Även denna morgon blev det dressyr på grusbanan- mest skolor i trav eftersom gårdagens fokus låg på galoppen.

När jag hade ridit klart blev det som vanligt mockning, puts av utrustning och sedan var det dags att ”leka” med ännu fler djur än Vicke.

Först dök Gullis upp för ovanlighetens skull- ibland ser jag honom inte på några veckor.

Avmaskningen verkar äntligen ha hjälpt- från att ha varit smällfet länge har han under våren och sommaren magrat av rejält men nu börjar han lägga på sig igen så jag kände mig väldigt glad efter att ha klappat om honom.

Nästa i tur att bli klappad var Messy, min lilla ”apa” som är lika gosig som sina två väninnor som hon delar hage med. Snällare hästar får man verkligen leta efter och jag har ju följt dom alla sedan de föddes.

Till sist gick jag bort till betet där Sam går (det ligger typ 100 meter från anläggningen) och där fortsatte gosandet.

Denna lilla hingst är så galet tillgiven så det knappt är sant och man kan stå och riktigt krama om honom långa stunder.

Hans mamma är väldigt tolerant vad gäller fölgos och så har hon varit med alla fölen hon har fått.

Hon har tagit mycket bra hand om dom men har inte det minsta emot att man kommer och vill fölgosa och Sam kan gå ganska långt ifrån henne utan att varken hon eller Sam själv blir oroliga.

Senare på dagen hade jag mina föräldrar, min bror, svägerska och deras 3-åriga dotter på besök och detta var första gången som dottern följde med till stallet.

Åter kunde jag njuta av vilka underbara djur jag omges av- Vicke var som vanligt godheten själv och lät sig väl klappas och samma sak var det med Messy och Sam.

Vi tog en hel del kort som jag ska visa er när min bror mailar över dom till mig så får ni själva se på finingarna.

Hemma blev Soya överöst av barnets ”omsorger”- hon blev klappad, handmatad och till och med koppelrastad av en 3-åring utan att så mycket som lyfta på örat trots flera timmars intensiv uppmärksamhet- snacka om lämplig barnhund konstaterade jag och maken efteråt, föga förvånade.

Yepp….som många andra veckor gick också den första arbetsveckan efter semestern i rekordfart.

Även i morse blev det en härlig morgonritt på utebanan i solsken- på eftermiddagen har det däremot kommit flera skurar liksom nu på kvällen.

Planen för idag var att träna lite på samlingen i galopp, lite som ren styrketräning och det gick väldigt bra tycker jag.

Jag försökte samla galoppen så mycket jag kunde på både långsidor, mycket små fyrkanter och 15-metersvolter- en mycket bra förberedelse för framtidens piruetter tänker jag.

Dessförinnan hade jag värmt upp i en längre och lägre form än tävlingsformen och då red jag lätt i traven och tränade på skolorna samt  förvänd och rättvänd arbets och mellangalopp.

Dagens pass blev medvetet ett lite kortare sådant för att undvika träningsvärk efter samlingsarbetet och jag avslutade mycket nöjd.

I morse blev det som vanligt tidigt uppstigning (05.00) för att hinna sladda utebanan, rida, släppa ut Vicke i hagen, mocka, rasta hunden, duscha och tvätta håret, byta om samt infinna mig på jobbet innan 08.30.

Medan jag galopperade omkring i underbart och precis lagom varmt och soligt väder tänkte jag ”det här är livet- det är ju detta jag älskar”- en härlig känsla.

Jag TYCKTE att jag ”fick till” skolorna bättre idag och efter tisdagens träning men hade helst önskat mig att Christina stod på marken och sa om det verkligen var i alla fall ok eller om jag tvärade för lite, hade Vicke förböjd eller något annat som jag ibland har svårt att känna.

Hur som helst tycker jag att det går framåt med det mesta om än i mycket långsam takt, precis som det ”är” med dressyr.

Så länge det inte blir uppenbara bakslag eller jag har känslan av att det står stilla i flera pass är jag nöjd- mer begär jag inte.

Idag inledde jag morgonen med en skön skritt-runda på stubbåkrarna med Vicke- som jag har nämnt tidigare tycker jag att det gäller att passa på medan vi kan nyttja dessa.

Efter jobbet blev det bara en väldigt snabb tur till stallet och sedan åkte jag, Åsa, Vilja och Soya till Dalby stenbrott för en långpromenad.

Soya överraskade oss verkligen idag- efter att ha sprungit i detta naturreservat i flera år upptäckte hon just idag att det vimlar av björnbär och började äta från buskarna?!?!?

Vi trodde knappt våra ögon men bildbeviset har ni nedan.

Jag vet att Görel, som äger Soyas syster Zahra har berättat att en av hennes hundar äter blåbär från buskarna men Soya har aldrig tidigare visat detta intresse. Vi fick oss ett gott skratt om inte annat och Soya en lite varierad kost 🙂 !

Då var den första arbetsdagen avklarad och den gick snabbt och lätt, som de flesta dagar.

Även idag red jag faktiskt på morgonen- sådant där går ju i cykler hos mig.

Jag kan rida på morgonen i några eller många månader- sedan plötsligt tycker jag att jag hellre vill rida på eftermiddagarna och vice versa.

Idag blev det ett dressyrpass på utebanan som regnet hade vattnat precis lagom under natten.

Vi fortsatte det arbete vi har ägnat oss åt de senaste veckorna, inga nyheter där inte.

Efter jobbet blev det bara ett kort stallbesök vilket var skönt eftersom jag var såååå trött efter att ha vaknat klockan 4 utan att kunna somna om.

Det hade spelat mindre roll på semestern då jag hade kunnat ta en powernap mitt på dagen men arbetar man går det inte an att sova på jobbet ha ha ha.

Nu har jag precis vaknat efter en kvälls-nap i  stället och sitter och retar mig på ”Superspararna” på tv- programmet jag älskar att hata typ.

Jag betraktar mig som en tämligen sparsam person men de medverkande i programmet överskrider alla gränser om ni frågar mig- pinsamt!

Det är inte bara min semester som går mot sitt slut- det känns som om även den ”riktiga” sommaren börjar tacka för sig, sakta, sakta men dock.

Från att temperaturen har legat mellan 16 och 20 grader i flera veckor då jag kört till stallet på morgnarna visade termometern ”bara” 12 grader i morse och det märks även att det blir mörkt tidigare på kvällarna och ljust senare på morgnarna.

Idag skrittade jag ut morgonkvisten och red bara på stubbåkrarna i en timme. Eftersom tiden då vi kan nyttja dessa extra ridvägar är så begränsad gäller det att passa på tycker jag- tids nog är man förpassad till de tråkigare grusvägarna.

Idag är sista vardagen på min semester- efter helgen börjar jag jobba igen.

Som alla veckor har även dessa 4 semesterveckor gått i raketfart och det har verkligen varit superskönt att vara ledig.

Vicke fick ungefär samma pass som igår och det kändes bra.

Formen är genomgående bättre, trycket likaså så vi är på rätt väg känns det som.

Hemma har jag tvättat en massa- alla plädar som vi har liggande i soffan, fåtöljen och Soyas hundsängar samt allt möjligt annat också.

Har också städat och fixat med sådant som kan vara skönt att ha avklarat när man börjar jobba så nu tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av soffhäng resten av dagen.

Efter att jag i morse hade övertygat Vicke om att den vita plaststolen som stod utanför grusbanan inte skulle attackera oss blev det ett bra dressyrpass där jag fortsatte att tänka på bärighet och TRYCK.

Det får inte kännas ”tomt” framtill och oengagerat baktill och jag tycker nog att vi är på god väg till bättre action och spänst.

Annars är det linjerna ur MSV C:1-programmet som vi rider- skolor, förvänd galopp och enkla byten.

Idag blev det också fortsatt halmintag och det känns som vanligt skönt när loftet dignar av de välsignade stråna.

Även om vi kunde välja att ha hästarna på spån, torv eller något annat strömedel till samma kostnad skulle jag ändå välja halmen- den ger om inte annat hästarna sysselsättning vilket inte ska förringas.