Vi har genom jobbet erbjudits att få massage till ett något reducerat pris och på arbetstid och jag har nu varit hos denna knådare vid 2 tillfällen.

Och jag måste verkligen säga som i rubriken- det är skillnad på massage och massage!

När jag tidigare gått till massörer har det antingen varit skönt eller ”ont-skönt” att bli behandlad men denna massage gör direkt ONT!

Första gången berättade jag att jag ofta får ont i korsryggen och massören hittade några ställen som hon masserade och där det som sagt gjorde jätteont- inte innan hon började men när hon väl hittade vissa punkter.

I säkert 3 dagar efteråt kändes det som om jag hade 2 jätteblåmärken i ryggen- jag var faktiskt tvungen att kolla och såg inga :).

Under den andra behandlingen koncentrerade sig massören på min nacke och det var precis samma sak där; smärtpunkter hittades, jag hade ont under massagen och flera dagar efteråt.

Men: jag kan ändå inte låta bli att undra om inte denna massör är den mest EFFEKTIVA hittills?

Nu har det inte gått så lång tid så jag kan inte utvärdera behandlingen fullt ut ännu men det känns som att det fanns skäl till att det gjorde ont och att det förhoppningsvis kommer att hjälpa.

Men just på grund av ovanstående är jag skeptisk till random massage av hästar- hur ska man egentligen veta att massagen haft någon EFFEKT och inte bara känts som en timmes avkoppling för hästen?

Jag säger inte att det är fel med det sistnämnda men för det pris som en behandling kan kosta (upp emot 1000 kronor) hade jag kanske lagt pengarna på något mer varaktigt och som jag lättare kunde avgöra hjälper.

Brukar ni anlita massör till er häst och på vilket sätt har ni upplevt någon effekt? Med vilken frekvens anlitar ni massör och vad kostar det?

Nyligen letade jag efter ett gammalt inlägg på min blogg och fann på vägen något som jag hade skrivit om tjocka hästar och vad jag då tyckte om detta.

Dessa tankar samt något jag dessutom läst på en annan blogg idag fick mig åter att funder på det här med smala kontra lagom och direkt FETA hästar.

Det är lika bra att jag erkänner det direkt- jag tillhör den skara ryttare/ hästägare som föredrar lite…låt oss kalla det MAFFIGARE hästar.

Enligt min erfarenhet är vi som gör detta snarare dressyr än hopp-inriktade i vår ridning och det kan man ju spekulera i vad det beror på?

För i ärlighetens namn är inte allt det vi tycker är maffigt, kralligt, kraftigt BARA muskler och tecken på en häst i utmärkt kondition utan minst lika ofta (oftare?) rent FETT.

Och varför tycker vi att det är ok att en häst är mer eller mindre tjock medan vi högst troligt inte är lika förlåtande vad gäller hundar och/ eller människor?

Är det kanske för att man lättare på tex en människa kan se att den är tjock/ fet medan man, om man är okunnig, kan inbilla sig att en de facto för fet häst är ”lagom”?

Eller är det så att vi tycker att en lite för tjock häst är mer estetiskt tilltalande med sina rundare former än en smal/ lagom häst som vi uppfattar som kantig?

Ibland är det ju också lätt att bli hemmablind- det blev jag absolut med Archie som, i alla fall delvis på grund av detta, fick fång och där veterinären klart ansåg att han var för tjock vilket jag inte såg på samma sätt.

Det skulle vara intressant att göra en undersökning där man lät säg 100 dressyrryttare uttala sig om vilka… säg 20 hästar… de anser är lagom respektive för tjocka och sedan fråga 100 veterinärer samma sak.

Jag är övertygad om att svaren hade skilt sig markant åt och att många av de hästar som dressyrryttarna tyckte var lagom var feta enligt veterinärerna.

Vad tror ni och är mina resonemang ovan något ni känner igen?

En bloggläsare har nyligen råkat ut för att hennes häst har blivit sjuk och hon berättade uppgivet om hur otroligt olika och direkt motsägelsefulla ordinationer hon fått kring  hur hon ska förhindra att hästen blir dålig igen.

Om vi lämnar just denna häst så minns jag hur det var när Archie fick fång: hade jag följt alla råd som jag fick, både IRL, på bloggen och olika diskussionsforum vet jag inte hur det hade slutat för de var också i vissa fall totalt motstridiga.

En veterinär (!!!!) tyckte tex att jag kunde gå ut och gå med Archie kortare sträckor- jag valde att förlita mig på ordinationen jag fått av behandlande veterinär att inte ens ställa hästen på stallgången de första veckorna.

När behandlande veterinär tyckte att jag kunde börja sätta igång honom ojade sig andra (som aldrig sett hästen) i högan sky- nej, Archie borde ha BOXVILA i 6 månader (han tävlade efter 3). Osv.

Med den utveckling av olika sätt att inhämta information via framför allt nätet har det blivit otroligt mycket lättare att få tips och råd om banne mig allt möjligt och ovanstående exempel är inte de enda jag varit med om där man måste vara otroligt försiktig med vad man tror på och väljer att ta till sig.

Det finns folk som uttalar sig otroligt självsäkert utan att ha en aning om vad de snackar om och ibland kan det kanske bli rent av ödesdigert att följa vissa råd.

Mitt EGET råd när det gäller tex kunskapsinhämtning kring sådant som rör ens egen häst är att framför allt lita på de som sett hästen IRL i allmänhet och ens egen behandlande veterinär I SYNNERHET.

Man får liksom bestämma sig för EN väg att gå och har man inte förtroende för vad veterinären säger hellre fråga EN ANNAN veterinär än ”Veterinären Internet”.

Visst kan man få kompletterande tips och råd kring allt möjligt av andra som varit med om samma eller liknande saker med sina hästar men är man tveksam så tycker alltså jag att man ska diskutera med sin veterinär.

Hästar är trots allt olika, precis som vi människor och att ställa diagnoser över nätet utan att ha sett den aktuella hästen, framför allt som lekman, ska man vara väldigt försiktig med- tycker jag.