Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Vågar man köpa en krubbitare?

Härom veckan hade vi en diskussion på nätet huruvida man skulle våga köpa en krubbitare eller ej.
Personligen skulle det väldigt mycket till för att jag skulle våga mig på ett sådant köp, möjligen om jag erbjöds att köpa en mycket fin och välutbildad häst till ett väldigt lågt pris.

Krubbitning är inte bra för hästen, varken psykiskt eller fysiskt och dessutom är jag hyperkänslig för vissa ljud, däribland ”brubbitar-ljudet”. Ljudet (och även synen) skulle störa mig oerhört och även göra mig ledsen så ”bara” av den anledningen skulle jag inte vilja köpa en krubbitare.

Vad man också måste ta i beaktande är att en krubbitare kan visa sig svårsåld den dagen man själv kanske inte vill ha kvar hästen samt det faktum att inte alla stall tar emot krubbitare över huvudtaget.

Än så länge har jag ingen personlig erfarenhet att krubbitare (dvs jag har inte ÄGT någon sådan häst) men jag vågar ändå drista mig till att tro att man i vissa fall kan få bort beteendet eller i vart fall mildra detta avsevärt. Vad som i så fall ska till, TROR jag, är exempelvis mycket utevistelse i en stimulerande miljö, dvs något som jag med nuvarande uppstallningsmöjligheter inte hade kunnat erbjuda.

Så för egen del skulle jag inte vilja utsätta mig för en krubbitare. Det finns så många fina och bra hästar att man inte behöver köpa på sig problem. De dyker upp tids nog ändå.

Min inställning är precis densamma vad gäller hästar som är vävare, luftsnappare, boxvandrare eller har liknande stereotypa beteenden.

Vågar man fodra med äpplen?

Jag har förstått att vissa hästägare är väldigt rädda för att fodra med äpplen och vissa går så långt att de ALDRIG ger hästen denna frukt trots att de kanske har dignande äppelträd hemma i trädgården.

Det man är rädd för är att hästen ska få ont i magen av äpplena och hellre än att ta denna risk avstår man alltså helt.

Personligen har jag fodrat alla mina hästar med äpplen, ibland med väldigt många (minst 10-15 stycken) per dag och aldrig märkt att hästarna haft något obehag av detta.

Vad jag tror man måste titta på snarare än mängden äpplen är hur dessa ser ut och vad det är för sorts äpplen.Att ge kart (omogna äpplen) är säkert inte alls bra, framför allt om det handlar om en väldligt sur äppelsort.

Ju mindre sura äpplen desto fler kan man ge, det är min erfarenhet i alla fall.

Och om man inte har en aldeles uthungrad häst som äter i princip vad som helst så brukar hästen själv känna efter hur mycket äpplen den vill äta. Så har i alla fall mina hästar gjort.

Heron, som varit den häst jag fodrat mest generöst med äpplen, gick ibland ifrån krubban trots att inte alla äpplena var uppätna. När han sedan blev sugen igen åt han upp resten.

Eftersom de äpplen jag har nu (ett äppelträd i trädgården som utan överdrift har gett en miljon äpplen varje år sedan vi flyttade hit) är ganska sura får Archie inga större mängder utan får nöja sig med 6-8 äpplen/ dag uppdelade på 2 mål. Han är inte så förtjust i äpplen och kan mycket väl lämna dom för annat godare foder för att återkomma lite senare.

Eftersom vi även har fått päron i år fodrar jag även med denna frukt vilket verkar ännu mer uppskattat än äpplena, kanske för att päronen inte är sura.

Hästuppfinningar

Som ni kanske minns kommenterade jag för ett tag sedan att det inte finns SPEGLAR för utomhusbruk, dvs när man rider på en utomhusbana.

Detta fick mig att tänka på vad JAG hade uppfunnit om ingenting var omöjligt, varken ekonomiskt eller på annat vis. Här kommer min fem-i-topp-lista således:

1. Speglarna: vem skulle inte vilja studera sig själv och hästen även när man rider utanför ridhuset? Själv hade jag varit en given köpare av speglar för utomhusbanor :=)!

2. Linbana för hästar: från vårt stall och till hagarna är det en promenad på minst 5 minuter. Tänk om man kunde fästa hästarnas grimmor med någon form av magnet i en lina som sedan skulle dra hästen ner till hagen där den skulle kopplas loss och hagen skulle stängas efter den.

3. Flät-apparat: detta skulle vara en liten mojäng där man kunde stoppa in en man-tuss och få ut en snygg fläta. Jag hade varit den första köparen: hatar att fläta!

4. Engångs-vojlockar: desssa skulle man, som namnet antyder, slänga efter avsluta ritt i stället för att böka med tvätt och torkning.

5. Gödseldammsugare: en dammsugare som man skulle mocka boxen med. Den skulle kunna separera gödsel och urin från ren halm och vara lätt att manövrera och tömma.

Vad tror ni…..finns det någon marknad :=)?

Negativt med att tävla positivt

Det finns EN ENDA negativ sak med att ha genomfört en BRA tävling:

Jag är så enormt uppe i varv efteråt!

Jag, en annars mycket kvällstrött person, kan ha jättesvårt att somna efter en väl genomförd tävling, eller så vaknar jag typ mitt i natten och har svårt att somna om.

Man borde ju tycka att detta skulle försvinna efter så många års regelbundet tävlade, men icke.

Fast om det är det som ska till, dvs att jag får hålla mig vaken några extra timmar vid framgång, ja då får det vara värt det :=)!

Hellre det än att ligga sömnlös och grubbla över misslyckanden (vid bekymmer brukar jag tvärtom sova bort dessa och blir EXTREMT trött).

Så nu sitter jag här klockan 02.30 och skriver dessa rader efter att ha varit vaken i 1 timme, inte det minsta trött.

Btw: det regnar FORTFARANDE (dvs NON-STOP sedan ca 24 timmar tillbaka)!!!!

Hejdå hage- välkommen swimmingpool :=(!

Domare kommenterar mera?

Sedan jag återupptog dressyrtävlandet i lätt klass förra året tycker jag mig har märkt att domarna är flitigare med att kommentera i protokollen, både vad gäller de olika bedömningspunkterna och de allmänna intrycken längst ner.

Jag minns hur tråkigt det var då jag, när jag tävlade med Heron kunde få ett helt protokoll med betyget 6 överallt och utan EN ENDA kommentar.

Sedan behöver man kanske inte går till ÖVERDRIFT som en domare i våras gjorde (enligt min åsikt i alla fall).

Domaren dömde från läktaren och jag satt ganska nära bakom så jag hörde allt som sades till skrivaren.

Efter varje avslutad ritt (LC och LB) författades hela romaner :=). Förvisso var det säkert trevligt för framför allt mindre rutinerade ryttare att få så många synpunkter men det gjorde ju också att de tidigare beräknade starttiderna inte gick att hålla eftersom det myckna skrivandet gjorde att tidsprogrammet snabbt drog över tiden en hel del.

Jag vet inte om detta med att kommentera utförligare beror på

1. nya direktiv

2. nya, mer ambitiösa domare

3. en lokal företeelse i Skåne

4. att man skriver fler kommentarer i lätt klass

5. slumpen, dvs att just JAG råkat ut för nitiska domare

6. en blandning av ovan eller inget av det

Vad säger ni andra (Ann? Fido? övriga?) som tävlar?

Fler sätt att spara TID (och ibland pengar) på!

Några dagar efter att jag svarat en läsare på frågan hur man får tiden att räcka till både ”hästeri” och övrigt liv kom jag på att jag använder mig av fler knep än att vara snabb och effektiv I STALLET.

1. Jag äter ofta frukost på väg till jobbet, dvs i bilen. Under den tid det tar mig att köra från stallet till jobbet eller från hemmet till jobbet hinner jag äta mina färdigbredda mackor.

Jag kör automatare så det är inga problem att köra och äta samtidigt (det var det förvisso inte heller när jag även hade en växelspak att hålla reda på).

Inte nog med att jag sparar tid; jag tycker att det är urtråkigt att köra bil så allt som livar upp (som att ÄTA :=)) körningen är ett plus!

2. Jag har en lättskött frisyr som inte kräver föning, olika hårvårdsprodukter och täta besök hos frisören. Bara att tvätta och låta självtorka.

3. Jag använder till vardags i princip ingen make-up mer än mascara.

4. Jag använder mig av duschen i stallet för att duscha och tvätta håret. Jag har alltid med mig mina jobbkläder (förvaras i ett omklädningsskåp) och kan således komma till jobbet nyduschad och ombytt utan att behöva åka hem om efter ett svettigt ridpass.

5. Jag handlar bara mat 1 gång i veckan och köper då ALLT som vi kan tänkas behöva i matväg för 1 vecka framåt. Alltså behöver jag inte ägna onödig tid till att springa i affärer.

6. Av samma anledning (att slippa springa i affärer) gör jag det mesta av mina övriga inköp (hygienartiklar, kläder, saker till hästen och hemmet) vid 2-3 Ullareds-resor/ år. Så klart kan det hända att jag ”måste” köpa något mellan mina shoppingresor men det är främst hästgrejer som går sönder/ har slitits ut eller lite påfyllning i min egen garderob. Men det mesta till hemmet, förutom mat, köper jag i sådan mängd att jag alltid har ett lager att ta av hemma.

7. Jag betalar alla räkningar som går via autogiro och slipper således hålla reda på förfallodagar och om jag har betalat en räkning eller inte. Mycket praktiskt och på det viset sköter sig räkningarna själv.

8. Jag har valt ett stall som ligger mellan mitt hem och mitt arbete = ingen onödig resväg/ omväg som tar tid och givetvis även en besparing vad gäller bensinkostnaden.

9. Jag läser oerhört mycket men köper aldrig böcker i affärer. I stället handlar jag via Internet eller beställer bibilioteksböcker via nätet. Bara att åka och hämta när det blivit min tur att låna = jättesmidigt och helt gratis dessutom. Jag har givetvis valt att hämta böckerna på ett bibliotek på väg hem från jobb och stall :=).

10. När jag lagar mat (endast på helgerna) gör jag ”stor-kok” som jag sedan fryser in/ har i kylen och äter på lunchrasterna på jobbet. Jag lägger således ingen tid på att laga mat på vardagarna vilket man inte kan ge avkall på om man har barn men som går utmärkt då man bara har sig själv att tänka på (min man äter alltid ute på lunchen och på kvällarna äter vi fil, smörgåsar och dylikt).

Ja, det var mina tids-sparar-tips, kanske har någon fler?

Vattenspann vs vattenkopp

Jag har fått några intressanta synpunkter på ett inlägg jag skrev i förra veckan om att JAG, av bekvämlighetsskäl använder vattenkopp i stället för vattenspann.

Läs och ta ställning!

Synpunkterna finns under inlägget:”Fråga från en läsare: hur ska man hinna med”.

Archie på jobbet

Idag har ”Archie” fått följa med till mitt arbete; i alla fall i form av en t-shirt :=)!

Jag lät förra året trycka upp en vit t-shirt föreställande Archie i hagen, en mycket fin bild tagen av hästskötar-Lina.

Vid enstaka tillfällen har jag på mig tröjan på jobbet. När folk kommenterar bilden spänner jag ögonen i dom och säger:

”FIN VA????”.

Hitills har ingen vågat säga något annat men vissa ger mig lite konstiga blickar?!?!?!

mvh Birgitta, 12 år :=)

PS. Om ni vill se bilden; gå in och titta på inlägg från 27 juli förra året, det är bilden längst till höger.

Buhu….hejdå lilla anka…snyft…

Idag var det så dags att ta adjö av sommarstallet för i år.

Jag saknar redan min nya vän ankan som blev ett så trevligt sällskap när hon väl förstod att ”Birgitta = mat” (det är det jag alltid har hävdat- vägen till alla varelsers hjärta går via magen).

Jag tror att Archie och Birk kommer att sakna sin stora gräshage och den långa utevistelsen.

Igår såg vi att Archie hade fått lite ögoninflammation i det ena ögat och då stallägaren påtalade att Archies öga rann så sa jag ”det är INTE ögoninflammation, det är Archie som GRÅTER över att behöva flytta härifrån”.

Skämt å sido, eftersom jag i grund och botten är en vane och rutin-människa så tycker jag ändå att det ska bli bra att allting återgår till ”det vanliga” även om vi haft en jättebra sommar och gärna återvänder nästa år.

Klockan 15.00 tog jag ut Archie ur hagen och 15.20 stod han åter i sin box på ridskolan så det var ingen längre resa vi gjorde.

Väl hemma kunde Archie konstatera att han fått en ny flickvän och boxgranne; lektionshästen Iris. Hon VERKAR i alla fall mer vänligt sinnad än hans förra boxgranne (hon som höll på att banka itu boxen pga ständig hunger) och lät honom nosa genom gallret utan att vråla som en idiot vilket föregående hyresgäst ALLTID gjorde (ändå skulle hon alltid fram och hälsa- falska kvinna!).

Fråga från en läsare: hur ska man hinna med?

Jag har fått en intressant fråga från en ny läsare, Linda, och även om jag vet att jag har berört ämnet tidigare (fast jag är inte människa till att hitta inlägget just nu) så ordar jag åter om detta, alltid lika aktuella ämne, eftersom jag tror att inte bara Linda och jag har funderingar över hur man bäst får ”ihopa livet”.

Fråga:

Av en händelse stötte jag på din blogg och har nu en timme senare läst massor av härliga bloggsidor. Jag är själv inbiten hästmänniska och har efter fyra års uppehåll (pga barnafödande) äntligen köpt häst igen. Dock är det ständiga problemet bristande tid och svårigheten att få ihop ett 9-5 jobb med familj och tid för hästen. Hur många samt långa ridpass har du per vecka? Jag försöker rida minst 40 minuter effektiv ridning fem dagar i veckan, samt även rykta och umgås med min häst. Detta innebär en sammanlagd tid på 2,5 timmar varje riddag. Hur hinner du med? Jag behöver tips på saker som man kan spara tid på som inte påverkar rid- eller ”umgänges”tid med hästen.Hälsningar,Linda

Svar:

Ja, du Linda; du har nog vänt dig till helt rätt person med din fråga för är det något som jag själv tycker att jag är bra på så är det att vara effektiv, strukturerad och planerande. Det har jag alltid varit och det genomsyrar nästan ALLT jag gör, inte bara min hästhållning.

När jag gick i skolan hade jag en studieteknik utan dess like vilket också resulterade i klassens högsta betyg i både grundskola och gymnasium (snitt 4,9….dé du :=)).

I arbetslivet har jag alltid haft känslan av att jag hinner med mycket mer än mina arbetskamrater, även detta tror jag beror på min förmåga att organisera, prioritera och vara strukturerad.

Så man kan alltså ha stor nytta av dessa egenskaper ”överallt”, inte bara när man vill få tiden att räcka till både häst och privatliv.

Om jag börjar med att svara på din första fråga så rider jag 5 gånger i veckan (2 vilodagar utan någon som helst ”motion” mer än hagvistelse) , i undantagsfall 6 dagar i veckan.

Jag kommer troligen generellt att rida 6 dagar i veckan när Archie blir lite äldre, typ efter nyår kanske.

Mina ridpass är som dina, ca 40 minuters effektiv ridning. Om jag rider ut är passen oftast 1 timme, i undantagsfall längre.

Jag rider nästan utan undantag på morgonen innan jobbet. Eftersom stallet inte öppnar förrän ca 6.20-6.30 och jag BÖR vara på jobbet senast 8.30 (gärna tidigare) så finns det inte mycket utrymme för ”såsande”. Kan tillägga att vi har omklädningsrum och dusch i stallet och jag har alltid schampo, tvål och handduk i mitt skåp. Jobbkläder tar jag med mig nya varje dag.

Det som jag i andras ögon slarvar med för att hinna med är skritten före och efter ridpasset. Visst skrittar jag men det blir inga 10-15 minuter före och efter; det hinner jag helt enkelt inte och min häst går alltid ut i hagen nästan direkt efter ridningen så han blir ju inte stående stilla i boxen.

Något som också tar tid är hästvård och där ”slarvar” jag också. Dels är Archie otroligt renlig och dels har han täcke vinter och höst = han är sällan så smutsig att man behöver stå och rykta.

Jag borstar bara av honom snabbt innan ridpasset, kammar igenom svansen (glansspray i svansen för att hålla den o-tovig är både snyggt och tidsbesparande) och sadlar sedan på.

Att ha hästen HELKLIPPT är oerhört tidsbesparande, inte bara då man ska borsta utan även då man slipper ta bort hår från sina egna kläder och hästens schabrak, täcken mm.

Jag har stallkamrater som tar lika lång tid på sig att göra I ORDNING hästen som det tar mig att RIDA; detta är ganska bortprioriterat för min del och jag tror inte att Archie känner någon ledsnad över detta. Det är vi människor som vill att våra hästar ska ha en glänsande hårrem, hästarna själva verkar snarare tycka motsatsen om man tittar på med vilken frenesi de ibland geggar ner sig i hagen.

Det jag tror är en stor ”bov i dramat” när det gäller att hinna med vad man ska i stallet är risken att bli stående och pratande med stallkamrater.

Jag är själv en oerhört pratglad person, munnen går i ett, och hittar jag en likasinnad är det lätt att tiden bara springer iväg.

Har man bråttom kan man inte kosta på sig lyxen att småprata om oväsentligheter hur trevligt det än är. Detta får man ägna sig åt de dagar man har exta gott om tid, helgdagar tex.

Om man ”måste” prata får man se till att göra ANNAT också under tiden (borsta, sadla, whatever).

Mockning är också något man kan lära sig att rationalisera; även här ser jag stallkamrater som går igenom varje kvadratcentimeter av boxen med lupp och pincett och då tar givetvis mockningen tid därefter.

Själv mockar jag faktiskt både morgon och eftermiddag, på det viset hinner det inte bli så smutsigt och ihoprört och jag upplever att det är fräschare och enklare att göra på detta vis.

Har man möjlighet så är att skaffa en HÄSTSKÖTARE också oerhört tidsbesparande. Jag har ju 2 flickor (15 och 17 år gamla) som hjälper mig, inte i första hand för att jag inte HINNER med men för att Archie ska få det där lilla extra med borstning och rykt på kvällarna som jag kanske inte själv längre roas så mycket av och vill prioritera. För honom blir det mer en ”mys-stund”, om han blir ännu renare av flickornas rykt spelar mindre roll för både honom och mig.

FODER är också något som man kan lägga en hel del tid på eller rationalisera.

Har man trettioelva burkar och dunkar från vilka det ska pytsas/ pumpas ut pulver och vätskor som sedan ska blötläggas, blandas och fodras med så kan det ta sin lilla tid. Dessutom måste man ju lägga tid på att inhandla dessa produkter.

En del i mitt stall ger sin häst vatten från spann trots att vi har vattenkoppar med motiveringen att hästen dricker bättre ur spann. Det gör den säkert/ kanske (inte vet jag) men det tar en jäkla tid att fylla dessa vattenspannar och att ständigt rengöra dom. Så Archie, min fina tävlingshäst får fortsätta dricka ur vattenkopp medan promenadhästarna kan slurpa ur sina hinkar :=).

Något som man kanske inte spontant tänker på kan vara tidsbesparande är faktiskt att ha en uppfostrad och lydig häst. Ju mindre tid man behöver ägna åt att få hästen att stå stilla när man borstar, sadlar, tränsar, sitter upp osv osv desto fortare blir man klar och är säkert gladare som hästägare också.

Hur fort man kan ”hinna med” sin häst och ridning beror avslutningsvis inte bara på hur effektiv man själv är utan även mycket beroende på i vilket stall man står.

Har man hästen helinackorderad där kanske både mockning, in och utsläpp ingår säger det sig självt att det inte är lika tidsödande som om man står i ett kollektivstall där man själv måste åka och handla foder, portionera ut detta dagligen, hjälpas åt med diverse sysslor enligt schema osv.

Själv är jag lycklig över att idag ha en ekonomi som tillåter att jag betalar för vissa tjänster (intag från hagen tex) så att jag slipper slita ut mig i onödan.

Man hinner mer än vad man tror men samtidigt får man inte heller förlora GLÄDJEN i sin hästhållning.

Om man ALLTID jagar klockan är det lätt att glömma varför man egentligen sysslar med hästar och ridning och det vill man ju inte, eller hur?