Liksom förra lördagen har Frenchie och jag varit och deltagit i en Pay and ride, denna gången hos Dagstorportens ryttarförening.

Jag har aldrig ridit i deras ridhus med Frenchie och var lite fundersam kring vad han skulle tycka om ”hålet i väggen” där domaren satt men om detta tyckte han absolut ingenting. Så duktig!

Själva programmet, MSV B:5 gick sådär. Inte så många missar som förra lördagen men ändå långt ifrån så att jag är nöjd. Dagens fråga till mig själv: ”varför är det så svårt att utföra något i praktiken som man vet hur det ska göras i teorin”. Suck, suck, suck….

Jag fick i alla fall jättebra input från domaren som dels tyckte att jag skulle korta tyglarna ( hur många miljarder gånger ska jag behöva höra det innan jag GÖR det ????) och att jag skulle rida mer varierat under programmets gång, dvs med fler variationer i tempot så att det inte blir så jämntjockt (läs; ser lite segt ut).

Och det är ju det som är så bra med Pay and ride; att man kan fokusera mer på att få igenom vissa saker än att sitta och försöka få allt att se fint ut. Om ni förstår hur jag menar.

En vän kommenterade förra lördagen att Pay and rides/ programridningar är en chans att ”göra om och göra rätt” och att detta ”känns psykologiskt mer rätt för hästen” vilket jag verkligen instämmer i.

På tävling är risken att man bara försöker maskera det dåliga så gott det går och också att hästen liksom lär sig att oavsett vad den gör inne på banan så får den gå ut från densamma även om det som visats där inte alls varit ok av olika anledningar.

När vi ändå var på plats passade jag på att gå en liten promenad med Frenchie kring utebanorna.

Förra året vann han en MSV B:2 på en av dessa banor men då hade jag varit där några dagar innan och ”tjuvtränat”.

Jag har skrivit det många gånger och skriver det igen; den skånska vintern har absolut ingen lag utan ”allt” kan uppträda precis när som helst.

Igår blev det plötsligt 10 plusgrader från ingenstans och dessa ökade till 11 idag. Och imorgon kväll ska det tydligen bli nollgradigt?

Frenchman fortsätter att göra sin ägare nöjd och glad- idag hos Nina.

Så här njöt han efter att han kom hem, se bild!

Själv begav jag mig direkt efter träningen på en ny tur med släpet- denna gången för att hämta spån.

Jag hade egentligen inte den minsta lust att köra iväg men eftersom jag fick ett sms från snickeriet att det nu fanns spån igen och tillgången varit noll under rätt många veckor tidigare i vinter så bet jag ihop och la 2 timmar på denna dammiga syssla (jag måste själv fylla mina storsäckar).

Men nu är hamstern i mig nöjd….den grät lite när jag tvingades ta av mitt spånpelletslager förra månaden; ett lager jag inte rört på flera år ha ha ha.

Kolla vilken fin bild jag tog på lilla Molly idag.

Själv tror jag mest att hon var sur över att ha blivit ”utpiskad i endast 5 plusgrader och med bara ett täcke som skydd”.

Maken till ovillig hund som skulle kunna hålla sig i +10 timmar varenda dag, månader i sträck bara för att slippa gå ut har jag aldrig varit med om. Hade hon inte varit snart 10 år hade jag måhända framhärdat mer och tvingat ut henne ännu mer än vad jag gör men nu känner jag oftast att hon nog själv vet bäst vad hon vill.

Frenchie har vilodag och jag passade på att packa upp de knappa 200 kilo helhavre jag var och köpte igår.

Numera betalar jag strax över 3 kronor kilot hos ”min” bonde vilket är en rätt stor prishöjning på 1-2 år men fortfarande låååångt billigare än att köpa exakt samma foder på tex Granngården vilket ärligt talat inte skulle falla mig in.

Bibbi är numera i så gott hull att jag tror att hon kan klara sig på ännu mindre kraftfoder än de 2 kilona helhavre hon får (säg 1-1,5 kilo) och Frenchie äter ungefär 1 kilo helhavre och 1 kilo pelleterat kraftfoder så det är inga jättemängder de får. Förra årets hösilage är ur hullsynpunkt ta mig f..n en gudagåva på alla vis även om jag inte har någon analys på det.

Jag HADE skickat in en prov som jag själv hade samlat in efter konstens alla regler på fältet där hösilaget sedan togs men…extremt lång historia kort som jag inte vill tänka på och än mindre återge i skrift…så blev provet förstört pga ”postkrångel” och jag orkade därefter inte ta något nytt prov eftersom fodret redan var balat.

För mig finns det nog ingen bättre humörhöjare i vardagen än ett fint ridpass!

Så tack Frenchie för idag och liten klapp på axeln till mig själv som red fokuserat och bra.

Efteråt kändes det som ett litet vädermässigt andrum när jag släppte ut Frenchie i hagen.

Det har varit så många dagar med både stormar, ösregn, blötsnö och jag vet inte allt och mycket samtidigt dessutom. När det tex blåser rejält är det illa nog men om regnet dessutom vräker ner blir det femdubbelt värre tycker jag.

Så idag var jag tacksam över både uppehåll och att det var vindstilla. Och det börjar bli märkbart ljusare på eftermiddagarna- även detta ett stort plus.

Henrik och jag pratade om detta härom dagen; hur många fler timmar man ”får” på sommaren jämfört med vintern. När det är som värst blir det ju mörkt redan innan 16.00 och på sommaren kan det vara ljust 22.00- bara där har man ju 6 fler timmar som man kan göra något vettigt på utomhus.

Och nej; att gå runt med pannlampa vintertid är inte vad jag tycker är vettigt annat än möjligen korta stunder, framför allt inte om man dessutom ska vada i lera, balansera över isgator eller pulsa omkring i snö.

Gissa dagens väder? Det börjar på RE och slutar på GN…

Jag kunde i alla fall köra till Nina för träning utan problem och även genomföra densamma likadant.

Vi tränar vidare på att jag ska kunna rida MSV B:5-programmet bra och det hänger bara på mig själv känns det som så jag får bara jobba på.

På bilden ser ni dagens Bibbi på väg hem från hagen. Queen B har sedan dag 1 tagit över min ponnys roll som den som aldrig har grimma på sig- den är helt överflödig ❤️. Frenchie behöver i ärlighetens namn oftast ingen heller….

Idag blev det ingen grusvägs och skogspromenad i regn; nej vi hade i stället sällskap av både rejäla vindar och enorma klackar på Frenchie skapade av kvarvarande blötsnö.

Som tur är så finns det mycket lite snö kvar i hagarna, framför allt där jag la ut hästarnas hösilage.

Här utsikt från samma plats men över Ryhus!

Från vänster ridhuset, den fd lösdriften, stallet och längst till höger utebanan.

Bakom hästbyggnaderna ser man vårt hus och ännu längre bak skogen där jag rider ibland.

Till de väderintresserade kan jag rapportera att det är en sådan där dag då det är plus 2 grader men känns som minus 22 pga vinden.

Båda hästarna är täckta för Antarktiska besök.

Bibbi är på pappret oklippt men har nu haft täcke på sig 24/7 i så många månader att pälsen ser mer ”klippt men utväxt” ut och jag tror inte den enbart, dvs utan täcke ger något speciellt skydd längre.

Delar av dagens middag; vi gjorde 2 plåtar med pannbiffar.

Notera den minsta pannbiffen; behöver jag förklara att Henrik gjorde den till Molly *ASG*?

Idag har vi hantverkare på Ryhus- porten på bilden ska bytas ut mot en hållfastare dito. Jag återkommer med bild när det är klart.

Frenchie har ridits i ridhuset och det gick bra.

Såg en artikel om en granne på nätet idag och kan tipsa er som längtar bort denna vidriga vinter men vill hålla er inom Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet om att ni kan åka hit (nummer 2 på Vagabonds lista). The Lodge är en av Ryhus närmaste grannar och ligger typ 1-2 kilometer från oss.

Idag är det Frenchies vilodag och jag har gjort som jag brukar; passat på att lägga lite mer tid på vissa stallsysslor, läs: packat en jäkla massa höpåsar.

När jag deltog i en diskussion nyligen som handlade om vilken som var den tråkigaste stallsysslan svarade jag själv ”hagmockning” men ärligt talat så skulle ”packa höpåsar” kunna dela den förstaplatsen.

Fast i stället för att klaga över denna tråkiga syssla borde jag fortsätta att jubla varje gång jag öppnar en av mina hösilagebalar eftersom allt hittills har varit till sådan belåtenhet.

Jag hade förvisso varit ute och inspekterat på fältet där balarna sedermera packades men visste så klart ändå inte exakt vad jag kunde förvänta mig efter den, ur skördesynpunkt katastrofala sommaren.

Men hittills är jag mer än nöjd och hästarnas hull är det största beviset.

Att hösilaget är i princip lika torrt som hö har varit en enorm bonus eftersom balarna väger runt 300 kilo vilket ändå tar 10-12 dagar för mina hästar att konsumera. Jag var beredd på att behöva slänga en del efter x dagar men har hittills inte slängt ett gram.

Idag erfor jag en riktig ”revelation” medan jag red: jag fattade/ kände äntligen vad Nina har tjatat om en miljard gånger ungefär; hur mycket jag måste hålla ihop Frenchie i bytena.

Jag har inte själv tyckt att ”han är för lång” (Ninas ord) och han har ju gjort själva bytet oaktat vad men när jag verkligen ”höll ihop” honom….wow…då blev kvalitén så mycket högre!

Roligt när man får sådana här uppenbarelser men sorgligt att det behövde ta en sådan tid innan jag verkligen kände och förstod.

Vicke var (är) för övrigt mästare på att byta så honom kunde man sitta baklänges på och knappt ge några hjälper så bytte han ändå…nästan…och det var väl både bra och dåligt. Säkert därför jag lyckades göra 42 byten i varje vid ett tillfälle…det finns inte på världskartan att jag hade klarat av ens en tiondel med Frenchie just nu kan jag säga.

Bilden tog jag bakom vårt hus idag- beviset på att det trots allt finns hopp om våren!