Idag har vi varit och tränat för Nina; jag tog bilden innan vi gick in i ridhuset (ser att jag behöver putsa tränset lite ha ha ha).

Efter träningen åkte Henrik och jag och åt lunch och nu har jag ägnat en liten stund åt att göra fint på min gödselstack (ja…jag är sjuk…jag vet…nu är det inte bara harvningen ).

Idag har Frenchie vilodag och om det var det bistra vädret eller bristen på uppsutten motion men jag har sett honom dra några rejäla repor i hagen så någon form av rastning har han ordnat åt sig själv.

Henke och jag gjorde en gemensam insats och producerade två grytor med kött, potatis och morötter- inget vi hade kunnat kvala till Sveriges mästerkock med men vi gillar enkel mat.

Nu ska vi ta något varv på Emporia i Malmö – på Ryhus finns inte så mycket att roa sig med en iskall, mörk seneftermiddag.

Idag har det varit ett sådant där väder där mesiga Birgitta har fått bita ihop och intala sig att hästarna inte kommer att smälta bort i regnet.

Efter ett ridhuspass med Frenchie fick han på sig både ett tjockt vintertäcke och ett regntäcke utanpå detta och sedan var det tillbaka till hagen och regnet.

Men väderleksprognosen stämde tack och lov så det blev uppehåll efter någon timme och så vitt jag kan se står djuren fortfarande på sina ben där ute 🙂 .

Henke och jag unnade oss en mycket god lunch ute och passade också på att veckohandla.

Som jag sa till en arbetskamrat igår känner jag mig numera mest SUR när jag handlar, sur och snål…för i princip allting har blivit väldigt mycket dyrare.

Jag tycker synd om familjer med små inkomster men storätande tonåringar, där måste det verkligen märkas i plånboken ännu mer än hos oss.

Men det är väl bara att gilla läget och vänja sig för priserna lär knappast gå ner i framtiden?

Idag är det exakt ett år sedan jag körde över Öresundsbron för att hämta hem Frenchie! Som så ofta slås jag över hur fort tiden har gått men jag får väl trösta mig med att ”tiden går fort när man har roligt”.

Och det har jag tveklöst haft under majoriteten av min tid med Frenchie ❤️.

Dagen till ära skrittade vi ut i skogen i över en timme och noterade en hel del nerfallna träd efter förra veckans storm. Det blir mycket mer påtagligt i just en skog än inne i storstan där jag jobbar.

Idag har jag varit lite flitig.

Red ett pass i ridhuset och det jag tog med mig från gårdagens träning var ”tryck ner häcken i avbrotten”. Inte min häck då utan Frenchies 😀, när jag bryter av från galopp till skritt.

Fliten bestod i att jag gjorde klart ett projekt jag haft längst ner på min to do-lista men som det ändå känns skönt att kunna bocka av.

Jag tömde loftet ovanpå den fd lösdriften på den lilla halm som legat där, sopade och satte därmed troligen punkt för fortsatt användning av denna yta.

Som man kan se om man tittar noga på den sista av bilderna ovan har några brädor gett sig och jag vågar ärligt talat inte gå där uppe mer av rädsla att trampa igenom ännu fler och kanske ramla ner och skada mig.

Och att lägga tid och pengar på att laga innertaket/ golvet ser jag ingen anledning till eftersom jag har ett bättre loft ovanför stallet och där jag får plats med väldigt mycket mer än den halm som redan ligger där.

Genom att sopa ur loftet kanske jag också minskar risken för främmande katter ännu mer för sist jag ville sopa där låg det en katt i halmen som jag inte ville jaga bort. Men halm drar onekligen till sig djur .

När jag ändå var i farten med att fixa och dona passade jag på att lägga 5 minuter på att tvätta bort damm från Frenchies box som såg ut så här före:

…..och så här efteråt:

Ingen större skillnad med andra ord men nu är det gjort 🙂 .

Idag efter träningen för Nina råkade jag kasta en blick på mitt släp innan hemfärd och tyckte att det ena däcket låg lite väl tungt mot marken.

Körde de få kilometrarna till en luftpump, då var det inte mycket luft kvar i däcket kan jag säga. Och då såg jag också att det satt en spik/ skruv i däcket.

Ringde också redan från bilen till Håkantorp däck i Staffanstorp som hjälpte mig sist jag hade punka på släpet och de erbjöd en tid en timme senare.

Så snabbt hem med Frenchie, iväg till däckfirman och 475 kronor senare är jag hemma med släpet igen!

Intressant det där med hur en lyckad träning kan gjuta socker och marsipan över tråkiga händelser.

I stället för att bli såååå irriterad över denna onödiga händelse vilket hade varit mer likt mig kände jag…tja…ingenting mer än tacksamhet att det gick att fixa så snabbt.

Och bjöd mig själv på det ni ser på bilden för att fira lite 🙂 .

Idag har Frenchie vilodag och det har jag också höll jag på att säga.

Jag har inte gjort många knop och ligger nu i soffan och tittar lite på olika resmål inför sommaren.

Vi har inte planerat något alls hittills utan mest fått inse att en resa till Los Angeles, som vi ville åka till, kommer att bli för dyr.

Ska man åka så långt vill vi inte sitta i ett sunkigt hotellrum och äta knäckebröd (lite överdrivet….) utan unna oss diverse utfärder tex och det blir på tok för dyrt givet att ”bara” mat i USA är så mycket dyrare än i Sverige vilket vi blev smärtsamt medvetna om i New York i vintras.

Och att betala +30.000 per person för en veckas utlandsresa känns för dyrt tycker vi så vi får leta andra alternativ.

Vi har redan varit  på Cypern, i Grekland, Kroatien, Italien och Spanien för att nämna några närliggande länder men har ni tips på andra ställen man kan åka till sommartid och där det är solsäkert får ni gärna komma med input. Helst en resa där man kan kombinera sol och bad med sevärdheter.

Dagar som dessa är jag extra glad att jag a) har eget stall b) inte jobbar dagtid.

Då kan jag och ingen annan avgöra om och hur länge hästarna ska vara ute när det har ösregnat mest hela dagen och det är aviserat storm.

Jag minns hur det var när jag stod inackorderad med Vicke som absolut inte kunde lämnas ensam i stallet utan fick stå ute i hagen oaktat väder för att ”andra” tyckte att det var bäst. Många gånger hade jag gladeligen tagit in honom, bort från tex ösregn men det gick inte.

Här var det bara uppehåll en liten stund tidigt på morgonen och jag tänkte passa på att rida ut.

Tyvärr började det regna ungefär när jag satte foten i stigbygeln men det blev ändå ett superfint pass med verkligen blandad ridning.

Jag red några jättefina skolor i trav, galopperade i både arbets och mellangalopp (nästan kapplöpningsgalopp om ni frågar dressyr-Birgitta ha ha ha), klättrade uppför någon rejäl backe och galopperade uppför en annan. Allt detta varvat med skritt så klart.

En dag som denna är det svårt att tänka sig vilken apa Frenchie var i början när han tex backade ner i och och satte sig på häcken i diket vid min utebana ( kunde gått riktigt illa men han blev bara väldigt skitig på bakbenen och jag klev av utan problem) eller när han tvärstannade 10 gånger på mindre än 50 meter för att han inte ville lämna vägen utanför Ryhus.

Som jag sa till Nina sist jag träffade henne är det så skönt att Frenchie numera är så fin att rida ut men jag tror att det beror rätt mycket på att det är både lugnt och tyst i skogen.

Hade det börjat knaka och braka bland träden och/ eller folk dök upp lite varstans som ”gubbar ur lådor” tror jag att han hade varit betydligt mer på tårna och tveksam.

På grund av regnet valde jag att ta in båda hästarna redan på morgonen efter min ritt och det tror jag om inte annat Marcus, som skulle komma och sko några timmar senare uppskattade.

Han klagar aldrig men det säger sig nästan självt att man hellre skor/ verkar torra ben än genomblöta diton och i mitt kallstall tar det låååång tid för allt att torka, även hästben 🙂 .

Jag släppte ut dom en stund efter hans besök i stället och då hade det äntligen slutat att regna.

På tal om mitt tjat om den individuella bedömningen kan ni på bilderna ovan se ett utmärkt exempel på detta!

Hade någon frågat mig om man kan vänta 19 (!!!)  veckor med att verka en häst hade jag svarat ”nej, det tycker jag VERKLIGEN INTE”.

Men på bilderna ser ni hur min ponnys hovar ser ut efter så lång tid.

Nu har jag så klart låtit Marcus titta på Lillis under tiden och han rids ju dessutom inte utan går bara i en mjuk gräshage men ändå…

Och det handlar definitivt inte om någon snålhet från min sida för de ynka 300:- det kostar att verka ponnyn (eftersom det sker i samband med att den stora skos) kan jag liksom både ha och mista.

Idag blev det ett pass i mitt eget ridhus och jag försöker alltid att repetera det jag tränade på för Nina dagen innan.

Idag tog jag fasta på hennes råd ”om formen framtill börjar bli kort i slutorna ska du inte korrigera det med handen utan driva bakdelen mer för det är när han tappar energin som detta händer”. Och när jag mer aktivt tänkte på detta så blev det (så klart) mycket bättre.

Skrattade åt Molly i morse och hennes rutiner.

Hon är morgontrött och får oftast släpas ut av Henrik runt 06.00.

När jag sedan ska släppa ut hästarna en timme senare ”måste” hon följa med och se till att morfars häst (den lille…som min pappa gav mig i inflyttningspresent) och hennes egen häst (Frenchie) kommer ut i sina hagar. 

Sedan är det bara roligt att vara i stallet i ytterligare någon minut, försöka äta av Frenchies linfrökaka (hästarna har gummikrubbor på marken) och därefter ställer hon sig demonstrativt utanför stallet och markerar att ”nu räcker det”.

Men skulle jag inte ta med henne ut så hör jag hur hon står vid ytterdörren och skäller (något hon aldrig gör annars) och får hon bara dessa minuter ute så är hon nöjd (och tyst). Dessa djur…..