Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Hade jag inte hunnit ta detta kort vid 8 i morse kunde man nu på eftermiddagen inte tro att det har snöat (i alla fall lite…) för nu är gräsmattan helt grön igen!
Vicke har vilodag och själv tar jag också igen mig efter nattens jobb.
Ni som känner mig vet att jag aldrig lagar någon avancerad mat; idag blev det torsk under ett madelspåntäcke:
Man blandar flytande smör, ströbröd och mandelspån och brer ut detta över ett torskblock. Häller färdigköpt citronsås runt om, in i ugnen i 25 minuter på 200 grader och vips får man detta:
Bilden på min rufs är några veckor gammal men ungefär så här ser det ut hos oss idag.
Stenhårt och fruset i marken men vindstilla och utan någon nederbörd.
Jag red i ridhuset vars underlag än så länge ser ut och känns precis som vanligt; jag har i andra ridhus varit med om att bottnen fryser i olika grad när kylan slår till men hoppas att det inte ska drabba mig. Beror ju också på hur kallt det blir; just nu är det bara ett fåtal minusgrader.
Man kan så klart salta underlaget men jag vill helst undvika det. Dela på grund av kostnaden men också för att så mycket hundar tränar där.
Jag är alltid lite rädd för vrickningar när det är fruset och knöggligt vid ingångarna men vissa mammutar kan i alla fall inte gegga ner sig…
Idag har vi kört till Flyinge och Nina i någon minusgrad; det var kallt när jag lastade ur men jag blev snabbt varm i sadeln.
Jag förstår inte de som rider ”aktivt” i tjocka jackor inomhus; inte ens jag som är frusen behöver detta skydd utan upplever mig tvärtom som begränsad i ridningen. Det känns både klumpigt och varmt.
Dagens pass gick fint; jag blir bättre och bättre på att även fånga upp de små detaljerna, att snabbare stoppa ”smitningar” från en viss man och att också snabbare märka och väcka honom när han stänger av (typ ”oj…jag låtsar att jag faller i sömn när jag skrittat i mer än 10 sekunder”).
Bilden är från stallet jag stod i innan vi flyttade till Ryhus där jag fortfarande har kontakt med både en del inackorderingar och stallägaren.
I morse kom det faktiskt 2 omgångar à 5 minuter med något som kunde liknas vid snö men eftersom det är plusgrader så syns det inga spår av det vita nu.
När det var dags för dagens ridtur valde jag en väg jag inte ridit på på länge.
Efter mina hagar kan man välja om man vill rida åt höger eller vänster.
Tar man åt vänster hamnar man efter några hundra meter i en stor skog där man kan rida i timmar och det är där jag vanligtvis rider och klättrar.
Tar man i stället åt höger kommer man direkt in i en mindre skog där ”the Lodge” ligger ca 1 km från mina hagar sett.
Idag valde jag den sistnämnda skogen som omväxling men där kan man inte alls rida lika länge eller varierat om man inte ska återvända till samma stigar.
Bilden är tagen utmed vägen vi kör på för att komma till Ryhus, vi har någon kilometers grusväg från en asfalterad dito.
Vissa tycker om att ställa sig i strålkastarljuset….andra…not so much 🙂 !
Måste vara härligt att ha Vickes självförtroende och otroligt jämna, positiva humör!
Det blev ännu ett bra pass i ridhuset där jag bland annat lyckades få till 6 stycken 2:or på den ena långsidan och mer får det banne mig inte plats om man inte börjar byta redan i hörnet!
Gjorde även 4 ettor och nöjde mig med det eftersom jag har märkt att Vicke ibland har svårt för att skilja på ettorna och tvåorna (säkert på grund av undertecknads fallerande hjälpgivning).
Har jag gjort x tvåor och kan han plötsligt göra x ettor helt av sig själv! Avdelning ”i-landsproblem i hästvärlden som vissa hade gett sin högra arm för att ens ha…” (de vars hästar har svårt ens för enstaka byten…).
Hade besök av en whippetägare i ridhuset lite senare på dagen och blev så glad över en del människors tacksamhet och fina sätt.
Jag lånar ju ut ridhuset till en del ”hundfolk” och alla är väldigt trevliga och det har aldrig varit något att klaga på men det är ändå trevligt när någon verkligen uttrycker sin uppskattning och liksom inte tar allt möjligt för givet. Note to alla: är du nöjd med något; låt den det berör få veta det! Det kostar inget och du samlar pluspoäng 🙂 !
Dagens väder samlar också pluspoäng så länge det inte regnar i alla fall. Allt annat är bonus hälsar hon som slirar runt i hästarnas hage och bara väntar på ett oundvikligt ”dratta-på-ändan” moment!
Som jag skrev igår jobbade jag i natt och ni kan tro att det smällde inne i centrala Malmö.
I säkert 20-30 minuter kring midnatt lät det som en oupphörlig och jättehög kulspruteskjutning och jag är så tacksam att vi kunde skona Molly från detta här ute i obygden.
Jag ringde Henrik och kollade läget och han kunde glädjande rapportera att det i vårt välisolerade hus knappt hördes ett ”poff” eftersom han dessutom hade höjt volymen på tv:n.
Molly hade inte skakat/ darrat över huvudtaget medan hon i Staffanstorp fick sådana ”anfall” hur många gånger som helst de dagar det smälldes fast vi hade hög volym på tv:n, nerrullade persienner och hade gett henne 2 olika receptfria preparat som enligt mig gav noll effekt.
Så ur detta perspektiv var det verkligen en otroligt lyckad nyår som Henrik slapp tillbringa inne på toaletten (!) för att försöka isolera bort de värsta knallarna.
Hästarna verkar också ha klarat nyår helt problemfritt, bådas boxar såg ut exakt som vanligt utan några omkrinsprättade bajshögar eller en massa kvarlämnad mat.
Vicke har aldrig varit påverkad av nyår som jag har märkt och enligt B:s ägare har inte han heller brukat bli upprörd så jag var inte speciellt orolig men det var så klart ändå en lättnad.
Bara en liten stund efter att jag tagit in dom igår vid 16.30 kom det några knallar och då var det skönt att de stod inne även om jag tror att den jakt som har pågått kring Ryhus i många veckor har vant som vid sporadiskt skjutande.
Jag har ridit ett helt vanligt ridpass i ridhuset idag och över huvudtaget känns det som vilken ledig dag som helst!
Än råder lugnet på Ryhus; jag har sett att det har varit en hel del människor ute och gått som vanligt på helgerna men inget ”pangande” har hörts.
Jag kommer att ta in hästarna lite tidigare och inte runt 18.00 som jag brukar om det skulle börja smälla; det är just nu kopiöst halt på de upptrampade ställena i hagarna och jag vill inte riskera något i mörkret.
Hästarna har ordentligt med mat i boxarna och jag ska stänga stalldörren helt och inte ha den övre delen öppen som jag alltid har så blir det förhoppningsvis bra.
Själv ska jag jobba i natt och kommer inte att fira på något särskilt vis.
Jag passade på att inviga mina bommar som har legat orörda i någon månad; de ska målas ”någon gång” men går så klart att använda oavsett.
Det blev ett jättebra tömkörningspass (det första !!! sedan flytten till Ryhus) där jag slog många flugor i samma smäll.
Jag kunde se hur Vicke rör sig på underlaget och konstaterade att ridhusets storlek, som är en aaaaning för litet för ridning enligt mig lämpar sig desto bättre för tömkörning. Sedan duger det definitivt för mig att rida på, missförstå mig inte men jag skulle inte rekommendera att mer än maximalt 2 hästar motioneras där samtidigt eftersom kortsidorna bara är 17 meter.
Jag tyckte också att allt jag begärde av Vicke genomfördes jättefint; den gamla ringräven hade kunnat trava över bommarna med bindel för ögonen men även galoppjobb, travökningarna och piaffen (som jag tillät honom att gå lite framåt i) såg väldigt fina ut.
Eftersom några whippets skulle låna ridhuset efter oss passade jag på att använda min nygjorda ”planare” och den fungerar precis som jag vill (bilden är från ett annat tillfälle).
Vi har verkligen gått in i den ”smutsiga årstiden” nu tycker jag- i alla fall i mina trakter.
Det ser inte så kul ut med upptrampad lera lite varstans och när det dessutom regnar och är mörkt och murrigt stora delar av dygnet är det en annan estetik utomhus tycker jag.
På bilden ovan ser ni Molly, aka spöket Laban som definitivt inte gillar årstiden.
Hon springer demonstrativt till hustrappan så fort hon får chansen och markerar därmed ”jag vill IN och försök inte locka mig till något annat”!
Vicke och B är av hårdare stål tack och lov; jag hade blivit superstressad om de hade stått och hängt vid grindarna och markerat samma sak.
Jag blir lika glad varje kväll när jag liksom får leta upp dom i mörkret, hellre det!
Vicke reds i ridhuset idag och det är givetvis underbart att kunna gå in där när regnet kör på.
Precis som med många andra ridhus låter det mer inne i det är vad det faktiskt regnar ute; det kan låta som att himlen har öppnat sig och så när man kommer ut så är det ett stilla duggregn typ!
Just nu är jag mest fundersam över hur morgondagen kommer att bli.
Än har jag inte hört nyårssmällare här ute i obygden och jag kan bara be en stilla bön att det förblir så även framöver.
Det är ingen måtta på de otaliga vittnesmål om motsatsen runt om i Sverige i allmänhet och i Staffanstorp som vi ju flyttade ifrån i synnerhet.
Massvis med upprörda, förtvivlade, vansinnigt arga människor/ djurägare vittnar som tidigare år om hur deras djur är livrädda, hur de själva väckts mitt i natten av smällande osv.
Molly blev ju näst intill traumatiserad tidigare år och skakade i hela kroppen när vi ville gå ut med henne veckorna kring nyår så jag kan inte annat än hoppas och tro att det ska bli bättre här. Men vi får se….
Konstigt hur man ibland inte ser saker som nästan är mitt framför näsan på en?
Idag, när jag hoppade av efter en bra träning för Nina såg jag att Vicke bara hade en boots på sig.
”Han måste ha tappat den andra under passet….konstigt att varken jag eller Nina märkte något….nu får jag leta efter den i ridhuset” hann jag tänka innan jag rättade mig själv; dels rider jag aldrig med boots på Ninas träningar (och skulle jag göra det hade jag tagit några andra än de slitna hagbootsen) och dels mindes jag att jag hade tagit av den ena bootsen inne i stallet. Sedan blev jag avbruten av ett telefonsamtal och tja….glömde uppenbarligen att ta av den andra.
Men hur jag kunde missa att se att jag lastade, lastade ur, hoppade upp i sadeln med den kvarvarande bootsen….???
Och Nina hade sett den ena bootsen men tänkte att Vicke kanske hade något sår eller dylikt som jag ville skydda så hon kommenterade inte det hela. Hennes ögon missar minsann inget 🙂 !
Citronkladdkakan som jag gjorde igår blev förresten mycket god vilket den nu nästan tomma pajformen vittnar om….och Henrik äter inte kakor så det finns bara en skyldig….
Efter rejäl blåst igår har det idag varit ”lugnare” väder vilket har varit skönt eftersom Vicke har vilodag.
Igår valde jag faktiskt att ta in hästarna en timme tidigare; rejäl blåst och kompakt mörker kändes inte så lockande att varken ha hästarna ute i eller att leda dom till stallet i.
Min lilla julgran var ute och flög 2 gånger och den större som också står utanför stallet svajade en del men stannade på plats i alla fall.
Det är väl det jag ogillar mest med blåst; att allt möjligt kan komma flygande!
Minns hur jag för många år sedan och efter en storm red förbi en stor pilatesboll ”in the middle of nowhere”; jag fattar än idag inte var den hörde hemma ursprungligen 🙂 !
Idag ska jag eventuellt kolla på filmen om Peder F på SVT Play, den visades ju på ettan igår och jag har inte läst en enda negativ åsikt om den på sociala medier, tvärtom. Så den är säkert sevärd!
Nu ska jag strax ta ut en citronkladdkaka ur ugnen- är väldigt sugen på något sött och detta var en lagom insats för amatörbagaren!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer