Idag på träningen för Nina inleddes densamma med att jag och en annan av Ninas elever bytte hästar en kort stund.

Väldigt nyttigt så klart och av många olika anledningar och eftersom vi båda har mycket utbildade hästar så kan man göra det så här kort bara för att ”känna på” en annan typ av häst tex.

Vädret idag har varit lika underbart som igår, soligt och varmt och på bilden ovan ser ni två som njuter och som Henrik tog ett kort på när han körde förbi (inga hästar jag känner).

Men hur mysigt det än ser ut är jag mycket glad att mina egna hästar varken har någon ”pöl” de kan plaska i eller högst troligt skulle göra det även om de hade en- det är nog inte så roligt att rengöra en häst som gyttjebadat.

För en miljon år sedan gick min dåvarande häst Heron med en ponny vid namn April i hagen.

April, då en bit över 20, kunde mycket väl hitta en stor pöl att lägga sig i även när det var mycket kallt så först la hon sig i vattnet och sedan stod hon och darrade av köld typ.

Ibland försökte jag bevaka henne när jag såg att hon var på väg mot ett bad och rusade in och skrek ”nej” men en så gammal klok ponny vet så klart att det bara är till att vänta på att människan går hem så är det fritt fram 🙂 !

Tjoho….väderleksrapporten som hade lovat sol och tvåsiffriga plusgrader stämde!

Jag tvingade ut Molly utan täcke för att hjälpa till med harvningen och det var enligt henne minst några garder för lite för ett sådant djärvt påfund så hon ser ju inte så nöjd ut på bilden 🙂 .

Själv var jag nöjd med både ridpasset i allmänhet och dagen i synnerhet eftersom jag har fått gjort en hel del varav jag ska berätta om den ena grejen i ett separat inlägg imorgon.

Nu när jag har hästarna hemma och kan ha en helt annan koll på dom tycker jag att det är ganska roligt att studera hur de beter sig i olika situationer ”i det fria”.

Idag nickade jag nöjt när jag såg hur Vicke lämnar sitt däck där han stod och åt, gick säkert 50 meter och ställde sig och bajsade i en av sina ”toaletthörnor” för att därefter gå tillbaka till däcket och ätandet.

Inget ”jag skiter där jag äter” med andra ord, så som jag sett en del hästar göra vilket ibland också medför att man har skit i precis hela hagen i stället för på några utvalda platser 🙂 !

Idag har Henrik och jag varit flitiga och rensat upp kring ett eftersatt område på Ryhus, baksidan på lösdriften och framsidan på ridhuset.

Som jag nog har nämnt var stora ytor tidigare täckta av brännässlor som fult men effektivt dolde både det ena och det andra men nu när de har vissnat ner/ ryckts loss av undertecknad under stor möda förra året så har allt möjligt dykt upp.

Massa vissnade grenar och kvistar och dito ogräs som blev till en rejäl hög som ni kan se på den sista bilden.

Jag är absolut inget fan av trädgårdsarbete och vill ha allt så lättskött som möjligt (läs; en gräsmatta som man lätt kör över med åkgräsklippare) och jag hoppas att dagens upprensning är en bit på vägen mot detta.

Jag märker dock redan att det inte kommer att bli lika mycket utomhus-slit som det var förra våren; nu är mycket uppgrävt, upprensat och kommer liksom inte att få chansen att bre ut sig ohämmat innan man kan stoppa framfarten med röjsåg, trimmer och gräsklippare.

På hästfronten har jag också tagit tag i ett eftersatt område; hagmockningen.

Jag har i ärlighetens namn mockat mycket lite (läs; nästan inte alls) under rätt lång tid; att släpa omkring på en skottkärra i lera/ snö/ genomvått gräs och när båda hagarna är byggda i en backe; det kändes faktiskt inte så lockande.

Och idag fick jag betala priset; 4 kärror fyllda med gödsel blev det innan jag tyckte att det var good enough.

Som tur är så är ingen av hästarna någon ”överallt-bajsare” utan det mesta av deras gödsel ligger utmed långsidorna av hagarna och fåglarna pickar itu massor så att det inte blir så mycket kvar.

Jag kommer inte heller framöver att mocka hagarna med pincett faktiskt; jag tycker de är tillräckligt stora för att klara lite bajs här och där och om jag skulle vara lika petig med mockningen där som i boxarna skulle jag behöva lägga mer tid till detta än vad jag anser befogat (och som jag vill lägga).

Måhända ser den lille glad och nöjd ut på bilden men i själva verket hade vi precis haft en liten ”kontrovers” där gossen fick leva ut lite tjur-muppighet 🙂 !

Jag ville passa på och dra av några ton fällande päls från djuret när han ändå stod utomhus i lite blåst men se det passade inte herren alls.

Han gjorde som han brukar när han inte känner för något; vände på klacken och gick iväg…lugnt men bestämt.

Och när han har bestämt sig…då har han bestämt sig.

Det gick fan inte att få tag på honom så till slut fick jag gå och hämta lite havre och så…efter mycket övervägande med sig själv kunde jag trä en grimma över hans huvud medan han åt.

Sedan var han ju ”fast” och jag kunde borsta men jag gissar att han inte alls var nöjd över att ha blivit överlistad.

Hade detta varit Vicke hade han för det första 99 gånger av 100 inte ens övervägt att gå iväg och hade han gjort det hade det räckt att man fick tag i ett hårstrå på honom så hade han stannat medan den lille kräver minst en grimma för att hållas fast.

Ja, som ni vet låter jag min lilla hårboll hållas med det mesta- jag tycker mest att han är rolig och eftersom ingen annan hanterar honom behöver ingen heller ha synpunkter på hans egenheter.

Medan det vackra djuret har vilodag idag har hans ägare slitit som vore hon på ett gym.

Och det är så jag väljer att se mycket av mitt arbete på Ryhus i allmänhet och stallet i synnerhet; som gratis träning i stället för att gå på gym som jag aldrig lyckats fastna för trots att jag provade rätt länge.

I stället för att gymma, eller för all del sitta i soffan med I-paden i knät (det gör jag redan massor….) så finns det alltid något att bränna kalorier på och idag, i det fantastiskt underbara vårvädret valde jag att kratta bort lite löv och grenar utanför stallet samt att ”samla stenar”.

Marken på Ryhus innehåller mycket sten och de dyker upp precis överallt där man sätter spaden i vad man tror är jord.

Och även om gräs döljer mycket så är det också förrädiskt när man kommer körande med gräsklipparen och kör på stenar överallt.

När vi fick tillträde förra våren var mycket igenvuxet, det växte meterhöga brännässlor över stora ytor, gamla grenar, löv och jag vet inte allt förfulade utemiljön och det blev enorma högar av trädgårdsavfall som lämnade Ryhus i en stor container.

Då doldes en del av all möjlig växtlighet som nu, när det är mer upprensat har poppat upp.

Att rensa bort alla stenar som ligger överallt ser jag som en långtidsprojekt som man får ta pö om pö och idag hittade jag också större och mindre delar av någon gammal markduk som stack fram lite här och där vid lösdriften och som jag slet loss och fyllde en hel sopsäck med.

Så nu känner jag mig ganska mör i kroppen, främst efter allt stenlyftande.

Tiden går fort när man har roligt och för exakt ett år sedan var vi mitt uppe i boxbyggandet!

Jag längtar inte tillbaka; då ville jag bara bli klar och hade tusen obesvarade frågor i huvudet.

Men det blev jättebra och jag älskar mitt ”dockhus för vuxna”.

Idag har jag ridit på utebanan, harvat densamma, packat x sopsäckar med gödsel, mockat lite i Vickes hage och varit hos tandhygienisten- en produktiv dag med andra ord.

Och det har varit så varmt att jag gått…tja…inte utan byxor som rubriken antyder men väl utan mina termobyxor som jag annars har på mig så fort jag går utanför dörren.

Solen har lyst hela dagen, dovisarna har solat i och utanför Vickes hage och det känns som att de bara blir fler och fler.

Jag tänkte idag när jag såg dom att det är en himla tur att Vicke är helt obrydd för annars hade det inte varit roligt för honom att behöva dela yta med så många fyrbeningar.

Idag har jag både hållit igång i stallet en del och vilat mig efter nattens arbete.

Jakten på dovhjort upphörde i månadsskiftet och jag vet inte om det är därför, vårens antågande eller något annat men de har nu hållit Vicke sällskap 3 dagar i rad, både strax utanför och inne i hans hage! Ja, de är då inte blyga….

Bjuder på en bild som Henke tog för några dagar sedan; så ser det ofta ut hemma hos oss!

Idag passade jag på att städa bort några saltsäckar som legat och tagit plats i förrådet och som ni ser hamnade dessa 75 kilo i ridhuset.

Jag vet inte om denna mängd påverkar underlaget mycket, lite eller inte alls men dels ville jag bli av med säckarna och dels fick jag tipset att passa på och salta innan underlaget eventuellt blir jättetorrt och dammigt när det blir varmare.

Jag antar att det redan ligger en hel del salt i underlaget sedan gammalt; detta har ju saltats x gånger när det låg i Granelundshallen och det är säkert därför min botten inte frös ens det minsta när det var ner mot 10 minus.

Efter ridhusunderhållet passade jag på att harva utebanan och kunde då betrakta Vicke linslus agerande när några bekanta till oss stod och skyfflade upp gödsel på stacken som ju ligger bredvid hans hage.

Oj vad han stod och gjorde sig till….på sedvanligt manér….”ohhhh…titta på mig…visst är jag vacker…jaaa…det är jag…”. Har aldrig sett någon motstå hans smiskande än så länge ha ha ha!

Möttes av denna syn strax utanför Vickes hage när jag kom med hans lunch och medan han hade stått och betat helt oberörd bredvid dovisarna tills dess blev han lite bekymrad att de skulle vilja ta del av hans mat så då blev han plötsligt lite upprörd och sprang fram och gav dom onda ögat….som om de brydde sig…Nä..de fortsatte lugnt sin siesta och han kunde återgå till havren.

Annars har vi varit hos Nina idag och förutom själva träningen haft våra sedvanliga diskussioner om allt mellan himmel och jord inom hästeriet.

Jag träffar just nu i princip ingen annan hästmänniska IRL så det blir ganska självklart lite ”extraprat” med Nina.

Dagens reflektion var att man inte ska glömma att vara tacksam för allt möjligt, i mitt fall att jag har en häst som är såååå fin med i princip det mesta.

Suverän är longera, tömköra, hoppa, rida ut, sko, klippa, lasta bla bla bla…sådant jag sällan tänker på eftersom jag inte gör just dessa saker ofta.

Men ibland när jag lastar tänker jag faktiskt ”jag ska aldrig sluta vara tacksam över detta” eftersom jag vet hur otroligt besvärligt det kan vara med en svårlastad häst och min bara springer in i transporten….