Idag insåg jag en sak medan jag sprang den numera sedvanliga milen på Skryllegården- nu finns det inga ursäkter kvar för att inte springa året runt.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt men det lutar väl åt det förstnämnda :).

I och med att jag har upptäckt Skryllegården och den preparerade och upplysta slingan så är det bara att inse att man även kan springa i snö och/ eller mörker.

Idag var det första gången jag sprang en vardageftermiddag, jag vill helst undvika att möta andra motionärer eftersom Soya springer lös men så lite människor som var ute och rörde på sig så ska det nog inte vara några problem framöver heller.

Nu är målet inte att springa längre och längre- jag hade nog orkat springa 15 kilometer under pistolhot utan att springa fortare och fortare.

Ännu tar det över en timme att springa en mil och lite får jag väl skylla på snön men målet är att så småningom komma under 60 minuter.

Idag får Archie ”äntligen” en vilodag- inte för att han kan påstå att han har behövt jobba livet ur sig på senare tid men jag tror ändå på små psykiska och/ eller fysiska återhämtningspauser (liksom omväxling i arbetet)  även om jag inte tycker att man behöver låta hästen vila HELT så ofta som en gång i veckan som de flesta ryttare verkar göra.
 
Detta (med HEL-vila en gång i veckan) görs nog mest för att ryttaren vill/ behöver vila- få hästar som ägs av ”normalryttaren” lär behöva återhämta sig så pass ofta- betänk att ridskolehästar, i alla fall på vår ridskola, ALDRIG har någon vilodag över huvud taget och de har ändå sadel på ryggen många fler pass i veckan än vad en häst hos en enskild ägare har.
 
Hade vädret varit bättre hade jag skrittat ut en timme eller så men just nu är snön inte alls den där puderlätta som tex var i helgen utan nu är den hård och med en hal yta efter att det töat och sedan frusit på igen.
 
Så utan broddar (min hovslagare har varit bortrest en längre tid) ger jag mig inte ut på någon nöjes-ritt när det här så här i marken- det får räcka med att Archie säkert har fullt upp med att stå och gå ordentligt i hagen.
 
Har redan premiärinvigt termobyxorna och vinterjackan som köptes igår och känner mig mycket nöjd liksom med mitt nya I-phoneskal som jag ångrar att jag inte köpte minst ett till av så billiga som de var :)!

Tjoho….nu sitter vi i bilen på väg till Ullared.

Det snöar en del så jag hoppas verkligen att vi slipper köa när vi kommer fram, inte så kul att stå utomhus och huttra.

Archie har redan fått dagens motion, jag vet att jag kommer att vara jättetrött efter en hel dags shopping och då har jag ingen lust att aktivera mig i stallet.

Även i morse blev det tömkörning och Archie gick så fint och såg så flott ut. Inte undra på att jag inte kände igen honom för några veckor sedan då han gick med felvänt bett i munnen- då var det inget elegant över honom minsann medan han nu ser sååå fin ut:)!

Jaha, då var det måndag igen, ny vecka och nya utmaningar.

I morse blev det ett tömkörningspass innan jobbet, Archie jobbade på bra och såg fin ut.

Gick igenom mitt täckes-lager inför Ullaredsresan imorgon och insåg att jag inte behöver ett endaste litet plagg till min häst.

Vi får väl se om jag lyckas motstå frestelsen att köpa något ÄNDÅ- när det är så billigt som täcken brukar vara i Ullared är det lätt att köpslå med sig själv ”jamen det är bra att ha några täcken i RESERV- OM något går sönder”.

Och det kan ligga något i det resonemanget faktiskt :). För köper man inget kan man ge sig tusan på att något av täckena hemma ”ryker” och måste förpassas till soptunnan.

Men nu har jag faktiskt täcken i reserv även om detta skulle hända så jag får försöka behärska mig imorgon och tömma plånboken på annat (vilket inte lär bli några problem:)).

Det har fortsatt att snöa mest hela dagen- ett regnblandat snöfall som kommer att bli livfarligt på vägarna om temperaturen sjunker mycket.

Nu är det skönt nog nollgradigt och riktigt ”varmt”.

Jag drog faktiskt på mig läderridstövlarna för första gången på många veckor och fötterna frös inte genast till is som jag befarat- just pga det varmare vädret.

Det blev 40 minuters lätt dressyr i ridhuset och det kändes bra. Jag galopperade lite mer än sist men krävde annars inte så mycket av Archie mer än lite allmän lydnad som fungerade fint.

Tanken är ju att jag ska rida ”för fullt” först om ca 10 dagar så det gäller att inte bli frestad och kräva mer än vad jag bör.

Dagens middag blev hemmagjord risotto som var mycket uppskattad och nu ska jag fortsätta med Buthler och Öhrlunds senaste bok ”Grannen”. Påminner en del om Patricia Highsmiths böcker om Tom Ripley som dock i jämförelse med dessa författares karaktär Christopher Silverbielke framstår som en from korgosse:).

Idag valde jag ett nytt spår på Skryllegården tänkandes att det 5 kilometer långa el-ljusspåret säkert skulle vara plogat och förmodligen inte så kuperat (lite svårt att sätta upp lyktstolpar i hur backig och ”svår” terräng som helt inbillar jag mig).

Och jag hade verkligen rätt; spåret var både plogat och lättsprunget- inga mördarbackar att kämpa sig uppför och att jag kunde springa i skor och inte pulsa fram i termostövlar gjorde så klart en stor skillnad.

Eftersom klockan bara var 8 när Soya och jag satte igång mötte vi inga människor- annars kan jag nog tänka mig att detta är ett av de populäraste spåren- lagom långt och belyst.

Efter 2 varv, dvs en mil var jag mycket mindre trött än vanligt så detta spåret ska jag helt klart springa fler gånger.

Jag vet inte om jag hade misstolkat väderleksprognosen men jag trodde att det skulle vara snöfritt idag men när jag hade 2 kilometer kvar på min löprunda började det att snöa och gör så fortfarande 3 timmar senare:(.

Jag är glad att Ida och jag fick en så skön uteritt med hästarna igår för idag skulle jag INTE ge mig ut; blåst och snö är ingen bra kombination om man är frusen.

Nu ligger jag och slappar i soffan och funderar över det här med att vissa känner att de ”måste” arbeta för att fylla sina dagar och känna någon form av egenvärde.

Så är det absolut inte för mig och de senaste veckornas lediga dagar mitt i arbetsveckan har verkligen stärkt mig i den tron.

Inte så att jag vill bli arbetslös, Gud förbjude, men hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag med lätthet och glädje kunnat fylla mina dagar utan att förvörvsarbeta en sekund.

Måste nog börja med Trisslotterna igen…..

Även idag begav oss Soya och jag till vårt nya favorit-häng; Skryllegården med sina många motionsspår.

Idag valde vi ett nytt spår som skulle vara 8,4 kilometer och även om det var kul med lite omväxling så kommer jag nog inte att varken gå eller springa just detta spåret förrän det blir bättre väder.

Det var aldeles för långa partier där man gick på vägar utan den skyddande skogen och det blev ganska kallt i vinden.

Väl i skogen var det blandat mellan breda vägar som det gick att köra bil på och små slingrande stigar där det verkligen gällde att titta efter markeringarna på träden som skulle visa vägen.

Eftersom det hade fallit så mycket snö varav en del täckte träden ganska mycket så gick jag fel flera gånger även om jag tack och lov snabbt hittade rätt igen.

Som synes på bilden ovan var det inte läge att jogga idag, snön låg aldeles för ojämn och djup.

Efter 1 timme och 45 minuter kändes det i benen att vi hade fått dagens motion men det är en skön känsla och givetvis så är det ju inte heller någon som tvingar ut mig på dessa vandringar- jag tycker helt enkelt att det är roligt att motionera tillsammans med hunden medan jag aldrig lärde mig att gilla gymmet under de ändå väldigt många månader jag försökte att uppbåda entusiasm för att gå dit. Det var och förblev tråkigt och ett nödvändigt ont.

Efter vår långpromenad åkte vi till stallet för att mocka och fixa lite med Archies foder och jag passade då på att ta på Soya hennes ”pyjamas” som jag ju köpte just för detta ändamål- dvs när hon måste ligga i bilen och det är kallt.

Själv tycker jag givetvis att hon är bedårande i sin outfit!

Efter middag (hemmagjord pizza) och lite vila åkte vi till stallet en andra gång- nu för att skritta ut med stallkompisen Ri (Livs ena häst) och hans medryttare Ida.

Det var aldeles vindstilla under den timme vi var ute och det var en alltigenom skön tur i snön.

Nu misstänker jag att Soya kommer att sova resten av dagen efter ca 3 timmars snö-gående och jag kommer själv nog inte att göra så många knop heller :).

I morse blev det ännu ett ”runt-runt”-pass i ridhuset så imorgon tänkte jag antingen tömköra eller rida ut- lite variation måste vi ha!

Efter stallsysslorna på eftermiddagen gick jag ut med Soya i mörkret och precis som jag påpekat tidigare så finns det inget ont som inte har något gott med sig; snön, som jag i sak hade kunnat vara utan, har nu gjort att man kan gå oändliga sträckor på åkrarna kring vårt hus.

Att pulsa runt i djup snö är som rubriken säger ”gratis gym” och jag passar hellre på och motionerar min hund i frisk luft utanför husknuten än kör iväg för att trängas bland svettiga motionärer :).

Idag var det extra skönt att vara ledig och slippa oroa sig över om det skulle gå att köra hem i snöstormen och hur lång tid detta i så fall skulle ta.

Även om jag av andra kanske betraktas som en lite dumsdristig förare så är jag personligen mer rädd för ANDRAS körning än min egen, i alla fall i detta väder.

Småbilar som slirar runt i sommardäck är exempelvis inget jag vill möta men det händer allt för ofta.

Hur som helst har det gått bra att köra idag, både till löpträningen i morse och till stallet på eftermiddagen.

Idag blev det lite galopp som omväxling och så övade jag en del på övergångar mellan trav och skritt.

Jag har en känsla av att det kommer att bli mycket ridhusridning framöver om vädret håller i sig och då får jag försöka variera dressyrträningen så mycket jag kan.

För jag ger mig inte ut i snöstorm till häst- även om Archie är snäll kan jag inte se att den sortens ridning skulle tillföra något.

Steg upp redan vid 07.00 trots semester och åkte till stallet för att ”kolla läget”, dvs om och i så fall hur det gick att köra på vägarna.

Enligt maken hade man varnat för att ge sig ut eftersom det snöade en hel del men jag vet också att Skåne är ett mycket omväxlande landskap med precis lika omväxlande väder. Att snön vräker ner i den ena delen av regionen behöver med andra ord inte betyda någonting i någon annan del.

Klockan 8 traskade Archie ut i hagen, då snöade det ganska mycket och jag funderade verkligen på det lämpliga i att köra till Skryllegården och springa så som jag hade tänkt.

Eftersom jag i princip aldrig frångår uppgjorda planer bestämde jag mig för att prova att köra och i värsta fall vända om vädret verkade alltför illavarslande.

Och tro det eller ej men det var inga som helst problem att köra de kanske 2 milen till mitt motionsspår- däremot insåg jag väl på plats (där jag faktiskt inte var den enda knäppgöken- såg säkert 10 bilar på plats men i ärlighetens namn inte en enda människa) att jag inte skulle kunna springa i den ankeldjupa och oplogade snön i mina gymnastikskor- inte om jag inte ville bli genomblöt om fötterna vilket kanske inte är helt optimalt i minusgrader.

Så….det blev till att springa i termostövar OCH termobyxor- snacka om extra belasting i det redan tyngre underlaget än vanligt.

Denna gången valde jag och Soya att springa i ”hundspåret” som är 4,7 kilometer och detta sprang vi 2 varv, dvs nästan en mil.

Spåret i sig var trevligare än 10-kilometersspåret som jag sprang sist men varför måste alla jäkla motionsslingor avslutas med en lång uppförsbacke?

Jag var inte helt oberörd av att ragla omkring i snön, det ska erkännas- det gick ju inte lika lätt att springa som på barmark men att jag ens klarade av det i min outfit tyckte jag själv var bra gjort :).

Någon tid för fotografering i det förvisso mycket vackra skogslandskapet tog jag mig inte- jag ville hem innan ännu värre snöfall skulle stoppa färden men det var faktiskt inga problem att köra hem heller.

På hemvägen körde jag en liten omväg för att titta till min svarta springare- jag undrade vad han tyckte om att snön som yrde men när jag åkte förbi verkade han helt oberörd.

Så här ser det ut i trädgården- 2 förskrämda äpplen dinglar kvarglömda i vårt träd!