Läser följande superroliga text på Facebook skriven av en mångårig bloggläsare och jag kan inte annat än nicka igenkännande eftersom jag har haft precis lika galna drömmar för egen del.

Gissar att ni också känner igen er?

Drömde att jag skulle rida Briar på Friends. Började rätt bra men sen hade jag ingen aning om vilken väg jag skulle rida. Fick avbryta och gå ut för att fråga Jan Brink vad som ingick i programmet. Han hade också glömt. Jag blev jättearg och insåg dessutom till min fasa att det även ingick byten i varje, piaff o passage o massa annat som jag inte hade en aning om var jag skulle lägga i programmet. Publiken började trötta och ville gå så domarna fick resa sig upp och ryta åt alla att sätta sig ner medan de väntade på att jag och Briar skulle komma in igen..Jag var helt svettig när jag vaknade.

Så här skriver en bloggläsare:

Fråga till andra läsare: vad är det för saker som man tycker att man MÅSTE göra med hästen? Jag läser på XX:s blogg där hon skriver ’torka mulen med våtservett och sätta vaselin i mungiporna, ett måste före varje ritt’ – VARFÖR undrar jag!?!?

Tja….det kan man verkligen undra och själv har jag inget bra svar på den frågan.

Det skulle möjligen vara om man har en häst med väldigt känslig hud runt mungiporna och där det lätt uppstår skav men i rent förebyggande syfte verkar det konstigt så vida man inta har för vana att slita och dra hästen i munnen….

Jag kan själv också ibland reagera på ”överdrivna vanor” som att hålla på och spola ben, smörja hovar och dylikt för jämnan men så länge inte hästen får mugg och kassa hovar av att ständigt få dessa nerblötta så får det väl vara upp till den som har för mycket fritid att ägna sig åt detta.

Själv prioriterar jag viktigare saker i livet och tror inte heller att HÄSTEN personligen liksom mår bättre av lackade hovar men som sagt, det skadar oftast inte.

Men tillbaka till läsarens fråga: har ni några liknande issues?

Jodå….ovan stämmer bra på mig, både vad gäller Facebook och Instagram.

Båda innehåller till stor del bilder på antingen Vicke, Soya, Gullis eller Hatten och väldigt sällan bilder på mig tex.

Men hur är det för er del: har ni Facebook och Instagram och vad använder ni det till?

Jag kan på rak arm faktiskt bara komma på en vän som varken har det ena eller det andra- det känns som att det är väldig ovanligt att i alla fall inte ha Facebook?

På en tävling nyligen såg jag något som jag reagerade över: en höggravid kvinna gick tvärs över framridningen fullständigt försjunken i sin mobiltelefon! Hon hade inte den minsta koll på omgivningen!

Men sedan tänkte jag att jag själv inte är mycket bättre.

Jag går OFTA och stirrar ner i telefonen samtidigt som jag tex är ute och går med Soya även om vi då går på vägar/ stigar som är väldigt skyddade och utan vare sig trafik eller ens mötande människor.

Ärligt talat tycker jag att det är ett bra tidsfördriv och lite ”slå två flugor i en smäll”- jag hinner både svara på mail tex och motionera hunden.

Känner ni igen er eller är ni restriktiva med när och hur ni använder telefonen?

Kan ni messa medan ni rider och gör ni ”annat” via telefonen till häst eller när ni är ute och går?

Ett ämne som jag tagit upp någon gång tidigare och som aktualiserades härom dagen då jag pratade med en person om en gemensam bekant som nu fått sin häst såld…detta efter mycket lång tid i ett försäljningsstall.

Jag har otroligt svårt att förstå hur de som lämnar bort en häst värd under 100.000 till försäljning resonerar liksom de som säljer själva och hårdnackat vägrar att gå ner i pris trots att hästen förblir osåld i många månader.

Om vi ska börja med den första gruppen; de som lämnar en häst värd 100.000 eller mindre till försäljning:

De flesta seriösa försäljningsstall tar runt 10.000 per månad för att inhysa och rida hästen och det man riskerar är att hästen blir kvar där i alla fall några månader innan den blir såld.

Säg att hästen står där i 3 månader (ingen ovanligt enligt min erfarenhet): då har man betalat 30.000 och får alltså själv på sin höjd 70.000 för en häst som man ursprungligen velat ha 100 000 för.

Hade det inte varit smartare att sälja hästen själv för 70.000 DIREKT i stället för att riskera att någon händer med hästen under de 3 månaderna i exemplet. Dessutom ska ju hästen hållas försäkrad och skodd under denna tid = ytterligare kostnader.

Jag vet hästar som i princip kostat ägaren mer att ha i försäljningsstall än vad de sedan fått ut vid en försäljning- helt obegripligt enligt mig.

Samma sak med de som försöker sälja sin häst i många månader men vägrar att gå ner i pris.

Där vet jag också hästägare som lagt ut långt mer på stallhyror osv än vad de sedan fått när hästen väl sålts- bara för att de ”inte ville skänka bort hästen”?!?!?

Jag undrar om det är någon form av prestige som är inblandad i ovan märkliga resonemang och ageranden; att man känner att ens häst är mer värd än att ”slumpas bort” fast ingen uppenbarligen är intresserad av att köpa?

Ja, inte vet jag men jag har ju själv inte fallit i denna fälla vilket jag är mycket tacksam över.

Jag försökte sälja Archie för runt 100.000- hade en mycket seriös köpare som drog sig ur varpå jag valde att sälja för 60.000 eftersom jag märkte att intresset för min häst var väldigt svagt (mycket beroende på att han hade haft fång vilket jag har all förståelse för att folk är livrädda för).

Så fort jag bestämde mig för att sälja Archie svalnade mina känslor för honom rejält liksom framför allt min lust att träna och rida honom.

Att stå och hålla en sådan häst i kanske månader framöver och till en månadskostnad på lågt räknat 5000 (utan träningar och tävlingar)….tja..på några månader hade jag ”förlorat” ganska mycket pengar.

Nej som sagt; jag förstår inte hur en del som vill sälja sin häst räknar men i slutändan blir det alltid någon som tjänar på detta- dock inte säljaren själv.

Om man köper en häst från utlandet och säljaren uppger att hästen från detta land har vissa resultat; tycker ni att det räcker med säljarens ord eller ska man själv ha undersökt saken för att anses  ha fullföljt sin undersökningsplikt?

Här i Sverige har vi ju utmärkta TDB men jag har ingen aning om hur lätt eller svårt det är att kolla upp hästars resultat i anda länder och det kanske skiftar en del också?

Jag tycker att man många gånger har hört om hästar som har gjort både det ena och det andra i tidigare land (läs: presterat på ganska hög nivå) och när de sedan säljs förhållandevis billigt i Sverige så börjar man undra om uppgifterna egentligen stämt eller inte.

Så klart kan en häst förändras över en natt höll jag på att säga och bara för att den tidigare utfört stordåd behöver den så klart inte göra det i Sverige och hos en ny ägare men jag undrar ändå hur pass vanligt det är att det ljugs om prestationer och om man på något sätt hade kunnat ”reklamera” ett sådant köp om man i efterhand inser att man fått felaktiga uppgifter som man trott på men inte kollat upp själv?

Ibland tänker jag att det är tur att ingen hör mina konversationer med Soya…..

Nyligen har det kommit en ny tjänst som ni kan läsa om här!

Vad tänker ni om detta koncept?

Är det en tjänst ni skulle kunna tänka er att använda och i så fall varför eller varför inte?

Priset (99 kronor) är ju i dagsläget väldigt modest men det framgår inte vad det kommer att kosta därefter och det kanske påverkar viljan att använda tjänsten eller ej tänker jag?