Efter en för året nästan rekordkall natt har det varit skönt med all sol som strålat idag och smält bort stora delar av snön från i förrgår.

Jag har ju ett kallstall så när det är många minusgrader fryser vattnet i spannarna men det händer tack och lov väldigt sällan.

Frenchie har haft en vilodag idag och det kan man säga att jag också har haft.

Som så många gånger varje vinter övergick gårdagens gräsliga väder med tvära kast mellan hårda vindar, snö och regn till en vindstilla och solig dag idag.

Jag körde till träningen i ultrarapid för att inte riskera att få sladd på någon ännu inte upptöat isfläck- jag kan själv köra som en biltjuv ibland men just vid moddigt/ isigt underlag tror jag mest på att köra långsamt och inte chansa.

Blev lite chockad när jag körde till jobbet igårkväll och blev omkörd av 2 bilar med släp i mörker, på en fläckvis isig väg och när det blåste väldigt hårda vindar så att man verkligen fick hålla i ratten !?!

På dagens träning turades vi om att rida och det gick som det brukar höll jag på att säga; lite bättre för varje gång även om det är myrsteg. Men med en 11 år gammal häst förväntar jag mig inget annat heller utan är ”tacksam för det lilla”.

Ordar inte så mycket om vädret idag; det räcker väl med att titta på bilderna som är tagna med knappt 4 timmars mellanrum. Inte på samma ställe så klart men ni fattar…

Jag började morgonen med att rida i ridhuset eftersom snön föll och det blåste och Lillis fick vackert stå kvar i sin box och ha sovmorgon eller nåt.

Det blev i alla fall ett bra pass och det kändes verkligen inte som något minus att Nina för ovanlighetens skull ställde in dagens träning redan för flera dagar sedan. Jag hade ju oaktat vad inte vågat köra dit.

Vi får se hur resten av dagen och veckan utvecklar sig; det blir ju som det blir så det går inte att planera för mycket utan bara anpassa tex bilkörning, hagvistelse och annat väderkänsligt efter rådande omständigheter.

Jag lyckades ta mig till ett bokat läkarbesök i Veberöd i alla fall och ska nu få en remiss för att få utprovat ortopediska skosulor pga min fortfarande mycket ömma häl. Att inte kunna gå utan smärta i över 3 månader (!!!) har ärligt talat tagit rätt hårt på mig.

Nu har jag precis haft besök av en arbetskamrat som varit på ”dag-spa” på ”The Lodge” som vi ju bor nästan granne med.

Arbetskamraten tyckte det var jättemysigt och priserna dagtid (295:- fram till 11.00 och 400:- till 14.00) var ändå ok tycker jag.

Ett trevligt sätt att umgås med någon vän tex om man har möjlighet att vara ledig en vardag?

Så…inget ”betalt samarbete” som det så vackert heter utan bara ett tips från mig!

En härligt solig dag som bjöd på en lika härlig uteritt i skogen med Frenchie. 

Jag är per se inget fan av uteritter då jag vanligtvis tycker de är ganska tråkiga och de första månaderna med Frenchie var de rätt läskiga men när han går som han gör just nu är de GULD.

Jag kan jobba med både skolor och galoppen och/ eller klättra eller bara skritta omkring och han känns helt ”med”. Kul.

Idag har jag också gått en kurs i hjärt och lungräddning och det är kunskaper som man bör ha men förhoppningsvis aldrig behöver använda.

Tyvärr känner i alla fall jag att mycket faller i glömska rätt snabbt eftersom man (tack och lov) inte behöver använda sig att det man lärt sig.

Fast det är meningslöst eftersom det ändå blir som det blir har jag också slösat lite tid på att kolla väderleksprognosen x gånger; detta då det är aviserat rätt mycket snö imorgon och det vet ni ju vid det här laget mina åsikter om.

Jag vill sååå gärna slippa ”skiten” av många olika anledningar men än så länge ser det inte ut som att jag ska bli bönhörd.

Bjuder på en bild som hyfsat väl sammanfattar vad min hjärna vanligtvis arbetar med.

Idag blev det ett ridhuspass för vår del- solen strålade bedrägligt och de isande vindarna bet i skinnet.

Men våren är absolut på väg och de tomatfröer jag planterade för en vecka sedan ungefär har stuckit upp rejält även om det bara är rangliga strån än så länge.

Som synes är det inte mycket som återstår av vinterns gödsel- de skånska hobbyodlarna är på hugget minst sagt och hjälper mig att decimera stacken jättebra.

Jag hävdar ofta att min tidsuppfattning är helt skev; säger jag att något hände för ett år sedan är typ 3 år närmare sanningen i de flesta fall.

Jag insåg nyligen att mitt hår hade blivit ganska långt och tänkte att det nog var dags att klippa det; ”det måste vara 3 månader sedan jag var hos frisören” tänkte jag, kollade det och det visade sig att det hade gått ett halvår! Mer än hög tid med andra ord så det lilla projektet tog jag hand om idag.

Frenchie har vilodag och stod sist jag såg honom och ”betade” av det lilla, torra gräset som finns kvar i hans hage.

Idag känner jag mig lite ”duktig”- för 72:a gången i mitt liv har jag lämnat blod.

Sköterskan påstod att man kunde räkna att varje gång man gav blod räddades 3 liv och stämmer DET är det ju fantastiskt.

Lille Frenchie har ridits i ridhuset medan solen strålade utanför men det är ännu för fruset och kallt för att klena Birgitta ska använda utebanan.

Idag var det dags för en ny åktur till Nina och denna gången turades vi om att rida.

Jag tycker att bilden ovan illustrerar dressyr i allmänhet och mitt jobb med Frenchie i synnerhet.

Det är små, små steg men tack och lov går det hela tiden framåt och än så länge utan bakslag.

Och ju oskickligare man är desto tätare ”måste” det vara mellan stegpinnarna annars är sannolikheten stor att man drattar på ändan. Och det vill man väl inte 🙂 ?

Det må komma hundra ”vinter-återfall” till men våren är definitivt på väg, tro mig.

Och så skönt med de längre dagarna som gör att jag successivt förlänger hagtiden (just nu ca 6.45-17.15).

Som man kanske kan se på bilderna ovan var det sååå vackert i skogen och Frenchie gav mig ett sådant där ”det här är livet”-pass.

Jag har hittat en inte så brant med väldigt lång backe som det tar flera minuter att skritta upp för- perfekt träning tycker jag och man ser oss i full färd med att bestiga denna höjd på den sista bilden.

Och kolla på den näst sista bilden….visst ser det ut som att Frenchie har världens längsta hals 🙂  ?

Efter ridningen och allt annat jag har pysslat med i stallet konstaterade jag igen att jag lätt hade kunnat förvandla min stalltid till ett halvtidsarbete, det är ofta jag tillbringar minst 3-4 timmar där. Frivilligt och oavlönat ha ha.