Idag blev det mest jogg i ridhuset där jag kände på den enligt mig numera mycket trevligare och lättsuttnare  traven.

Det är i alla fall ett steg uppåt på vår gemensamma utvecklingstrappa, nu ska jag börja försöka få upp formen lite, få en mer samlad galopp som känns mjuk och stark och inte ”travgaloppig”, bättre skolor, börja nosa på bytena osv osv osv….

Rider man dressyr tar utmaningarna aldrig slut- på gott och ont ?

Innan jag åkte från stallet fick även stallets ponny Rocky jogga, dock på töm.

Nu: chips och godis :)!

Som de flesta torsdagar inleddes även denna med gryningsritt av Zack som, också som vanligt numera, fick jobba med linjerna ur MSV C:1-programmet.

Jag tycker att vi fick till det ganska bra och han gör det mesta bättre och bättre fast helt klart hade jag önskat någon som stod på marken och kommenterade skolorna som jag ofta är osäker på.

Med Vicke skrittade jag ut och vi begav oss som flera gånger förut till ”vår” lilla backe för att klättra lite.

Innan vi var klara hann mörkret falla trots att klockan bara var strax efter 17.00 och jag, som i alla år undvikit att rida utomhus när det inte är ljust ute kände att jag verkligen påmindes om VARFÖR jag alltid valt att låta bli.

Jag kan inte se den minsta mening med att skritta omkring i mörker och definitivt inte i våra omgivningar utan ordentlig gatubelysning och där en del bilister kör fullständigt hänsynslöst.

Sedan förstår jag om man inte har något annat val men jag som HAR det….nix…jag kommer aldrig att rida ut i mörker kan jag säga.

Inte nog med att Vicks och jag famlade omkring- efter stallbesöket var det dags för Soya och mig att gå i skogen med Åsa och Vilja och det var så klart inte ett dugg ljusare då- tvärtom.

Vi satte dock små lampor och reflexvästar på våra svarta djur så att vi skulle se dom, utrustade oss med var sin ficklampa och sedan var det faktiskt inga problem att gå.

Enda missödet var väl att Soya i ett obevakat ögonblick hittade något himla illaluktande som hon rullade ena sida av huvudet i- hela bilen stank som bara den när vi körde från skogen och innan vi hade lokaliserat äckel-doften till MIN hund bad både Åsa och jag om att det skulle vara den andras hund som skulle vara den skyldiga.

Denna gången drog jag nitlotten 🙂 men å andra sidan är mitt lilla sämskinn lättare att båda bada och få torr.

Mmmmm…vilken fin trav Vicke lät mig känna på idag!

Jag hade redan på förhand bestämt mig för att värma upp en lite längre stund i galopp för att sedan försöka få fram en mer kvalitativ trav och min strategi visade sig vara väldigt lyckad.

Jag har aldrig kunnat variera traven så bra som idag och framför allt den samlade traven var riktigt fin och VERKLIGEN samlad. Kanske är det så här jag kan komma till passage så småningom?

Mellantraven är fortfarande ingen mellantrav utan något mitt emellan arbetstrav och mellantrav men hellre en fin ”svag/för liten mellantrav” än en dito där benen bara trummar fortare utan vila i steget.

Formen var lite för låg medan jag gjorde denna mängd travvariationer så lätt och bra men även detta tycker jag är helt ok så här i början.

Och jag satt hur obehindrat som helst och kan i dessa lägen knappt fatta hur jag tidigare kunde skumpa omkring som jag gjorde.

Kanske har min justerade sadel gjort sitt till eller så är ”bara” så att Vicke är mer avslappnad nu och att vi har lärt känna varandra bättre?

Oavsett vilket var det verkligen härligt att trava omkring så här och jag ville knappt sluta; hoppas bara att jag kan få till detta så här bra hela tiden framöver eller i alla fall oftare och oftare- då kommer det att bli riktigt bra!

Klockan är nu 17.40 och än så länge stämmer väderprognosen helt och hållet- med andra ord blåser det som f..n!

Jag valde dels pga den hotande stormen och dels för att jag var dödstrött efter att ha sovit för lite två nätter i rad att sluta tidigare från jobbet och åkte till stallet- inte för att skritta ut 🙂 som var den ursprungliga planen men för att longera i ridhuset eftersom det redan hade börjat blåsa upp.

Jag har tidigare aldrig longerat Vicke utan bara tömkört honom men jag måste säga samma sak som jag skrev om Zack i ett nyligt inlägg; man skulle kunna göra det med lillfingret :).

Vilken snäll och lyhörd häst som travade på helt avspänt och som ökade och minskade tempot så lätt och mjukt bara för min röst!

Och varje gång jag stannade honom så ställde han upp sig helt korrekt- som en riktig dressyrhäst :)!

Verkligen roligt även om hästen i sig ser mycket ”roligare” (läs: flottare) ut under ryttare, precis som när man tömkör ser han lite alldagligare ut utan sadel och någon som sitter på.

Och ni som följt bloggen länge vet att jag sällan använder mig av longering så jag lär inte behöva studera mitt djur på detta vis allt för ofta men det är ju bra att hästen KAN springa i ett snöre utan något drama.

Annars är MIN uppfattning att longering är den lates sätt att rasta en häst och JAG tycker att det ”överanvänds” på en del håll.

Visst kan man arbeta en häst även på töm, absolut, fast då är det bättre att tömköra men jag menar att longering så som jag ser den utföras mest används som ren rastning när man inte ids rida och att göra det minst en gång i veckan av detta skäl tycker JAG är för ofta.

Dessutom får man inte glömma att ”snurrande” på en volt medför ett helt annat slitage på hästen än om man rider varierat och det vill i alla fall jag vara försiktig med.

För att återgå till dagen så åkte jag hem och SOV när jag var klar i stallet och den planerade skogspromenaden med Soya, Åsa och Vilja som skulle ha ägt rum nu är givetvis inställd :).

Idag har jag hållit igång precis hela dagen, både med sådant som varit nödvändigt och en del som väl får bokföras på nöjeskontot.

Efter att vi har fått vår nya sadelkammare är jag äntligen färdig med inredningen av mitt skåp och nu har jag allting så som jag vill ha det; lättillgängligt och snyggt och prydligt på sina platser.

Vicke reds i ridhuset det underbara vädret till trots (eftersom jag red ut igår) och värmen (runt 14 grader!!!) gjorde att han var lite löddrig både under tränset, på halsen och mellan bakbenen.

Vi genomförde ett väldigt fint pass där jag fortsatte med samma övningar som sist då vi red dressyr; skänkelvikningar, förvänd galopp och samlad galopp samt tempoväxlingar i trav.

Än så länge är det inga jättevariationer i tempot men det viktiga är att det görs RÄTT.

När jag minskar tempot betyder det således tex inte att hästen ska börja sega sig fram och/eller börja gå på bogarna utan benen ska ändå vara kvicka och formen oförändrad.

Likadant är det viktigt att ett ökat tempo inte blir ”spring spring” där benen trummar iväg snabbare och snabbare, då är det bättre att kräva en mindre tempoökning men där hästen fortfarande vilar på steget.

Jag hoppas verkligen att både Vicke och jag får fortsätta att vara friska så att jag kan fortsätta att spänna bågen mer och mer under vintern- precis som med Kreon längtar jag efter varje ridpass :)!

Idag har jag motionerat 3 djur varav Vicke var först ut på plan.

Honom skrittade jag ut i en timme där han både fick klättra 5 gånger upp och 5 gånger ner i ”vår” klätterbacke och gå på asfalt runt Grevie, förbi hus och gårdar av alla de slag. Han var den lugna 🙂 och skötte sig perfekt.

Därpå följde en av de halvvilda, ponnyn Rocky som jag tömkörde i paddocken. Han rusade omkring som om han hade eld i baken till att börja med men som vanligt när han får dessa tokryck tar galenskaps-bensinen slut väldigt abrupt och därefter går han som ett urverk.

Sist ut var lilla kinesen som även hon sprang för allt vad hon var värd medan jag cyklade i godan ro och bara betraktade henne.

Det är så vackert att se en vinthund springa- de svävar nästan ovanför marken och tar inte ens i- det är både deras tjusning och förbannelse brukar jag säga.

För när/ om hunden sticker iväg efter något tar det inte många sekunder innan den är låååångt borta och ibland till och med utom synhåll- kanske inte så trevligt för ägaren alla gånger (sade hon luttrat….been there, done that…).

Idag kom vi dock hem utan några incidenter och nu ligger vi båda i soffan och slappar :)!

Idag i ridhuset fick jag smaka på vilken fin trav Vicke kan leverera, i alla fall efter en god stunds intensiv ridning, mest i galopp.

Han stampade ifrån väldigt fint och jag kunde sitta och bara ”åka omkring” om jag ville och annars reglera traven väldigt lätt och bra.

Jag njöt verkligen och nu får målet bli att kunna komma till denna trav så fort som möjligt- inte när passet nästan är slut.

Jag började med skänkelvikningar som i alla fall KÄNDES fina och mycket bättre än vanligt och därefter fortsatte jag med slutor utmed långsidorna där jag började med en 10-meters volt ur vilken jag gick över till sluta direkt. Även detta kändes bra så då gick jag över till galopp- mest förvänd sådan.

Formen var liiite lägre än om jag hade visat galoppen på tävling men oj vad fint det gick!

Jag kunde sitta blickstilla med hängande ben och det var bara när jag ville samla galoppen som jag behövde påminna lite med skänklarna.

Den förvända galoppen kändes riktigt fin, framför allt åt det ena hållet men egentligen var båda absolut godkända.

Som med Zack handlar nästan allt om styrka eller bristen på densamma ännu men Vicke är ju bara 6 år så det finns, tycker jag både gränser för vad han BORDE kunna och vad jag KAN kräva än så länge.