Idag var det alltså dags att kolla Soyas hjärta, dvs så att inte något med detta utlöser hennes epilepsi-anfall.

Veterinären som är specialist på hjärtultraljud jobbade bara söndag denna veckan- därav den udda tiden men det passade mig bara bra.

Bra var det också med hjärtat och föga förvånande finns det inget där som förklarar anfallen- det visade både EKG och ultraljud.

Veterinären tyckte INTE att vi ska sätta in medicin (Fenemal) än utan vänta tills nästa anfall om detta kommer ganska snart- kommer det anfall med månaders mellanrum och de är så milda som Soyas varit hittills får man fundera på om man vill ta det onda med det goda eftersom medicinen är långt ifrån biverkningsfri.

Dels har den ganska stor leverpåverkan och dels kan hundarna bli ganska trötta och allmänpåverkade av den så det är inte BARA att köra igång och tro att allt ska lösa sig med den.

Veterinären skulle också kolla upp om en  ny medicin mot EP, Pexion, kan vara ett bättre alternativ OM Soya ska börja medicineras. Det JAG har läst om Pexion säger mig att denna medicin inte heller är varken biverkningsfri eller ger 100 % effekt.

Jag kände i alla fall förtroende för denna veterinär och tyckte att hon resonerade klokt och givetvis får tiden utvisa hur vi ska agera framöver.

Jaha, då har vi kommit hem från veterinärbesöket- inte så mycket klokare kanske men i alla fall liiiite lugnare eller vad jag ska säga.

Nu känner jag i alla fall att jag har gjort allt jag kan för att försöka utreda vad som orsakar Soyas anfall även om dagens undersökningar (blodprov) inte visade något annat än perfekta värden vad det än gällde (lever, njurar, blodkroppar och allt vad det var).

Svar på fästingprov kommer i nästa vecka och nu på söndag ska ett ultraljud av hjärtat ske.

Om detta ultraljud inte visar något onormalt så ska Soya börja medicineras med Fenemal, den vanligaste epilepsimedicinen på hund och den som jag i förra inlägget skrev kunde ha olika effekt på olika hundar.

Jag fick även recept på Stesolid som man kan ge om anfallet inte ger med sig (visste jag redan) men också OM det ger med sig (nytt för mig) för att förhindra nya anfall inom kort.

Eftersom Soya alltid varit verkligt kärnfrisk så måste jag lära mig att leva med att denna sjukdom SER hemsk ut men egentligen inte påverkar hunden medan ett anfall pågår (då är hunden medvetslös) och så länge hon bara blir trött efteråt så…tja…vad ska jag säga…det kanske inte är hela världen?

Rasen är ju Sveriges tröttaste oavsett 🙂  och sovit hela dagarna har hon ändå alltid gjort så skillnaden kanske inte blir så stor EGENTLIGEN (Birgitta 12 år griper efter halmstrån…)?

Nu ska jag åka och hälsa på den andra sjuklingen och borsta lite på honom, ge honom Metacam (sååå bra med medicin som smakar gott…minns när man gav Fenylbutazon som inte ens det värsta matvraket gick i närheten av frivilligt).

Att en olycka sällan kommer ensam har jag upplevt flera gånger och nu är det dags igen.

Som en del av er kanske minns fick Soya ett epileptiskt anfall den 11 februari- något som verkligen skrämde livet ur mig eftersom det såg så otäckt ut och jag inte visste vad det var.

Medan hon låg i jättekramper i soffan med fradgan rinnande ur munnen var jag säker på att hennes hjärta skulle stanna vilken sekund som helst- fruktansvärt!

Anfallet gick ju dock över efter bara någon minut och efter att jag hade kört henne till djursjukhuset i ilfart blev jag ändå ganska lugnad då jag dels fick veta att vissa hundar kan få ett enstaka anfall och därefter aldrig fler och dels att det ser värre ut än vad det är- hunden är medvetslös under anfallet och har inte ont.

Soya kvicknade ju också till på kanske 10 minuter och betedde sig därefter som om ingenting hade hänt- hon viftade på svansen och såg lika glad ut som alltid.

Sedan detta anfall har det dock kommit 2 till- ett lika milt i måndags och ett lite ”värre” igår då hon blev trött och såg ”tagen” ut vilken hon inte gjort de 2 föregående gångerna.

Jag har läst på massor om epilepsi hos hundar- det kan både finnas bakomliggande orsaker (hjärntumör eller hjärnhinneinflammation tex) eller ”oförklarlig epilepsi” (som kallas IDEOPATISK) till vilken man alltså inte hittar någon orsak och den sistnämnda verkar vara väldigt vanlig och kan inte botas.

Det man kan göra är att medicinera hunden; på en del hjälper det mycket bra, på andra inte alls och vissa hundar får färre och mildare anfall.

Vi ska idag på en första undersökning och jag känner mig tämligen modstulen.

Jag har läst om hundar som fått fler och fler anfall (uppemot 6 om DAGEN!!!!) och i värsta fall går anfallen inte att häva utan hunden dör om den inte kommer under vård mycket snabbt.

Jag har ingen möjlighet att dygnet-runt-bevaka Soya och vilken hundägare har väl det?

Men; nu får jag ta ett steg i taget och börja med denna underökning och se vad den leder till.

I dagsläget är jag mer eller mindre konstant livrädd för ett nytt anfall men så kan man ju inte heller leva utan jag får nog bara acceptera att detta KAN hända och att jag inte kan påverka det.