I morse stod tömkörning på schemat- en väldigt rolig motionsform tycker jag och troligen Archie också eftersom han oftast är väldigt med på noterna.

Vi började med galopp och växlade mellan mycket små volter i samlad galopp (bra förberedande piruett-träning) och stora volter i mellangalopp.

Därefter blev det trav över cavalettina som ni ser i bild och sedan travökningar.

Passet avslutades med lite tramp utmed spåret och när vi var klara hade det gått nästan en timme.

Jag tycker att det är väldigt synd att många enbart använder både tömkörning och framför allt longering som lite ”avrastning” och inte så mycket arbete- linan/ linorna kommer ofta fram då hästägaren har bråttom/ inte ids rida.

Av detta följer också att passet gärna blir mycket kortare än om man skulle rida- också detta synd tycker jag.

För man kan faktiskt arbeta hästarna väldigt bra på töm om man anstränger sig lite och inte bara står som fastvuxen i marken (och låter hästen förstöra ridhusbottnen genom att springa i samma voltspår heeeela tiden).

Och varierar man arbetet kan man lätt tömköra en timme utan att varken slita ut sig själv eller hästen men då måste man som sagt tänka till lite 🙂 OCH dessutom helst ha lite egen ork/ kondition så att man kan RÖRA SIG i ridhuset och slipper statiskt ”på-liten-volt-snurrande”.

Jag såg förresten en tjej som longerade sin häst härom dagen som verkligen fick till jättebra arbete genom att låta den trava och galoppera över lite upphöjda bommar- inspänd.

Detta var en fröjd för ögat till skillnad från då folk låter sina hästar antingen harva ridhuset med släpande ben eller rusa runt fullständigt okontrollerat- det sistnämnda ett för mig obegripligt och mycket dumdristigt sätt att ”motionera” hästen på.

Till skillnad från igår skojade snön inte idag- den la sig tvärtom resolut på marken, kanske i ett sista desperat försök att inte bli bortglömd till nästa vinter.

Ingen gladdes åt det vita, det var många avåkningar läste jag i Sydsvenskans nätupplaga; folk hade väl hunnit slappna av och bli vårdslösa under veckorna utan nederbörd.

Själv är jag hoppfull- vill verkligen tro att våren kommer när som helst fast kanske inte imorgon….

Idag blev det dressyr i ridhuset efter jobbet och om man ska se på Archies och min gemensamma ”dressyrkamp” kan man väl, om man ska vara positiv, konstatera att vår lägstanivå är på en helt annan nivå 🙂 än för någon månad sedan.

Om man väljer ett mer negativt synsätt anser/ inser man att dressyr verkligen är en tålamodsprövande syssla- det tar sån tiiiiid att förbättra vissa saker.

Jag tränar tex övergångar från galopp till skritt enligt tesen ”övning ger färdighet och efter ungefär 10.000 övergångar kommer jag att se resultat” och om det stämmer kommer ni inom kort att kunna säga att ni brukar läsa ”övergångs-världsmästarens” blogg. Eller nåt…

Kolla vilka lååååånga ben Archie har…och vilken jättehund som springer bakom oss :).

Förresten; bakom huset som syns i bild går en 80-väg och 40 meter från den bor vi.

Idag kände vädret för att skrämma oss lite och släppte ner lagom med snöflingor för att vi alla lite till mans skulle börja tänka ”åh nej….inte mer snö…väl…?”.

Men det bidde inget med snön, den försvann lika hastigt som den kom och kvar blev bara ett härligt solsken i vilket jag red ut med djuren.

Sol eller ej…efter över en timme med mycket skritt var det skönt att komma in i värmen trots att jag var minst lika påbyltad som både hund och häst som båda hade sina täcken.

I morse kände jag inte för att dressyra i det kalla ridhuset utan sköt upp dagens motion till eftermiddagen.

Även dagens dressyrpass gick jättebra men jag vet också vad det i alla fall delvis beror på:).

Precis som rubriken antyder ”fuskar” jag lite vilket i detta fallet innebär att jag mest rider sådant som går väldigt lätt och bra- idag exempelvis förvänd galopp, sluta i skritt, stooora bakdelsvändningar och övergångar från galopp till trav.

Sådant som är svårare och som jag BORDE ägna mer tid åt (skolor, travökningar och övergångar från galopp till skritt) är jag inte lika pigg på- just nu vill jag vara i min väldigt lyckliga lilla dressyrbubbla:).

Nåja, lite skämt och lite allvar- jag tränar även på det svåra men borde nog ändå omfördela passen så att jag rider mindre av det lätta och mer av det svåra. Kanske…

Archies uppfattning om hur man leker med kompisen i hagen bredvid. Vet inte om Bobbo, ”den drabbade” håller med :)!

Även idag har jag hunnit med massor känns det som!

Började morgonen med att läsa ut ”Paganinikontraktet” som var riktigt läsvärd och begav mig sedan till stallet där Archie redan hade släppts ut av Elinor som hade jouren.

Mockade och gjorde i ordning fodret och körde sedan till My One- en djuraffär som hade utlovat rea.

Jag handlar väldigt sällan och då bara om det är något jag verkligen behöver och/eller det är otroligt prisvärt- jag har så mycket kläder och hästutrustning att jag skulle klara mig lääääänge utan shopping.

Men idag blev det ett nytt, vitt tävlingsschabrak (Eskadron), alla schabrak som jag redan har är lite halvslitna och inget jag vill ha på tävling om jag inte måste.

Samma med min ridjacka som börjar se trist ut- den ersatte jag också idag med en enkel dito som det var 50 % rabatt på.

Lika stor rabatt hade man på fårskinnsfodrade ridskor med stålhätta och jag slog till även på dom.

Åkte därefter till en annan djuraffär (Arken Zoo) där man hade ett förmånligt erbjudande på ett hundfoder (Precept Endurance) som jag ville prova.

Köpte fodret och det slukades snabbt vid första utfodringen hemma så det verkar lovande.

Soya äter annars ”Lone Star” men affären som säljer detta har numera bara öppet 2 kvällar i veckan så jag kände att det blir lättare att handla någon annanstans.

Nästa punkt på dagens agenda var ett besök i föräldrahemmet och när även det var avklarat åkte jag och Soya till stallet för gemensam uteritt.

Vädret var kallt men soligt och vi hade det lika mysigt som vanligt.

Vi klättrade en del, Archie mer än Soya som smart nog har fattat att man kan sitta högst upp eller längst ner på någon backe och titta på medan andra arbetar.

Efter lite drygt en timme var vi tillbaka i stallet och kunde kort därefter köra hem.

Hemma väntade maken och Wiener-snitzlar från ”Två Kockar”, en restaurang som vi hämtar mat från ibland.

Nu återstår tårt-ätning (maken fyller år imorgon) och sedan tänkte jag vara huslig och laga en stor köttgryta till kommande jobbluncher.

Otroligt vad mycket man kan hinna med på en dag om man orkar och vill!

Jag steg upp tidigt för ett jättebra pass i ridhuset där jag övade på sådant som ingår i de nya MSV C- programmen, skolor, bakdelsvändningar, förvänd galopp, enkla byten och trav och galoppökningar.

När jag började rida var det minus 7 grader ute och det kändes även om jag var i ett ridhus.

Fingrarna domnade bort av kylan efter några minuter och gjorde riktigt ont så jag var tvungen att skritta lite och blåsa på händerna för att få upp värmen.

Efter 1 timme gick vi tillbaka till stallet (Soya till bilen) där Archie fick äta färdigt (han får alltid kraftfoder och lite ensilage innan jag rider) medan jag hängde in utrustningen i sadelkammaren och gjorde lite annat fix.

Strax innan 8 släppte jag ut alla hästar, slängde ner 15 halmbalar från loftet, gav alla hästarna lunchmat i krubborna och gjorde i ordning Archies höpåsar.

När allt var klart körde Soya och jag till Skrylle och sprang vår mil.

Hemma blev det sen frukost, dusch och hårtvätt och sedan satte jag och maken igång med det ”nödvändiga ontet”, städningen.

Dammsugning, våttorkning av golv, tvätt av kläder, byte av sängkläder, skurande av badkaret mm avlöste varandra innan vi ansåg att vi var klara och sedan tog jag en liten tupplur faktiskt.

Började också på ”Paganinikontraktet” en 500 sidor lång Kepler-bok (samma författare som till den överreklamerade ”Hypnotisören”).

På eftermiddagen åkte Soya och jag tillbaka till stallet för att titta till Archie (byta täcke och klappa om honom typ) och sedan blev det matinköp och besök hos en av Staffanstorps pizzerior innan vi åkte hem för middag (bakad potatis).

Nu ska jag fortsätta med min bok tänkte jag och även svara på några blogginlägg om ni har något att meddela:).

Idag har det inte blivit mycket gjort på hästfronten- Archie har haft vilodag och därmed även undertecknad.

Det blev förvisso de sedvanliga 2 stallbesöken, ett innan och ett efter jobbet, men tiden där blev kort, ca 30 minuter per gång.

I eftermiddags blev det täckesbyte, bortplockning av några bajshögar, påsättning av back on track-skydden, iordningsställande av foder samt genomgnuggning och borstning av hela hästen- sedan var tiden ute och dags för mig att åka hem.

Trevlig helg!

I morse var det dags för hoppträning igen- flera inbjudande hinder stod kvar sedan gårdagskvällens hoppträning för stallägarnas dotter (som är c-tränare) .

Jag föredrar när det är relaterade avstånd mellan de olika hinderna- då är det lättare för mig att komma rätt och idag fanns det både en del sådana hinder och en studs-serie- något som jag också gärna hoppar.

Medan jag red fram så hände det som jag syftar på i rubriken, från ingenstans gick plötsligt hacket sönder och jag kände att jag höll tyglarna ”i luften”- utan någon kontakt med min häst!

Lyckades stanna Archie snabbt och lätt, fick hoppa av och lämna kvar honom i ridhuset medan Soya och jag sprang iväg till sadelkammaren för att hämta tränset i stället.

Ja, ja…det är tur att man har en snäll häst och framför allt tur att det hände medan jag red fram i trav- inte över något hinder i galopp tex.

Efter omarrangerandet av huvudlag kunde jag börja hoppa och idag var en sådan dag då allting flöt på hur bra som helst och vi kom rätt på alla hinder.

Har ni också märkt att det är så ibland? Dvs att man vissa hopp-pass knappt kommer rätt på ett enda hinder och bara får en massa kantiga och konstiga språng efter märkliga anridningar medan det andra gånger bara stämmer till 100 %. Eller är det bara jag som kan få sådana varierande hopp-upplevelser :)?

Hur som helst; jag hoppade studsserien flera gånger och Archies ben gick som elektrifierade trumpinnar över bommarna- han var som en kobra över serien- hoppade den otroligt spänstigt och lätt.

Jag hoppade även en linje med oxer- 4 galoppsprång till ett räcke med vattenmatta och därefter 3 galoppsprång till en kryssoxer- flera gånger och även här fick vi till lätta fina språng liksom över några andra hinder som jag hoppade efter varandra.

Eftersom det gick så bra idag valde jag att hoppa ganska mycket- varför ska man alltid sluta när det går BRA? Det är väl egentligen då man borde passa på att rida lite extra och verkligen ”känna in känslan”, i alla fall ibland :).

Archie tar en mellan-måls paus medan jag springer efter ett annat huvudlag. Det är inte mycket som kan rubba den grabben :).

Den svarta pricken bakom röda oxern tror jag bestämt är min hund. Liksom inte mycket rubbar Archie så gäller samma för henne.

Hon skulle gladeligen ligga kvar mitt framför ett hinder om jag styrde emot det liksom Archie lika glatt hade hoppat det- även om Soya låg kvar :).

Låg oxer in- 4 galoppsprång till något högre räcke och därefter 3 galoppsprång till ännu lite högre oxer.

En favorit- lätthoppad studsserie.

Kolla längst till höger i bild så ser ni var hacket brast. Kommer nog att gå att laga ganska lätt hoppas jag.

Sitter i en biltvätt och skriver detta; väldigt nöjd över att äntligen våga tvätta den allt annat än rena bilen.

Jag har velat göra detta länge men inte vågat på grund av kylan men nu fick det bära eller brista.

Archie den gode gossen behöver tack och lov ingen tvätt- han svettas inte det minsta i det här vädret och det är ju skönt, på sommaren blir han däremot ofta genomsvettig.

I morse genomförde vi ett fint dressyrpass där jag försökte att fokusera på sådant som vi har svårt för; skolor och trav och galoppökningar bland annat.

I slutet av passet flög vi runt i ridhuset i full galopp och då tackade jag nöjt min häst och avslutade lektionen.