Idag har det både varit hundkurs och rastning av greyhounds i mitt ridhus (bilden är gammal).

Jag är glad att ridhuset nyttjas av mer än mig; annars hade det nog varit Sveriges mest oanvända 🙂 .

Här är en hel del hundar, kaniner ibland (de hoppar) och någon enstaka häst förutom Vicke.

Själv red jag på utebanan; den är större än ridhuset så det passar bättre nu under igångsättningen.

Jag rider bara på halvfart; idag fokuserade jag på halvhalter i trav och galoppfattningar från skritt och trav och att de skulle göras på vissa, exakt bestämda platser.

Eftersom utebanan var så fin igår passade jag på att rida på den idag också- lika bra medan det ens går tänkte jag.

Och ärligt talat ett sätt att skjuta upp den oundvikliga klippningen av björnen Vicke vars päls blir svettig för minsta lilla om jag skulle ridit inomhus.

Idag har min käre hovslagare varit här och när jag skulle hämta in Vicke inför besöket upptäckte jag att en av trådarna mellan två av hagarna var av.

Jag hade tidigare på morgonen sett typ 30 dovhjortar där, en relativt vanlig syn, så jag antar att de var de skyldiga.

Kan aldrig tänka mig att Vicke skulle ha förstört tråden även om jag aldrig har strömmen påslagen och den lille är i alla fall oskyldig för han går i en annan hage.

När allt detta utspelade sig var det grått och rått ute, när de nya skorna var påslagna hade vädret slagit om och solen tittat fram och jag kunde faktiskt rida på min utebana som jag trodde att jag hade stängt för i år.

Vicke kändes, föga förvånande, precis som vanligt att rida så det var ju bra ha ha.

Jag har inte bestämt mig för när jag ska annonsera ut honom igen- har ni några åsikter/ tankar om detta?

Den här vackra pojken körde jag till ett planerat återbesök hos veterinären idag och som denne förutspådde och jag hoppades så var han så ohalt som tänkas kan.

Extra positivt tyckte veterinären var att han bara blev sprutad ”med sitt eget blod” (en procedur där man på något vis centrifugerar det egna blodet och sprutar in det i leden…fråga inte mer för jag vet inga detaljer….) och inte med kortison som man gärna undviker om det inte behövs.

Nu är det 14 dagars ridning ”på halvfart” och sedan kan jag rida som vanligt igen.

Jag saknar träningarna för Nina enormt så det ska bli roligt när jag kan återuppta dessa.

Och inget ont som inte har något gott med sig; jag passade på att vaccinera Vicke så nu behöver jag inte åka iväg eller ta hem någon veterinär bara för den nödvändiga detaljen (jag har valt att inte vaccinera den lille mer).

Annars är jag givetvis tacksam över min så ohyggligt snälla häst; han väcker faktiskt lite uppmärksamhet både här och där just för att han är så lätthanterlig- varje veterinärs dröm skulle jag tro.

Och även om det så klart var mer tråkigt med just denna hälta än jag kan beskriva i ord så har Vicke i alla fall för mig bevisat sin ”duglighet” och sundhet många gånger om och även veterinären tyckte att det inte fanns några skäl till ”oro” med en häst som gått obehandlad i så många år.

Skäl till oro kanske man däremot ska känna när man studerar rådande bensinpris? Över 18 kronor betalade jag idag!?!? Och frågan är var det slutar så att säga?

Kanske kommer detta att bli ännu en bidragande orsak till att ryttare både tränar och framför allt tävlar mindre frekvent?

Buhu….idag drömmer jag mig tillbaka till Florida där vi var för ganska exakt 2 år sedan.

Vi har av förklarliga skäl inte rest någonstans sedan dess men hoppas kunna återvända till USA någon gång….

Det var inte länge sedan de 3.000 kronorna jag fick via Allmänna Reklamationsnämnden landade på mitt konto och idag flög de vidare till en bilfirma som bytte ut ett hjullager på bilen.

Och så är det ju med 14 år gamla bilar; saker kan gå sönder precis när som helst och det kommer också en punkt där man måste bestämma sig för om det är värt att laga whatever eller det är bättre att skrota trotjänaren. Jag är inte riktigt där än men snart kanske?

Kolla så söt hon är; min lilla vägvisare!

Läste en bekants statusuppdatering på Facebook; det har tydligen snöat i Stockholm!?!

Stackars människor….för min del får snön gärna hålla sig borta!

Mina hästar betar fortfarande i sina hagar och även om Vicke får 3-4 kilo ensilage ute sedan månadsskiftet så står han liksom inte och äter av detta hysteriskt utan han tar ett kilo och sedan går han iväg för att beta en stund och så håller han på och skiftar mellan gräs och silage.

Den lille får inte något stråfoder ute alls faktiskt och av flera olika anledningar.

Dels behöver han mindre mat än Vicke, han är i sig själv tjockare och jag upplever också att han betar mer intensivt än Vicke även om ingen av dom känns som någon ”gam”.

Sedan tror jag att lillen skulle vara lättare att göda upp än Vicke om han skulle tappa vikt men det finns inte alls några sådana tendenser under hans mega-björnfäll.

Vi fortsätter att skritta och mycket mer händer inte på Ryhus just nu.

Jag provred en häst i förra veckan men letar vidare; hittills utan resultat.

Fick nog av mitt öga i morse, körde in en kanyl i ögonlocket och fick ut nästan en halv tesked (!) gul sörja men svullnaden har hittills inte gått ner. Känns som en evighetsprojekt och det jobbiga är att ögonlocket liksom hänger ner över ögat vilket så klart stör.

Idag blev det skritt i ridhuset och jag passade på att bokstavligen damma av mitt hack som hängt oanvänt hur länge som helst.

Jag red lite skolor som omväxling till den fria skritten; allt för att få tiden att gå för det är inte kul att bara skritta omkring- det tycker inte jag i alla fall.

Jag är i alla fall mycket tacksam över att ha en så snäll häst för det hade inte varit roligt att förutom att rida en konvalescent dessutom behöva oroa sig för att ramla av varje gång man sitter upp.

Frågan vi ställer varandra varje helg: ”vad ska vi äta idag” besvarades idag med ovan, i alla fall för min del; Henrik åt en fläskfiléplanka.

Mina skrittrundor med djuren fortsätter och idag red vi på helt andra vägar än tidigare i veckan för att variera oss lite.

Jag har fått en vagel i ögat sedan en vecka tillbaka (!) och tycker inte att det blir ett dugg bättre.

Mitt ena ögonlocket är så svullet att det delvis hänger ner över ögat vilket både irriterar och ser otrevligt ut.

Enligt doktor Google är det bara att avvakta men jag har nu i alla fall börjar smörja ögat med Noviform i hopp om förbättring.

Om ni tittar noga på bilden ovan ser ni samma sak som jag gjorde när jag tog detta foto inifrån vårt hus igår; den lille som betar i sin hage!

Och nog är det väl en dröm för många hästägare; att kunna se sitt djur från köksfönstret?

Medan det igår var så behagligt väder att jag bara red med en väst över en tjockare tröja var vädret idag betydligt råare.

Jag skrittade samma runda som igår och idag var det inte bara Molly som hade en ”kappa” på sig; det hade även jag och Vicke även fast hans päls har växt ut rätt bra efter den första klippningen för några veckor sedan.

Och på tal om Molly så är hon verkligen rolig! En flitigare ”kiss-markör” än henne får man leta efter!

När hon bara rastas på själva Ryhus är jag övertygad om att det hade räckt med 2 korta toalettbesök per dygn, en runda runt 10 och en runt 18 om hon själv fick bestämma (och ja…vi går ut oftare än så….) men när man går/ rider med henne på andra platser….jisses…då är den ingen måtta på antalet gånger hon stannar för att kissa. Till slut finns det liksom inget kiss kvar men hon sätter sig och markerar ändå…det är tydligen väldigt viktigt att alla får vet att ”Molly was here” 😁😁😁!