Idag, det gräsliga vädret till trots har jag varit och både lämnat och hämtat min bil hos killarna på RK Bilskrot som sedan flera år hjälper mig perfekt med min bil.

Det var dags att åtgärda de saker som senaste bilbesiktningen hade synpunkter på och nu är jag nästan 4000 kronor fattigare men har en ombesiktigad och servad bil som förhoppningsvis ska tjäna mig i minst ett år till.

Så som vi bor skulle jag inte klara mig utan bil en enda dag; det skulle ta mig en evighet att ta mig till jobbet tex och i väder som vi haft idag hade jag inte ens gått till stallet även om avståndet i sig inte är avskräckande.

Det blåser fortfarande och jag undrar om jag kommer att vara den enda som kommer att ha besökt vårt ridhus idag- hörde att någon hade valt att gå med sin häst i stallgången för att den skulle få röra på benen.

Imorgon MÅSTE detta skitväder ge sig…eller?

Igår skulle det storma och det gjorde det.

Idag skulle stormen sakta bedarra- DET HAR DEN INTE GJORT?!?!?!!?

Klockan är nu strax 12 och det blåser som satan rent ut sagt, det har dessutom spöregnat, snöat och haglat inom loppet av typ en timme- den timme jag var i vårt ridhus och red!

Jag kan ju börja med att säga att ingen NORMAL människa hade fått för sig att ens prova att flyga upp till ridhuset med en häst men jag är ju som jag är och Vicke är snäll så vi lyckades både ta oss in och ut från ridhuset OCH rida ett fint pass men vi hörde också utanför hur vädret härjade.

I ena minuten smattrade som sagt regnet, sedan kom det hagel osv och när vinden tog i tänkte jag i ett ögonblick ”tänk om något lossnar här inne och far emot oss”…

Som sagt; tur att man har en klok häst som la fokus på att jobba- Kreon hade jag till att börja med aldrig ens fått ut från stallet och det hade definitivt inte gått att sitta på honom i detta väder.

Soya vägrade att gå ut med maken i morse så henne SLET jag ut med våld (faktiskt) nyss- då hade hon inte varit ute sedan 21-tiden igår!

Ja, det har inte varit någon rolig semesterdag hittills men jag är ändå glad att jag är ledig och kan hålla lite koll här hemma så får man väl se när detta skitväder ska ge sig.

Är det bara inbillning från min sida eller stormar det mycket oftare och häftigare nu än för säg 10 år sedan?

Ja, inte vet jag men jag är väldigt glad att jag tog varningarna på allvar och såg till att ha hästen riden i morse.

Jag gissar att jag annars hade varit mer en ensam i ridhuset i kväll om jag hade fått för mig att rida- det blåser verkligen REJÄLT!

Nej, jag såg till att fixa stallsysslorna väldigt snabbt efter jobbet idag, en del hade jag dessutom redan förberett i morse och sedan var det tack och hej Vicks och full fart hemåt.

Soya lär få nyttja sin superblåsa i kväll/natt- att få ut den lilla 14-kilosfjädern i detta väder bedömer jag som tämligen utsiktslöst.

Gullis ”rider” på Vicke. Örat blir btw nog aldrig sig själv igen efter att han skadade det i somras.

Morgonen inleddes på bästa sätt- med en väl genomförd hoppning i ridhuset!

Som jag redan nämnt så hoppar Vicke jättefint på den bebis-nivå jag kräver av oss och det känns väldigt roligt.

Idag blev det studshoppning, en del hoppning av en ”fem-femtio” serie (kryss och 5, 5 meter till en oxer) och sedan avslutade jag med att hoppa ett lågt räcke och en låg oxer ganska många gånger.

Vi får väl se om jag tycker att vi ska ta oss förbi ”nergrävda hinder”-nivån längre fram men det finns ju ingen brådska alls med detta och det är bättre att få fina språng på en lägre nivå även om det så klart måste liiite höjd till för att det ska vara någon nytta med det hela så att säga.

Som synes på bilden fick även Gullis en ”ridtur”, läs: han fick sitta en stund på Vickes rygg och det kan man kanske undra över vad DET skulle tjäna till?

Tja, till inget alls om man ska vara nogräknad- jag tyckte bara att det skulle vara roligt att se hur dom båda skulle reagera på en sådan närkontakt.

Eftersom båda är väldens finaste djur (tillsammans med Soya så klart) så hade dom inga negativa åsikter alls i frågan även om jag har svårt att tro att Gullis självmant kommer att använda Vicks som någon form av sittplats.       

Fick världens huvudvärk på jobbet idag- då är det skönt att man kan använda sig av flexen och gå lite tidigare, det är något jag uppskattar mycket och inget man kan ta för givet på alla arbetsplatser.

Åkte till stallet i förhoppningen att jag skulle kvickna till av att skritta ut i den friska vinden och så blev det också.

Eftersom jag ju gått tidigare behövde jag inte heller famla omkring i mörkret utan såg var jag red- en klar fördel :).

I kväll väntar ett annorlunda engångsevent för min del- jag ska få en guldklocka för 25 års tjänst inom Malmö Stad- de´ ni :)!

På tal om ålder i föregående inlägg känns 25 år som skrämmande lång tid då jag ofta KÄNNER mig som 25 men men…

Idag konstaterade jag att Vickes man, som ända sedan jag köpte honom har delat sig väldigt fult så att den övre halvan har velat vika sig åt vänster medan den nedre delen har legat till höger om halsen nu nästan ligger helt perfekt i sin helhet till vänster om halsen.

Det ska bli intressant att se om detta sidbyte blir permanent vilket vore väldigt trevligt då tu-delningen stört mitt estetiska sinne :).

Annars blev det ett joggingpass i lång och låg form i ridhuset och det kändes bra.

Fysioterapeuten tyckte jag skulle mjukstarta lite och inte rida för fullt första dagen med sadel efter behandlingen vilket jag hade gjort oavsett- vi har ingen brådska.

Idag har det både varit strålande sol och ett jäkla blåsande- väldigt behagligt med det förstnämnda men vinden kunde vi gott varit utan- då blev det genast ganska kyligt trots flera plusgrader.

Jag har stalljour åt en bloggläsare som har sin häst i stora stallet vilket innebär att jag både har släppt ut och tagit in 20-talet hästar och än återstår att kvälls-mata allihop lite senare i kväll.

Soya, Vilja, jag och Åsa tog en lång promenad i skogen och där var det tack och lov lä och skönt att gå och som belöning för vår flit kunde vi därefter äta lussekatter som Åsa hade bakat dagen innan.

Vicke fick en repris av gårdagen och longerades således i paddocken och idag flög ryggvärmaren omkring en hel del i blåsten men lilla hästen jobbade på lika fint för det.

Och det är förresten en sak som jag glömde att nämna som en fördel när man longerar i dagens inlägg om detta: att man kan använda snör-springandet till att utan risk för egen del vänja hästen vid en miljö som den kanske går och spänner sig i av olika anledningar.

Jag tömkörde/ longerade Kreon i paddocken några gånger just av denna anledning; för att vänja honom och inte riskera att ramla av medan han sprang och glodde på allt möjligt som kunde komma gående/ körande på 70-vägen precis utanför.

När han hade fått coola ner sig lite var det sedan inga problem att rida där men han var ju inte pålitlig när det var saker som skrämde honom så i just hans fall var detta en bra taktik.

Idag har jag förresten invigt min täck-kjol och den ger jag absolut ett bra betyg. Inga problem att varken gå i skogen med den eller att longera så den kommer jag säkert att ha glädje av i vinter!

Att tömköra med ryggvärmaren var ingen dum idé- då behöver man inte tänka på att det är kallt ute och joxa med ländtäcke eller skynda sig in så att hästen inte hinner bli kall.

Eftersom jag hade gott om tid på mig idag beslutade jag mig för att ägna mig åt ett tråkigt med nödvändigt projekt- klippning av ett björnhuvud!

De två gångerna jag klippt Vicke i år har jag använt mig av min stora skördetröska och även om han är snäll så har det varken blivit speciellt bra eller har han tyckt om när jag har försökt att klippa hans huvud med denna.

Jag har klippt halva huvudet (fram till sidostyckena) men hästen svettas kopiöst i pannan och runt öronen- han är precis så lurvig som hans fd ägare varnade mig för att han blir på vintern och det ser inte så trevligt ut när detta sjok av päls torkar.

Idag tog jag fram min lilla Moser A5 som jag tog av skären på igår och fixade i ordning- den har inte velat klippa de andra gångerna jag klippt Vicke och jag insåg efter noggrann inspektion att det berodde på att de små skären var helt igensatta av stöv.

Men efter rengöring gick det hur bra som helst att klippa och idag tog jag mig som sagt också TID att verkligen göra det noga.

För det är så det brukar vara när jag klipper- först är jag jättepeppad och full av ”nu kör vi”-energi men eftersom jag är ganska petig hinner jag tröttna efter ett tag och när det är dags för huvudet så orkar jag inte pilla hur länge som helst med jättesaxen- särskilt när Vicke, fullt förståeligt, inte gillar det.

Dagens klippning var nog det bästa precisionsarbetet på denna kroppsdel jag någonsin gjort och Vicke skötte sig helt naturligt mycket bättre med den mindre och tystare saxen mot sina ögonlock, panna, öron och allt annat som jag rakade bort en massa lurv ifrån.

När jag ändå höll på och eftersom det blev så bra passade jag faktiskt också på att klippa halsen (med den stora saxen dock), resten av kroppen behöver inte klippas och så som jag gjorde idag (drog en rak linje ner från manken och till frambenen) ser det inte konstigt ut med bara klippt hals- dessutom är ju resten av kroppen klippt 2 gånger redan och fortfarande korthårig.

Eftersom jag inte får ha sadel på Vicke under helgen (fysioterapeutens instruktioner) så blev det ett longeringspass på utebanan vars underlag just nu är superbra så det gäller att passa på tycker jag.

Jag la även ut 4 bommar som Vicke fick trava över och eftersom han ju faktiskt är en hopphäst från början 🙂 så gick det som en dans att ta sig över dom.

Mitt mål ”lång och låg” uppfylldes också och Vicke såg väldigt fin ut över lag även om både jag och fd ägaren anser att gossen inte visar sig från sin bästa sida utan sadel och ryttare.

Men när stallägarna efter en stund och på håll började fixa med sina unghästars lösdrift så blev Vicke lite upp-eggad av detta och då…ursäkta…djävlar vad han travade!

Jag hade behövt den största tandläkar-sugen för att få bort all saliv som rann utmed hakan av hänfört drägglande :), fy fan rent ut sagt vad Vicke travade!

Nu VET jag så klart att detta är en form av ”falsk schwung”, jag tömkörde för många år sedan en häst som vanligtvis travade som en åsna men som blev så uppjagade av ett ljud utanför ridhuset att den travade för en miljon, men det är ÄNDÅ roligt att se :).

Och kanske, kanske kan jag någon gång i framtiden få Vicke att trava så med mig i sadeln och då….

När jag var nöjd med longeringen som jag i ärlighetens namn hade kunnat stå och titta på hur länge som helst, så bra gick det, tog vi en liten promenad runt omgivningarna och sedan fick det vara bra för idag.

Jag tänkte förresten skriva ett separat inlägg om hur jag longerar just Vicke- jag vet av erfarenhet att sådana inlägg ibland läses och kommenteras flera år senare när någon har googlat på tex ”hur man longerar” och jag vill gärna dela med mig av MINA erfarenheter i frågan.

Denna semesterdag har jag faktiskt inte använt till att slappa utan jag har tvärtom ”farit omkring” nästan hela dagen, dock mestadels på grund av roliga projekt.

För att hinna rida i god tid innan dagens fysioterapi-återbesök fick jag rida redan kvart över sex på morgonen och därefter har det i princip gått i ett.

Återbesöket visade för övrigt och som jag hade förväntat mig att Vicke var mycket bättre i ryggen och nu behöver han inte träffa Eva förrän i mars för en check-up.

Vi bollade en hel del idéer mellan oss kring ridning i allmänhet och mitt fortsatta träningsupplägg i synnerhet och var rörande överens om att jag bör börja passen med galopp i lätt sits och lång och låg form, gärna i mellangalopp för att Vicke verkligen ska slappna av i ryggen och komma loss i den innan jag börjar det egentliga arbetet.

Över huvud taget tyckte Eva att jag skulle rida mycket i lång och låg form och i princip strunta i ”tävlingsformen” just nu så att jag verkligen får igång kroppen på Vicke och få bättre swing över lag.

Viktigt så klart att man är uppmärksam på att lång och låg inte ska betyda ”lägga sig på bogarna och använda handen som ett femte ben eller släppa kontakten och bara fälla in huvudet”  men jag tycker att jag har bra koll på det där.

Vi konstaterade också att Vicke hade kunnat ställa upp i en instruktionsfilm för en variant av  ”hovkrats-tricket” (se bild jag hittade på nätet nedan)- jag har nog aldrig sett en häst som höjer ryggen så högt och som stannar kvar så länge i den positionen :).

Efter Evas besök åkte jag för att köpa en ny matta till vardagsrummet eftersom jag ett tag nu stört mig på en fläck på den gamla som kommit av gud vet vad och som vägrade att låta sig tvättas bort och när även det var avklarat var det dags för ett skomakarbesök, lucerninköp (eftersom det var på vägen) och slutligen ett besök på Hööks för att prova hjälmar.

Jag insåg nyligen att min vardagshjälm börjar se ganska sunkig ut och idag provade jag de här nya lättviktshjälmarna som blivit så populära.

Eftersom jag aldrig någonsin hittat en hjälm som jag faktiskt klär i blev jag inte övertygad idag heller så jag suger på hjälm-inköpskaramellen ett tag till men klart är att dessa nya hjälmar är lätta att bära och framför allt lätta att reglera så att de verkligen passar- ett stort plus.

Väl hemma råkade jag liksom verkligen TITTA på min bil och insåg att den var oförsvarligt smutsig så det var bara att tvätta den även om det regnade ute.

Även en cykeltur med Soya har hunnits med och ett tredje (!) besök i stallet för att pyssla lite med Vicke och kela med Gullis.

Vicke blev förresten väldigt nyfiken på Gullis när jag höll den sistnämnde i famnen och han ville nosa hur länge som helst på honom och blåste också lite på honom med näsan.

Gullis lät sig inte bekommas utan fortsatte att spinna i mina armar- han är för härlig den katten (Hatten hade nog dött av förskräckelse 🙂 ).