Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Då var min semester över för den här gången och tiden har gått ofattbart fort.
Jag tycker inte det är länge sedan jag började nedräkningen TILL ledigheten och nu är den alltså slut.
Jag har dock hunnit med massor på Ryhus och det känns jättebra med alla avklarade projekt.
I kväll har jag varit och tävlat i Malmö och det kändes lite ”dumt” att åka förbi sin arbetsplats och veta att man skulle köra samma väg så fort Vicke var avsläppt hemma.
Hade en dålig känsla inne på banan så den klassen arkiverar jag under ”glömma och träna vidare”.
Bjudningen var inte som jag önskade; ett väldigt vanligt ”fel” hos många dressyrhästar men inte desto mindre trist och, enligt min erfarenhet, ganska svårlöst.
Eftersom den lille blev verkad igår och således är fin i hovarna tyckte jag att han kunde få följa mig och Vickster på en skrittrunda.
Baltis håller förvånansvärt jämna steg med Vicke; annars hade jag aldrig velat ta med honom.
Jag har ibland verkligen ångrat en del uteritter där det har visat sig att Vicke och den andra hästen har haft helt olika ”fart” och jag har antingen fått sitta och bromsa min häst precis hela tiden eller trava ikapp lika ofta= inte så jag vill rida alls.
På hemvägen mötte vi Henke som skulle äta lunch; därav detta kort:
Morgonen inleddes med ett efterlängtat besök; min hovslagare Markus kom avtalsenligt.
Det var bara 6 veckor sedan han var här men hästarnas hovar hade växt massor så det var välbehövligt med pedikyr.
Den lille verkades för första gången (sist Markus var här behövdes inget hov-filande) och skötte sig exemplariskt.
När förra ägarna köpte honom kunde han ibland tramsa lite vid skoning men det är många år sedan och nu ville han säkert visa Markus att han ÄR ”världens bästa häst” som jag tjatar om 🙂 !
Även Vicke stod som ett ljus under skoningen och det är sådana saker man lätt kan ta för givet när det alltid har fungerat (jag har aldrig haft en svårskodd häst) men som kan vara enorma problem när det inte fungerar.
Jag har absolut all förståelse för att hovslagare inte vill sko vissa hästar men tänk så jobbigt det måste vara för deras ägare innan de löser problemet!
Dagens rubrik syftar till att jag faktiskt valde att rida i ridhuset idag; hade jag inte haft det hade jag bitit ihop och ridit på utebanan i stället för att köra till ett ridhus men nu tänkte jag bara ”varför inte- när jag kan” eftersom det blåste rått.
Sommarvädret känns som ett minne blott dagar som dessa och även om prognosen sa ”runt 17 grader” så kändes det snarare som 7-8 pga vinden.
Idag har jag lagat mat för en gångs skull och som jag skrev på Instagram så är det enkla ibland gott nog:
Spagetti och köttfärssås; ”alla” barns favoriträtt och duger utmärkt även till Birgitta, 53 🙂 !
På tal om mat ”måste” jag visa er var en del av bären vi plockade i söndags hamnade:
Receptet kommer här:
Fast jag bytte ut filmjölken mot yoghurt och sockret mot sötningsmedel.
Gissar att ni börjar bli trötta på mina ”före och efter”-bilder på allt som jag har målat de senaste månaderna så det här blir nog de sista på ett tag men måste bara visa er skillnaden!
Före och …..
….efter (fortfarande inte torrt).
Är det en produkt jag lätt hade kunnat göra reklam för och vara 100% ärlig så är det Falu rödfärg!
Lätt att måla med, täcker fantastiskt bra, torkar på nolltid, alla fläckar på kläderna går bort i tvätten….
Nu har baksidan av lösdriften fått en uppfräschning och det blev ju stor skillnad med lite jobb tycker jag.
Inte för att just baksidan är en del av byggnaden man ser särskilt ofta men om inte annat är det en form av byggnadsvård att inte bara låta allting förfalla vilket blir fallet till slut om man inte åtgärdar tex så ”slitna” väggar.
Annars har dagen ägnats åt att dra upp en massa brännässlor; jag torkar dom i min tombox och framför allt Baltis äter dom hellre än sitt hö så det är ju ett bra sätt att hålla kretsloppet igång 🙂 .
Vicke har ridits på utebanan och ikväll är planen att dels hämta mer ensilage hos Baltis fd ägare och dels köpa en träningsbänk åt Henke som vi sett på Marketplace.
I dessa Corona-tider känns det inte så säkert att träna på gym med en massa kroppsvätskor 🙂 på alla redskap!
Vilodag för Vicke innebar mer tid för något nytt projekt och i morse såg jag det:
Delar av väggarna till min lösdrift såg ut så här; och jag måste ha gått med selektiva glasögon förbi dom eftersom jag inte reagerade förrän nu.
Men ni kanske funkar som jag; har man en gång sett ”något” är det svårt att ”unsee it” (vad tusan heter det på svenska???).
Så det var bara att ta fram diskborste, skurborste, hink med varmvatten osv och köra igång!
Knappt 2 timmar senare såg väggarna betydligt fräschare ut:
När Henrik tittade förbi på sin lunch sa jag skrattande ”inte ett ord om att en högtryckstvätt hade varit bra att ha nu” för det har stått på Henriks ”önskelista” medan jag har tyckt att det kan vänta eftersom vi har behövt köpa en miljard saker till Ryhus i allmänhet och till den hästrelaterade delen (som jag ensam betalar) i synnerhet.
Men till nästa år kommer det att gå i ett nafs att spola av väggarna och jag gissar dessutom att de alger jag skurade bort idag har suttit långt mer än ett år….
En vanlig semesterdag för min del på Ryhus: ridning på utebanan på morgonen, lite nässelkapning med lien, upprensning av lösdriften och gräsklippning som avslutning.
Det där med att gräset växer är på gott och ont höll jag på att säga; det ser bra ut i hagarna så till vida att hästarna inte ens hinner äta ikapp allt det gröna men samtidigt så hinner (läs; ids) vi knappt klippa ikapp allt utanför hästarnas inhägnader.
Men det är onekligen en viss tillfredsställelse att se en nyklippt gräsmatta, i alla fall när man har en egen trädgård.
Innan jag flyttade till hus reflekterade jag aldrig över en sådan sak, det ska jag erkänna 🙂 .
Konstaterade förresten att min utebana verkligen håller bra klass när det har regnat lite på den (det kom en del nederbörd igår).
När vi ändå la in mer underlag i ridhuset passade vi på att lägga några traktorskopor på utebanan ”bara för att” och det har blandat sig bra med det befintliga underlaget.
Har idag inspekterat våra fruktträd och ser fram emot att kunna plocka både äpplen och plommon.
Vi har 2 äppelträd så förhoppningsvis blir det en del frukt till hästarna och plommonen kan jag alltid ge bort.
Efter ett ridpass på utebanan på morgonen begav jag och Henrik oss ut på en liten utflykt och första stoppet gjorde vi här:
Alla skåningar har väl hört reklamen om att ”Hos Bo Ohlsson i Tomelilla hej…här får du mest för pengarna”!
Att man skulle få mest för sina ”lovor” i Tomelilla kan jag inte instämma i; även om Bo Ohlsson kanske är att betrakta som ett ”mini-Ullared” av de inte så insatta så tyckte jag inte att varken utbudet eller priserna var något som fick min puls att stiga.
Andra stoppet blev på Eriksgården någon mil bort och här åt vi både lunch och plockade några liter blåbär, hallon och jordgubbar.
Det var trevligt att komma ut och lufta sig lite i omväxlande omgivningar och har man barn tror jag Eriksgården är extra uppskattat eftersom det fanns ”halmhoppning” och diverse lekattraktioner som dessa småmänniskor gillar.
I dag återupptog vi en trevlig bekantskap; vi åt helgbuffé hos ”Systrarna på solhjulet”, ett sommaröppet café bara någon kilometer från där vi bor.
Vi besökte stället för första gången förra sommaren men hade då ingen aning om att vi mindre än ett år senare skulle komma att bo så nära.
Maten var både vacker och god, hemlagat och närproducerat kännetecknar menyn och även själva caféet med allt runt omkring är estetiskt tilltalande, framför allt om man föredrar ”chabby chic” framför moderna möbler och porslin.
Mysigt med en liten utflykt med den här mannen:
En av de andra männen i mitt liv följde med mig på en skogstur idag:
Vi klättrade mycket och här är Vicke den perfekta partnern; försiktig, stark och modig: bra egenskaper om man ska ta sig upp för väldigt branta backar där det krävs både fokus och styrka.
Annars har jag jobbat ett extrapass på jobbet i natt så jag har sovit bort en del av dagen men nu fortsätter semestern ett tag till!
Efter ett fint pass på utebanan kände jag mig i morse redo för att ta mig an nya projekt kring stallet.
Jag ”tröstar” mig med att en hel del är sådant som är att betrakta som nästan ”engångsgrejer”, dvs inget jag kommer att behöva göra regelbundet utan det kanske tar år innan det är dags igen.
Efter att ha klippt ner några pilgrenar som hängde i vägen vid min utebana samlade jag ihop allt och slängde in en del i hagarna….
….och det mesta i min tombox för kommande mumsande av hästarna.
Krattade även ihop en massa brännässlor och la i tomboxen och slängde in lite i Baltis box.
Efter detta ”trädgårdsjobb” gav jag mig på ett projekt som jag har blundat för sedan vi flyttade in; några kvarlämnade garderober i lösdriften.
De såg minst sagt ofräscha ut och jag övervägde att slänga dom; dels för att jag inte har någon omedelbar nytta av dom och dels för att de såg ut som de gjorde.
Henrik tyckte att vi kunde prova att rengöra dom och detta la jag 70 minuter på i förmiddags med faktiskt strålande resultat:
När jag hade tvättat färdigt garderoberna började jag syna väggarna på lösdriften och konstaterade att det satt ”hundra ton” spindelväv på väggarna så då blev det ytterligare en timmes jobb, nu med en sopkvast:
När även detta var klart var klockan lunch och jag får se om och vad mer jag orkar sysselsätta mig med idag.
Jag ska i alla fall köra och hämta en ensilagebal hos B:s förra ägare och när det är klart återstår bara 2 balar att hämta hos henne vilket jag gärna vill ha klart under semestern.
Jag har även beställt 6 ton ensilage som ska levereras hem till mig men det är inte riktigt bestämt när det blir och jag har ingen brådska.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer