Skrivet
På bilden Gulligullan som sitter och väntar på att jag ska komma hem från jobbet!
Frank kände inte för att få smeknamnet Frankenstein idag så han skrittade faktiskt iväg från Ryhus på försiktigt stapplande steg utan att tvärstanna.
Det gjorda han inte förrän han kom till vår närmaste granne och såg deras soptunnor och brevlåda men jag lyckades övertala honom att gå utan att behöva rygga.
Mina enda goals just nu är att 1) inte bli rädd 2) inte bli arg utan bara att övertala vänligt men bestämt.
Skrivet
Jag brukar inte uppleva igenkänning när jag på Instagram läser Carl Hedins känsla av ”cruising” på någon av sina hästar men idag gjorde jag det faktiskt 🙂 !
Jag seglade omkring i jättefin galopp på Vicke, solen strålade och tja…det är då hästägandet är som bäst.
Fransmannen skötte sig också bra på utebanan och när jag sedan skrittade ut på vår kortrunda var det utan lika mycket ojande som föregående gånger.
Han vill ju inte lämna Ryhus utan tvärstannar kanske 50-100 meter från stallet och vägrar att gå fram om han är utan Vickes sällskap.
Lösningen so far är att rygga, prova några steg framåt tills han stannar igen, rygga osv.
På Kreon fungerade det att snurra honom när han fick sådana psykbryt men på Frenchie är lugn ryggning bättre.
Idag behövde jag bara vidta denna åtgärd 2 gånger mot tidigare ”mååååånga” så just nu går det framåt bokstavligen 🙂 !
Idag har jag också haft tid att åka och luncha med Henke; det var ett tag sedan sist!
Skrivet
En dag som har innehållit lite smått och gott!
Vädret har bokstavligen varit strålande och jag fick gå ut till Vicke och Frenchie efter lunch och befria dom från vintertäckena.
Det är runt nollan på morgonen och Frenchie är frusen men efter lunch var det plötsligt 12 grader!
Till och med lite insekter som irriterade hästarna dök upp men jag tror ändå de njöt av värmen.
Vicke låg ner en liten stund och det är alltid lika hjärtevärmande att se eftersom det tog så många år för honom att slappna av så pass i hagen.
Lillis ligger aldrig ner (han rullar sig däremot oftare än Vicke) och Frenchie har jag heller aldrig sett annat än på 4 ben.
Jag är som ni kanske vet blodgivare och nu har jag gett blod hela 69 gånger! Inte illa av någon som är spruträdd ha ha.
Betydligt roligare hade jag det när jag i eftermiddags besökte en person vars foderhund fått valpar.
Att se 7 storpudelvalpar ligga som små degar i den stora bädden var bara helt underbart och jag hade själv inte fått något gjort om jag hade valpar att sitta och glo på hela dagarna!
Nu har jag precis kommit in i huset efter över 1,5 timmes ridning med Ida.
Hon red först ett litet pass på utebanan medan jag skrittade runt på Frenchie och sedan skrittade vi ut en timme tillsammans.
Jag uppskattar dessa ritter enormt, både för avlastningen (Ida rider Vicke jättebra) och för att Frenchie mår bra av att komma ut med sällskap medan Ida och jag avhandlar allt mellan himmel och jord, högt som lågt.
Skrivet
Imorgon är det exakt en månad sedan Frank kom hit; läskigt vad tiden går fort!
Och jag har sedan dess haft otroligt mycket att göra, främst för att jag nu har 3 hästar att sköta och två att rida men även pga andra åtaganden.
Gödselsäsongen är tex i full gång och jag har packat tonvis med gödsel till odlare och även om det är jätteskönt att ”bli av med skiten” så tar det sin lilla tid minst sagt.
Hur som helst så fick jag så mycket gjort igår att jag idag, för första gången på länge kunde ta det lite lugnt och tex åka och träna för Nina utan stress.
Och kanske var det därför men både lastning och träningen gick jättebra och sådant är ju en stor humörhöjare.
Eftermiddagen har tillbringats i soffan med mycket vila- det behövde jag!
Skrivet
Idag har det varit full rulle; klockan är snart 18.00 och jag har precis landat i soffan med känslan av att jag nog knappt kommer att komma upp ur den mer ikväll. Men hästarna måste ha kvällsmat senare så jag har inte mycket val.
Frenchie reds på utebanan idag med fortsatta framsteg. Att skritta ut ensam efter passet tyckte han däremot inte om så det är absolut ett ”utvecklingsområde”.
Som tur är har jag erfarenhet av hästar som stannar och inte vill gå….hej Kreon….så förhoppningsvis ska det bli bra med lugn och konsekvens.
Vicke reds också på utebanan en kort stund och skrittades sedan ut med Molly som sällskap och den herren tvekar inte att lämna stallplanen i alla fall 🙂 !
Eftersom jag hade en intensiv helg med jobb och andra åtaganden kände jag idag att jag behövde städa ikapp inomhus lite; jag avskyr när det inte är den ordning jag vill ha hemma.
Skrivet
Idag har jag och den här mannen varit på en promenad.
Vi gick samma runda som jag och Ida red härom dagen men eftersom jag var ensam idag ville jag inte sitta på.
Det kändes säkrare att gå bredvid faktiskt och det blev lite stora ögon när vi gick förbi soptunnor och brevlådor utmed vägen. Inget dramatiskt men efter alla år med en stensäker Vicke vill jag inte utmana ödet med Frenchie.
Han har en helt annan nerv än Vicke och den vill jag använda positivt, inte ta onödiga risker genom dumstristiga uteritter innan vi lärt känna varandra.
Skrivet
Konstaterade idag att denna tiden på året inte precis visar hästarna till sin fördel.
Till och med Vicke, som oftast har en vacker, glänsande hårrem ser mer ut som en sliten gammal heltäckningsmatta och Frenchie (på bilden) är inte mycket snyggare i pälsen.
Den förstnämnde reds på utebanan och den andra i ridhuset som jag förhoppningsvis kommer att kunna lämna mer och mer ju bättre vädret är (läs: jag slipper frysa).
Skrivet
Det känns som att jag just nu befinner mig i lite av en smekmånadsfas med Frenchie; för varje pass går det bättre och bättre och vi hittar varandra mer och mer.
Idag har vi varit hos Nina som instämde till fullo i ovan men hon varnade mig också för att ha för bråttom med att tex åka ut och tävla vilket jag ändå inte har några planer på det närmaste.
Med Frenchie vill jag verkligen att grunderna ska kännas helsäkra så att det inte blir som med Vicke som jag knappt kunde sitta ner på i traven första gången jag tävlade.
Det är alltid lätt att vara efterklok och han gav absolut inte något spänt intryck men hans spänningar satte sig i ryggen; han var i början näst intill omöjlig att sitta ner på i kort trav vilket jag kan skratta åt idag men det var definitivt inte roligt då kan jag säga….
Ändå skulle jag ut och tävla vilket var hur korkat som helst och jag minns så väl vår första start ihop eftersom jag hela tiden satt och tänkte ”låt det ta slut….”, jag ville bara ut från banan och det är inte så man ska inleda sin tävlingskarriär ihop va?
Med Frenchie går det som sagt bättre och bättre men bilden illustrerar också att våra träningar inte är som de med Vicke som man bara tar under armen och åker iväg med ungefär.
Frenchie vågar jag inte köra sadlad, han är tränsad under grimman för att ha detta moment avklarat innan jag lastar ur osv.
Helt klart meckigare så här i början eftersom jag dessutom är helt ensam men det blir väl samma sak där som med ridningen; jag kommer att lära känna honom mer och mer och veta hans gränser och vad som är görbart, tveksamt eller direkt olämpligt med just honom.
Skrivet
Jag började dagen med att deklarera faktiskt – har ni hunnit göra det ännu?
Jag har aldrig förstått det där med att skjuta på denna syssla in i det sista; på den tiden man kunde lämna deklarationen fysiskt på Skattemyndigheten (det kanske man fortfarande kan förresten?) var det vissa som nästan hade det som sport att lämna in den minuterna innan tiden gick ut. Helt obegripligt för mig….
På eftermiddagen har jag haft välkommen ridhjälp av Ida; vi red först på utebanan en liten stund och skrittade därefter ut på en för Frenchie ny runda.
De andra gångerna har vi ridit exakt samma väg för att liksom invagga honom i ”vanans makt” och inte bombardera honom med för många nya intryck.
Skrivet
Vicke hade vilodag igår och Frenchie reds i ridhuset och idag blev det tvärtom, Frenchie fick vila och Vickster fick jobba.
Jag red bland annat lite seriebyten, till och med ettor som jag sällan testar och det blev minsann 10 i rad i lilla bebis-ridhuset.
Senaste kommentarer