Ibland är min envishet för bra för mitt eget bästa….tror jag :).

Har jag bestämt något ska det mycket till för att jag ska ändra mina planer pga lite dåligt väder tex och idag var en sådan dag.

När jag kom till stallet efter jobbet var planen att skritta ut med djuren och jag tänkte inte ”lite” blåst hindra oss.

Väl i sadeln kunde jag dock konstatera att minus 1 grad kändes som minus 20- de hårda vindarna var som piskande istappar och jag ångrade bittert, om inte mitt tilltag (dvs att öht ge mig ut), så i alla fall att jag inte tog på mig min rånarluva som hade hindrat mitt huvud från att bulta av kyla.

Näää… någon skön tur blev det INTE och vi var nog alla glada när en timme hade gått och Soya kunde hoppa in i bilen och Archie kliva in i stallet!

Måste upprepa gårdagens rubrik- helt enkelt därför att även denna dag innehållit så mycket mysigt och roligt med min familj.

Jag inledde söndagen med att springa den sedvanliga milen i Skrylle för att därefter (efter ombyte inne på en toalett) köra direkt till Dalby (en sträcka som tar knappt 10 minuter med bil) för att träffa Bodil och salukin Salli.

En lustig grej med min nyvunna bekantskap med Bodil är att hon hade häst och hopptränade för vår ridskolechef Jana Wannius när jag var i de senare tonåren.

Under tiden jag ägde Heron skildes våra vägar för att inte sammanstråla förrän jag köpte Soya (dvs ca 20 år senare) och av en slump mötte Bodil och hennes saluki på en hundrastplats vid ridskolan.

Och nu har vi alltså båda var sin vinthund- två tjejer som dessutom kommer väldigt väl överens. Verkligen kul!

Efter ca 1 1/2 timmes promenad med våra doggys körde jag till stallet för att fixa med mockning och foder- Soya hade då sprungit lös i sammanlagt nästan 3 timmar och sa inte mycket på hemvägen :).

När allt hos Archie var avklarat och jag hade konstaterat att han såg nöjd och glad ut i sin gräshage körde jag hem för dusch och därefter vidare färd mot Malmö tillsammans med maken.

I stora staden avnjöt vi en restaurangmiddag innan jag åter körde till stallet; denna gången för att rida.

Archie tyckte att vi skulle avsluta veckan på bästa tänkbara vis; han gick så fint så fint hela passet och en fd stallkamrat som inte sett Archie på några månader påtalade att galoppen nu ser myyyyyycket bättre ut. Även om jag så klart också tycker detta är det aldrig fel att få höra det som en spontan kommentar från någon annan.

Nu ska jag faktiskt bara ta det lugnt resten av dagen- jag tycker att jag är väl värd att umgås med min älskade soffa :).

Redan när jag gick ner med hästarna till hagen strax innan 8 i morse såg jag att det skulle bli en otroligt vacker dag.

Och så rätt jag fick; solen har strålat oavbrutet hela dagen.

Morgonen i stallet ägnades bl.a. åt att arrangera om i mitt stallskåp så att det blev bättre ordning och mer överskådligt- jag var väldigt nöjd med slutresultatet.

Efter 7 timmar i hagen tog jag in Archie för en uteritt med doggy och vi hade det hur mysigt som helst i det vackra vädret.

Jag klättrade en del med Archie ordentligt i form hela tiden och detta var väldigt lösgörande kunde jag konstatera när jag därefter travade hem på en såååå mjuk häst.

Efter lite mer än en timme var vi tillbaka i stallet och då återstod bara för mig att åka och hämta lite mat innan det var dags att åka hem och hålla kväll.

I morse tog jag sovmorgon till 05.20 och tänkte att jag kunde rida på eftermiddagen.

Med facit i hand en dum plan- när jag kom till stallet efter att ha slutat lite tidigare på jobbet insåg jag, efter att ha börjat rida, att Archie redan tyckte det var dags att hålla helg.

Han kändes ganska seg om jag jämför med de senaste veckorna och det blev mest lösgörande arbete för vår del.

Imorgon ska jag rida ut och se om han kvicknar till lite- han kanske bara hade haft en ovanligt intensiv dag i hagen :)?

Idag hade prognosen lovat/ hotat med snö men av den blev det inget- bara en del regn.

Eftersom det stod hinder framme i ridhuset i morse passade jag på att hoppträna.

Började passet med att få Archie eftergiven åt alla håll och kanter i en lite lägre form- just formen är nog det han (peppar peppar) aldrig någonsin haft problem med och det är därför något jag aldrig känner att jag behöver arbeta aktivt med.

Däremot behöver vi arbeta med lösgjordhet och att Archie LÄTT följer mina tygeltag och det fungerade väldigt bra idag trots att jag red på mitt ponnyhack.

Även hoppningen gick fint- vi hoppar ju inte några jättehöjder precis utan snarare hinder på knappt en meter och det känns att Archie inte riktigt tar i så som han skulle kunna. Dock hoppar han villigt och korrekt och det är det jag tränar- något hopptävlande är inte aktuellt för oss och jag ser därför ingen anledning att riskera något genom att hoppa högt- framför allt som jag är ensam i ridhuset.

Efter hoppningen red jag ytterligare lite ”ponnyhacks-dressyr” och eftersom hoppningen brukar ha en väl lösgörande effekt så ville jag knappt sluta att rida- så bra kändes det!

När jag hade jobbat färdigt på jobbet och fixat till Archie, box och foder i stallet var klockan inte ens fem så jag passade på att ta makens hundrastningspass så att jag kunde se Soya i dagsljus för en gångs skull höll jag på att säga.

Skämt å sido men det är nästan alltid mörkt när jag kommer hem på vardagarna fast inte länge till- härligt!

Även idag var det strålande solsken hela dagen och detta minus gårdagens blåst gjorde nog Archies vilodag skön i hagen tror jag.

Han hade i alla fall rullat sig idag också och det unnar jag honom efter månader av fruset underlag som inte inbjudit till horisontalläge utomhus.

Jag passade på att ge gossen lite hårvård- svansen sprayades med glansspray, denna underbara och tidsbesparande uppfinning och sedan klippte jag topparna på manen.

Efter lite avborstning och med täcke och back-on-track-skydden på frambenen så var Archie färdig att gå tillbaka till nymockad box och några morötter.

Klockan 17.20 körde jag hem och då var det fortfarande ljust- det går absolut åt heeeeeelt rätt håll!

Ibland vill man verkligen inte att väderleksprognosen ska stämma men det gjorde den både i natt och idag.

Det blåste något fruktansvärt under natten och jag vaknade vid några tillfällen och hoppades att taket skulle klara sig.

Även under dagen har det blåst men tack och lov inte lika intensivt.

När jag kom till stallet på eftermiddagen kunde jag konstatera att Archie hade rullat sig för första gången för i år men tack och lov bar endast täcket små spår efter denna ler-vältring, själva Archie var lika ren som vanligt vilket uppskattas mycket av hans rykt-obenägna ägare:).

Medan vi red ut var det faktiskt soligt och relativt vindstilla, jag var lite rädd för att Soya annars skulle flyga sin kos :).

Efter över en timmes ridning såg Soya väldigt rolig ut, hon måste ha gått emot en kardborr-buske för hela täcket var översållat av detta o-tyg (observera ord-vitsen).

Jag hann inte mer än hoppa av hästen förrän vinden tilltog och det kom en regnskur men då var vi som sagt redan i stallet!

Ny vecka- nya tag!

Jag gick ut hårt och inledde med ett dressyrpass i ottan.

Archie kändes mjuk och fin och jag belönade honom genom att korta av passet något- hoppas han förstod sambandet :).

På kvällen var det dags för mitt första stallmöte sedan jag flyttade Archie till Grevie och det var en odramatisk tillställning där vi mest konstaterade att det mesta fungerar bra.

Idag har jag varit i stallet 3 gånger och ska dit ytterligare en sista gång vid 19-tiden.

Jag har erbjudit mig att hjälpa både den som har stalljour i stora och lilla (vårt) stallet- tämligen lättförtjänta pengar för mig som bor så nära och ändå är uppe på morgonen och skönt för de som bor långt bort att slippa köra flera vändor samma dag.

Morgonen började således med att jag fodrade i mitt stall och släppte ut hälften av hästarna, just nu får vi inte använda gräshagarna pga att marken är så vattenmättad och då räcker inte grushagarna till utan hästarna får bara gå ute halva dagarna.

Efter stallfixeriet åkte jag till Järavallen där Åsa och 2 av hennes whippar mötte upp och efter ytterligare en stund anslöt sig några vinthundsägare till med några galgos, greyhounds och ytterligare en whippet.

Jag är väldigt tacksam över att Soya går så bra ihop med alla hundar även om vissa av dom uppvaktade henne lite väl häftigt idag (se föregående inlägg).

Efter 2 timmar tackade vi för oss då jag skulle åka och köpa en sadelpad i fårskinn till Archie.

Detta renderar ett eget inlägg i veckan kan ni tro- ibland blir man överraskad; det är allt jag kan avslöja idag :(!

Halv tolv var det dags för byte av hästar i hagarna och sedan kunde jag åka hem och vila och läsa lite innan det åter var dags att åka till stallet.

Hästarna i båda stallen skulle nu fodras och tas in och sedan red Soya och jag ut med hennes häst.

Idag klättrade vi mycket- bra fysisk träning OCH träning av att SE sig för var man går så att man inte ”står på näsan”.

Archie kan ibland gå åt ett håll och titta åt ett annat men det går inte i backarna kan jag lova :).

Efter 75 minuter var vi färdigridna och kunde åka hem för mer vila och bokläsning.

Nu återstår alltså kvällsfodringen innan hästdagen är slut för idag!

Efter en mycket stormig morgon som för min del ägnades åt att läsa ut Harlan Cobens ”Försvunnen” avtog vinden och när jag återvände till stallet strax efter 12 kunde jag konstatera att hästarna stod lugnt i sina hagar.

Jag har sagt det förr och säger det igen; jag är väldigt tacksam över att stallägarna inte är några mesar utan släpper ut hästarna i ”alla” väder.

Efter att ha konstaterat att Archie hade det bra tog jag en långpromenad med Soya i över en timme och vi hann träffa på en av hennes killar, den kastrerade bordercollien Enzo som blev överlycklig då han såg sin flickvän.

Hundarna har inte träffats på länge men är annars alltså väldigt goda vänner.

Efter hagintag hann det inte gå en lång stund förrän jag fick en förfrågan om jag kunde låna ut Archie som hagsällskap ytterligare en hag-vända och det gjorde jag mer än gärna.

För min del är jag bara glad om Archie är ute så mycket som möjligt; sin mat har han ändå många timmar på sig att äta och jag ser hellre att han står och hänger ute i friska luften än inne i boxen.

Nu har jag påbörjat Helen Turstens ”Den som vakar i mörkret”.

Jag har läst alla hennes böcker och än om det inte är någon Harlan Coben- nivå på dom (hans böcker kastar jag mig över) så är de ett helt ok tidsfördriv.