Efter en mycket stormig morgon som för min del ägnades åt att läsa ut Harlan Cobens ”Försvunnen” avtog vinden och när jag återvände till stallet strax efter 12 kunde jag konstatera att hästarna stod lugnt i sina hagar.

Jag har sagt det förr och säger det igen; jag är väldigt tacksam över att stallägarna inte är några mesar utan släpper ut hästarna i ”alla” väder.

Efter att ha konstaterat att Archie hade det bra tog jag en långpromenad med Soya i över en timme och vi hann träffa på en av hennes killar, den kastrerade bordercollien Enzo som blev överlycklig då han såg sin flickvän.

Hundarna har inte träffats på länge men är annars alltså väldigt goda vänner.

Efter hagintag hann det inte gå en lång stund förrän jag fick en förfrågan om jag kunde låna ut Archie som hagsällskap ytterligare en hag-vända och det gjorde jag mer än gärna.

För min del är jag bara glad om Archie är ute så mycket som möjligt; sin mat har han ändå många timmar på sig att äta och jag ser hellre att han står och hänger ute i friska luften än inne i boxen.

Nu har jag påbörjat Helen Turstens ”Den som vakar i mörkret”.

Jag har läst alla hennes böcker och än om det inte är någon Harlan Coben- nivå på dom (hans böcker kastar jag mig över) så är de ett helt ok tidsfördriv.

Klockan är inte ens 8 och jag är redan hemma och hoppas att jag ska ha fel vad gäller rubriken.

Men just nu känns det verkligen inte lockande att vistas utomhus, det har både regnat och stormat hela natten och blåsten är fortfararande rätt så rejäl.

Vi som önskade bort snön har fått som vi ville- nu är hagarna fulla med både lera och vatten!

Jag har redan hunnit rida ett dressyrpass i ridhuset där jag fortsatte med lite av de övningar vi gjorde igår och det kändes bra tycker jag.

Nu är planen att plöja en bok av en av mina favoritförfattare- Harlan Coben; härligt att gräva ner sig i soffan med denna, en varm hund och något gott att äta!

I morse såg ett nytt dressyrpass på kandar dagens ljus.
 
Jag jobbar just nu mycket med lösgjordhet- Archie håller sig gärna fast i fronten och är inte lika intresserad av att böja igenom sig åt höger som åt vänster.
 
Efter en stunds galopperande fick jag till böjningen riktigt bra- jag vill ju att Archie ska gå för lätta hjälper och att handen i princip ska vara orörlig- inte behöva leda inåt hela tiden för att bibehålla böjningen.
 
Något annat som jag fick till riktigt bra idag var vänster förvänd galopp och här fick jag mycket hjälp av att ha Archie motställd- dvs ställd åt höger i vänster galopp.
 
Jag har inte tyckt om att det har varit en så enormt stor skillnad på höger och vänster förvänd galopp- medan den högra varit FANTASTISKT fin (på LA-nivå 9 mässig som bäst och 7 mässig som sämst skulle jag vilja påstå) så har den vänstra som bäst renderat betyg 6,5- max 7 medan den när den varit som sämst inte hade fått mer än 4,5 max 5 av mig i betyg.
 
Idag var vi uppe på 7-mässig nivå hela tiden :).
 
Eftersom det låg lite bommar framme så passade jag även på att trava över dessa- bra träning för benlyftet och rolig variation.

Medan jag jobbade fick Archie nya skor och när jag kom tillbaka till stallet kandiderade jag till posten ”månadens snålaste” genom att med stor ansträngning få av broddarna från de gamla skorna.

Det visade sig att broddarna höjdmässigt var tämligen reducerade (läs: halverade) men det gör inget; jag föredrar lite lägre brodd så nu är de ungefär så som jag hade velat ha dom från början :).

Nåja, Archie hade nog (finkänslig som han är) inte uttryckt sig som rubriken men han hade nog inget emot att få en vilodag för första gången på över 2 veckor.

Vi tog bara en 15-minuters promenix i ridhuset (ute blåste iskalla vindar), sedan fick det räcka för idag.

Imorgon tar vi nya tag:)!

Målet för idag, eftersom jag fortfarande är vrålförkyld, var att försöka att ta det så lugnt som möjligt och verkligen vila (läs: inte springa en mil i Skrylle tex).

Jag började med att ta ”sovmorgon” till klockan 6.15 (har man stigit upp flera gånger på natten för att ta näsdroppar finns det en gräns för hur många gånger man kan somna om) och därefter åka direkt till stallet för att i lugn mak mocka, göra i ordning foder och gå ner med Archie till hagen.

Sedan tillbringade jag ”hela dagen”, dvs ända til klockan 14.00 med att läsa veckotidningar i soffan så nu är jag 100 % uppdaterad kring allt inom kändisvärlden i alla fall.

Efter hagintag 14.30 skrittade trio Manojlovic-Karlsson ut i det otroligt underbara vädret, solen verkligen strålade, det var helt vindstilla och faktiskt ”varmt” (ja, ja….allting är relativt).

Jag hade planerat att klättra lite med Archie idag och det gjorde vi också allt medan Soya låg och rullade runt i någon godluktande hög av gud vet vad som hon hittade.

Glad var jag att hon hade täcke på sig men när jag sedermera luktade på det hemma så stank det faktiskt inte vilket jag var säker på att det skulle göra (eftersom jag känner till Äckel-Majans faiblesse för allt som luktar urk).

Efter drygt 1½ timme var vi tillbaka i stallet, jag utan att ha behövt anstränga mig mer än att hålla i tyglarna i princip så det kändes ju överkomligt med tanke på föresatsen om vila.

Nu ska jag fortsätta just detta, marsch tillbaka till soffan med mig!

En vacker dag gryr i stallet.

Knäpp-matte- du måste sluta att ta dessa fullständigt meningslösa kort!

Som synes kommer broddarna (tyvärr) fortfarande väl till pass. Även om om stora delar av mitt närområde har töat upp fullständigt så finns det fortfarande stråk av både is….

och snö….

Och kolla här då! Pricken mitt i bild är en människa som åker skidor/ skridskor (såg ej på så långt avstånd men han/ hon tog sig fram med hjälp av stavar. Det ”lustiga” med denna ”isbana” är att den vanligtvis är ett fält där man tog ensilage i somras.

Även omkringliggande fält/ åkrar är som frusna sjöar och jag gissar på otroligt vattensjuka marker när allt väl har töat upp.

Som ni kunde läsa i föregående inlägg har Soya varit ute och luftat sig rejält och det uppskattar hon alltid.

Iskalla och långa, mörka vintervardagar blir det inte alltid flera timmars lösspringande så det gäller att försöka passa på när man är ledig.

Klockan 14.00 hämtade jag herr Svart i hagen och han verkade faktiskt rätt så nöjd med att få komma in.

Det har blåst riktiga snålvindar idag- inget skönt väder för hästarna heller tror jag.

Klockan 15.00 körde vi igång vårt dressyrpass med skolor (ok men måste ändå bli bättre inför tävling), byten (fina åt det lätta hållet, inte så bra åt det svåra- vänster till höger) samt lite förberedande piruettarbete (fullt godkänt på denna nybörjarnivå).

Jag var nöjd med min lille häst och hoppas att han kände det och var lika nöjd med sig själv:)!

I morse blev det dressyr i ridhuset och jag fortsatte att befästa slutorna i skritt vilket gick jättebra.

Mina problem har tidigare varit att både lyckas ställa igenom hästen, få honom att tvära OCH bjuda framåt och detta ”kinderägg” (3 önskningar i ett) har Archie inte kunnat eller velat leverera.

Antingen har han varit spikrak i halsen eller vägrat att tvära en milimeter eller så har han gjort båda delarna (ganska ovanligt) men i ultrarapid.

Nu går det riktigt bra- i alla fall i skritt ha ha!

Så klart ska det flyta på lika bra i trav men jag ska nog traggla på i skritt ännu ett tag så att poletten verkligen förblir nerramlad.

Efter att ha lyckats så bra med slutorna kändes även det övriga arbetet lättare/ bättre- kul!

När jag återkom till stallet efter jobbet kunde jag konstatera att det nu är ljust ända till 17.00- jag hann gå en sväng med Soya i dagsljus vilket jag inte brukar kunna göra på vardagarna.

Det märktes att alla i stallet vill ”hålla fredag”- jag var siste man (snarare kvinna) hos hästen trots att klockan alltså bara var fem.

Men det är skönt att komma hem lite tidigare någon gång och nu vill jag bara vila efter en ganska tröttande arbetsvecka.