Det var minsann så roligt och också nyttigt att rida på stubbåkern igår ansåg jag att jag valde att köra en repris i morse.

Har ni tänkt på hur många möjligheter som öppnar sig bara av det faktum att man har en ytmässigt flera kilometer stor bana att träna dressyr på?

Inga kortsidor som dyker upp när man precis börjar ”få till” något utan precis raka motsatsen- en till synes oändlig raksträcka där man kan prova och prova igen tills det känns bra.

Idag tyckte jag att jag framför allt hade nytta av detta i diagonalslutorna- jag flyttade några steg och när jag började tappa bjudning och/ eller sidoförflyttning så red jag fram några steg för att sedan fortsätta några steg åt sidan, sedan rakt fram igen och så åt sidan- mycket längre sträckor än jag hade kunnat göra i ridhuset.

Fick också till en fin, schwungig trav när jag kunde rida rakt fram hundratals meter och bara känna in takten och jobba med den utan hörnpasseringar.

För övrigt tycker jag att det över lag är en utmärkt träning att KUNNA rida på enorma ytor utan att hästen vill dra iväg samtidigt som man KAN gasa på rejält om man vill- åter igen utan att begränsas av 4 väggar.

Idag har jag haft stalljour men innan jag kavlade upp ärmarna och satte igång med denna så red jag och Vicke ut på en av de gigantiska stubbåkrarna nära anläggningen.

Där fokuserade jag på lösgjordhet i trav och galopp- inte så mycket annat men det räckte.

Jag tror fullt och fast på att ALLT blir kvalitativt bättre med en lösgjord häst så det är enligt mig absolut värt att lägga arbetstid på detta och inte sitta och försöka träna olika rörelser på en spjärnig och/ eller styv häst som jag faktiskt ibland ser att folk gör (eller försöker i alla fall).

Innan det var dags att ta in alla hästarna från hagen passade jag på att gå en längre runda med Soya och jag hade redan i förväg tänkt ut var vi skulle gå.

Jag har sedan tidigare hittat ett äppelträd med fina frukter som ligger ”in the middle of nowhere” och Vicke har redan låtit sig väl smaka.

Idag tänkte jag plocka lite äpplen till min favoriträtt- äppelkaka med vaniljsås och så blev det också.

På hemvägen från promenaden var jag glad att jag inte mötte någon- jag såg nog mest ut som en luffare ha ha.

Både joggingbyxorna och min hoodtröja putade betänkligt åt alla håll och kanter av äpplena och en del bar jag i en av Soyas bajspåsar (!!!), oanvänd dock 🙂 .

Men det var mödan värt kan rapporteras…sade hon proppmätt!

Idag har Soya och jag varit gräsänkor och jag har ägnat hela dagen åt att bara småpyssla och lata mig.

Förvisso gick jag ut hårt och red i ridhuset redan klockan 6 på morgonen men sedan har jag sakta men säkert just saktat ner tempot.

Jag har putsat min utrustning, städat efter både mig själv och andra i stallet och sadelkammaren, gosat med Messy, gått en långpromenad med Soya, plockat lite med allt möjligt hemma- allt i sakta mak och utan stress. Verkligen skönt.

Konstaterade för övrigt att Vicke nog börjar sätta lite vinterpäls- man kan fortfarande bara ana att något är på gång men vis av tidigare erfarenhet gissar jag att klippmaskinen åker fram om på sin höjd en månad. Vi får väl se om jag får rätt…..

Även idag blev det morgonridning och som rubriken säger passade jag på att än en gång utnyttja stubbåkrarna- deras antal börjar redan krympa då vissa plöjts upp de senaste dagarna.

Jag började med att ”skritta fram” ordentligt för att därefter klättra i en av de få backar vi har kring anläggningen- denna backe ligger tyvärr på en åker = kan användas en mycket begränsad tid om året.

Efter klättringen blev det ytterligare lite skritt på plant underlag och sedan brände jag iväg i full galopp ha ha ha.

Nej, skämt å sido- den första av 4 galoppintervaller med skrittpauser emellan skulle nog snarare få betraktaren att undra ”varför rider hon i samlad galopp över stubben” men för varje heat så tyckte jag att vi fick upp farten mer och mer så att vi nog avslutade i i vart fall ökad galopp även om det för dressyr-Birgitta kändes som att vi var redo för Jägersros startboxar och en kraftmätning med fullbloden där he he.

Nåja….galopperat fick vi och sedan var det bara till att skritta hem på en inte alls uttröttad häst vilket inte var meningen heller.

Snabbt av med utrustningen och ut i hagen med morgonhöet och sedan hopp in i bilen för att köra till jobbet.

Min klätterbacke

Och min galoppbana

Efter några dagar då både jag och andra undrat ”är det slut nu” syftandes på sommaren med dess behagliga väder kändes det idag som att årstiden visade oss att ”nej, jag har inte gett mig av….ÄN”.

Men oj vad mörkt det är när jag stiger upp (05.00) och det lär inte ändra sig till det ljusare…inte på många månader i alla fall.

Än så länge är det i alla fall ljust klockan 6 så jag kunde rida obehindrat på utebanan.

Jag ”körde” de sedvanliga övningarna där fokus låg på skolor, förvänd och mycket samlad rättvänd galopp.

Jag tycker mig känna en ökad styrka hos Vicke; han känns mer mellan hand och skänkel och fäller inte bara in huvudet med släppt rygg.

Så det är bara att ”mala på” så här tror jag.

På eftermiddagen blev det bara ett kort stallbesök för att borsta av honom, smörja hovarna, ta bort några bajshögar ur boxen och fixa några småsaker.

På tal om att smörja hovarna blev Vicke skodd igår och jag vet inte om det är Cornucrescinet, årstiden, allt möjligt eller ingenting alls men hovarna såg verkligen ut att vara i behov av ett hovslagarbesök trots att det bara var 4½ vecka sedan han blev skodd sist.

Förhoppningsvis kommer Vickes obefintliga trakter att växa över tid- det ska bli mycket intressant att se hur hovarna ser ut om säg ½ år.

Frågade ganska nyligen en landslagsveterinär vad HAN ansåg om kilskor och han varnade för att även de, liksom kilsulor, kunde hämma trakt-tillväxten, i alla fall enligt hans erfarenhet.

Vi hann inte utreda frågan till fullo men än så länge vet jag inga bättre alternativ än aluminiumskorna så vi fortsätter med dessa så får vi se.

Idag möttes jag av en perfekt nyharvad bana när jag skulle rida på eftermiddagen- en mycket vacker syn för en sann dressyrälskare 🙂 .

Jag avverkade ett lättare lösgörande pass i 30 minuter där jag mest red runt i trav och galopp med fokus på takt och form och skrittade sedan ut med en stallkamrat. Roligt att få lite sällskap tyckte nog både jag och Vicke som annars nästan alltid är utelämnade till oss själva.

Oj, vilket omväxlande väder vi har haft idag; regn och solsken har verkligen avlöst varandra i en aldrig sinande ström skulle man kunna säga lite ordvitsigt.

Eftersom Vicke har en baksko som sitter väl löst (hovslagaren kommer på onsdag) valde jag att inte utmana ödet och ge mig ut på de regntunga stubbåkrarna och ärligt talat ville jag inte heller riskera att få ett skyfall över mig så det blev inget skrittrunda på dagens vilodag utan det fick räcka med hagvistelsen som ”motion”.

När jag kom till stallet efter jobbet möttes jag av fina nya krubbor i hela stallet och även om jag var fullt nöjd med de gamla så är det, om inte annat SÄKRARE att fodra i dessa eftersom man ju slipper gå in till hästarna.

Fin va?