Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Femtio nyanser av brunt

image

Schabraket jag köpte begagnat i förra veckan  

Insåg i morse att brown is the new black för min del.

Inte bara har jag för flera år sedan övergett allt vad svarta lädersaker heter (stövlarna är dock fortfarande svarta men inte träns, kandar, sadel och grimmor) utan nu har jag 2 vardagsschabrak i brunt som jag tycker är såååå snygga, Vickes stalltäcke är också brunt och regntäcket likaså.

Bortsett från att jag tycker att det vackra djuret klär bra i brunt så ÄR det ju en mer ”tacksam” färg än andra ljusare eller grällare diton- smutsen syns ju inte lika lätt ha ha.

Annars har ju blått alltid varit ett säkert kort för min del, inte när det gäller läder så klart (fast jag för länge sedan hade en tränare som tävlade i blåa läderridstövlar) men till tex täcken finns sällan en bättre färg enligt mig.

Vitt passar bäst på hästens ben eller som schabrak-färg men blir ju skitigt i rekordfart.

Vilka är era favoritfärger och vad skulle ni aldrig välja som färg på er utrustning?

När man är sadeldesperat

sadel

Det första JAG tänkte på när jag såg denna bild var hur jag (och många med mig…det vet jag) resonerade medan jag befann mig i sadeldjungeln letandes efter en enda jäkla sadel som passade till hästen med Sveriges sämsta sadelläge (Décima):

”Hittar jag bara en sadel som PASSAR så skiter jag i om den är grön med rosa prickar på”!

Utpekad?

dumbass

Nu var det förvisso väldigt länge sedan men det har hänt att någon har kommenterat SURT, antingen IRL eller i skrift att jag minsann har skrivit om just dom på bloggen fast jag i själva verket inte har skänkt just den personen en tanke på ”år och dar”.

Nej, vissa tillskriver sig själva en större betydelse i mitt liv än vad de de facto har ha ha.

Jag FÖRSÖKER faktiskt att aldrig skriva om någon så att personen går att känna igen FÖR ANDRA om det jag skriver är i negativa ordalag, om personen sedan själv känner igen sig eller TROR sig känna igen sig…tja…vad man tror och inte tror kan jag inte ta ansvar för.

Däremot har jag själv reagerat på hur en del skribenter verkligen kan skriva allt möjligt om personer i sin närhet som mycket lätt går att känna igen just utifrån skribenten.

Om jag tex skulle skriva något om min man är det ju inte så svårt att ”hitta” honom eftersom jag själv inte är speciellt anonym och då gäller det verkligen att tänka sig för…tycker jag i alla fall.

Men en del skriver om sin partner, sina barn, släktingar osv och avhandlar deras sjukdomar, ekonomi, politiska åsikter, sexliv…ja, verkligen allt mellan himmel och jord och det har jag väldigt svårt för personligen eftersom jag är övertygad om att många av de omskrivna inte har en aning om att de figurerar på olika forum, hur lätta som helst att känna igen.

Hoppas det löste sig!

Läste detta på Facebook i kväll vid 17.30:

Värsta tänkbara händelse håller på nu !!!!
 Lös häst ute vid väg 55 i Örsundsbro vid Enköping sedan kl 10 i morse.
Dom har prövat ALLT som finns. Men när man inte får komma närmare än 100-150m så är det lönlöst- Poliser har varit på plats och stoppat trafik och sänkt hastighet. Nu har vi ett team på 3 cowboys där ute som sitter på hästar och har lasso redo. Detta ser lite ljusare ut. Men är hästen inte fångad innan det blir mörkt så kommer den att skjutas.
Har NÅGON där ute tipps att ge ? Snälla dela detta !!! Hästen är ett halvblods sto på 3 år.

Ett superbra beslut tycker jag

Minns ni att jag hade ett inlägg om detta förra året?

Då som nu tycker jag att det är YPPERLIGT att man slutar att lotta ut hästar av många olika anledningar.

Precis som det nämns i länken så är det verkligen inte ett hastverk att bli hästägare utan ett beslut som borde rendera både rejält med eftertanke och matchning av häst kontra ryttare.

Dessutom vet ju alla som har häst att kostnaderna för detta djurslag inte tillnärmelsevis går att jämföra med vad det kostar att ha andra ”husdjur” och dessutom ska man finna en för alla parter lämplig stallplats till sitt djur.

Att då ”få en häst på halsen” bara för att man kanske obetänksamt har köpt en lott….nej…det KAN bli hur fel som helst.

Kanske har man inte heller nytta eller glädje av en hästtransport om man nu skulle råka vinna densamma men den är hur som helst ett dött ting som man kan låta stå tills man har figgat ut vad man ska göra av det eller man får det sålt.

Vad tycker ni?

Ju fler kockar desto sämre soppa?

Eftersom det är mycket lätt att skapa Facebook-sidor om allt möjligt och för alla möjliga så har detta även spridit sig till olika stall och ridskolor som har egna sidor för sina medlemmar/ ryttare.

På en sådan sida, som tillhör en mindre ridskola har jag sedan ett bra tag noterat en väldig aktivitet.

Man sköter där utsläpp, intag och fodringar enligt någon form av schema och efter att ha följt skriftväxlingen på nätet ett tag känner jag åter en stor tacksamhet över hur välorganiserat allting är på min egen anläggning.

Jag läser om fodringar som har missats, hästar som har släppts ut i fel hage eller med fel hagkompis och så dessa ständiga förfrågningar om någon kan åka ut och fixa med utsläpp/ intag (ofta med kort varsel) av olika anledningar.

Jag med mitt kontrollbehov hade blivit tokig av att ha det så rörigt och där det verkar finnas stor risk för att ens häst faktiskt kan råka illa ut.

Nej, jag tror inte på för mycket schemalagda aktiviteter där för många är inblandade- det är för stor risk att allt möjligt missas.

Men vad är er erfarenhet; ni som har stått i kollektivstall?

Har det fungerat smidigt och har alla skött sina åtaganden som de skulle eller har det slirats på olika vis?

Tyckte ni om systemet eller hade ni hellre sett att det sköttes på något annat sätt än genom just detta kollektiva ansvar med scheman och dylikt?

Själv gillar jag som nämnts ovan inte att för många kockar lagar soppan- risken är förutom tex glömska och att det missas av andra anledningar också att man har väldigt olika syn på hur sent det är ok att morgonfodra, hur noga man ska städa gemensamma utrymmen och annat som kan ingå i ett rullande schema.

För mig är det tex inte ok att slira för mycket på fodringstiderna eller tiderna då hästarna släpps ut eller tas in (om det inte är pga vädret) medan vissa kanske inte alls tycker att det spelar särskilt stor roll.

Att hitta BRA personal är inte lätt….

 

Läser följande på Facebook:

Hästskötare & Stallpersonal sökes.

Du ska INTE:

1. Obehindrat peta dig i näsan och äta upp det som fastnar på fingret varje gång du drömmer dig bort eller håller på med din mobil.

2. Klia dig i arslet innanför byxorna och sen lukta & smaka på fingrarna flera gånger om dagen.

3. Strunta i din medicin (så du flippar ur) bara för att dölja faktumet att du måste medecinera.

4. Skälla ut saker, Gapa på allt från tvättställ till sopborstar med allsköns svordomar så snart du tror att du är ensam i stallet.

5. Klä dig i något du växte ur för 25 kilo sedan så bukvalkarna hänger ner över dina trasiga shorts när vi är på tävling.

6. Börja dagen med att fundera ut vilken sjukdom du skall ha & prata om idag och sedan bli omväxlande skitarg, Paralyserad och gråta när du blir rekommenderad att gå till en läkare.

Jag har redan haft dessa personalegenskaper och söker därför testa något helt nytt. ( Det tragiska är att detta är helt sant).

 

Och det tragiska ENLIGT MIG och även om ovan kan tyckas väldigt roligt skrivet är att det säkert är som denne arbetsgivare skriver, mer eller mindre.

Jag har själv sett både det ena och den andra under de 30 senaste åren och tillskriver det DELVIS det jag tidigare ondgjort mig över på bloggen; att en hel del ungdomar som fötts upp under denna tid är både klena och ouppfostrade. Kanske var deras föräldrar för busy med att förverkliga sig själva eller så var/ är de själva klena och/ eller ouppfostrade- det låter Birgitta 72 år vara osagt men de har inte gjort ett good enough arbete.

Men vad säger ni som läser?

Har arbetsgivaren ovan haft EXTREM otur och har ni aldrig hört talas om något liknande eller känns en del igen?

Välkommen (?) TR-ändring

Sitter och läser om nya TR-ändringar och en tycker jag är extra bra och ska bli intressant att se hur den kommer att tillämpas:

”Överdomaren kan vid speciella omständigheter ge tillstånd att tävla utan ridkavaj eller ridfrack.”

I hoppningen har detta tillåtits länge och nu är det alltså vår tur att slipa rida i 30-gradig värme i en svart kavaj.

Kan ju bli spännande att se vad ryttarna väljer att rida i UNDER kavajen 🙂 !