Som synes har jag gott om plats att träna på skolor i skritt 🙂 !

Och det känns långt mer meningsfullt att ”arbeta” hästen på detta viset än att bara hasa runt på långa tyglar eller ännu värre: gå ut och gå med djuret. Vågar dessutom inte anstränga min häl med dylika promenader så detta passar utmärkt.

Frankie Boy börjar få en riktig liten gräsmage (allting är relativt men med hans mått mätt så….) och det är väldigt trevligt att se till skillnad från den uppdragna buken han visar upp ibland.

Jag tror ju mest på gräs som hästföda; det är det naturligaste och vettigaste att fodra med enligt mig så varenda gram kraftfoder jag kan ersätta med det känns ju som en vinst ur alla aspekter, inte bara de ekonomiska.

Samtidigt kan man inte vara rigid med en svårfödd häst utan får anpassa sig till vad hästen VILL äta, i alla fall delvis. Därav att jag tex även nu, fast jag bara skrittar, ger kraftfoder- inte för att hästen ska ”orka” utan för att hålla hullet.

Jag blev som jag nämnde härom dagen ganska oinspirerad till fortsatt grönsaksodling för 2 år sedan men årets sallad och gurkor har gett bränsle till ett förnyat intresse kan jag säga.

Läste på ett forum (”vi som odlar gurka”) om en person som påstod sig ha fått 200 (!!!!) gurkor av 2 plantor och även jag varken hoppas på eller skulle göra åt just den mängden så är det onekligen roligt när det växer ut ”riktiga” gurkor ha ha ha!

Det sägs ju att ”nöden är uppfinningarnas moder” och i min ”gräs-nöd” har jag gjort en enkel provisorisk hage utanför stallet till Frenchie.

Igår gick han där lös utan inhägnad men nu har jag dragit en tunn eltråd (samma som omger hagarna) men utan el runt ”hagen” och så här långt verkar det räcka även om han lätt hade kunnat krypa under tråden.

Jag kommer inte att våga lämna Ryhus när Frenchie går i denna hage och han får bara gå där några timmar om dagen för att inte beta ner allt på 2 dagar men grästillskottet är välkommet tycker jag.

Känns ju vansinnigt att klippa ner ytan med gräsklippare och fodra med det dyra höet när/ om det går att lösa så här.

Idag har jag haft besök av min hovslagare som skodde Frenchie vars framför allt bakskor var helt nerslitna efter 6 veckor.

Diskuterade det här med fång hos hästar som medicinerar mot PPID och tydligen är risken för anfall/ återfall avsevärt mindre för de djur vars medicin är rätt inställd så jag kan bara hoppas att detta räcker i vårt fall. Jag säger det igen; ordet fångest är banne mig ett av de mest talande….

Jag skrittade på ett av de stora gräsfälten idag och det var ett klokt drag eftersom insektstrycket var typ noll jämfört med skogen.

Jag red vad som kändes som fina skolor och ”trappan”; en övning där man växlar mellan öppna och sluta.

Idag vågade jag mig på att ha Frenchie lös utanför stallet en stund innan jag skrittade ut- gräset är som synes top noch till skillnad från de sönderbrända stråna som kämpar i hans hage.

Kolla på bilderna förresten; såååå söt på den första och ser urful ut på den andra eftersom proportionerna blev så fel! Frenchies lilla cob-huvud ser ut att tillhöra en oxe *ASG*!

När jag hoppade upp i sadeln slog det mig; varför skritta i skogen som är full av insekter när jag kan skritta på de stora fälten runt Ryhus och bakom ridhuset?

Sagt och gjort och det besparade Frenchie en hel del huvud-rystande gissar jag.

Fälten är oftast inte optimala att rida ”vanligt” på för det kan dölja sig både hålor och annat i gräset men jag vågade skritta och det gick bra.

Ett annat projekt som jag har inlett idag är den urtråkiga stånds-rensningen.

Enstaka plantor har redan börjat visa sig och även om jag inte hyser några förhoppningar om att utrota detta ogräs så hoppas jag i alla fall att hålla nuvarande bestånd stången eller helst minska det.

Tyvärr verkar just ogräs överleva torka bättre än något annat som man hellre hade sett växa så vi får väl se vad mina ansträngningar resulterar i.

Jag skriver ansträngningar för det är ett tråkigt och drygt arbete att vandra omkring och rycka på stånds så jag hade mer än gärna sluppit.

Och jag kommer inte att rensa minutiöst utan det jag orkar för jag är, till skillnad från vissa andra hästägare, inte hysteriskt rädd att mina ska äta av det. Och skulle de göra det, vilket jag aldrig någonsin sett krävs det ansenliga mängder för att det ska bli farligt.

Om man inte vet bakgrunden undrar man nog HUR sjukt frusen jag egentligen är när man ser mig rida i skogen iförd min oljerocksliknande jacka och gummistövlar.

Men numera handlar det faktiskt inte om att jag fryser utan att jag försöker skydda mig från insektsbett.

För kanske en vecka sedan red jag i gymnastikskor och fick massiva bett runt båda anklarna som både svullnade rejält och kliade något fruktansvärt.

Varför en bild på en hamburgare kan man också undra?

Tja…jag måste ju fortsätta att skryta om mina odlingar; med andra ord är det den egenodlade salladen jag vill framhäva här hi hi. 

I morse var Frenchie och jag ute på vår numera sedvanliga skrittrunda, än så länge utan allt för många insekter som sällskap.

Jag provar nu ett långtidsprojekt även om tålamod definitivt inte hör till mina starka sidor; jag har köpt frön av stockrosor som jag har planterat utanför stallet.

När/ om det blir några blommor kommer de säker att bli jättefina men det blir inte i år i alla fall.

Just nu har jag i stället dessa utanför stallet; petunior som jag köpte ett 6-pack av för 20 kronor på någon form av utförsäljning på City Gross.

Min erfarenhet av deras blommor är god och det är väl dessa ett bra exempel på?

Nu har Henrik och jag precis kommit hem efter en tidig middag på Järnvägskrogen och soffläge har intagits inför kvällens arbete.

Vaknade till regn….halleluja! Det var inte mycket men dock.

Frenchie och jag har skrittat i skogen och efter lunch ute med Henke så planterade jag om 2 lavendelplantor jag passade på att köpa.

Minns ni att jag var på Erikshjälpen i Genarp och köpte krukor härom dagen? Här är den ena (29:-):

En av de andra är den andra gröna krukan från vänster:

Det börjar snart bli dags att skörda ännu en mini-gurka och jag är överdrivet och omåttligt stolt över min produktion:

Idag kom min fina vän Elisabet och red med mig i skogen! Jättekul med sällskapet och trevligt att umgås med människor som ger positiv energi.

Sitter och läser att någon nu säljer hö för 10 kronor kilot och priser som dessa kan bli en tråkigt verklighet för vissa i år.

Här en annan sak man bör se upp med; foderstölder!

Själv förvarar jag allt foder inomhus; dels av ovan anledning, dels för att det ser prydligare ut och risken att vilda djur skadar balarna minimeras.

Det positiva i artikeln är i alla fall att det finns de som vill försöka hjälpa om de kan.

För jag läser också om tex en arrendator som hellre kör ner allt sitt gräs till hösten än att han låter någon ta vara på det gratis/ mot en mindre peng trots de tuffa tiderna i år.

Man undrar ju hur mycket som är en ren princip där personen hellre slänger något än låter någon annat ha glädje av det för arrendatorn skulle ju själv TJÄNA på att låta någon ”göra vid” hans mark helt gratis.

Då slipper arrendatorn allt jobb för egen del och har samtidigt hjälpt någon ”i nöd”.

Jag går ju själv och tar gräs på fältet bakom vårt hus som kommer att köras ner (putsas) någon gång i sommar om det då ens kommer att finnas något kvar att ta.

Idag var jag uppe lite tidigare än vanligt eftersom jag skulle skritta ut på Frenchie innan en heldagskonferens.

Att rida efter jobbet har jag aldrig haft ork till (när jag jobbade dagtid) och idag är det dessutom jättevarmt ute just nu medan det var helt ok i morse.

Jag funderar på om och vad hästägare, stallägare och bönder lärde sig efter torkan 2018?

Själv lärde jag mig att alltid ha lite marginaler med fodret ( så att inte allt är slut direkt efter sommaren) och att också ta tillvara på sådant som många inte hade orkat ha bry med.

Jag ger tex lite sly av sådant hästarna äter, jag torkar brännässlor och framför allt hugger jag gräs som jag ger Frenchie vid intaget för att spara på höt. Ponnyn vågar jag inte ge färskt gräs annars hade han också fått.

Så det finns sätt för VISSA att få lite helt gratis foder; det handlar i dessa fallen mest om hur mycket man har tid och energi att lägga på dylika projekt.

Sedan har inte alla gräs i sin närhet som de bara kan ”ta”- det fattar jag så klart.

I mitt Facebook-flöde kom ovanstående bild upp som ett minne just idag; det är Vickster som rensar området utanför dåvarande stalls hagar.

Han gick lös där under uppsikt och tro mig; han och jag (med lie) rensade upp enorma mängder grönt.

Jag håller på en mindre gräsyta utanför mina hagar som jag eventuellt kommer att göra en provisorisk hage till Frenchie åt om torkan fortsätter; honom vågar jag inte ha lös och framför allt inte nu när han är konvalescent men sen så kanske han får gå där under uppsikt.

Bilden ovan är tagen bakom vårt hus och där finns ett enormt gräsfält.

Om jag ska skryta: det var där jag gjorde 42 (fyrtiotvå) byten i varje på Vicke för 2 år sedan….tugga på den Frenchman 🙂 🙂 🙂 !

Nåväl, det jag vill visa är att fältet vid denna tiden på året brukar vara så gräsbevuxet att godset som vi hyr Ryhus av kommer och putsar ner allting. Och som synes lär inte detta behövas i år om vi säger så….

Mina hästar lyckas fortfarande hitta en del ätbart i sina hagar och Frenchie sa ”nej tack” till höt som jag la ut i morse.

Han ÄR kinkig med stråfodret men jag får ju ändå tolka detta som att han inte hungrar i hagen precis. I boxen har han fri tillgång.

Mitt mål under hans konvalescens är att om möjligt få upp honom i vikt; en förhoppning jag hade redan innan han blev halt men som kommer att GRUSAS (observera den sorgliga ordvitsen….) om det inte kommer regn snart.

Eller…jag ska nog göda upp den lille skiten men inte med gräs som han betar för egen maskin…

Och nej, han är inte ”för smal” men kunde gärna kunna ha lite mer kött på benen precis som min ”stackars” ponny som jag inte vågar göda.

Han väger avsevärt mindre än när han fick fång, det är en sak som är säker och jag har bett en veterinär att titta på honom som, precis som jag, tycker att det är bättre att revbenen skymtar än att han blir sjuk igen. Svår avvägning det där tycker jag som mäter med en dressyrkärrings ögon. Med andra ord hade båda varit i perfekt hull enligt en hoppryttare och Frenchie säkert t.o.m. en aningens för fet ha ha ha. Jag hoppas också att ni förstår att jag raljerar lite så ingen orsak till oro för mina gossar, jag har full koll.

Idag har jag lagt en liten stund på att besöka Erikshjälpen i Genarp där jag tröstshoppade en del krukor.

Sist jag var där köpte jag några som jag blev väldigt nöjd med; som dessa tex:

Till de nya har jag varken blommor eller jord så de väntar jag med att visa er tills den har något innehåll så att säga.

I morse var det äntligen dags för det bokade veterinärbesöket!

Frenchie såg inte halt ut när jag sprang med honom på löpargången men vid longering syntes en hälta i höger varv, precis som jag har tyckt hela tiden.

Veterinären menade att det såg ut som om Frenchie var halt på vänster fram men när den kotan bedövades såg hon i stället en hälta på höger fram, dvs han är halt på båda fram- en dubbelsidig kotledsinflammation.

Varför denna uppstått kan man bara spekulera i; när jag pratade med Nina om det så menade hon att den framvikt Frenchie går i stundtals och som vi aktivt försöker träna bort kan räcka.

Hästar är ju som vi människor olika och därmed olika känsliga för allt möjligt.

Vi känner väl alla hästägare som rider över stock och sten och vars häst aldrig blir halt och sedan finns det de som gång efter annan får exakt samma skador på x hästar.

Jag har faktiskt aldrig haft en häst med just dubbelsidig kotledsinflammation men däremot flera andra typer av skador så jag tillhör varken den första eller andra kategorin enligt ovan och jag kan inte mer än göra så gott jag kan för att detta inte ska upprepas= rida ännu bättre och ännu mer genomtänkt.

Nu ska Frenchie skrittas från och med onsdag och två veckor därefter och sedan är det dags för återbesök.

Jätte, jättetråkigt så klart men jag försöker hitta något positivt med detta och det skulle i så fall vara att jag ändå hade planerat en vetcheck i sommar då detta hade visat sig så det var ju ”lika bra” att det kom nu när det är varmt och dammigt på utebanan. Och tur att jag inte bestämde mig för någon form av ”aktiv vila” precis innan jag upptäckte hältan för om jag bara hade ridit ut i skogen i 14 dagar hade jag aldrig upptäckt någon hältan men högst troligt förvärrat den.