Även idag har vi i mina trakter fått vår beskärda del av det numera väldigt bekanta regnet.

Åsa, Vilja, jag och Soya hann dock gå i alla fall 75 % av vår mer än timmeslånga runda innan det satte igång och eftersom vi delvis gick i skog blev vi inte alltför blöta.

För mig var faktiskt huvudsaken att djuren sprang så nöjda sida vid sida och till och med lekte lite med varandra så ”gamla kärringar” de börjar bli (båda är 6 år gamla) och Åsas och mina samtalsämnen tryter aldrig.

När det blev dags att skritta ut Vicke hände samma sak; under en del av turen kom det ett kallt regn över oss men då tänkte jag faktiskt att jag kan vara tacksam som har en så fin häst som jag kan rida ut på, dåligt väder eller ej.

Jag försöker ofta vara tacksam över det jag har och inte klaga över det jag inte får- en ganska vanlig företeelse annars.

Som nu när jag hör flera som klagar över hur jobbigt det ska bli att börja arbeta imorgon igen i stället för att tänka hur väldigt många lediga dagar vi faktiskt fått helt gratis de senaste veckorna.

Ja, idag har det verkligen varit mörkt ute hela dagen faktiskt- ändå går vi tack och lov mot ljusare tider sedan några dagar tillbaka.

Men när jag tittade ut vid 7.30 i morse var det fortfarande helt svart ute och det ljusnade som sagt inte särskilt mycket allt eftersom dagen förflöt.

Även idag skrittade jag och Vicke ut en timme- det gäller att passa på när man är ledig.

Vi tog samma runda som igår och det hände inget av intresse att skriva hem om.

Som jag berättade igår ska Vicke få lite vila från sitt arbete som dressyrhäst.

För att inte bara ställa av honom från den ena dagen till den andra (även om man säkert kan göra det utan problem vid kortare vilor) har jag skrittat ut en timme idag.

Vädret var vackert och för årstiden varmt och Vicke lika pigg som alltid.

Nu ska jag göra något jag inte gjort på ”hundra år”- en sockerkaka 🙂  ….eller två?

EDIT: Det blev 2 och dom blev farligt goda.

Sådär ja, då var Vicke nyskodd med permanentbroddar runt om så med lagen om alltings….harkel harkel…så lär det bli barmark ända fram till i sommar.

Hade jag inte bankat i broddarna kan man ge sig den på att isgatorna hade avlöst varandra- det är min högst ovetenskapliga teori i alla fall och vi får väl se om det stämmer.

Eftersom det var nyårsdag i tisdags blev Christinas träning framflyttad till idag och Vicke och jag deltog som vanligt.

Idag fick vi visa skolor utmed långsidorna, förvänd galopp och samlad trav och tja….med risk för att tjata…I love my horse 🙂 !

Det mesta går bättre och bättre- det både syns och känns.

Härlig känsla och bjudning, precis lagom i handen och som att sitta i en fåtölj numera 🙂 !

Ja, jag gick ju ut hårt i morse och var i stallet tidigt för att hinna longera en häst och rida ut Vicke i tron att jag hade mer att göra under dagen än vad som senare blev fallet.

Men det var skönt med liten ändrade planer- på så vis fick även jag, liksom gissar jag en stor del av Sveriges befolkning, några timmar att slappa.

Innan jag försjönk i lite halvdvala hann jag och Soya dock med att träffa Åsa och Vilja och vi fick en härlig timme i skogen där hundarna både fick många nya nos-intryck och fick jaga varandra lite.

Hemma lagade jag för ovanlighetens skull mat (!), fläskfilé med champinjoner och ris blev det och till efterrätt en förenklad version av Gino- jag tog helt enkelt och smälte After Eight-choklad över några av sommarens sista hallon i ugnen och serverade vaniljglass till.

Vicke fick ett snabb-besök sent på eftermiddagen- jag vill gärna mocka en gång till (läs; ta bort enstaka bajshögar) , titta till hästen i allmänhet och ge honom några morötter.

Idag möttes jag av ljudliga gnäggningar vilket alltid värmer ägarens hjärta även om jag misstänker att det var mer tanken på de kommande morötterna än undertecknad som sådan som gjorde att Vicke brast ut i glädjesång :).

Ja, förvisso är klockan inte mer än 10 men fram tills nu har jag bara mött 2 människor; en kvinna som var ute och gick med sin hund och stallägarens fru.

Tycker man om lugn och ro är nyårsdags-förmiddag en bra tid skulle jag vilja säga :).

Själv har jag varit uppe i flera timmar av olika anledningar.

Dels har jag ganska mycket att göra just idag av alla dagar och dels så ville jag passa på att rida ut Vicke utan att riskera att få en raket i häcken eller nåt´.

Och klockan 8 på morgonen, när det knappt hade ljusnat så var det som sagt ensamt.

Inte en bil mötte vi, inte ens några vilda djur (det finns gott om harar, en del fasaner och till och med enstaka rådjur som man kan råka på när man är ute och rider) så vi hade det fridfullt i snålblåsten.

Det verkar även ha varit lugnt i stallet vid 12-slaget i natt; Vickes box såg precis ut som vanligt och liksom inte ”ihoprörd” som om han skulle ha varit orolig. Jag satte på honom back-on-track-skydd runt om igår för säkerhets skull precis som jag brukat göra med de andra hästarna fast ingen har hittills verkat må dåligt över just nyårssmällandet.

När vi var tillbaka till stallet efter 1 timme var jag ganska stelfrusen så det var gott att komma hem till frukost, en kopp te och nu en powernap innan jag fortsätter med resten av dagen.

Då var årets sista dag här och precis som att jag tycker att veckorna bara flyger förbi så har det varit samma sak med det gångna året. En liten sammanfattning; ”året som gått” kommer för övrigt inom kort.

Trots att det idag har varit en av de finaste dagarna på länge med härlig sol vågade jag faktiskt varken rida ut eller rida på den annars mycket fina utebanan utan jag kröp in i ridhuset- helt enkelt för att inte riskera något med tanke på smällandet av raketer.

Passet blev en kopia av de senaste och kändes minst lika bra och i slutet tänkte jag för mig själv: ”det är som att sitta på Kreon” vilket Vicke ska ta som det högsta betyget 🙂 !

Medan jag red hände förresten något som, om det återspeglar det kommande året kommer att bli väldigt TURSAMT!

Mitt i ett galoppsprång kände jag hur mitt halsband brast och det är då man är glad att man har en skolad häst som kan stanna på en sekund.

Jag har nämligen som berlock  en stigbygel i massivt guld som min mamma har låtit göra hos en guldsmed och förutom att den är värd ganska mycket pengar har den ett affektionsvärde som inte hade gått att ersätta.

Eftersom Vicke stannade direkt hann jag fånga både kedja och berlock (berlocken hade glidit ner i ridbyxorna!!!) och det var väl en himla tur för i ridhusbottnen hade jag troligen aldrig hittat den!

Poserar i sitt nya regntäcke dagen till ära.

Fortfarande betessäsong. Det finns några blad i vår grannes trädgård som Soya är väldigt förtjust i.

Idag har jag och, gissar jag en MINORITET av den arbetande delen av Sveriges befolkning, varit på våra arbetsplatser. Väldigt lugnt och stillsamt har det varit och nu väntar 2 dagars ledighet.

Jag körde och handlade lite hästmat innan stallet och en säck morötter och en säck lusern senare var det dags att träffa Vicke.

Lilla hästen fick ledigt idag och jag nöjde mig med att gå en kort promenad med honom, tyvärr ackompanjerad av ett jäkla smällande från raketer på avstånd.

Som tur var gick vi i ridhuset så det hördes inte så mycket och Vicke höll sig tack och lov lugn.

Idag var det åter dags för ett dressyrpass i ridhuset.

Efter den sedvanliga uppvärmningen i lättridning och galopp i lätt sits gick jag över till galopparbetet där jag som vanligt försökte variera tempot (lättare framåt än att ta tillbaka).

Övergångarna mellan skritt och galopp följde därpå och sist den förvända galoppen med ett avslutande byte åt vardera hållet.

När jag var nöjd fortsatte jag med traven och oj så roligt det är nu när den har fått ett lite bredare register!

Jag hade kunnat trava hur länge som helst 🙂 !

Till skillnad från galoppen är det fortfarande svårt att trava framåt med någon form av svävmoment, mellantrav är verkligen inte Vickes starka sida men den samlade traven är desto bättre.

Vi börjar gå mot passage känns det som men än saknas styrkan och den kadens som behövs- det handlar ju verkligen inte bara om att ”trava långsamt”.

Som jag skrev härom dagen har jag nu börjat variera mitt travande med att även rida lätt då och då och inte som tidigare bara när jag rider fram och avslutar och det känns också som ett bra koncept.

Vicke får lite avlastning men jag kan ändå träna på det jag vill (skolor och skänkelvikningar tex) och samma sak gör jag även i galoppen, alltså står i lätt sits med jobbar honom ändå.

Som rubriken säger är det barnsligt kul att rida just nu- det var ju så underbart att jag alltid kände så med Kreon nästan och tänk…nu ”är” jag där igen med en ny häst 🙂 !