Idag hade jag egentligen planerat att först tömköra och sedan ta en promenad vid hand med Kreon men när jag kom till stallet visade det sig att en av hans boxgrannar precis skulle ridas ut och då kände jag att jag fick passa på att hänga på- det händer så sällan att jag rider samtidigt som de andra så jag ville ta chansen.

Innan vi red ut red jag lite på vår utebana och passade även på att hoppa ett jättehinder (se nedan) och sedan bar det av på vår uteritt.

Vi red samma runda som jag hade ridit igår men idag mötte vi fåren på närmare håll och se det passade inte Kreon!

Trots lång övertalning vägrade han att gå framåt (däremot gärna bakåt….) och eftersom även vår sällskapshäst började krångla smittad av Kreons konster fann jag ingen annan råd än att hoppa av och leda den får-rädde gossen och det gick däremot utan problem.

Otroligt nog lyckades klumpeduns-Birgitta därefter hoppa upp i HOPP-sadeln igen (jag som ALDRIG någonsin sitter upp utan pall) och sedan förflöt turen utan vidare incidenter tills vi red förbi en trädgård där en rottweiler kom rusande mot oss under fullt skällande.

Tack och lov hann jag se den på håll och ett staket skilde ju oss åt men Kreon befann sig ändå plötsligt inte på stigen bredvid trädgården utan på en gigantiskt och nyplöjd åker intill.

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag lyckades få stopp på Kreon direkt för hade han skenat ut över åkern hade jag antingen dråsat av pga obalans eller av hjärtstillestånd!

Resterande 5 minuter av ritten var i alla fall lugna och jag kunde hoppa av helskinnad utanför stallet.

Dock märker jag att det tar på mitt i sådana här fall ovana sinne- jag fick en blixtrande huvudvärk i samma sekund som vi stod ute på åkern och nu sitter jag med bultande huvud i soffan och tycker synd om mig själv.

Hoppning på hög nivå!

Idag tyckte jag att det verkligen fick vara nog med ridhusridning så jag hade bokat en date med en annan hästägare med garanterat pålitlig häst.

Anna och Optico lotsade oss runt lite alla möjliga vägar och vi var ut i alla fall 45minuter och mötte både traktorer, motorcyklar och annat som Kreon säkerligen hade funnit skrämmande om han hade varit ensam.

Jag tar det säkra före det osäkra och rider ut med sällskap ett tag framöver- nu när jag inte längre har min stensäkre Archie att förlita mig till har jag verkligen insett hur mycket det finns att se upp med i våra omgivningar- väldigt trist men inte mycket att göra åt.

En annan stallkamrat föreslog att jag och Kreon ska följa med dom nästa gång de åker transport till en närliggande skog och det tror jag kan bli både trevligt och nyttigt (och förhoppningsvis mer säkert än våra trafikerade omgivningar).

Håll dig bara till mig polarn så ska du se att allt ordnar sig!

Okej!

Söndagen har så här långt (jag har inte ridit ännu) i mångt gått i samma spår som lördagen med stallbesök för mockning och utsläpp på morgonen följt av jobb hos NN fram till lunch.

Fast idag tog jag och Soya en entimmes cykeltur efteråt och körde bland annat förbi Kreon som vi matade med morötter i hagen (jag matade, Soya åt små bitar själv).

På eftermiddagen var det dags för det som jag både längtat efter och fruktat- klippning av Kreon som trots att han inte är såååå långhårig blir svettig eftersom han mest rids i ridhus och det dessutom varit riktig sommarvärme av och till, denna helgen tex.

Att jag fruktat klippningen beror på att Kreon aldrig varit klippt och att både hans fd ägare och jag misstänkte att han inte skulle vara så rolig att tas med.

Men eftersom inte bara hans fd ägare dök upp idag utan även en härlig Domosedan-spruta så försattes Kreon snabbt i ett behagligt natti-natti-tillstånd och sedan var det bara att köra igång.

Jag kan inte minnas när jag helklippte en häst så snabbt senast men dels stod ju Kreon som en staty och dels ville jag bli färdig innan Domosedanet hade slutat att verka.

Kreon får härmed HÖGSTA betyg vad gäller snällhet, koma-försatt eller ej och jag hoppas att denna nya erfarenhet bara var positiv för honom.

Kan ju som en parentes nämna att jag för många år sedan klippte en häst i tvångsspilta på veterinärklinik, med Domosedan, en brems i örat och en brems i näsan och den lyckades ÄNDÅ sparka omkull mig så är de riktigt djävliga så hjälper banne mig i princip ingenting!

Morgonen inleddes med ett tandläkarbesök (den årliga kontrollen) i ottan och när detta var avklarat efter 10 minuter (!!!!) var det bara att bege sig till jobbet.

Eftersom det var Kreons vilodag ägnade jag lite extra tid åt Soya och vi åkte till Ribban för att sammanstråla med Bodil och Salli.

Idag träffade vi otroligt nog på 3 whippets, bl.a. den gamla bekantskapen Ernst, annars tycker jag att jag sällan ser just vinthundar på Ribban.

Soya och Salli jagade varandra över sanddynerna och efter lite mer än 1,5 timme var vi rätt så färdigmotionerade.

Efter en kort visit hos Kreon ligger vi nu i soffan och håller helg, myyyyyys!

Usch….just nu känner jag mig riktigt gnällig men det kan man väl få vara ibland?

Har precis konstaterat att vår tvättmaskin gått sönder FEM dagar efter att garantin har gått ut och även om det finns en 3-årig fabrikationsfelsgaranti också som BORDE gälla så blir jag bara så trött….

Saker som en tvättmaskin ska i min värld bara se till att fungera, i alla fall om man skött den minutiöst i ett sketet års tid!

Ridningen var inte heller en höjdare idag :(.

Försökte skritta ut lite men hann inte långt innan jag blev attackerad av världens svärm av några äckliga små flygfän som troligen också bidrog till att Kreon började konstra som aldrig förr och skulle inte gå fram.

Gick in i ridhuset i stället men där var det ÅTER trettioelva miljoner hinder som, tyckte jag, stod i vägen överallt.

Det är lite komiskt, eller INTE, att jag pratade med en person om vårt ridhus nyligen och denna sa:

”Är det inte det (ridhuset) där det alltid står en massa hinder?”

”Näää så ofta är det inte” sa jag förvånat men nu känns det precis som att det är exakt så det är.

Och medan jag uppskattade de gånger det fanns hinder i ridhuset när jag hopptränare med Archie eller i vart fall tämligen lätt red dressyr
ändå så börjar jag nu störa mig när jag sitter på en inte lika lättmanövrerad häst som skulle behöva stora fria ytor för att kunna ridas mer framåt än vad jag nu kan göra.

Så… då var det färdiggnällt för idag, jag tror att gnäll-Birgitta ger sig av redan idag och ersätts av sin i vart fall något mer positiva kamrat, den ”vanliga” Birgitta.

Även idag blev det ett dressyrpass i ridhuset och om detta finns inte så mycket att förtälja- jag tränade vidare på galoppfattningarna och idag blev det flera stycken jättefina, direkt ur skritt!

Ridhuset var fullt av hinder vilket jag måste säga lite ordvitsigt var ett hinder- det är inte helt lätt att rida så ”påhittigt” med en unghäst då tycker jag.

Över huvud taget längtar jag till en tid (undrar när….) då jag kan rida lite mer ”Archie-like”, dvs mycket mer omväxlande än vad jag gör nu.

Tyvärr vill i alla fall jag påstå att våra uteridningsmöjligheter inte är så bra om man inte har en häst som går fram precis överallt och jag hör heller aldrig folk i stallet ge sig ut på några längre turer med sina hästar.

Kreon verkade ju mycket rädd för får sist jag var ute och dessa pälsbollar riskerar man att möta nästan var man än rider = inte läge att utmana ödet själv anser jag. Detta får anstå tills jag har någon trygg häst som sällskap och det är inte heller helt lätt att få ihop då folk rider på så olika tider och det börjar bli mörkt tidigare och tidigare nu.

Inte heller har vi något bra ställe att klättra på NÄRA och det saknar jag också liksom att bara lasta och köra iväg till skogen.

Även om jag älskar ridhusridning så vill jag ju inte att Kreon ska bli helt less på vårt ”malande” där så jag får försöka fundera ut sådant som både ger omväxling MEN är hyfsat säkert- i alla fall tills jag känner mig säkrare på hur Kreon reagerar i olika situationer.

Hittills har han ju varit snäll men dock visat att han verkligen inte är en häst som såsar sig genom livet och otittigt vandrar fram precis överallt så jag kan inte påstå att jag känner mig till 100 % säker på honom, långt därifrån.

Efter 3 dagars ”jobb” var det sedvanlig vilodag för Kreon- jag försöker hålla det arbetsschemat ytterligare ett tag: 3 dagars ridning, sedan vilodag osv.

Soya den lilla kineses vilar däremot nästan aldrig och idag tog jag en cykeltur med henne efter stallbesöket på eftermiddagen.

Lättare hund att cykla kopplad med finns nog inte, man känner knappt att det är något som sitter fast i andra änden av kopplet och Soya travar lätt som en fjäder bredvid mig.

Idag cyklade vi förbi en av hennes killar, bordercollien Enzo och eftersom de inte hade träffats på länge blev det ett kärt återseende i hans enorma trädgård.

Hundarna sprang i full fart och i stora cirklar och båda såg väldigt glada ut.

Nu pustar lilla fröken ut i soffan liksom ägaren med den skillnaden att jag inte är trött av att LEKA :)!

Suck….trots att jag var hemma från en liten stallfest ganska sent igår vaknade jag klockan 4 i morse och kunde inte somna om- typiskt när jag kunde ha sovit i vart fall några timmar till.

Idag hade jag lovat att ha morgonjouren i stora stallet vilket innebar fodring och utsläpp och när detta var avklarat och även Kreon gick i en gräshage hade tiden för vår årliga stalltvätt kommit.

Alla som har häst i ”mitt” stall var på plats vid utsatt tid 09.00 och vi körde igång direkt.

Boxarna tömdes och sedan var det dags att skura, skura och skura lite till.

Efter våra insatser med borstarna kom stallägaren och körde över allting med högtryckstvätten och sedan återstod bara att sätta tillbaka allting på sina platser samt strö upp boxarna igen.

Jag försöker att hålla efter boxen i alla fall lite mellan tvättarna men Archie, som åt så det stänkte åt alla håll och kanter, var inte precis en exemplarisk hyresgäst. Vi får se om Kreon är bättre….

Sent på eftermiddagen var det dags att rida och eftersom det regnade valde jag ridhuset framför gräsbanan där jag egentligen hade tänkt vara.

Invigningen av mina nya stövlar utföll till 100 %-ig belåtenhet, de var otroligt sköna att både gå och rida i till skillnad från ”klassiska läderridstövlar” som ju är hur obekväma som helst innan man går in dom.

Idag tränade jag vidare på galoppfattningarna, gjorde lite slutor i skritt och skänkelvikning i trav och det gick lika fint som igår så jag var väldigt nöjd efteråt.

Idag har vi tänt upp braskaminen för första gången för säsongen så helt klart är hösten i antågande- ruggig och regnig just nu.