Efter morgonens dressyrpass då Vicke kändes lite trött har JAG känt mig trött mest hela dagen.

Kunde knappt komma hem fort nog och slänga mig i soffan men efter över en timmes power-nap känner jag mig ok igen.

Annars har solen lyst med sin NÄRVARO hela dagen- mycket härligt.

Och en liten present från en stallkamrat bidrog också till gott humör- det är alltid trevligt när man känner sig uppskattad.

Jodå, även idag var det riktigt ”vårigt” emellanåt, flera plusgrader, sol, en massa knoppar både här och där 🙂 !

Soya och jag hade sådan tur på vår promenad att vi mötte hennes ”sömmerska” (som gjorde det superfina täcket jag visade härom veckan) och hennes två whippetflickor och det blev till och med lite ”nakenspring” (utan täcke) i solen.

Vicke fick ett dressyrpass i ridhuset och som jag tjatar om ganska ofta så är det mer och mer som kommer på plats, saaaaakta men säkert.

Rom byggdes inte på en dag och inte Vickes styrka heller men jag hyser gott hopp om att det kommer att bli hur häftigt som helst när han blir ännu starkare och orkar samla sig ännu mer och ännu längre, i tävlingsform och med bibehållen takt och kadens.

Eftersom gårdagens pass blev lite tuffare (jag red i en timme och krävde ganska mycket) fick Vicke ta det lugnt idag och bara bli uteriden en stund.

Vi travade avslappnat och tog också 2 kortare galopper i lång och låg form- det är så skönt med en häst som man kan rida ”som man vill” även utomhus, fast man rider ensam, det blåser som tusan osv.

Men jag ska inte klaga; ALLA hästar jag ägt har faktiskt varit supersnälla att rida ut, Kreon oräknad :).

Han hade ju sina idéer om att tvärstanna och vägra att gå titt som tätt fast å andra sidan var han minst lika fin som Vicke att rida ut när han väl gick. Det var ju det som gjorde att man orkade med hans mupperier, så fort han började gå gjorde han det som ett urverk…tills det var dags för nästa stopp ha ha ha.

Vicke har tack och lov inga sådana idéer- visst han han både titta till och helst inte vilja gå förbi vissa saker men han går att övertala på ett helt annat sätt.

Idag har jag för resten varit lite huslig och gjort pannkakor. Varför gör man inte denna goda rätt oftare undrade jag efteråt och lovade mig själv att upprepa mina konster vid spisen snart igen.

Idag blev det ett dressyrpass i ridhuset efter jobbet och det var det sedvanliga som övades: enkla byten och skolor framför allt.

Dressyr är ju ett jäkla ”nötande” egentligen och även om ordet kan ha en negativ klang så är i alla fall jag glad så länge det går FRAMÅT även om det ibland sker med mikroskopiska steg.

Fick denna bild via mms idag – en vän har tagit den i våra (Skåne)-trakter så nu har ni det svart på vitt, eller snarare i färg 🙂 ! Våren kommer även om det kanske kommer några set-backs till.

Det har varit soligt hela dagen och jag hoppas att Vicke njöt i hagen- dagens enda motion för hans del.

Jag rider ju ofta upp till 13-14 dagar i sträck så någon enstaka dag kan han gott få vila sig helt.

Planen är att vi ska träffa hans fd ägare ikväll- det ser jag fram emot!

Även denna måndagen inleddes med ett dressyrpass i ridhuset och idag valde jag ett lite annat upplägg än de senaste gångerna.

Tidigare har jag valt att ta galoppen sist och eftersom traven har känts så härlig och fin har jag kanske ridit i denna gångart längre tid än vad jag egentligen har behövt (bara för att njuta….) vilket lämnat lite mindre tid över till galoppen.

Idag värmde jag upp i trav som vanligt med red sedan bara skolorna under lättridning en stund för att inte trötta Vicke för mycket och sedan tog jag itu med galoppen direkt därefter.

Samlingen är helt klart mycket bättre än för bara några veckor sedan och vänstergaloppen känns i skrivande stund PÅ VÅR NIVÅ fantastisk.

Jag kan samla den bra, öka hur lätt som helst och med fin gest, göra försiktiga kvarts-vändningar i piruettförberedande syfte. Och det bästa av allt- hästen är ”linjal-rak” precis hela tiden.

Det jag måste arbeta med är att precis som med Zack tex tänka på att verkligen låta benen ”hänga rakt ner” även i samlingen- att inte vilja hjälpa till för mycket med varken ständigt drivande ben eller en dito sits utan sitta rakt och avslappnat i sadeln och vill hästen sedan bryta av till trav eller bara tappa stunsen i galoppen så är det bättre att ge EN skänkel och/eller en liten spö-påminnelse på baken.

Högergaloppen är inte lika bra- här vill baken komma innanför spåret även om det är mycket bättre än då jag köpte Vicke.

Då tyckte jag att detta med den otroligt girande högergaloppen var ett av mina största problem och då kunde jag inte heller bibehålla den alla gånger utan tog jag för mycket i vänster tygel i syfte att rakrikta så fick jag ett flott byte i stället.

Nu är galoppen som sagt bättre, jag har bra håll på yttertygeln utan att få några byten men rakriktningen är ännu inte 100 % där.

De enkla bytena var jättefina idag och när jag hade gjort några stycken valde jag att avsluta passet innan Vicke började kännas för trött.

Jag tycker ju att vi den senaste tiden har höjt oss ganska mycket på alla möjliga sätt och det gäller att kroppen rent fysiskt ska orka med denna ökade samling som vi nu rider långa stunder i.

Jag har i korta sekvenser känt att jag varit på väg över gränsen då tröttheten håller på att infalla och då gäller det att genast avsluta- att rida då kan inte medföra något positivt alls som jag ser det.

Ja, tro det eller ej men idag var det faktiskt lite vår-likt i mina trakter och det var det inte bara jag som tyckte utan flera i stallet.

Eftersom det var runt 4 plusgrader under dagen (och det hade regnat lite i gårkväll) så hade mycket av snön hunnit smälta bort och när också solen tittade fram och det var helt vindstilla kändes det nästan ”varmt” (nåja, allting är relativt).

På min ena promenad med Soya såg jag en hel del som legat gömt under snön spira- det ingav hopp!

Även min dressyrträning i ridhuset med Vicke ingav hopp- som jag skrev för ett tag sedan så är dressyr en tålamodsprövande sport med mikro-framsteg (om ens det ibland) men så länge det går åt rätt håll så är jag nöjd.

Idag fick jag till ännu lite mer samling i galoppen och nu kan jag nog snart börja med lite piruettförberedande arbete- helt meningslöst innan man har någon form av samling i alla fall enligt mig.

Även de enkla bytena kändes mjukare- också detta går ju hand i hand med samlingen. Ingen samling = inga bra enkla byten.

Traven är fortsatt mycket fin men jag rider den i en något längre och lägre form än tävlingsformen och får sätta mitt hopp till att Vicke sin vana trogen kommer att bli så pass spänd inne på tävlingsbanan att huvudet automatiskt åker upp det extra snäppet som behövs där 🙂 .

Jag har medvetet och på inrådan av den fysioterapeut som behandlade Vicke för någon månad sedan ridit i denna form och hittills har det ju varit ett vinnande koncept på träning i alla fall.