Inlägg i kategorin Dagbok

Mera söndag- tack och lov för ridhus

Ja, med regn mest hela dagen är jag glad att vi har ridhus på anläggningen…eller glad…det är ju som jag redan nämnt en FÖRUTSÄTTNING för min del.

Så fast det öste ner ute satt jag och red torr och varm på Vicke i ridhuset och vi tränade på det som vi tränar för det mesta- skänkelvikningar, skolor, tempoväxlingar i galopp och förvänd galopp.

Det är bara att nöta på och jag tycker att det går bättre och bättre.

Sedan jag började rida med spö finns det en helt annan elektricitet i Vicke- man behöver bara nudda honom med piskan för att han ska reagera rejält och den extra energi han får då gör att det mesta känns bättre.

Det roliga är att jag mest rider i trav numera- vem kunde tro det för bara några veckor sedan :)!

Söndag- till och med jag fick nog

Idag gjorde jag något jag gör extremt sällan- inte ens några gånger om året faktiskt; jag tog in Vicke från hagen ”i förtid”, dvs innan alla hästarna togs in.

När regnet hade vräkt ner i nästan 2 timmar och jag dessutom visste hur hans hage ser ut- bara en enda stor vattenpöl med djup lera så tyckte jag faktiskt att han skulle ha det bättre i sin torra box.

Som tur var så var en av stallets hästar redan inne- annars hade jag inte vågat lämna honom ensam och jag gissar att dom båda var tacksamma över att få komma in.

Vicke såg helt världsfrånvänd ut när jag sprang ner till hagen- stod med huvudet djupt nersänkt och jag  gissar som sagt att han inte kände någon större sorg över att tas ur detta meditativa tillstånd.

Jag är ju annars den största förespråkaren för att hästarna ska få vara ute så mycket det går men en sådan här dag- nej tack! Det fick räcka med de 3 timmarna han trots allt var ute.

När regnet vräker ner, vätan har gått igenom täcket och det inte finns något annat att göra än att stå och glo rakt upp och ner då kan man få göra ett undantag utan dåligt samvete tycker jag.

Mera lördag- storm-träning

Igår när det var så himla fint väder tänkte jag att jag BORDE rida ut men jag hoppades på lika fint väder idag.

Det blev det verkligen INTE kan jag säga- tvärtom har det regnat och/ eller blåst mest hela dagen.

Eftersom det ändå inte var särskilt kallt och jag framför allt redan har varit i ridhuset 4 dagar i rad ansåg jag att det var hög tid att rida ut- dåligt väder eller inte.

Tack och lov är Vicke inte…tja….Kreon tex…för med det monstret hade jag inte ens vågat lämna stallplanen i den hårda vinden medan Vicke traskade iväg om än med lite tveksamma steg.

Vi var ute i nästan en timme och enda gången då gossen ”sa upp sig” var då vi närmade oss ett hus på vars tak en jättepresenning var uppsatt och piskade helt hysterisk i vinden.

Då tyckte även jag att vi INTE behövde rida förbi detta spektakel och som sagt- hade jag suttit på Kreon hade jag inte suttit här och kunnat skriva dessa rader….

Vi red även på en väg där jag aldrig har ridit med Vicke förut och även här tänkte jag tillbaka på min tidigare galenpanna.

Enda gången jag red på just denna väg med Kreon fick han nämligen något oförklarligt psykbryt och började sparka bakut helt hysteriskt och hur länge som helst.

Jag var livrädd och trodde aldrig att jag skulle komma hem i ett stycke och MED hästen och jag kan ju säga som så att jag aldrig mer red på just DEN vägen…

Vicke däremot traskade på som om ingenting var oroväckande alls trots att vinden piskade oss från alla håll och kanter….snälla häst.

Vi hade sådan tur att det inte började regna förrän vi var kanske 100 meter från stallet och det var jag mycket tacksam över eftersom det därefter kom rejält med nederbörd och ÄNNU hårdare vindar en stund.

Det var väldigt skönt att komma in i stallet och ännu skönare att krypa ner i soffan med en filt om sig och ett värmeelement påslaget bredvid och nu funderar jag bara på hur jag ska få ut Soya i detta (o)väder.

Lördag- kyckling till kinesen

kyckling1

När det finns billigt (runt 20 kronor kilot) kött att köpa unnar jag gärna Soya lite variation från torrfodret som utgör hennes basföda så att säga.

Idag sålde man på Citygross färsk kyckling för 20 kronor, man fick alltså ca 1½ kilo hel kyckling för denna peng och då slog jag givetvis till.

Jag gjorde inget mer avancerat än att jag kokade kycklingen i vatten men nu har Soya mat för flera dagar framöver.

Hon får äta både köttet, benen och vattnet som kycklingen kokats i och dagens utfodring mottogs med stor entusiasm kan jag säga :). Fast vet man vilka kadaver hon kan stoppa i sig ute i dikena så är det nog inte så konstigt…..

Fredag- fridag!

Från och med denna fredagen börjar äntligen mina lediga fredagar i ca 10 veckor framöver, dvs ungefär till årsskiftet.

Jag har brukat ta en dags semester i 10 veckor vid denna tid i några år nu och tycker att det är ett jättebra sätt att överleva den trista vintern.

När jag har dessa lediga dagar försöker jag att inte lägga tid på tråkiga saker så som städning även om det KAN bli liiiite sådant OCKSÅ utan att använda dagsljuset till att vara mer med mina djur som jag annars mest ser i mörker på vardagarna.

Vädret har verkligen varit med mig idag- strålande sol hela dagen och för årstiden varmt, runt 10 grader.

Soya och jag var ute på en mysig cykeltur där hon började med att verkligen sträcka ut i full fart, det ser verkligen härligt ut när hon är som ett streck i luften och knappt nuddar marken.

Vicke fick ett dressyrpass i ridhuset där jag tränade på skänkelvikningar, lite skolor och på att variera galopptempot.

Annars har dagen mest ägnats åt småpyssel med lite allt möjligt, både hemma och i stallet och det är så skönt att bara kunna ta det lugnt och inte tänka ”måste skynda mig till jobbet” eller ”hinner jag hem innan det är kolsvart ute”.

Att bara stå och småprata lite med stallägaren, utforska en ny affär i lugn och ro och läsa i en bra bok- det är sådant jag har uppskattat idag.

Snart ska jag uppskatta en hallonpaj som står i ugnen as we speak- äpplena må vara slut men en del hallon finns fortfarande kvar i frysen tack och lov.

Torsdag- äntligen hoppning!

Idag var det äntligen dags för mig och Vicke att inleda vad jag hoppas ska bli våra regelbundna, gemensamma hoppträningar.

Jag har ju hopptränat alla hästar jag ägt och hopptävlat de flesta, den ende som jag snabbt avstod från att hoppa uppsuttet var Kreon som sin goda hoppförmåga till trots hade en tendens att bli väldigt upprörd och sparka bakut de få gånger han rev och då kändes det för osäkert att sitta på faktiskt.  Han hoppade i gengäld utmärkt på töm, något jag inte provat tidigare men som alltså fungerade väldigt bra för hans del.

Om Vicke fortsätter att hoppa som idag- villigt och utan drama så vill jag som sagt gärna göra detta regelbundet- jag tror ju på variation när man utbildar en häst och ser hoppningen som en nyttig och stärkande komponent om den utförs rätt.

Om ni undrar vad jag menar med det sistnämnda kan jag väl tycka att tex en tämligen talanglös häst och som man inte avser att tävla hoppning med och som oftare river hinder än tar sig över dom kan få slippa att hoppa- framför allt om den ägs/rids av en ryttare som är rädd för att hoppa och inte har någon känsla för avstånd, rytm osv.

Men detta är så klart upp till var och en- missförstå mig rätt, jag tror bara inte att sådan hoppning direkt STÄRKER hästen eller främjar dess självförtroende osv.

För att återgå till dagens hoppning så gick den hur bra som helst med tanke på att varken jag eller Vicke har hoppat på hur lång tid som helst.

Jag har extremt svårt att tro att det försiggick någon hoppning hos den dressyrutbildare där Vicke stod i ett år innan jag köpte honom och oavsett vilket så var det ju första gången VI hoppade tillsammans.

Några höjder kan jag inte skryta om att vi tog oss över- det mesta var väl vad en del hånfullt skulle benämna som ”nergrävda hinder” men man får ju börja någonstans och eftersom jag känner mig ringrostig så var detta good enough just nu.

Framöver är min tanke att mest gymnastikhoppa, mycket studs och relaterade avstånd för att få till bra språng som stärker och också gör att det känns lätt och kul.

bild(31)

Nergrävd oxer 🙂

bild(30)

Dito kryss och…

bild(29)

…ett räcke som faktiskt var hela 90 cm högt (eller lågt 🙂 ).

bild(28)

Och så en mini-studs!

Onsdag- trött

Idag var jag sååå trött efter jobbet att jag var nästan liksom yr.

Hade Vicke inte vilat i måndags och/ eller jag hade hade haft en sämre karaktär hade jag lätt låtit honom stå och åkt hem och lagt mig men nu är jag som jag är så jag körde till stallet där jag tack och lov kvicknade till.

Det blev ett kortare pass i ridhuset där jag kände lite på en del av det vi gjorde igår.

Dock var det inte helt lätt att rida med en massa hinder överallt och så några ekipage som skulle samsas om utrymmet på det så jag nöjde mig efter kanske 35 minuter.

Passade på att gosa lite med min katt efteråt och kunde konstatera att han har blivit en riktig tjockis :).

Men åhhh så fin han är och sååå snäll. Det är ju smått fantastiskt att jag inte bara har världens finaste häst OCH hund utan banne mig KATT också…sa Birgitta 6 år :)!

spets

Bäst1

2013 jul 31_3635_Soya_nosar_2

Bäst2

bild(9)

Bäst3

Tisdag- Vicks bekände färg

Nu har jag ju flera gånger skrivit om hur JAG tycker att Vicke har börjat trava mycket bättre, dvs mer energiskt och flott(are).

Hade mina funderingar kring om jag skulle kunna visa detta för Christina idag för jag vet inte hur det är för del men ibland när jag verkligen vill visa något så blir det inte alls så bra som då det skedde i min ensamhet.

Men Vicke stampade ifrån rejält idag :)!

Det blev massor av fin trav vilket mitt dressyrspö säkerligen bidrog till. Jag har ju inte ridit med det många gånger och han är sååå känslig för minsta pet med piskan att det är som att vidröra honom med en köfösare :).

Detta tycker jag bara är jättebra- jag har aldrig tidigare haft en så spö-känslig häst och det ska jag se till att både utnyttja och behålla.

Idag tränade vi på lite ryggningar där jag måste vara väldigt lätt i handen- annars börjar Vicke gapa, på formen- som måste vara mer uppe överlag eftersom Vicke gärna dippar ner näsan och blir kort i halsen, på skänkelvikningarna där Vicke måste tvära mer och verkligen korsa sina ben, på den förvända galoppen som inte ska rendera några ofrivilliga byten och slutligen lekte vi lite med skolorna som på denna nivån kändes helt ok och i alla fall energiska vilket ju annars kan vara en svårighet, dvs att behålla energin från ”rakt-fram-ridning” när man går in i öppnor eller slutor.

Ett härligt pass och glädjande nog instämde Christina i att hon aldrig har sett Vicks trava så bra så det har inte bara varit inbillning och önsketänkande från min sida :)!

Måndag- regn!

Idag har det regnat så gott som hela dagen så det passade ganska bra med den vilodag jag hade lagt in för Vickes del.

Jag är väl inget fan av att rida/ skritta ut i vanliga fall heller även om jag ändå gör det regelbundet men när det spöregnar och är mörkt kan man definitivt ha det roligare- till och med om man har en sådan snäll sötnos som Vicke :)!

Söndag- bättre och sämre

Även idag var det tävling och denna gången var det Vickes tur att lufta sig.

Det är så skönt när man har en tävlingsplats till vilken det tar en kvart att köra- idag var jag hemma hos mig själv en timme efter att jag hade startat (!) och då hade jag hunnit lämna av Vicke, städa transporten OCH sätta in alla saker i sadelkammaren.

Tävlingen då?

Tja, Vicke fortsätter på sin inslagna bana; sköter sig så perfekt som bara är möjligt med precis allting kring tävlandet utom inne på banan där han i första klassen verkar tro att domarbordet och antingen ena hörnet i dess närhet eller båda ska DÖDA honom om han närmar sig.

Det är så att man känner paniken komma när man rider in på banan och han inte ens vill närma sig domarbordet utan ålar sig flera meter därifrån.

Hade man fått…säg 5 minuter inne på banan innan startsignal kan jag lova att våra resultat hade sett helt annorlunda ut, i alla fall i dagsläget.

Nu blev det för spänt i LB:n, Vicke girade och sneddade, stod emot på vissa ställen vilket gjorde att jag fick bearbeta honom för mycket med skänklarna vilket domaren också påpekade.

När vi gick in i LA:3-an var det också som på tidigare tävlingar- då hade Vicke ”glott av sig” och det blev helt annan ridning.

Tyvärr fick vi ett omslag i den förvända galoppen på båge vilket jag inte lyckades korrigera så betyget där blev 1 (ETT!!!!) och med dubbel koefficient så kostade detta i varje fall 10 poäng och påverkade ju även helhetsintrycket.

Så dagens procent, 62, 3 och 59, 1 var inte mycket att hänga i julgranen men min KÄNSLA….den blir banne mig bättre och bättre.

Betänk att jag för 3 veckor sedan skumpade runt som en jojo på hästen med HEMSK känsla- nu sitter jag hur obehindrat som helst på framridningen och nästan lika bra inne på banan och den förbättrade traven hemifrån (luftigare, mer energisk)  är MED OSS i stora delar!

Att jag tjatar så mycket om detta med traven är för att jag på fullt allvar  för ett tag sedan i alla fall TÄNKTE TANKEN att jag kanske skulle bli tvungen att sälja hästen eftersom den var så otroligt jobbig att sitta på.

Ridning ska ju både vara kul och relativt behagligt, inte jobbigt och besvärligt och det var det verkligen de första veckorna.

Så att vi har kommit så här långt på 2 månader känns verkligen hoppfullt för givetvis är inte mitt mål att agera klassutfyllnad som vi gör nu utan jag tror och hoppas att det ska bli bättre även procentmässigt när vi har lärt känna varandra ännu bättre.