Diskuterade med Henrik vilket album som troligast hade utsetts till årtusendets bästa.

Jag vet ju vilket jag håller på men vad tror ni?

Jag gillar INTE att ”bråka” med grannar eller agera ”surkärring” men ibland måste jag fråga mig:

Vad fan är det med folk???

Edit: efter lappens tillkomst (som jag satte upp på dörren till soprummet och som någon rev ner snabbt) har jag försökt att prata med hundbajspåseläggaren.

Låt mig säga att förståelsen för lämpligheten att lägga paketerat bajs utanför fasaden var tämligen ringa….

Ska kanske också tillägga att andra grannar försökt att prata med hundbajspåsefamiljen långt innan min lapp kom upp så lappen var liksom inte steg 1.

Inlägget är i samarbete med Trademax.se

Jag har förstått att jag har en hel del läsare i min egen ålder och idag är jag lite nyfiken på om och i så fall hur ni märker att ”åldern börjar smyga sig på” om man ska uttrycka sig lite fint 🙂 ?

Gråhårig kan man ju bli rätt tidigt men har ni märkt något annat?

Tryter orken tex?

Själv känner jag mig ta i trä som….tja…30 eller nåt….förutom på en punkt och det är synen!

För några år sedan upptäckte jag från en dag till en annan att jag knappt kunde läsa innehållsförteckningar och dylikt på olika matförpackningar och sedan dess är det ”kört”.

Jag behöver ständigt läsglasögon och har hur många par som helst utspridda i lägenheten, bilen och tom i stallet.

Klarar mig inte utan dom och vill också gärna ha bra belysning när jag läser.

Maken installerade nyligen nya sänglampor och det underlättar jättemycket.

Är det fler som känner igen detta med försämrad syn och/ eller andra ålderstecken?

Nyligen träffade jag en fd stallkamrat som jag inte sett på ett tag och vi kom att prata om gemensamma bekanta.

Samtalet gick över till vad dessa personer, som vi ibland har som gemensamma vänner på Facebook, postar där och stallkamraten uttryckte både förvåning och irritation över vad hen menade var mer eller mindre lögner.

”Varför skriver xx så…det är ju inte sant” klagade hen.

Och jag var ”tvungen” att instämma för jag har gjort samma reflektioner många gånger.

Sedan är det väl inte alltid rena lögner folk postar utan mer förskönande av sanningen eller undanhållande av alla fakta.

När man skriver att man ”blev 2:a” på en tävling kanske man medvetet inte skriver att bara 3 ekipage deltog tex 🙂 ?

Eller par som ständigt förklarar sin kärlek till varandra där man vet att det ”vänstrats” från bådas håll….ja, ja…man kan förvisso vara tok-kära i varandra ändå…kanske?

Att man rent subjektivt tycker att något (ens egna husdjur framför allt) är mycket finare än vad någon annan ser tycker jag inte är så konstigt även om det också här kan bli lite för mycket av det goda ibland men samtidigt är det härligt när folk är positiva.

Värre är det när man skriver rena lögner med tex rasistiska förtecken; när man påstår att flyktingar minsann får både det ena och det andra som jag som mångårig socialarbetare vet är fullständigt gripet ur luften.

Och inte hjälper det att dementera skiten…nej…dessa faktaförvrängare har sååå bestämt sig att gud fader inte hade kunnat rucka dom i sin övertygelse.

Nej, ska man vara aktiv på ”fejjan” får man tveklöst utrusta sig med både lugn nog att inte självantända av all smörja man läser och/ eller känna ett behov av att kommentera allt.

Jag försöker att knipa igen om jag inte har någon snällt att säga men lyckas verkligen inte alltid.

Men vad säger ni läsare; reagerar ni någonsin på det ni läser eller förblir ni ganska oberörda?

Vad om något stör er?

Såg en skämtteckning för ett tag sedan under vilken den stod typ ” att bli vuxen är att alltid vara trött och att höra att alla andra också är trötta”. Inte ordagrant men ungefär så och just nu känner jag verkligen så.

Men är ni också trötta?

Är det mörkret det beror på eller vad tror ni?

Jag kan varken skylla på att jag har för mycket att göra på jobbet eller på fritiden- tvärtom.

Om det handlar inte om att jag vill ha MER att göra heller…gud bevara mig…hur skulle jag orka det 🙂 ?

Några av oss diskuterar på nätet vad en normalinkomsttagare kan unna sig och en person påstår att hen känner familjer som lägger 100.000 på en semesterresa.

Jag tillåter mig förvisso att ifrågasätta hur vanligt detta är, bara för att man känner någon som….behöver det ju inte betyda att detta är vanligt förekommande.

Hur som helst….jag funderar lite på ovan medan jag scrollar vidare i mitt facebookflöde när jag ser en annons som också får mig att fundera.

Det är en person som bla vill sälja en lite använd mascara för 10 kronor.

Ibland kan jag undra vad som döljer sig bakom en sådan annons.

Och ibland tror jag faktiskt att en del människor har det så illa ställt att de där 10 kronorna gör skillnad….