Lite konstig rubrik kanske men idag undrar jag helt enkelt om ni har exempel på  hästrelaterade frågor i vilka ni helt ändrat åsikt över tid?

Vad fick er att ändra en tidigare väldigt bestämd åsikt? Mognad, erfarenhet, nya rön, andras åsikter?

Det kan tex handla om hagvistelse, foder, utrustning…tja…ni fattar.

Själv kan jag på rak arm komma på två saker som jag har ändrat åsikt om; graman och skrittmaskin.

När jag var ung hade jag mycket bestämda åsikter om både graman (förkastligt) och skrittmaskin (själs-dödande) och det ”komiska” (???) var (fast det hör kanske ungdomen till…) att jag hade dessa åsikter utan att någonsin ha varken använt en graman eller haft en häst gående i skrittmaskin.

Jag har fortfarande för egen del aldrig använt en skrittmaskin, helt enkelt därför att vi inte har någon på anläggningen men hade vi HAFT en hade jag absolut PROVAT och sett vad min häst ansåg om detta påfund.

Kanske hade han trivts utmärkt med att skritta omkring lite extra och då hade han fått göra det som ett KOMPLEMENT och inte som en ERSÄTTNING för mina ridpass.

Och gramanen…tja…den använder jag aldrig på Vicke och kommer kanske aldrig att göra det heller men på Kreon fyllde den sin funktion i vissa lägen och jag vidhåller att den korrekt använd kan bespara både häst och ryttare en massa onödigt tjafs (något förenklat).

Scenario:

Du är bjuden på en middag hos några nyinflyttade grannar som inte känner till ditt hästintresse.

När varmrätten ska serveras får du veta att det är häst-kött ni ska äta.

Hur agerar du?

* Du äter INTE köttet och förklarar att det beror på att du själv är hästägare/ rider.

* Du äter inte köttet men skyller på att du är vegetarian (vilket du INTE är).

* Du tvingar i dig lite kött för att det inte ska bli pinsamt.

* Du äter gärna- hästkött är GOTT!

Scenario:

Du har sedan flera år tillbaka en hovslagare som du är nöjd med.

Denna hovslagare tar 1000:– för en helskoning.

Du får en dag erbjudande om att byta till en annan hovslagare som flera i stallet anlitar; denna person tar 700 :– för samma arbete.

Båda hovslagarna är utbildade, det enda som skiljer är egentligen priset.

Hur agerar du:

* Jag byter hovslagare på grund av priset.

* Jag byter inte hovslagare.

* Jag VILL byta men gör det inte pga att jag tycker att det är PINSAMT.

Scenario:

Du får, spelar ingen roll hur, veta med 100 %-ig säkerhet att en av dina stallkamrater uppbär försörjningsstöd (det som i dagligt tal kallas socialbidrag) sedan över ett år tillbaka samtidigt som personen mycket ofta arbetar avlönat i ditt stall på helger, vid sjukdom och dylikt.

Personen (som är ensamstående) har dessutom egen häst, bil, släp och en ganska omfattande och dyrbar hästutrustning.

Vad gör du:

* Ingenting, jag kunde inte bry mig mindre.
* Ingenting även om det retar mig till vansinne när folk felaktigt utnyttjar förmåner de inte har rätt till.
* Jag gör en anonym anmälan till ”socialen”
* Jag gör en anmälan till ”socialen” under eget namn.
* Jag pratar med den fuskande personen och hotar med att anmäla om den inte slutar att luras.
* Annan lösning- vilken?

Tilläggsfråga:

Skulle det för dig spela någon roll om det handlar om försörjningsstöd, sjukpenning eller A-kassa eller tycker du att det är lika ointressant eller lika illa?

Scenario:

En hästägare i ditt inackorderingsstall som har kontakter med en ridsportgrossist erbjuder alla i stallet sponsrade vinterjackor med reklam på.

Alla som vill får en jacka gratis, jackan är av god kvalité men enligt dig gräsligt ful.

Vad blir din respons till erbjudandet:

* Du tackar ja till jackan fast den är ful tänkandes att allt går att använda i stallet.

* Du tackar ja till jackan för att inte verka otacksam men använder den därefter inte.

* Du avböjer erbjudandet.

På tal om ett nyligen publicerat inlägg om katter undrar jag om ni, liksom jag PRATAR med era djur?

Och SVARAR ni också å deras vägnar :)?

Pratar ni bebis-språk eller låter ni som vanligt?

Ibland tänker jag att det är en himla tur att bara min man kan höra hur jag både pratar med Soya och svarar i hennes ställe, på bebisspråk så klart :).

Då är jag inte ens Birgitta 12 år utan på sin höjd som en 6-åring och det är ingen ände på varken min och hundens konversationer eller NIVÅN på dessa.

Ett milt exempel:

Jag: är du världens finaste hund Lilli?

Soya: ja mammi det är jag. Någon var tvungen att vara det och så blev det jag, jag kan inte hjälpa det….

Ja, ni fattar…..

För övrigt har jag också MASSOR av smeknamn på Soya och de skriftar också över tid.

Nu tycker jag mest om Lilli, precis när vi köpte henne tyckte jag att hon passade att kallas Mishi….

Hade ni hört alla namnen hade ni DEFINITIVT varit övertygade om att jag inte är helt vettig, det är jag säker på :).

HÄSTARNA har jag faktiskt nästan alltid skonat från både bebis-språk och en massa smeknamnsbyten och de pratar inte heller tillbaka :).

Visst pratar jag även med Vicke ”är du en buse?” men jag använder min vanliga röst och han svarar aldrig :).

Inte heller med katterna pratar jag bebis-språk och de svarar inte heller men pratar vanligt med dom gör jag ständigt ”hej mimmisar…håller ni på att dö av hunger era stackare” osv….

Men vad säger ni läsare: vågar ni bekänna er till de knäppas skara eller är jag ganska ensam om pratandet :)?

Scenario:

En 12-årig häst ska säljas och för att kolla så att allt är ok inför detta tar ägaren hästen till klinik för bla böjprov. Hästen bedöms som ohalt.

Hästen fortsätter att ridas normalt i 3 veckor, dressyrtränas och tävlar.

Vid ny besiktning (då köpare väljer annan klinik) böjs hästen enligt ägaren ”mycket hårt” och visar nu böjprovsreaktion på 3 ben (diagnos kotledsinflammation).

Min kanske dumma fråga:

Kan man liksom böja fram en hälta på en frisk häst om man böjer tillräckligt hårt/ länge?

För det låter väldigt konstigt att en häst plötsligt blir halt på 3 ben eller var det den första veterinären som inte böjde ”tillräckligt”?

Tilläggas ska att den veterinär som fick fram hältan är mycket erfaren.

Fråga till er som står inackorderade:

Jag antar att det på er anläggning finns sådant som ni betalar för att få utfört och sådant som ni FÖRUTSÄTTS sköta själva- och det kan ju så klart variera vad detta kan handla om.

Min fråga är om ni utöver det ni förutsätts sköta själva ibland/ofta/alltid hjälper till med något och vad detta i så fall är och VARFÖR ni hjälper till?

Är det för att avlasta stallägarna, för att ni tycker att det är roligt, för att det blir bättre om ni gör det själv, för att ni inte ”står ut” eller vad är skälen?

I mitt stall är det inte mycket som vi MÅSTE göra- det handlar främst om mockning och att göra i ordning höpåsar och foderspannar åt våra hästar förutom att vi har jour på söndagarna.

Kanske just för att vi har så få krav på oss och kanske också för att i alla fall jag får en annan känsla för ett så litet stall som vårt (7 boxar) än när jag tex stod på ridskolan som inrymde 70-talet hästar så hjälper jag gärna till med allt möjligt i mån av tid och kunskap.

Jag ger mig således inte på några avancerade haglagningar tex, det duger jag inte till utan instruktioner och rätt redskap men jag kan mycket väl hjälpa till att fodra tex eller släppa ut eller ta in hästar från hagen, tömma papperskorgen eller annat som inte kräver några större insatser.

Där är man ju väldigt olika har jag märkt genom åren och för att ta ”tömma papperskorgen” som exempel så skulle den kunna svämma över i dagar utan att någon annan än jag störs och då går jag också och tömmer den.

Vid ett tillfälle svarade en hästägare att personen inte visste VAR papperskorgen skulle tömmas men i min värld FRÅGAR man väl i så fall?

Som sagt- man är olika, stör sig på olika saker och har, gissar jag framför allt olika mycket TID att lägga på ”frivilligarbete” :).

Men hur gör ni och varför? Eller hjälper ni aldrig till och varför i så fall?