När jag läser hästannonser eller annonser där stallplatser hyrs ut i mitt närområde försöker jag alltid att kolla om det är en häst/ ett stall/ ett ridhus jag känner igen.

Är det bara jag som är ovanligt nyfiken eller känner ni igen er?

Häromdagen när jag plockade jag fram mitt minst sagt styva kandar (som hängt oanvänt i ett halvår) mindes jag nostalgiskt hur jag och mina hästskötarvänner smorde lektionshästarna träns på stenåldern.
 
Då var det inte tal om något annat än att plocka ner tränsen i alla sina beståndsdelar för att därefter fetta in alltihop med det där gräsliga Ko-Cho-line-fettet (minns ni det?).
 
Och jag insåg att det är åratal sedan jag ens plockade isär ett träns.
 
Dagens samvetsfråga: hur gör ni? Plockar ni isär träns och kandar? Tar ni loss stigläderna när ni putsar sadeln?
 
Birgitta som utger sig vara ganska pedantisk…harkel… måste här svara NEJ och NEJ.
 
Why?
 
Tja…tycker faktiskt inte att det behövs…och så är det TRÅKIGT:))).

Idag tycker jag att det skulle vara intressant att veta hur ni föhåller er till begreppet KRITIK och då tänker jag främst på kritik som kan uppfattas negativt.

Kritik kan för all del vara positiv också men det är nog inte så de flesta ser på ordet utan hör man KRITIK så tänker man nog främst på motsatsen, eller har jag fel?

Hur som helst, mina frågor idag är följande:

Brukar du OOMBEDD kritisera din omgivning (ha ha ha …undrar hur många som svarar JA på den frågan)?

Om någon ber dig om ett ”utlåtande” och du känner att du inte är så positiv; hur framför du kritiken? Är du ”brutalt ärlig”, försöker du linda in kritiken eller LJUGER du rent av för att inte såra den andra parten?

Och om du FÅR kritik hur reagerar du? Försöker du att ta den till dig, blir du rasande eller skiter du i vilket?

Om jag ska svara på mina egna frågor så försöker jag att inte ge folk kritik oombedd.

Om jag däremot tillfrågas har jag mycket svårt för att ljuga, den som frågar får vara beredd på min ÄRLIGA uppfattning även om jag KAN försöka att linda in kritiken till viss del.

Men jag skulle aldrig säga/ påstå något som jag absolut inte tycker, typ ”din häst är i lagom hull” om hästen var smal men däremot skulle jag kanske linda in smal-kommentaren genom att tex förklara att JAG oftast tycker att hästar som är NÅGOT för tjocka ser snyggare ut än ”vinthundsvarianten”.

De som känner mig väl vet också att om jag inte kommenterar något KAN detta betyda att jag inte gillar det och därför håller tyst för jag är INTE snål med beröm OM jag tycker om något och skulle inte låta bli att berömma bara för att ”han/ hon ska inte tro att han/hon är något”.

Även där är man ju olika; en del skulle inte säga något positivt om så himlen föll ner på dom medan andra kastar superlativen omkring sig, menade eller ej bara för att vara ”snälla”.

Vad gäller hur jag reagerar på kritik beror det mycket på vem som framför den men också delvis på i vilken sinnestämning jag befinner mig.

Är jag på bra humör har jag lättare för att skaka av mig i mina ögon orättvis kritik, är jag redan lite låg kan jag bli förbannad, sur eller rent av ledsen.

Kritik från de som står mig närmast (familj, vänner, tränare) eller från någon som jag är i någon form av beroendeställning till (stallägare, arbetsgivare) tar jag allvarligare på än om tex en vilt främmande bloggläsare skriver något men det är kanske inte så konstigt?

Igår pratade vi om träningsvärk hos hästar och idag tänkte jag att vi skulle diskutera lite närmare kring just träningsupplägget när ni tränar dressyr.
 
Har ni någon plan för hur ofta och intensivt ni tränar dressyr, både på egen hand och för instruktör?
 
Blir det lite som ni känner för eller vet ni oftast i förväg att ”nästa vecka ska jag rida 3 dressyrpass”.
 
Hur många dressyrpass brukar ni träna per vecka?
 
På vilket sätt (om något) påverkar era inplanerade tävlingar era träningar? Är det tex så att ni vill träna dagen innan tävling eller absolut INTE vill träna dagarna innan tävling av rädsla att det ska ”bli för mycket”.
 
Vad brukar ni göra dagen innan och dagen efter tävling?   
 
Ja, många frågor blev det- hoppas ni vill dela med er.
 
Själv kan jag väl säga att jag är en planeringsmänniska av (för?) stora mått så mig kan man alltid fråga vad jag ska göra med Kreon veckan därpå och få ett ganska uttömmande svar.
 
Jag försöker att hålla ett visst schema som så länge hästen känns fräsch inte rubbas annat än av mycket speciella väderomständigheter (har jag tex tänkt att rida ut och det är orkan ute så får till och med jag ”ge mig”).
 
Vad gäller antalet dressyrpass per vecka så vill jag rida minst 3 sådana men inte fler än 4, resten av veckan vill jag använda till tex uteritter, hoppning och eventuell vilodag.
 
På denna mycket låga (LB) nivå som Kreon tävlar just nu ser jag ingen anledning att undvika att träna varken dagen innan eller dagen efter tävling, i alla fall skulle jag inte avboka en NN-träning dagen efter tävling (så som det blev denna helgen tex)  eftersom hon kommer så sällan. Å andra sidan skulle jag inte dressyrträna PÅ EGEN HAND dagen efter träning men skulle mycket väl kunna rida ut i stället.
 
När jag började min tävlingskarriär lät jag alltid hästen vila dagen efter tävling men detta är alltså något jag modifierat med åren, ibland blir det vila, ibland inte. Det beror mycket på svårighetsgraden på tävlingen och för mig är tävlande på upp till LA-nivå att betrakta som mindre ansträngande än ett dressyrpass, i alla fall om vi talar om rutinerade hästar (Archie t ex) som inte lät tävlandet påverka psyket, för sådant kan så klart också trötta ut en individ.

Imorgon och idag tänkte jag att vi kunde diskutera och dela med oss av våra erfarenheter kring det breda ämnet TRÄNINGSUPPLÄGG- i detta fallet vad gäller dressyr.
 
Jag började fundera på detta efter att en annan ryttare berättat för mig att personens häst nästan alltid får träningsvärk efter en träning för tränare och detta tyckte jag lät väldigt konstigt i mina öron eftersom jag aldrig upplever det för egen del. Men det är kanske inget konstigt alls?
 
Hur är det med era hästar?
 
Känner ni att er häst ofta/ ibland/ aldrig får träningsvärk? Efter vilka situationer händer detta? Tycker ni att det är bra/ dåligt/ helt naturligt?
 
För egen del måste jag svara att jag som sagt otroligt sällan upplever att någon av mina hästar drabbats av träningsvärk och det kan så klart beror på flera olika saker:
 
– jag KÄNNER inte att hästen har träningsvärk trots att den de facto har det
– jag rider för mesigt och tänjer aldrig gränserna
– jag har en vältränad häst som tränas adekvat
 
Vad det beror på överlåter jag till er att spekulera i men jag hoppas verkligen inte att det är den första punkten för FÖR MIG är något fel om en häst får träningsvärk på en regelbunden basis.
 
Om jag jämför med mig själv så är det ju inte så att jag i de perioder då jag tex tränat på gym haft träningsvärk efter varje pass- absolut inte- utan det har varit om jag varit otränad och/ eller tränat ovanligt intensivt/ för hårt.

Sitter och läser en diskussion på Buke om att hjälpa till på sin klubb (arbetsplikt skulle man kunna säga) och därför blir dagens frågor till er:

Finns detta på er klubb, dvs MÅSTE ni hjälpa till x antal dagar, timmar, med olika aktiviteter, försäljningar eller whatever?

Är detta ok för er del eller hade ni helst sluppit?

Min klubb har så länge jag har varit medlem, dvs i 30 år, aldrig haft arbetsplikt eller dylikt och det tycker jag är mycket bra.

Min erfarenhet är att sådant som sker av tvång mycket sällan blir bra och det kan räcka med en enda tvingad ”neggo-pelle” för att förstöra stämningen.

Nu har ju vi över 800 medlemmar så det är givetvis lättare att hitta funktionärer och andra som vill engagera sig frivilligt än om man är en liten klubb, det förstår jag.

Jag förstår också att det inte skulle bli varken tävlingar eller andra aktiviteter om INGEN/ få vill hjälpa till men jag är trots detta emot TVÅNG- i så fall är det bättre att man inför någon form av ”köp-dig-fri-biljett” så att den som inte vill hjälpa till får betala en avgift eller dylikt.

Idag vill jag veta varför ni är medlemmar i/ tävlar för en viss ridklubb?

Var det ett medvetet val eller mer att detta är den klubben som ligger närmast ert stall?

Har ni bytt klubb flera gånger och varför i så fall? Pga flytt, missnöje eller annat?

Själv har jag (surprise, surprise…) alltid varit medlem i samma klubb (Malmö Civila Ryttarförening, yey) och alltid tävlat för dom.

Blev medlem 1981 tror jag (möjligen 1980) och har alltså aldrig varit ”otrogen”.

Att jag blev medlem till att börja med berodde på att det var där jag började rida på lektion och att det blev just denna klubb berodde i sin tur på att jag hade en klasskamrat som hade ridit på MCR i flera år och rekommenderade ridskolan.

När jag köpte egen häst efter några år stallade jag upp den på ridskolan och när det blev dags att tävla blev det också naturligt att göra detta för klubben.

Jag är ju inte känd för att gå i fronten för diverse förändringar så när jag efter mer än 20 år flyttade dåvarande hästen (Archie) från ridskolan till nuvarande anläggning i Grevie var det inte tal om att byta klubb.

Dels finns det ingen klubb på själva anläggningen och dels har jag aldrig sett några skäl att byta.

Det är inte så att andra klubbar har ”jagat” mig och erbjudit mig något mer än vad jag får av ”min” klubb (läs: INGENTING ha ha ha) även om jag vet att det på sina håll förekommer att tävlingsryttare får hela eller delar av licensen betald, vissa sponsrade träningar osv.

Jag har fortfarande knappt 2 mil till ”min” klubb och även om jag numera aldrig besöker den rent fysiskt så att säga så känner jag ju många människor där och vill som sagt fortsätta att vara medlem och tävla även om vi är en mycket liten skara som tävlar i just dressyr.

Så….så resonerar jag- hur har ni resonerat?