Eftersom det gick så bra att tömköra i förra veckan och jag dessutom inte galopperat en meter de 2 senaste dagarna (uteridningarna) tänkte jag idag fortsätta med ”öka så mycket det går i galopp på töm”-projektet.

Och eftersom ridhuset var tomt på både hästar och hinder hade vi gott om plats för vår träning.

Kreon skötte sig jättebra- gjorde precis det han blev tillsagd och ökade väldigt fokuserat.

Traven är fortfarande lite ”springig” och det ska bli intressant att se hur mycket den går att förbättra i sinom tid.

Idag gjorde jag många halvhalter för att försöka få lite mer bärighet och även om det inte blev någon större skillnad så var det roligt att Kreon i alla fall lyssnade så bra och GJORDE små upptagningar på begäran.

Precis som förra lördagen unnade jag mig att sova till halv sju (det tog måååånga år men nu ”kan” jag i princip inte sova mycket längre och det är jag bara glad för)och åkte därefter till stallet för att hjälpa till med hagutsläppet.

Efter veckans ”boxtvätt” (läs: skurning av krubba, vattenkopp och väggarna kring Kreons matplats) och annat fix gick jag en promenad med Soya och passade samtidigt på att reka var det numera går får (de flyttas lite då och då), läs: var jag INTE bör rida med den ull-rädde Kreon.

När det var dags för eftermiddagens uteritt hade jag tänkt ut en runda som jag hoppades skulle falla den gode spindeln hyfsat i smaken och bad en stilla bön att vi inte skulle möta några dundrande lastbilar eftersom rutten innebar ganska mycket ridning på en 70-väg.

Och idag hade vi tur- det kom bara kanske 10-talet bilar, och dessa bryr sig Kreon inte om men däremot blev det en hel del snurrande i alla fall vilket jag försökte att tänka är mycket bättre än andra långt värre dumheter som en häst av Kreons kaliber hade kunnat ägna sig åt men visst kändes det enerverande ÄNDÅ.

Men visst…om jag någonsin får 9:or på mina piruetter på tävling och får frågan hur jag lärt Kreon att vända så lätt så vet ni vad jag kommer att svara *!

En av mina stallkamrater verkade tycka att det var lite konstigt att jag ännu inte har galopperat med Kreon ute- själv tycker jag att det är fantastiskt bra att det ens GÅR att rida ut ensam under rådande omständigheter och känner ingen brådska med att pusha fram något jag kanske får ångra- att ramla av utomhus tror jag hade kunnat få hur förödande konsekvenser som helst och då tänker jag inte bara på risken att jag skulle slå/ skada mig.

På hemvägen behövde jag tack och lov inte snurra en enda gång, troligen meddelar Kreons inbyggda kompass/ GPS honom när det bär av hemåt trots att jag inte red samma väg hem som ut.

Jag hade redan igår sett att det tillkommit en ny fårskock i en hage utmed en av de vägar jag brukar rida på och idag tänkte jag att jag kunde hoppa av och leda Kreon förbi hästätarna om det kändes riktigt illa.

Jag började att skritta i ultrarapid förbi hagen och otroligt nog så lyckades vi ta oss förbi utan att jag behövde hoppa av.

Däremot så gick Kreon med både ”halva steg” och piaff förbi fåren och jag kände verkligen varje steg han tog, väldigt distinkt och såååå koncentrerat.

Så…om jag någonsin tävlar svår dressyr och får frågan hur jag lärde Kreon att piaffera 9-mässigt så vet ni vad jag kommer att svara **!

*= ironi

**= mer ironi

…..semesterdagarna för den här gången.

Men än återstår några lediga vardagar innan jul och idag har jag avverkat en av dom.

Knäpp som jag är (enligt de som tycker om att sova i alla fall) steg jag upp strax efter 5 då jag skulle träffa NN på morgonen.

Redan på väg upp till ridhuset kände jag att gårdagens ”elektricitet”/ spändhet/ överskottsenergi eller vad det nu var var borta och Kreon var mer sitt vanliga pigga men inte ”på tårna” jag.

Det enda som var lite trist var att den otroliga lätthet som blev en av gårdagens konsekvenser av elektriciteten var borta, även i detta sammanhang var Kreon sig mer lik och det räcker bra ”for now”.

För igår blev han ju också inte bara ”lätt” i rörelserna, även kontakten med tyglarna blev stundtals för lätt (läs: gossen ”knäppte av” och blev för ihopkurad i formen).

Hur som haver var jag nöjd efter dagens pass och Kreon verkade också nöjd med sig själv och de klappar han fick.

Väl hemma hade klockan nästan hunnit bli 9 men eftersom Soya inte vurmar för promenader i gryningen så låg hon fortfarande och sov och steg inte upp förrän jag ropade på henne.

Vi fick oss en nästan en timme lång cykeltur där vi utforskade mer eller mindre varenda grusväg i närområdet och det blev många stopp för lite revirmarkering:).

Lunch, wienersnitzel, avåts på ”Två kockar” och därefter var det dags att handla lite människo och hästföda i respektive affär.

Efter hagintag bestämde jag mig för att besöka en ny-öppnad klädes-outlet i Staffanstorp, både för att ”kolla läget” i största allmänhet och titta efter termobyxor (plagget jag inte kan leva utan vintertid) i synnerhet.

Turen stod mig bi, ett par byxor föll till belåtenhet och för 200:- fick de följa med hem.

Idag red jag dressyr i ridhuset på eftermiddagen och inte som för det mesta på morgonen och om det var det, att Kreon hade en vilodag igår, att en tjej som smackade ganska mycket red samtidigt, om det var allt detta eller inget av det men den bruna springaren kändes mer laddad än någonsin.

Det kändes inte helt bekvämt med detta elektriska djur men det var bara att rida på och en positiv sak förde det med sig i alla fall: vänstergaloppen kändes för först gången precis lika fin som högergaloppen.

Bara i förrgår blev Kreon efter en stunds galopperande i vänster varv för tung i handen för att det skulle vara ok, särskilt som han alltid är så lätt i handen annars men idag orkade han galoppera så lätt så lätt.

Huruvida jag ska tillskriva detta en ökad kroppslig styrka eller att han var adrenalinstinn får jag låta vara osagt men det kändes trevligt med denna behagliga galopp där mina händer slapp agera ”det femte benet” och högergaloppen har alltid varit sådan så det är bra att de nu är likadana.

Idag var det dags för en av Kreons vilodagar som numera infaller ca en gång i veckan och i stället för att gå en promenad i mörkret valde jag att ge honom lite mini-massage och därigenom också checka av hur han känns i kroppen.

Jag ska inte påstå att jag varken är en skicklig massör eller att jag höll på särskilt länge och grundligt men jag knådade i alla fall över stora delar av kroppen med fokus på hals, rygg och rumpa och försökte identifiera eventuell ömhet och/ eller irritation men fann absolut ingenting trots ibland ganska hårdhänt massage.

Kreon fick ju ärva Archies sadel och har nu gått med den i över 2 månader och så vitt jag kan bedöma passar den honom utmärkt. Inte ett hårstrå är krökt på ryggen efter avslutade pass och de gånger jag har klämt på hans rygg så har han inte visat den minsta ömhet.

Jag tycker verkligen att Kreon har ”tagit sig” sedan köpet- då såg han ut som en oriden 3-4 åring medan han nu ser ut som den 6-åring han är, rund och fin.

Tycker till och med att den tidigare såååå spensliga lilla halsen har ökat lite i omfång men det kanske bara är att jag har vant mig :). Svårt att säga då ALLA halsar i jämförelse med Archies hingsnacke (eller späckhals som veterinären sade rått när hon diagnosticerade honom för fång….) såg klena ut.

Bortsett från att dagens mini-massage gav mig det kvitto på att allt verkar stå bra till med Kreon som jag ville ha så blev det också en mysstund eftersom Kreon verkade uppskatta att bli klämd på.

Och för mig är det ett tecken på att hästen trivs med mig- jag vill kunna röra den över hela kroppen utan att mötas av misstänksamhet, sura miner eller till och med försök till bett och sparkar som man ibland ser och som skulle gjort mig personligen olycklig.

Morgonträning för NN och vi fick en hel del beröm idag :).

Jag för att jag rättar till de fel jag gör (förra träningen styrde jag med händerna i stället för med skänklarna i skolorna) och Kreon för att han kämpar på så bra.

Vi är inne i ett bra flow just nu, jag är väldigt nöjd och glad medan jag rider och det påverkar säkert den goda cirkeln; jag är glad för att Kreon verkar nöjd och Kreon blir säkert ännu nöjdare av att jag är glad osv….

Ja, ja…luttrade jag njuter så länge det varar…I’ll say no more :)!

Idag har jag tömkört Kreon som liksom mina tidigare hästar är jättelätt och mycket fin att jobba på töm. Det har han varit från dag 1 så det är inget jag tar åt mig äran för men det icke desto mindre trevligt.

Eftersom jag inte vågat galoppera ute än och skulle jag göra det hade det snarare varit i ultrarapid 🙂 och inte i något konditionsfrämjande tempo passade jag på att göra det sistnämnda på töm.

Kreon galopperade på bra och utan några cirkuskonster- bara fokuserat och som jag ville.

Bra för honom att få sträcka ut lite också- att han kan galoppera samlat visar han ständigt :).

Det blev också lite trav över några kvarlämnade bommar på marken och som avslutning liiiite liiiite introduktion till tramp-träning.

Eftersom detta är ett känsligt djur fick jag ungefär samma tramp-antydan som efter att ha tränat 95 gånger på samma vis med Archie så förhoppningsvis kommer jag att komma längre med denna pålle än med godmodige Archie som inte var så lätt att elektrifiera :).

Hoppla…i morse var det en hel minusgrad när jag körde till stallet och det kändes minsann.

Med hästen är jag inte pjoskig, han har varken tjockaste vintertäcket än eller ländtäcke när han rids trots helklippning (annars en vanlig syn i Skåne sedan veckor tillbaka) men själv (för att jag är en människa- INTE en häst :))) hade jag svårt att skiljas från termobyxorna innan jag hoppade upp i ridhuset.

Idag tränade jag på lite allt möjligt, att rygga några steg tex och att göra det rakt bakåt och inte ormlikt.

Provade som avslutning och under lättridning att göra lite travökningar och tycker nog att det börjar bli lite mer mellantravslikt nu och inte bara ”spring-spring på trumpinneben”.

Efter hagutsläpp putsade jag sadel, träns och stövlar och oljade även i de två förstnämnda lite, något jag slarvar med ibland.

Hemma blev det varma lussekatter i gapet och värmefilten runt benen- mina lår blir lätt som två istappar.

Innan det var dags för nästa måltid, lunchen (som maken åkte och hämtade…det fick vara nog med matlagning igår….) tillbringade jag och Soya en god timme i Dalby där Soya till sin förskräckelse såg en labrador som BADADE i kalkbrottet.

Det skulle hon inte ens få för sig att göra frivilligt den hetaste sommardagen och i sådant här väder…

Nej…hon skyndade raskt på stegen, rädd att knäpp-matte skulle få en av sina ”idéer” (en idé var att simträna med Soya just i kalkbrotten förrförra sommaren- det gick inte så bra om vi säger så…därom vittnade en viss hundägares klo-rivna lår när hon försökte hålla fast hunden som INTE ville vattenträna…).

Eftermiddagen har ägnats åt hagintag en masse, jag hade lovat att ta in stora stallets hästar (17 stycken).

Efter att ha borstat Kreon och låtit honom lufta kroppen från täcket en stund åkte jag för att tvätta den minst sagt igendammade bilen och nu ska jag bara ”finish off” en chipspåse från igår, det går ju inte an att ha sådant skräpande hemma he he….

Dalby….

…alltid lika vackert….

…..oavsett årstid!