Härom dagen visade en stallkamrat mig ett av sina träns som hon berättade att hon hade gått och sneglat på i flera år innan hon slutligen köpte det (det kostade några tusen vilket var anledningen till att hon drog på det).

Idag undrar jag vad som står på er önskelista och vad ni går och klämmer på i ridsportaffären och tänker ”en dag…..”?

Har ni haft någon speciell sak som ni önskade er länge innan ni de facto slog till och köpte den och motsvarade saken därefter era högt ställda förväntningar eller blev det lite av ett antiklimax efter så lång tids längtan?

Själv brukar jag sällan gå och tråna efter saker; vill jag ha något ska det vara nu, genast eller meddetsamma om inte igår. Och kan det inte bli på det viset kan det mycket väl hända att min längtan går över.

Mitt back om track-täcke var en sak som jag drog på i alla fall någon vecka innan jag köpte det- jag tyckte helt enkelt att det var väldigt dyrt i jämförelse med alla mina Ullaredstäcken.

Om jag inte minns fel kostade Back on track-täcket mellan 1500 och 2000 kronor och det har inte motsvarat förväntningarna eftersom passformen inte är optimal.

Merparten av mina täcken från Gekås sitter bättre och dom har alla kostat mellan 300 och 500 kronor typ…

Har skrivit om detta förut och fortsätter att reagera på det; det faktum att det numera inte alls är ovanligt att folk lägger upp bilder på jättesmutsiga hästsaker som de vill sälja.

I princip alltid skriver man att sakerna kan tvättas om köparen önskar det och jag måste i mitt stilla sinne undra varför man INTE hellre skulle köpa en ren än en skitig grej?

Det skulle väl vara om det stod något i stil med ”om du köper täcket skitigt kostar det 200:–, vill du att jag tvättar det först kostar det 250:–” men så har jag inte sett att säljare skriver.

Och VARFÖR har det blivit så att man annonserar ut smutsiga saker (hästtäcken framför allt)?

Är det för att just täcken är lite omständliga att tvätta?

Vill man inte lägga ner möda på något om man riskerar att man har gjort det i onödan (dvs om man inte lyckas säja varan)?

Så tror jag att det kan vara och så har det väl alltid varit bara det att det nu har blivit mer accepterat att sälja smuts?

Det kanske bara krävdes att liksom sätta den bollen i rullning och så blir det mer och mer accepterat?

Skulle ni själva kunna tänka er att annonsera ut något så här skitigt eller hade ni tyckt att det var pinsamt?

Scenario:

Klockan är 8 på morgonen.

Du har en inplanerad träning i dressyr/ hoppning nästa eftermiddag (dagen därpå).

Under vilka av nedan omständigheter ställer du in träningen:

*Hästen har tappat en baksko

*Hästen är jättelös i magen (vilket den inte brukar vara)

*Hästen har fått mugg på ett ben och är lite svullen i detta

*Dina tyglar har gått sönder

*Du känner att en förkylning är på gång

Som en spinoff på ett inlägg tidigare i veckan och efter ett tips från bloggläsaren Trasselkvast tycker jag att vi idag ska diskutera huruvida småbarn hör hemma i ”offentliga stall” (dvs andra stall än ens egna om man nu råkar ha eget stall):

Ja, vad säger ni?

Är det ok att ta med sig småbarn till stallet och under vilka förutsättningar?

Själv tycker jag att det är en komplex fråga där svaret kan variera dels beroende på vem man frågar och också på vad barnets förälder ska göra i stallet.

Kanske tycker man att det är mer ok om någon tar med sig småbarn om man ”bara” ska mocka och fixa med foder medan man kanske störs mer av om hästägaren även vill rida samtidigt som barnet ”springer omkring” i stallet eller ligger i en vagn och skriker eller vad vet jag?

Jag gissar också att de som INTE har barn är mindre toleranta mot barn i stallet än de som själva har eller har haft småbarn?

Jag ska inte sticka under stol med att jag inte är förtjust i varken skrikande bebisar eller småbarn som springer ”överallt” i stallet/ på läktaren till ridhuset.

Stallet är min ”fristad” där jag gärna vill ha lugn och ro och kunna vara avslappnad och många gånger kan småbarn om inte annat utgöra en RISK.

För någon vecka sedan var det 2 småbarn (under 6 år gissar jag) som lekte precis vid framridningen när jag skulle tävla.

Utan att gå in på några detaljer så bedömde jag att barnen kunde skrämma både Vicke och andra hästar och jag sa faktiskt ifrån- det fanns ”tusen” andra platser där barnen kunde leka än precis invid framridningen.

Visst kan man tycka att hästar ska vara så ”fostrade” att de ska tåla barnlek i sin närhet och jag vet att framför allt dressyrryttare ibland anklagas för att vara väldigt sjåpiga med sina hästar och inte vilja att någon knappt nyser i deras närhet men hur det än är så tycker jag att säkerhet går före allt annat och hästar är trots allt levande varelser på många hundra kilo.

Sedan kan jag faktiskt också tycka synd om barn som tvingas följa med till stallet om de inte har det minsta intresse av att vara där.

Det kan ju bli rätt så många timmar och sker det frekvent så kan det ju inte vara så roligt för ett barn att sitta av tiden medan föräldern ägnar sig åt sin hobby.

Personligen hade jag som förälder också känt mig stressad av att ha barnet med mig men kanske gör man inte det om man HAR barn (vilket jag ju inte har så jag bara spekulerar).

Men det är svårt det där….och inte bara vad gäller stallet.

Jag kan ibland reta mig på de som har barn och som tycker att deras liv ska fortsätta precis som innan de fick barn vilket också tydligen ska innefatta att barnet ska få följa med överallt.

För mig är det obegripligt att man tex tar med sig späd/småbarn till Malmöfestivalen när det är som mest trängsel och folk knuffas överallt eller att samma barn tas med till Gekås/ Ullared under samma premisser.

Samma sak på restauranger där barnet kan gallskrika eller på andra platser där JAG faktiskt tycker att barn STÖR.

Det är måhända inte alltid så politiskt korrekt att påtala att man blir störd och jag menar inte heller att man ska leva som en eremit bara för att man får barn och tills dessa är stora nog att kunna ”uppföra” sig offentligt men det kan vara svårt att dra en gräns för vad som är ok och inte.

En del föräldrar är väldigt egoistiska och en del barnlösa är lika intoleranta mot allt vad barn heter så det är inte alltid så lätt att mötas.

Ni som hade häst när ni fick ert första barn- blev det som ni tänkte och planerade i förväg med hästen eller ställdes allt på kant när barnet väl var fött?

Hur planerade ni och hur BLEV det?

Som med även andra saker i livet som man ägnade sig åt innan barnafödandet tycker jag ibland att den gravida hästägaren har haft lite väl naiva föreställningar om vad det faktiskt innebär att helt plötsligt få ansvar för en ny liten människa.

Men jag har också sett de som i princip fortsätter med hästeriet mer eller mindre som vanligt- med eller utan barnvagn i stallet.

Ja, det finns alla varianter och beror säkert också på ”tusen” olika saker som tex om man rent fysiskt KAN rida.

Vet de som velat men inte kunnat rida pga olika ”bekymmer” efter förlossningen så det behöver ju inte bara handla om vad man vill utan som sagt vad man klarar.

Och sedan har man ju olika nätverk och partner eller ej och det påverkar säkert också.

Vissa har stor stöttning av både partner och föräldrar tex och då är det säkert också lättare att klara logistiken kring barn och häst än om man är en ensamstående förälder?

Ja som sagt; hur löste ni det och fungerade det bra eller inte?

Blev det som ni tänkte och om inte- varför?