Diskuterade Frenchies hull med en vän via Messenger så jag passade på att ta detta kort.

Här ser han ok ut tycker jag; jag tror att hans hans ”grundkroppsform” gör att han aldrig kommer att kunna bli mycket tjockare än så här (lite mer så klart) men däremot rejält smalare om man inte är noga med att ”fodra på”.

Efter ett pass i ridhuset gjorde jag som jag alltid gör; kollar hur han ställer sig i halten innan jag ska hoppa av:

Han får inte ”stå som en pensionär” som jag brukar säga till honom och ställer han sig spretigt med benen rättar jag honom.

Det har jag gjort med alla hästar och jag inbillar mig att det kan hjälpa till i inlärningen hur man vill att dom ska stå.

Idag har vi lagat lite mat också; ”fattigmans-moussaka” sa jag till Henrik.

Vi hade lite för lite fläskfärs och potatis men drygade ut det med morötter, ägg som vi hade fått av en person med egna höns och så en bit ost som låg i frysen.

I morse blev det en skogsritt i regn; inte mitt favoritväder precis men det ökade sannolikheten för att slippa möta folk i skogen.

”Min” skog är ganska populär bland mountainbikeåkare och det finns många anlagda stigar och t.o.m. hinder som de kan forcera i backarna och skulle vi möta ett sådant ”jehu” i full fart nerförsbacke tror jag att jag hade suttit ganska löst.

Nu mötte jag ingen på cykel men däremot en kvinna med gångstavar som jag ropade på (jag kom ridande bakom henne) HÖGT utan minsta reaktion !?!

Antingen var hon hörselskadad eller så hade hon de där jäkla lurarna i öronen som jag har lärt mig att avsky; bärarna blir fullständigt världsfrånvända och utsätter sig ibland för fara, framför allt i trafiken.

Nåväl…hela turen förflöt utan bekymmer och det var det viktigaste.

Senare på dagen var Henrik och jag bjudna på buffé på Anitas i Börringe och det var lika gott och trevligt som alltid. Jag kan verkligen rekommendera deras mat!

Jag undrar hur mycket pengar jag har lagt på de bortskämdas ”godis” sedan i höstas? Säkert någon tusenlapp totalt men ibland får man unna sig…eller djuren i detta fallet.

Henrik och jag unnade oss lunch ute och eftersom vi körde förbi Börjes så blev det detta lilla, måhända onödiga inköp.

Frenchie skötte sig fint i ridhuset i morse och den lille…han sköter sig alltid fint ❤️.

Nu har jag precis kommit hem efter en Nina-träning som vi delade på.

En gång i veckan gör vi så att Nina rider en stund och det tycker vi båda ger resultat även om dressyr verkligen är ett långsiktigt arbete där man inte alltid ser några jätteresultat så snabbt och framför allt inte med äldre hästar.

Det tyckte jag var en tjusning med att ha unghästar; där kunde framstegen synas mycket mer och snabbare. Men som jag har sagt flera gånger på bloggen; den biten känner jag mig ändå färdig med.

Har ingen roligare bild än den på min lilla foderkammare och nej; jag fodrar inte med trettioelva olika sorters foder vilken man kan tro av de många tunnorna att döma utan flera av dom innehåller samma foder 🙂 .

15 mars ”är” egentligen vår i Skåne även om det inte känns så just nu men jag sätter mitt hopp till just hur det brukar vara i mina trakter; fruset ena dagen och grönt gräs och många plusgrader nästa.

Under tiden får man försöka hitta lite vårtecken både inne och ute och vila i vetskapen att vintern inte kan pågå för evigt (hoppas jag inte jinxade något nu ha ha).

Frenchie har vilodag som han oftast har var 6:e dag eftersom det brukar passa bäst med mitt arbetsschema (jag vill helst att han vilar på en dag när när jag jobbar).

Ha ha ha…jag VET att detta faller under kategorin ”dagens i-landsproblem” men denna syn möter mig varje dag!

Jag vet också att vissa ondgör sig över halstäcket som de menar inte ”behövs” men tro mig…jag tycker absolut att det besparar mig en hel del gnidande på Frenchies hals och mankammande därtill.

Hade det inte redan funnits hade jag uppfunnit ett huvud/ ansiktstäcke och säkert blivit rik på kuppen 🙂 !

Skämt å sido; jag tycker bara att det är positivt att båda hästarna vill/ kan/ vågar rulla sig varje dag och att de gör det lätt och smidigt, även Lillis 26 år.

Lätt och smidigt gick det även i ridhuset idag och därefter åkte jag och åt en rejäl lunch med min man (jag äter sällan frukost) och på det en lång powernap- min typ av dag 🙂 !

Fick även ett sms som alltid gör mig lika glad och kan bara fortsätta att tjata; ni som kan: hjälp till!

När man vaknar till regn och denna prognos önskade i alla fall jag att den skulle ändras och det gjorde den faktiskt men efter rätt många timmar.

Båda hästarna fick nog redan efter lite mer än en timme i hagen och fick gå in och jag passade på att frisera Frenchie innan avfärd till Nina:

Som synes tillhör jag dom som inte drar sig för att klippa manen 🙂 .

Medan jag tränade för Nina skänkte jag Granelundshallens fina ridhus en tacksamhetens tanke; det var verkligen skönt att rida helt obekymrat medan regnet piskade utomhus.

Hemma blev det för ovanlighetens skull boxen för Frenchie som fick utföra sin ”post training routine” inomhus:

Nu är djuren utsläppta igen och jag ser på termometern att det är hela 9 grader ute!

I morse red jag ut ovanligt tidigt (8.20); detta för att försöka undvika att träffa på för mycket ”folk och fä” på stigarna.

I början av rundan blev det sååååå fin samlad galopp, nästan på stället banne mig, sedan mötte vi en kvinna med 2 enorma, vita hundar som såg nästan ut som smäckra shettisar och DOM var farliga hävdade Frenchie.

Han ville inte gå i närheten av dom utan försökte vända (i skritt så inga galna skenturer) men vi kom förbi med lite tråckel.

Resten av turen förflöt utan drama och det blev mer galopp, lite passage men mest skritt eftersom det var ganska fruset.

Hemma fyrade jag av dessa kort; tänk om man själv kunde se så här nice ut ”bara sådär” utan minsta förberedelse. I wish 🙂  !

Idag unnade Henke och jag oss en lunch ute (god fläskstek och äppelkaka till efterrätt ) ; annars har vi skurit ner rejält på uteätandet.

Jag förstår om stockholmare skrattar åt att vi tycker att det är dyrt med 120:- för en dagens men i mina trakter känns en höjning från 90:- inom loppet av ett år lite för mastigt för att det ska vara värt det flera gånger i veckan.

Tyvärr blir det säkert en ond cirkel också för ju fler som avstår uteätandet desto mindre intäkter får restaurangerna som då måste höja priserna ännu mer osv. Eller så minskar man på portionerna och/ eller sänker kvalitén/ utbudet på salladsborden vilket också kan ge kundtapp.

Min dressyrgosse fick ett pass i ridhuset och oaktat bakslag i form av snö och stormar så kan det kanske snart bli dags att inviga utebanan för i år.

Jag är självklart mer tacksam för mitt ridhus än jag kan skriva men det går inte att komma ifrån att 17*36 är en liten yta som i alla fall jag inte vill sitta och ”snurra runt på” för ofta.

Läste en diskussion på nätet (och har sett liknande kommentarer förr) där  en del tycker att man kan arbeta hästar på ytor à la 10*20 meter i nödfall men för mig fick det verkligen vara ett rejält nödfall om jag skulle rida på en så liten arena och då hade jag nog skrittat till 90 %.

Jag tycker att det finns så mycket som kan skada hästar hur försiktig man än är så för mig är det viktigt att både underlag och storlek på en träningsplats är tillräckliga, i alla fall så som jag rider.