Inlägg i kategorin Hundinlägg

Veckans fynd!

Inte undra på att Soyas torrfoder räcker i en evighet när matte hittar sådana här billiga läckerheter som hon nu har fyllt frysen med!

Jag tyckte att jag fyndade när jag köpte Scans köttbullar för 20 kronor kilot för ett tag sedan men detta var ju i stort sett GRATIS :)!

Även om Soyas basföda utgörs av ett energirikt torrfoder vill jag ändå gärna komplettera detta med något annat ”färskare” så då passade ju detta bra tycker jag.

Dagens (hundras)fråga

Varför säger man ”mopsa sig” (vara näsvis, fräckt säga emot, sticka upp)?
 
Är just MOPSAR ovanligt näsvisa/ uppstudsiga?
 
För man säger ju inte att någon ”schäfrar sig” eller ”jack-russlar sig”….:)?
 
Och att ”göra en pudel” betyder INTE att man tillverkar en liten hund utan uttrycket står för ”offentlig avbön, som görs på ett påfallande ödmjukt sätt”.

”Klok som en pudel” stämmer väl bra, eller vad tycker ni (kolla vilka hundar som brukar uppträda på cirkus :))?

Kan ni komma på andra konstiga eller verkligen helt passande uttryck som har med hundar att göra? 

Vill du köpa en whippet billigt?

Nej, givetvis är det inte Soya-snabbspringare som har hittat på något dumt och som nu säljs till högstbjudande- det finns inte på världskartan kan jag lova!Nej,i stället är det så att jag har lovat att försöka att hjälpa nedanstående annonsör att hitta lämpliga köpare till de 2 whippettikarna som hon vill sälja.

Jag går inte in på några detaljer här utan föreslår helt enkelt att man ringer på annonsen om man är GENUINT intresserad av hundarna och vet vad det innebär att HA hund.

Priset är mer eller mindre GRATIS (500:–/ hund) men jag hoppas verkligen inte att man låter detta styra ens beslut.

http://www.blocket.se/malmo/2_Whippets_32823817.htm?ca=23_11&w=0&last=1

 

Hundägar-Birgitta ryter till (förgäves dock)

Det finns många skäl till att jag är glad att jag sedan flera år tillbaka inte längre bor inne i Malmö och igår kom jag på ett till som jag inte tidigare reflekterat över.

Nu när våren är här ser man ofelbart en hel del valpar ”ute på stan”- valpar som ibland totalt olämpliga människor (olämpliga enligt MIG i alla fall) har köpt oövertänkt och utan att ha den minsta erfarenhet (vilket inte per automatik behöver vara fel för visso) eller vilja att ta till sig kunskap.

Jag har alltid haft svårt för att hålla tyst om jag ser något som retar mig och min mun har ibland varit för stor för mitt eget bästa- det är verkligen inte alltid populärt att vara lagens/ moralens väktare, ordningspolis eller liknande.

Och därför kände jag igår en lättnad över att inte behöva tillbringa så mycket mer än arbetstid i en storstad för att slippa konfronteras med alla dessa idioter till olämpliga hundägare- för man ser av naturliga skäl (en större befolkning) många fler där än ute på ”vischan”.

Det som utlöste mina tankar igår hände på min mycket korta promenad från bilen och hem till min mamma som bor i ett stort flerfamiljsområde.

På denna inte ens 200 meter långa sträcka kom jag att gå bakom en ung kvinna som hade en schäfervalp i koppel. Hunden drog på valpars vis i kopplet och ville nosa på lite allt möjligt och kvinnan drog tag i valpen genom att rycka hårt i kopplet….ja, jag vet inte hur många gånger men MÅNGA!!!

Till slut kokade jag över, gick fram till henne och sa något i stil med: ”Men nu får du ta och ge dig! Nu har du ryckt hur många gånger i kopplet som helst- hur tror du det känns för din lilla valp? SLUTA!!!!”

Kvinnan blängde surt på mig och slet tag i hunden IGEN på ren trots- liksom demonstrativt och då kände jag att detta är en sådan människa som jag hade kunnat göra mig olycklig på.

Djävla idiot rent ut sagt!

Men…vad skulle jag göra? Fick bara gå därifrån efter mitt utbrott som säkert inte hjälpte hunden och att anmäla någon för att de drar sin hund i kopplet…nä…ni fattar själva…

Så tyvärr….bättre att åka hem till sig ute på landet och försöka förtränga alla djur man tycker synd om för ibland kan man tyvärr inte göra så mycket.

Och på tal om idioter: kolla denna länk: http://www.jnytt.se/nyhet/39453/hundvalp-pa-torpa-var-inlast-i-bil-i-tva-veckor

Archies nye vän :)

Vad duktig du var på träningen idag, Archie
-Jag VEEEET…ehhhh…jag menar TACK, Charlie

Visst är de bedårande, NN:s hund och min fina, snälla häst!

Jag har aldrig sett på maken till kärvänlig hund, vet inte hur många gånger den slickade på Archie, fullständigt oförskräckt.

Första gången det hände trodde jag att det berodde på att Archie hade fått en sockerbit och att skummet som därefter kom ur hans mun var ”sockrat” och därför attraktivt för Charlie som hunden heter men idag var inte Archie i närheten av något sött och ändå blev han överöst av pussar.

Ja, det är ju tur att han är snäll Archie för annars hade nog Charlie legat illa till. Och att Soya skulle pussa så på Archie finns inte på kartan, hon är aldeles för försiktig så det kan inte vara henne han har vant sig vid.

Förvildade hundar

Som jag har berättat om tidigare har jag flera gånger de senaste månaderna läst om inte bara whippets utan även andra hundar som sprungit bort och ibland varit borta i flera dagar innan de slutligen hittats och fångats in.

Vad jag inte hade en aning om och som var väldigt intressant att läsa i bifogad länk var att det tydligen kan gå otroligt snabbt för även den tamaste hund att bli förvildad.

Det tror jag inte att man tänker på som varken gemene man eller hundägare men det förklarar också varför det ibland har tagit sådan TID innan hunden har kommit tillrätta.

http://www.jagareforbundet.se/Jagarenojakten/Jakthundar/Artiklar-om-jakthundar/Hundar-blir-snabbt-forvildade-/

När hundägare lägger sig i

För några dagar sedan var det en Facebook-användare som gjorde sina vänner/ läsare uppmärksamma på att en Blocket-annonsör försökte sälja 2 whippet-tikar för 500 kronor.
 
Vi var många som fann detta ytterst märkligt om det nu inte var någon som hade satt in annonsen som ett dåligt skämt- märkligt eftersom det enligt annonsen inte verkade vara något ”fel” på hundarna och priset var så otroligt lågt (en valp brukar i alla fall kosta allt från 7000 kronor och uppåt).
 
Efter lite diskussioner på Facebook kunde 2 av oss inte hålla oss längre; vi ringde (visade det sig senare) oberoende av varandra till annonsören för att höra ”vad som stod på”.
 
Vårt engagemang kanske kan te sig konstigt för utomstående och ”varför lägga näsan i blöt kring sådant man inte har med att göra” men eftersom vi var ganska övertygade om att hundarna riskerade att hamna i ”orätta händer” pga det låga priset och eftersom vi dessutom hoppades och trodde att man inom ”whippetkretsen” kunde hitta vettiga köpare så ringde vi alltså.
 
För att göra en lång historia något kortare och utan att avslöja alltför många detaljer framkom det av samtalet med annonsören att denna inte förstått att ett för lågt pris kan locka folk som egentligen inte har råd att ha hund (att anlita veterinär vid behov tex)- hon ville bara att hundarna skulle få det bra.
 
Jag tyckte att i alla fall jag och annonsören hade ett bra samtal där jag förklarade varför jag ens ringde upp och det verkade hon faktiskt tacksam över och uppskatta. Hon lovade att verkligen vara noga i urvalet av köpare och lät vettig för övrigt.
 
Ska man vara krass kanske man kan invända att man egentligen borde/ hade kunnat göra VÄLDIGT många sådana samtal till olika Blocket-annonsörer men det är kanske så att den egna rasen oftast ligger en varmast om hjärtat och dessutom är det väl också så att man inom rasen känner folk som man tror kan hjälpa till med omplaceringar osv.
 
Hur som helst hoppas jag att historien får ett lyckligt slut- jag tycker att jag har gjort vad jag har kunnat i alla fall och mer kan jag inte göra.

En rolig hundbild

Denna bild tog jag under en liten promenad med Soya i Malmö förra veckan.

Jag blev faktiskt liiiite rädd att den glada kavaljeren skulle ta ett skutt ut från balkongen- det såg nästan ut så vid något tillfälle och någon ägare syntes inte till.

Soya verkade föga intresserad och vi hastade snabbt vidare innan räcket gav vika ännu mer.

Dagens (hund)fråga

För några morgnar sedan var det dags igen; ”Morgonens hjärt-attack” och som tidigare utlöstes den när jag hade varit ute och tömt skottkärran på gödselstacken i mörkret och blivit halvt ihjälskrämd av något stort, svart och hoppande!
 
Det svarta visade sig (åter igen….) vara en hund (ser ut som en mycket kraftig flat coated retriever) som var på rymmen från grannskapet.
 
Som vanligt knackade jag på hos stallägarna som fick inhysa morgon-flanören medan hans ägare ringdes upp- hunden har mycket påpassligt alltid halsband på sig och på detta finns en bricka med numret.
 
Jag är lite fascinerad över att detta djur så frekvent är ute på egna spatser-turer utan att råka illa ut.
 
Både jag och stallägarna misstänker att hunden snarare springer över de intill-liggande åkrarna än ute på vägarna, de sistnämnda är både oupplysta och en del kör som galningar på dom så detta i kombination med att hunden är svart borde utgöra en otroligt stor olycksrisk.
 
Men byrackan har som sagt klarat sig utmärkt hittills även om den skrämmer skiten ur undertecknad varje gång :)!
 
Och detta med den lösspringande hunden fick mig att fundera över om jag kanske inte skulle börja ha halsband med märkning på Soya om HON skulle försvinna?
 
Jag har hittills avstått av rädsla för att hon ska fastna i något med halsbandet men den risken är kanske överdriven?
 
Jag har läst om flera hundar bara den senaste tiden som sprungit bort och i minst hälften av fallen har det handlat om just vinthundar.
 
Kanske inte så konstigt då jag själv många gånger sagt att vinthundens snabbhet är både en tjusning och en förbannelse.
 
Hundarna kommer så OTROLIGT långt bort på så OTROLIGT kort tid- att jämföra en Soya i full fart tex med en labrador, rottweiler eller jack russel är som att  jämföra Usain Bolt med undertecknad- på fullt allvar.
 
Vinthundarna spelar liksom i en heeeelt annan division vad gäller snabbhet och att tro att man skulle kunna springa ikapp en whippet eller greyhound tex är rena löjan medan det ju faktiskt finns ganska många hundraser som man hade kunnat hålla jämna steg med om man är hyfsat vältränad (en kort stund i alla fall, ha ha).
 
Så det kanske inte är så konstigt att just vinthundar springer bort- de kan ju jaga ett byte i flera kilometer och sedan kanske de inte hittar tillbaka igen utan kommer bara längre och längre bort?
 
Hur som helst och för att äntligen komma till saken 🙂 så undrar jag:
 
Ni som har hund: har ni vidtagit åtgärder och i så fall vilka för att öka chansen att er hund kommer till rätta om den skulle springa bort?
 
Kanske har ni sällan er hund lös av denna anledning?
 
Känner folk i ert grannskap till att er hund är just er hund och kan kontakta er lätt om de skulle hitta hunden springande någonstans?