är min teori att leksaken följt med i halmpressen förra sommaren?

Det blev väldigt intressanta diskussioner kring åt vilket håll man ska sätta på strykkappsremmarna igår, både här på bloggen och på Facebook.

En del varnade för senskador och åsiktsvågorna gick höga.

Jag låter det för egen del vara osagt om man kan orsaka just en senskada med felaktigt påsatta strykkappor men tänkte delge er vad som nyligen hände mig eller rättare sagt min stackars häst:

Jag hade ridit på morgonen innan hagutsläpp och eftersom Vicke blev svettig spolade jag av honom.

Eftersom han skulle ha både bootsen och strykkapporna på sig även i hagen tog jag aldrig av dom när jag satte igång duschen men jag försökte att inte blöta ner skydden.

Efteråt släppte jag ut Vicke i hagen, tog in honom efter 6-7 timmar, tog av skydden och märkte inget.

Men nästa dag?!?!?!?!

Båda frambenen var MYCKET tjocka och ömma och jag kan inte tro annat än att det var de blöta skydden som orsakade detta trots att jag inte drar åt resår-flärparna särskilt hårt.

Men det har räckt för att orsaka svullnad och smärta- den saken stod klar.

Det ska sägas att Vicke har haft dessa skydd dagligen i säkert ett halvår, både vid ridning och i hagen men då har jag alltså inte ”vattnat” dom och sedan låtit honom stå med dom på sig.

Jag fick verkligen dåligt samvete och Vicke kom undan med blotta förskräckelsen kan man säga; han var svullen i benen i 2-3 dagar men inget mer än så.

Men jag kommer aldrig någonsin att slarva på detta viset- det är en sak som är säker!

Intressant att sååå många ryttare frivilligt går över till att tävla på träns även i de högre klasserna!

Bra tycker jag men man måste ju osökt fråga sig hur vettigt det är att ens rida på kandar?

För om det var BÄTTRE så skulle ju inte så många ryttare numera välja träns?

På den tiden det bara fanns en MSV B-klass som man FICK tävla på träns (vilket jag utnyttjade till fullo på tungfels-Decima) fick jag nästan känslan av att det sågs som något negativt och det var väldigt ovanligt.

Idag hoppas jag att domarna premierar dom som väljer tränset!

Nyligen diskuterade vi ju åt vilket håll nosremmen ska spännas (änden neråt eller uppåt) och idag undrar jag hur ni anser att dessa benskydd ska sitta?

Ska resår-flärparna (till höger på bilden ovan) peka bakåt eller är det ”skyddet” utanpå (till vänster på bilden ovan)  som ska göra det?

Håller ni med om att detta är fel och att detta….

…är rätt?

Jag personligen gör det men har sett många som gör tvärtom mot bilderna.

Vet ni hur er hovslagares policy är när det gäller på olika vis svårskodda hästar?

Jag tycker inte att det är det minsta konstigt om hovslagare tar mer betalt för dessa- man får nog vara glad om det finns någon som vill ta sig an ens bökiga och/ eller extremt tunga häst.

Vet hovslagare som INTE skor ”dumma” hästar eller kräver att de fått Plegicil eller liknande för att sko och med tanke på hur skadade de kan bli av en konstrande häst har jag som sagt full förståelse.

Nu har ju alla mina hästar varit snälla att sko men jag har också alltid gjort så att jag har varit med de första gångerna eftersom flera av dom har varit unghästar när jag har köpt dom.

Det har känts tryggast för mig också- att med egna ögon se hur hästarna tar sko-situationen.

Efter några gånger har hovslagaren klarat sig själv och det är också skönt att slippa ta ledigt från jobbet osv för att få skor på hästen.