Om man är det minsta lagd åt det estetiska hållet tycker man nog att vyer som de på bilderna ovan är ganska vackra?

Men jag tycker att snö dels kan visa en ”falsk skönhet” då den täcker över även de fulaste tingen och gör dom vackra(er) och dels är förrädisk.

Idag är mina hagar fulla av enorma ”stylt-bitar”; sådant som lossnat från hästarnas hovar.

Vicke hade de högsta styltor jag sett på en häst när jag tog in honom för att åka till Nina och tankarna gick osökt till de stackars Tennessee walking-hästar som medvetet rids med liknande upphöjningar under hovarna (vad jag tycker om den ”sport” som dessa djur tvingas till kan jag inte ens diskutera utan att drabbas av raseri….).

Nu håller jag tummarna för snabbt töande!

Kolla så fin uppfarten till stallet är numera!

Så här såg det ut tidigare, totalt ”avskalat” och med risk för gyttja vid regn och snöblask. Och marken är så full av gammal sten att det ändå inte blir gräsbevuxet på sommaren så då kan man lika gärna lägga på ännu mer sten (makadam).

Vicke har gått ett lättare ridhuspass idag och därefter körde jag till Malmö och ett tandhygienistbesök. Tråkigt men nödvändigt.

Nu väntar jag med spänning på ett telefonsamtal från bilfirman dit jag körde Subarun efter besiktningen.

Jag vill veta vad det kommer att kosta att fixa det som hittades på besiktningen och hoppas det är värt att lägga på min trots allt 14 år gamla bil.

Idag har jag ägnat mig åt en massa småprojekt varav jag fick utmärkt hjälp med ett.

När jag skaffade Vickes traktor/foderdäck var det sommar och jag rullade ut det i hagen direkt ur min hästtransport med vilken jag hade hämtat det på däckfirman.

X månader senare, i djup lera runt hela däcket, försökte jag och Henrik att flyttade det till en torrare plats och låt mig säga så här; vi var inte ens i närheten av att rubba däcket en millimeter.

Jag hade lösa planer på att utlysa en tävling i ”Sveriges starkaste man” på Facebook (denna tävling hade kunnat kompletteras med ”mudwrestling i bikini” eller nåt för att verkligen befästa det köns-stereotypa) men kom på en mycket enklare lösning när vi ändå fick gjort lite dikningsarbete på Ryhus.

En traktorskopa fick helt enkelt ersätta våra klena armar och det gjorde den i ett nafs!

Jag måste för övrigt dela ut vars en liten gudlstjärna till mina pojkar som inte har rört en fena under flera timmars traktor/ grävskopearbete ganska nära hagarna. Men med hästar finns det så klart ingen lag; varför bli rädd för en enorm bullrande traktor när man kan hoppa i luften för ett litet löv eller en vattenpöl?

Ett annat projekt jag fullföljde idag var operation man-kapning!

Ni kanske känner igen känslan när man ibland liksom tittar till på något och tänker ”men herregud…hur ser det här ut”!?!

Så tänkte jag om Vickes hårsvall igår när jag insåg att han ”plötsligt” hade en ”travar-man”! Håret har så klart inte vuxit ut på detta vis över natten…det fattar jag med men tydligen har det gått mig obemärkt förbi på tok för länge.

För några dagar sedan började jag höra ett högt, inte alls karakteristiskt ljud från den bakre delen av min bil och jag kunde varken lokalisera det eller ana vad det berodde på. Inte ens Henrik, som på stenåldern gick ”fordonsteknisk linje” som det hette på den tiden, vågade gissa vad det kunde vara och long story short; jag bestämde mig för att besiktiga bilen.

Jag misstänkte att det även kunde finnas flera andra saker som behövde åtgärdas och innan jag lämpade över bilen till en verkstad för x tusenlappars åtgärder ville jag veta om det ens var lönt så att säga.

Så i stället för att besiktiga i slutet av mars som var ursprungsplanen körde jag dit idag, med som alltid nästan ångest för besiktning kan betyda avsevärda kostnader, det vet jag sedan gammalt.

”Ta inte ut något i förskott” var Henriks råd…”man vet aldrig….”.

Och nä…man vet banne mig aldrig….

För vad tror ni händer på besiktningen?

Besiktningsmannen backar på min bil när han ska köra ut en annan bil från hallen och resultatet ser ni på bilden ovan!!!

Så…en smashad dörr no thanks to me och….i princip inget mer än ett hjullager som anmärkning. Det är hjullagret som låter från ”bak-kärran” och förhoppningsvis kan jag få detta åtgärdat relativt snabbt…men dörren…ja, det återstår att se.

Besiktningsmannens chef ska kontakta mig så får vi se hur vi går vidare.

Ja, Henrik hade verkligen rätt…man vet aldrig….

Och att Subaru är slitvargar utan dess like bekräftades åter för min bil hade ingen rost och inget annat heller som var alarmerande och då är detta en bil som körs hårt och vars enda ”service” sedan jag köpte den för 5 år sedan är ett årligt oljebyte (jag tror inte på service kan man väl säga…).

Innan jag själv rider vill jag alltid att det ska vara harvat men efter dagens pass planade jag ytan i stället.

Jag skulle ha ett nytt besök av kaninhopparna och tänkte att det för deras små ben säkert är bättre ju planare underlaget är vilket deras ägare bekräftande 🙂 .

Jag tycker det är väldigt roligt med dessa besök och att kunna utnyttja ridhuset till lite allt möjligt och ofta lär man sig något nytt när man kommer i kontakt med något man tidigare bara hört talas om.

Gammal bild från mina uteridningsvägar….just nu finns det inte en flinga snö på marken och jag hoppas att det förblir så.

Jag hävdade till Henrik att ”det är banne mig vår i luften” och kanske var det ett önsketänkande, kanske får jag äta upp dessa ord många gånger om men kanske hade jag liiite rätt också? Så klart på tok för tidigt på året men det känns ändå som att klimat och årstider numera….tja….inte är vad de brukade vara skulle man kanske kunna säga?

Vicke har hur som helst vilodag.

Henke fick ett avbrott i sin vilodag eftersom jag behövde hjälp att förflytta några ensilagebalar från lösdriften där de är samlade till min tomma box från vilken jag portionerar ut fodret.

Detta är i princip det enda jag inte klarar själv; balarna väger runt 150 kilo och att köra dom på en säckakärra från lösdrift till stall är mer än vad mina krafter räcker till.

Säga vad man vill om det skånska vintervädret; det är i alla fall väldigt omväxlande!

Förra veckan hade vi temperaturer runt minus 10 och snö, igår regnade det mer än jag någonsin varit med om på en och samma dag här och idag strålar solen och det är flera plusgrader!

Det blev ett nytt besök i Flyinge för att träna för Nina och det är onekligen lättare att köra dit när man inte behöver sitta på helspänn över isfläckiga vägar, snömodd och förrädiskt underlag. Fyrhjulsdrift hjälper absolut men man kan inte bara tuta och köra ändå tycker jag som hellre kör lite för långsamt i dessa lägen.

Får ni också väldiga cravings efter ”vad det nu kan vara”?

Jag får det ständigt, i 9 fall av 10 efter onyttigheter 🙂 !

Härom dagen började jag ha livliga fantasier om cheesecake så igår producerade jag denna:

Smeten hann banne mig knappt stelna innan jag var på den 🙂 !

När vi var i Florida förra vintern sålde ett snabbköp i närheten av hotellet jättegod cheesecake och jag kan ju säga att jag var en god kund under den veckan vi var där:

Så här såg det ju ut i måndags morse….

Idag vid samma tid möttes jag av denna syn!

Att det är guld värt att hagarna ligger i en backe inser jag verkligen nu även om jag pustar de gånger Vicke står högst upp när jag ska hämta honom.

Jämför mängden vatten på bilden ovan med detta:

Så ser det ut runt hela stallet mer eller mindre….

Låt mig säga så här: även gummistövlar är guld just nu 🙂 !

Det har regnat massor idag och jag var i morse till och med tveksam om jag skulle släppa ut hästarna….faktiskt.

Men precis när jag gick ut till stallet var det ett uppehåll på 5 minuter eller nåt och detta parat med dubbla regntäcken på Vicke gjorde att jag bet ihop och släppte ut djuren.

Jag har kollat dom flera gånger; framför allt B som går utan täcke men ärligt talat tror jag mer på hans päls i detta läge än mina regntäcken som inte står emot regnet alls bra.

Jag brukar ju vara ganska präktig när det gäller att följa uppgjorda ridplaner och jag är dessutom noga med att rida ut i vart fall någon gång i veckan men idag kände jag bara ”nej”.

Att skritta ut i ösregn och på halvtinade, isfläckiga vägar…där gick liksom gränsen även för mig!

För att skapa i all fall någon form av variation tömkörde jag i ridhuset och fokuserade en del på piaff och passage.

Högergaloppen som en gång i tiden varit märkbart sämre än vänstergaloppen såg banne mig fantastisk ut (bättre än vänstergaloppen minsann) så det var en liten bonus idag!

Som ni kan se har min lilla lufs ”loosat” sitt söta täcke- nu får han leva som den urhäst han ser ut som så länge det inte blir för många minusgrader.

Och bara för att nu inte vara orättvis (fast vi vet alla ändå vem som är kungen) så kommer här en bild på Vickster från igår:

Den dagen det finns tävlingar i ”flest bäst uppställningar vid longering/ tömkörning” kommer vår succé att vara total- han nailar det 9 gånger av 10 helt av sig själv 🙂 !?!

Idag blev det ett pass med fokus på travskolor efter att jag hade tinat upp låset till ridhuset som hade frusit fast.

Nu väntar vi på hovslagaren som inte har frusit fast men däremot fått punktering stackarn! Jag bara väntar på att detta ska hända mig på vår grusväg med ibland väldigt vassa stenar.

Longering är för mig till 95% förknippat med ”hältkontroll” och således inget jag använder mig av som hästmotion mer än kanske 1–2 gånger om året men idag tyckte jag att det kunde lämpa sig som ett riktigt Kinderägg med många fördelar.

Jag hade gärna använt mig av snöträning regelbundet om den hade legat ”bra” på marken i många veckor men här blir det ju oftast mest slask och den typen av ”massa” är inte alls lämplig eftersom den skapar höga klackar under hovarna= risk för vrickningar.

Men idag fastnade nästan inget under hovarna utan snön bidrog bara till ett extra motstånd som är bra om hästen är tränad.

Jag longerade dessutom i svag lutning vilket också detta bidrar till extra styrketräning och balans.

Som bonus kunde jag få in en välbehövlig variation från ridhusjobbet utan att behöva rida på fläckvis isiga vägar.

Jag har inga broddhål i aluminiumskorna så den extra hjälpen får jag klara mig utan.

Min rutinerade ringräv skötte sig exemplariskt i detta jobbet och det kändes jättebra att kunna utnyttja snön som jag i sak verkligen vill ha bort till något vettigt!

Medan Vickster alltså fick slippa ridhuset idag hade detta andra besökare som ni kan se nedan. Hur söta?

Whippetpojken är för övrigt 15 år- respekt!