Idag har jag haft besök av en supertrevlig kvinna som också tränar för Nina och hon och hennes häst red med mig och Vicke i skogen.

Ni kanske minns att jag berättade att jag och en annan av Ninas elever bytte häst med varandra för ett tag sedan; det är hästen ni ser på bilden ovan.

Efter 1,5 timmes skritt under konstant prat av oss människor var vi tillbaka i stallet och jag passade på att visa runt på Ryhus och säga hej till min ljuvliga fluffboll som även Malin tyckte var en sötnos.

Jag rider ju alltid annars ensam här så trevligt sällskap är enormt uppskattat och det tror jag även Vicke hade instämt i.

Nu när jag har sett alla 6 avsnitten måste jag igen slå ett slag för Belgravia som ni kan se gratis på SVT play.

Helt i klass med Downton Abbey (som jag älskade) tycker jag och ”man” hade helt klart kunnat suga ut mer ur serien genom att brodera ut handlingen så att det blev minst några avsnitt till. Se den!

Ännu en liten odling på gång! Fick denna lilla tomatplanta av en gödselköpare och hoppas att den ska ge Henke en liten skörd vad det lider (jag äter inte tomater).

Än så länge får den bo i min foderkammare där den kan få lite utifrånsol på sig men slippa frosten som fortfarande lurar på nätterna.

Vicke och jag har varit och tränat för Nina och idag var det dressyrstaket uppsatt i ridhuset eftersom det ska vara en Pay and ride imorgon. Staketet och framför allt vattenspridarna som hördes utanför resulterade i en lite spänd häst som tyckte att han kunde gena och tvära lite hipp som happ så det blev ett av dagens fokus; att rida ut i hörnen och inte trycka mot min högerskänkel i höger varv; vårt vanligaste problem som ger negativ effekt på mycket.

Idag red jag med spö och duttande till Vicke på höger sida av halsen vilket faktiskt gav utmärkt effekt men det är ju höger skänkel han ska gå undan för egentligen så detta är bara en ”nödlösning” på vägen.

Vädret är fortfarande rejält blåsigt och jag passade på att dra av lite hår från min fluffiga ponny utomhus. Håren flög all världens väg men än finns det mycket kvar på själva hästen ha ha!

Även idag genomgår jag en utbildning (i Traumamedveten omsorg) på dagtid och medan jag bara behövde sitta Zoom-uppkopplad 2 timmar igår pågick denna mellan 9-16, ovant för mig som jobbat natt i 5,5 år.

Jag var tvungen att sitta i sadeln redan 6.40 och det var länge sedan jag behövde beträda en ridbana så tidigt kan jag säga. För x år sedan gjorde jag det nästan varje morgon….

Men jag vet också hur trött jag är efter en hel dags lyssnande så jag hade aldrig orkat rida efter jobbet så det hade varit ett sämre alternativ.

Medan det igår var över 15 grader och så varmt att täcke på Vicke hade varit plågsamt blåser det idag rejält och det är inte ens 10 grader.

Molly hjälpte till att fodra nyss; på bilden ovan står hon nästan bredvid Baltis som hon har förstått är betydligt vänskapligare inställd än hans större kamrat.

Vicke må vara god som guld mot människor men Molly tycker han inte alls om vilket är väldigt synd.

Han har jagat henne i hagen någon gång och det var inte det minsta ”på lek” kan jag säga så sedan dess är både hon och jag försiktiga.

Jag kan inte komma på mycket positivt med pandemin, ganska självklart, men om jag ska nämna EN sak är det att många, både arbetstagare och framför allt arbetsgivare säkert har insett fördelarna med att, i alla fall ibland jobba hemifrån.

Redan på den tiden jag arbetade med ”kontorsarbete” (försörjningsstöd) önskade jag mig denna möjlighet men då var det en extrem utopi som ingen skulle komma på tanken att tillåta.

Idag har jag deltagit i en digital utbildning och även om jag genomgick den på Henriks kontor 5 minuter hemifrån (vår internet-uppkoppling hemma är på tok för svajig för dylika arrangemang tyvärr) så bekräftade den för mig hur otroligt mycket bättre detta är än att köra 40 minuter in till Malmö, betala hutlös parkeringsavgift (25:-/ timme dagtid, när jag jobbar natt är det gratis), slita på bilen bla bla bla.

Nu kunde jag sitta i sadeln en halvtimme efter avslutat jobb och passade på att rida i det fullkomligt fantastiska vädret.

Ja, ni får ursäkta att jag tjatar om vädret men hur kan man inte bli helt lyrisk när man ser omgivningar som dessa på bilderna ovan och känner solens strålar?

Det gäller banne mig att njuta när man har chansen, innan regn, torka, insekter eller vad tusan som helst som man inte gillar dyker upp som ett brev på posten.

På bilderna ser ni hur det ser ut på vägen hem till mig och de 2 sista bilderna är tagna precis vid the Lodge (byggnaden syns ovanför Vickes öron på den sista bilden ha ha).

Nu ska jag strax åka och hämta min bil som hastigt och olustigt ansåg att den behövde nya bromsskivor fram och ett svetsat avgasrör.

Och vad ger ni mig för detta extrema sammanträffande:

10 minuter efter att jag lägger på luren till verkstaden efter att ha bokat tid för bromsbyte, medan jag fortfarande kör på motorvägen börjar bilen låta som värsta raggarfordonet; hål på avgasröret från ingenstans!?!? Hur fan är det möjligt???

Ska man se det från den positiva sidan fick jag lagat båda sakerna samtidigt…..men ändå….!?!

Ahhh…..ni kan inte ana vad jag njuter av denna tiden på året och när vädret är så här soligt!

Jag önskar bara att tiden inte gick så snabbt…jag vill längta lite mer efter sommaren och som sagt njuta så här under tiden.

Vicke levererade ett toppenpass på utebanan och Molly är som förbytt och kan nu roa sig på egen hand kring stallet långa stunder och inte bara vilja gå in i huset så även djuren verkar nöjda.

På bilderna ovan ser ni den lilles ben; för att visa er att jag inte överdriver när jag påstår att han har hovskägg ner till marken 🙂 !

Jag drog av x kilo hår från hela honom idag medan han åt lunch i hagen och frågade ”varför har du så mycket päls lilla Fluff” på vilket han, om han hade kunnat svara mig högst troligt hade sagt ”tja…det passade väl ganska bra i vintras när jag kunde gå utan täcke i alla väder medan du klemade med den där stora besten som tror att han är något…”. Sant. Mycket sant.

Idag var jag med om en ”naturupplevelse” som jag gärna hade varit utan.

Jag var precis på väg att hoppa upp i sadeln på utebanan när en bekant dök upp för att hämta lite halm till sin täckodling.

Jag ville rådfråga henne om en ”trädgårdsfråga” så jag kallade på henne i stället för att sitta upp och det kan ha förhindrat att jag hade flugit i backen eller fått mig en skentur….

För medan vi står och pratar så dyker det från ingenstans upp….SJU vildsvin…och de springer över först Baltis och sedan Vickes hage, dvs typ 150 meter från oss.

Jag har bara sett vildsvin en gång tidigare och ni som har läst bloggen i många år minns kanske hur det slutade!

Min snälla häst skenade på en grusväg medan jag satt och skrek ”ptroooo” i full panik!

Då lyckades jag stanna honom en hårsmån från en metall-färist som, om han hade fastnat i den, tveklöst hade slitit av hans ben och jag var fullkomligt skakig efteråt.

Nu flyttade jag kort därefter från stallet vid stod i då av andra anledningar men jag ska villigt erkänna att jag INTE red ut med glädje och utan nervositet efter detta debacle.

Då började hela skenturen med att Vicke säkert kände doften av svinen och började fnysa så där jättehögt som uppskrämda hästar kan göra men jag fattade inte vad det var förrän jag såg 3 vildsvin galoppera över en åker bredvid grusvägen vi var på. Hade jag haft mitt ponnyhack då hade jag högst troligt inte kunnat stanna hästen och som sagt…det kunde ha gått fruktansvärt illa.

Idag, när jag stod bredvid Vicke på marken och de 7 kräken sprang förbi blev han faktiskt inte synbart rädd alls- han tittade länge efter dom men stod stilla. Till och med den lille som definitivt har dramaqueen-gener var lugn; kanske gick allt så snabbt att de inte förstod vad som hände?

Själv hann jag knappt hala fram telefonen så bilden ovan är urusel men tro mig…den föreställer några av svinen.

Jag hoppas verkligen att detta var en engångsföreteelse men det är väl tveksamt?

Mycket lugnare var det att plantera dagens blommor, de av mig inte så omtyckta tagetesen men vad gör man när det är så få blomster som dovisar ratar 🙂 ?

Tänk att jag fick så fina uteridningsmöjligheter i och med flytten till Ryhus!

Jag hade faktiskt ingen aning om att det fanns all denna skog att rida i precis inpå husknuten innan vi skrev på kontraktet; jag såg ju bara ridhuset ha ha ha och blev helt förblindad för allt annat.

Lite skämt och lite allvar men jag såg även utebanan och fälten och grusvägarna som omger Ryhus och bara det hade varit en uppgradering från det senaste stallet jag stod i och jag är dessutom ingen ”uteridningsmänniska” per se.

Men all denna skog måste man ju bara älska….

Idag utforskade jag lite nya vägar och börjar faktiskt kunna orientera mig hyfsat trots egentligen dåligt lokalsinne. Jag vet inte alltid exakt var jag är men brukar komma ut ungefär där jag hoppas 🙂 !

Om ni undrar varför det just nu regnar trots strålande solsken hela dagen så beror det på att Henrik nyss tvättade sin bil. Bara så ni vet vem ni ska skylla på….

När Henrik kom hem på lunchen idag såg han hur dovisarna inte bara strosade omkring helt obekymrat i Vickes hage (som tur är verkar han lika obekymrad som ni kan se av den ena bilden) utan både drack ur hans vattenbalja och åt ur hans däck!!! Alltså maken till fräckhet 🙂 !

Man börjar ju undra vad som ska komma härnäst och dovisarnas nyfikenhet är en av anledningarna till att jag har stalldörrarna stängda när hästarna står inne. Annars skulle de säkert spatsera in där också….

Sedan är dovisar lustiga djur tycker jag; de är fullkomligt orädda när man är på ett visst avstånd från dom (ganska nära) och då ligger de lugnt och vilar, äter osv men passerar man en viss gräns far de iväg som skjutna ur en kanon. Och de står ofta uppradade väldigt ”korrekt” 🙂 och springer inte sällan på ett långt led, alla efter varandra.

Vicke sprang också fint idag; utebanan hade torkat upp precis som jag hoppades.

När jag la upp bilden på min lerklump till ponny på Instagram igår (samma bild som på bloggen) påtalade en följare att han såg både bukig och väldigt hårig ut.

Detta fick mig att göra en ytterligare hull-kontroll (jag känner igenom B nooooga nästan dagligen ändå av rädsla att han plötsligt ska falla ur) och anstränga mig lite extra med borstningen och jag kunde därefter både konstatera att djuret är i lika bra hull som sedan jag köpte honom och att hälften av hårremmen försvann efter min ihärdiga borstning.

Men det är bra att bli ifrågasatt ibland för det är lätt att bli hemmablind.

Vicke kollar ju Ninas argusögon på varje vecka men den lille har bara mig att förlita sig på.

Fast jag har också lärt mig genom åren att när jag tycker att en häst är i lagom hull så är den objektivt sett aningens för fet 🙂 så eftersom jag oftast tycker att båda djuren kunde vara lite rundare så betyder det att båda är i perfekt hull ha ha ha !

Lite skämt och lite allvar men vad gäller ”ponnyn” så är han ju först och främst en cob med utseende därefter och faller inte till 100% inom ”normal ponny”-ramen enligt mig i alla fall. Han har tex både en oproportionerligt stor häck och hovskägg ner till marken- inte karakteristiskt för ponnys i allmänhet men väl cobbar i synnerhet. Att han är 24 år och inte rids alls måste också tas i beaktande; man kan liksom inte tycka att han ska se ut som tex Vicke i kroppen.

Lustigt det där med stor häck förresten; Vicke har en lika gigantisk hals även om det inte syns så mycket på bild och jag brukade ju förr skoja om att ”halva hästen är en hals”. Nu får jag kanske säga samma sak om Fluffis; ”halva ponnyn är en röv” 🙂 🙂 🙂 !

Det kom verkligen en hel del nederbörd igår och även om min gödselstack, som numera dessutom är tömd till 95% inte ser ut som en swimmingpool så skulle den absolut fungera som ankdamm just nu.

Och det myckna regnandet gjorde att jag fick rida i ridhuset idag trots att jag inte har varit där på säkert en månad och inte hade planerat att använda det förrän till hösten igen.

Utebanan var för blöt men däremot tror jag att den kommer att vara fin imorgon om det inte regnar med och efter att jag har kört rätt många varv på den med harven i eftermiddag.

Och Vicke verkade inte ha något emot ridhusbesöket, tvärtom. Han spelade sina kort så väl att jag nöjde mig med ett 35-minuterspass…det händer inte så ofta 🙂 .

Här ser ni mitt andra djur som sin vana trogen har gjort sig fin.

Just nu rasar pälsen av honom och jag hoppas att han snart blir lika fin i hårremmen som han var i maj förra året.

Här ser ni Ryhus egna chillare som även de sin vana trogen tar siesta vid vårt hus…..