Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Lördag- ohalt!!!

I morse när jag gav mig ut i solskenet för att tömköra var det med 2 pigga djur.

Soya går förvisso alltid med raska steg, men att även Archie, som för 48 timmar sedan knappt ville förflytta sig ens några meter i skritt, gjorde detsamma gladde mig mycket.

Ännu gladare blev jag när jag lät honom trava på asfaltvägen och inte såg tillstymmelse till hälta!

Även fast alla mina djur gång på gång bevisat för mig hur snabbt de ”kommer igen” efter en skada upphör jag aldrig att förvånas (och glädjas så klart) trots att jag i alla år hävdat att just de bekräftar min tes om att psykiskt och fysiskt starka och välmående varelser har en mycket, mycket bättre prognos och ett snabbare tillfrisknande än de som inte är lika välmående på alla plan.

Nu är ju inte detta något som JAG har upptäckt i min ensamhet, det är väl allmänt känt inom medicinsk vetenskap men det är ändå roligt att se att det stämmer så bra.

Liksom jag inte daltar med mig själv så gör jag det inte med djuren heller, jag vill att de ska ”tåla lite” och jag ser framför allt till att alltid ha dom i så bra fysisk kondition som det går samtidigt som jag vill att de ska försöka leva ett så lyckligt liv som jag kan ge dom efter mina förutsättningar.

Efter den härliga tömkörningsturen på en timme fick Soya lägga sig i bilen och sova medan Archie lämnades åt sitt öde i en gräshage vilket han inte verkade det minsta ledsen över.

Idag ser det faktiskt ut att bli grillväder, annars har det varit skralt med den sortens mat för min och makens del.

Till skillnad från Soya som gärna äter rått kött vill vi ha vårt vällagat!

Eventuellt blir det hundkappträning i Landskrona i eftermiddag och om inte bara allmänt slappande. Är det helg så är det!

Snart dags!

När jag tittade till Archie vid 21.00 igår var benet möjligen lite mindre svullet men Archie såg långt ifrån bra ut när jag försökte leda honom. Släpade sig fram i skritt och när jag försökte få honom att ta några travsteg kunde man tro att benet var brutet.

I morse, efter ett natt då jag vaknade trettioelva gånger i gryningen, såg benet mycket bättre ut!

När jag tog bort back-on-track-skydden kunde jag konstatera att svullnaden är märkbart mindre och när benen hade fått stå utan skydden ett tag var faktiskt inte ens det skadade benet varmt!

Väl utanför stallet såg jag också att Archie skrittar bättre, han släpar inte benen och tempot var högre. De få metrar jag sprang med honom visade att han gått från vrålhalt till mycket halt- så det går (väl?) åt rätt håll.

En del hade kanske inte brytt sig om att åka till veterinären så här snabbt och just eftersom Archie blivit bättre på så kort tid men jag vågar inte chansa.

Vill inte behöva ångra att jag inte gjort vad jag kunnat nu när helgen närmar sig utan tar det säkra före det osäkra.

Lovar att rapportera så fort jag vet mer- tänk på oss klockan 11.00!

Uppdatering-hältan

När jag kom till stallet vid 16.00 såg jag direkt att Archie hade ett avlångt tunnt sår runt hela karleden höger fram, ungefär som om någon hade dragit med en vass tråd över karleden. Såret är mycket ytligt, inget blod men däremot sårvätska som hade torkat in. Man kan ju undra hur jag kunde missa det i morse men benet är svart, belysningen i stallet inte den skarpaste och såret är som sagt sytrådstunnt.

Benet var klart svullet, varmt och Archie ville inte att jag skulle röra det- han som är en riktig hårding i vanliga fall.

Efter sårtvätt gick det bra att massera benet men det var/är fortfarande varmt och svullet.

Båda framhovarna och kronranden på det skadade benet känns svala.

Archie rör sig jätteförsiktigt, vill gå sakta och går likadant på hårt som mjukt underlag. Verkar klart ”störd”. Tror knappt att jag hade fått honom att trava ens om jag hade försökt.

Ingen feber (38,2), äter normalt.

Knock yourselves out med spekulationer- det gör jag :-(.

Hoppas få svar imorgon…..kan det bli morgon NU tack!

Men herregud….kan man aldrig få en lugn stund!!! Halt häst!!!!

Jag tror jag blir galen!!!!!!

Fick precis ett telefonsamtal från stallet om att Archie är halt?!?!?!?!

Tydligen såg han halt ut redan i skritt (när de skulle tas ut i hagen) och när man travat med honom tror man att han är halt på höger fram (inte det ben han slog sist och blev halt på).

I morse när jag red kändes Archie inte det minsta halt när jag började rida (skritta). Efter några minuters skritt snavade han till ganska rejält (typ höll på att gå omkull men kom på fötter igen) men det har han gjort tidigare utan att bli halt för det. Jag såg inte varför han snubblade, vi red på en övervuxen grässtig och det kändes inte som att han trampade ner i en håla eller liknande men jag vet ju inte.

När jag började trava efter snubblingen tyckte jag att han gick orent men tänkte att han nog hade fått en nervsmäll eller dylikt för han övergick snabbt till att trava rent igen och sedan red jag ju i nästan en hel timme, hoppade studs flera gånger och avslutade i lättridning i trav utan att känna något.

Nu väcks ju så klart femtusen frågor direkt:

1. Var Archie halt redan innan jag började rida och varför i så fall?

2. Blev Archie halt av att han snubblade till?

3. Är det en hovböld på gång (aldrig hänt)?

4. Håller Archie på att utveckla fång igen?

osv osv…..

En sak har jag lärt mig och det är att aldrig ta något för givet.

När Archie fick fång såg han inte alls halt ut på ett ben utan gick bara väldigt stelt de första stegen och något sådant har han inte visat alls idag.

Å andra sidan berättade en vän nyligen att hennes tränares häst som precis diagnosticerats med fång började med att vara mycket halt på ett ben.

För att inte bli ett nervvrak (mer än vad jag redan har blivit) ringde jag direkt efter samtalet från stallet till Archies veterinär.

Helgen närmar sig (så klart….så är det ju alltid med sjuka djur) och ÄR det fång vill jag verkligen inte spilla någon tid.

Tack och lov kunde jag åter förlita mig på klinikens förträfflighet; Archie är välkommen redan 11.00 imorgon och skulle han ”kvickna till” är det ju inte värre än att jag kan avboka tiden.

Det känns verkligen för djävligt just nu rent ut sagt!

Jag har ju precis kommit igång ordentligt och Archie har känts så fin den senaste tiden.

Håll tummarna för att det är en hovböld- fast när är det någonsin det? ALDRIG……………

Gratis är godast- om fång, fetma och fördomar!

Fick hem det nya numret av Ridsport igår och kunde åter läsa en artikel om fång (de har blivit väldigt vanliga på senare år).

”Inget nytt under solen” skulle jag väl vilja säga om den artikeln, det är det ”gamla vanliga” om att hästar generellt får för mycket mat och för lite motion och att detta är stora riskfaktorer när det gäller utvecklande av fång om man ska sammanfatta det hela.

Intressant är, tycker jag, att det verkar som att man kan skriva detta på folks näsor hur många gånger som helst; ändå fortsätter fång att sprida sig bland våra ridhästar och är på inga vis på tillbakagång trots så mycket information.

Varför?

Min teori är att det fortfarande handlar om mycket okunskap och fördomar- man tänker ”fång är något som drabbar feta ponnys” och ”det händer inte MIG” (dvs MIN häst).

Så tänkte i alla fall jag tills för något år sedan- hur skulle mitt halvblod i tävlingskondition kunna få fång- han som knappt såg gräs annat än på bild då vi inte hade några gräshagar i förra stallet.

Ni som har följt bloggen ett tag vet ju hur det gick- Archie fick fång 5 år gammal och mitt i vintern- utan att ha tittat på ett grässtrå i flera månader.

Däremot var han överviktig och hade varit lite lös i magen ett tag, fodrats med vått ensilage och 3 kilo havre/ dag- med facit i hand ett inte orimligt scenario för att utveckla fång.

Jag har sedan dess i princip tagit bort kraftfodret och bantat ner hästen och hoppas att dessa åtgärder ska räcka för att fången aldrig ska komma tillbaka.

Eftersom jag numera är väldigt vaksam på fångutlösande faktorer för egen (Archies) del kan jag inte låta bli att studera även andras hästhållning i frågan.

Det jag kan konstatera, precis som artikeln i Ridsport menar, är att det finns en hel del övergödda hästar i vårt land.

Och det i sak tycker jag inte är det värsta utan att ägarna inte gör ETT DUGG för att försöka banta ner dessa fetton!

”Gratis är godast” brukar min bror skämtsamt säga och det är precis vad det handlar om i många fall enligt mina studier.

I de stall där kraftfoder ingår i stallhyran vill många hästägare ”ha valuta för pengarna” och ger därför hästen x antal kilo av detta vare sig det behövs eller inte.

Detta tror jag är den absolut vanligaste anledningen till ”överutfodring”- dvs man får fodret ”gratis” och passar då på.

Skulle man betalat för egenhämtade säckar hos någon foderhandlare skulle man troligen tänkt efter lite mer men nu står fodret så att säga bara där och väntar och man har ju redan betalat för det i stallhyran.

Jag ser hur många promenadhästar/ hästar som tävlar lätta klasser någon gång då och då som äter minst 2 kilo kraftfoder om dagen.

En del rullar fram, andra är hur hetsiga som helst men nog tusan ”måste” de äta kraftfoder enligt ägaren (som i 9 fall av 10 inte har gjort någon som helst foderstatsberäkning).

En annan kategori som överutfodrar är de jag här kallar ”wannabies”- ryttare som rider/ tävlar på mycket låg nivå men som har superkoll på hur ”di stora” ryttarna rider, klär sina hästar och fodrar desamma.

De fattar inte att det är skillnad på att rida svår klass var och varannan helg och att hoppa en 1-metershoppning en gång i månaden och proppar därför hästen full som om den skulle utföra det förstnämnda medan den knappt genomför det sistnämnda.

Jag klagar ibland på att Archie inte är fullt så ”eldig” som jag skulle önska- han är den lugna typen som inte alltid har så mycket energi och elektricitet som man skulle önska på en tävlingsbana och begriper man inte bättre är det nog lätt att tillskriva hans ringa kraftfoderintag skulden för detta.

”Om du gav honom mer havre kanske det blev lite mer fart i honom” misstänker jag att mer än en okunnig har tänkt när vi har diskuterat foder.

Men nu ska ni höra det intressanta: Archie var inte en mikro-milimeter piggare/ hetsigare/ uthålligare- kalla det vad ni vill- när han åt 3-4 kilo havre än nu då han får några deciliter som krubb-skrammel om dagen!!!

Men just myten ”det är havren som gör hästen pigg” är den mest svåravlivade av alla och folk i allmänhet vägrar ofta att acceptera att en häst kan ridas normalt UTAN kraftfoder.

Om man så uppfann ett piller som skulle tillgodose hela hästens behov av energi så är jag helt övertygad om att många skulle vilja ge kraftfoder ÄNDÅ- för det ”vet” man ju att det är havren som är motorbränslet för hästen!

Nåja….var och en får väl även framöver fortsätta att vara salig på sin tro och så får det väl gå som det går med våra hästar.

Hörde från en mycket säker källa att till och med en av vårt lands ledande dressyrstjärnor haft flera fånganfall på sina hästar och det ska ni inte inbilla mig att jag köper som en ”slump” eller ”detta hade kunnat hända vem som helst”.

Jag skulle bra gärna vilja se den ryttarens foderstater och hagscheman innan jag köper ovanstående förklaringar- den saken är klar!

Och om inte ens elitryttare begriper hur man ska sköta hästar för att undvika övergödning, fång och liknande tja…var är vi då på väg egentligen?????????????

En av livets gåtor: varför blir djur alltid sjuka….

….i första hand någon gång under helgen, i andra hand fredag kväll och i tredje hand vilken annan kväll/ natt som helst?

Något ”i fjärde hand” finns inte för har ni någonsin hört talas om en häst som visar hälta måndag förmiddag, får kolik onsdag morgon eller en hovböld på torsdagen kring lunchtid?

Nääää….tänkte väl det!

Av alla kolikfall jag varit med om- och det är (allför) många– det ska gudarna veta med dels en egen extremt kolikbenägen häst (Décima) och dels som uppstallad på en ridskola med ca 70 hästar i över 20 år- så dristar jag mig till att påstå att 9 av 10 fall skett på kvälls/ helg-tid.

VARFÖR????

Är det för att många kliniker/ veterinärer inte jobbar då eller är det för att helgtaxan hos de som jobbar är förödande?

Ja, inte vet jag men ni kanske har någon teori?

En förklaring kring i alla fall kolik skulle kunna vara att folk väljer att göra annat på helgen än att rida och att hästen då, pga minskad motion men lika mycket mat får ont i sin mage?’

Själv är jag oftast mer aktiv med mina djur på helgen när jag har mer tid men inte vet jag?

För just ”mer aktiv” skulle annars kunna motsäga ovanstående och i stället förklara varför djuren skadas oftare på helgen; vi är helt enkelt mer aktiva med dom då och ”utsätter” dom därmed för större risker när vi tränar eller tävlar?

Kom gärna med teorier eller förklaringar! Men påstå inte att jag har fel för det har jag INTE :=). Det kan både jag och alla helgöppna djursjukhus vittna om!

Onsdag- mer om veterinärbesöket och lite om min hund

Bekännelse:

Idag har jag varit en dålig hundägare och knappt varit ute med min hund.

Till mitt försvar får jag väl anföra att det har spöregnat stora delar av dagen och vi vet ju alla vad Soya tycker om detINTE!!!

Däremot har Soya varit med på jobbet och som vanligt stulit all uppmärksamhet från allting annat. Ja den hunden…..hade man haft hennes popularitet hade man kunnat kandidera till vilken post som helst…

Jag har idag haft fullt upp med Archies veterinärbesök som ni kan läsa om i föregående inlägg och all anspänning kring detta har verkligen tröttat ut mig.

Glömde att berätta en ”lustig” grej som vi noterade under besöket och det var när veterinären skulle göra böjproven.

När det onda benet böjdes stod Archie med huvudet lutat mot veterinärens axel som den godmodigaste häst man kan tänka sig och detta fick mig genast att dra en suck av lättnad.

Vi har nämligen konstaterat att när Archie har haft problem med ledinflammationer har han blivit jättearg när vi har böjt honom och det har inte gått att ta miste på hans totala humörsförändring. Han är ju annars precis så mild och god mot alla människor som han var vid dagens besök men när lederna spökar ser han allt annat än nöjd ut och vägrar dessutom att stå stilla.

Nog pratat om detta- nu hoppas jag på att Archie snabbt slutar att ha ont i sitt ben och blir ohalt.

Nu börjar det snart bli läggdags och jag har nyss pratat med en god vän som också har häs(ar), fast i utlandet.

Hon berömde bloggen och betonade särskilt att det var så roligt att läsa om hundenkattmänniska hon är och det var verkligen roligt att höra.

Så även om bloggen heter Birgittas hästsida får även ni hundointresserade fortsätta att plågas med diverse Soya-rapporter och dito bilder :=).

Min raserade värld håller på att byggas upp på nytt!

I väntan på veterinären….

….fanns det saker att undersöka i boxen….

Dagens veterinärbesök avlöpte så bra som jag bara kunde önska, förvisso var Archie inte ohalt (vilket hade varit ett mirakel- dvs hur jag hade kunnat se något som inte fanns) men veterinären bedömde inte heller hans skada som särskilt allvarlig.

För att ta det från början så inleddes besöket på sedvanligt manér: Archie fick, som alltid, beröm för sitt utseende :=).

Därefter följde longering på en parkeringsplats med hårt underlag och där tyckte veterinären att Archie markerade lite i framför allt det ena varvet.

Böjprovet som följde visade samma sak; en liten böjprovsreaktion på vänster fram, dvs där såret sitter men ingenting på övriga ben (pust….).

För att utesluta en spricka i hoven eller dylikt röntgades denna efter att veterinären klämt igenom hela hoven med visitertång utan reaktion.

Inte heller röntgen visade något som inte skulle vara där och vi konstaterade att det inte heller finns några spår efter Archies fång för 1½ år sedan (men det visste jag redan eftersom båda hovarna röntgades då).

Ordinationen utifrån teorin om att Archie måste ha fått ett hårt slag på benet (troligen av sig själv eftersom han går ensam i hagen) är Metacam i 4 dagar, en inflammationshämmande salva på såret 2 gånger om dagen och hagvistelse och skritt för hand i 10 dagar.

Därefter trodde veterinären att Archie skulle vara helt återställd och något återbesök tyckte han inte behövdes.

Jag skrattade gott åt veterinärens kommentar ”salvan bör strykas på 2 gånger om dagen men du kanske inte är i stallet så ofta” och informerade honom om att jag utan problem skulle åka ut till stallet 15 gånger om dagen om det behövdes.

Därefter var vi redo för avfärd med orden från assistenten om att jag var en mycket rolig kund (Jag…rolig??? Vafalls???) och Archie en av deras snällaste patienter.

Själv tackade jag för snabb besökstid men konstaterade också att jag hoppades slippa se dom allihop på väääääldigt länge och helst inte förrän det är dags för vaccinering eller ett besök av hästtandläkaren.

Ben-uppdatering

Benet på vilket Archies sår sitter ser jättefint ut- inte det minsta svullet eller varmt!

Och som jag redan nämnt är det så det brukar vara med både Archie och mina andra hästar- sår ger sällan besvär.

Men detta såret är på något sätt ändå inblandat i att Archie, trots att han idag inte alls gick stelt utanför stallet till skillnad från igår, är oren i trav.

Eller så har orenheten inte med såret att göra utan är bara ett ytterst märkligt sammanträffande?

Nej, jag vet verkligen inte och orkar inte ens spekulera.

Har tagit kort på såret men har ännu ej kommit på hur man infogar kort från mobilen när man skriver inlägg på bloggen via I-phonen som jag gör nu så det får jag publicera vid senare tillfälle.