Inlägg i kategorin Hundinlägg

Nya sammanträffanden på hundfronten

Sitter och väntar på att det ska bli dags att börja rida fram till dagens dressyrtävling – jag är som vanligt ute i god tid.

I cafeterian upptäckte jag nyss något som var misstänkt likt en vinthund- en urgullig täckad och ihopkringlad sak som visade sig vara en ”italienare” (italiensk vinthund- ser ut som en whippet fast en storlek mindre).

Jag var så klar tvungen att gå fram och börja snacka och då visar det sig ( nya sammanträffanden…..) att ägaren precis gått någon kurs på ”min” ridskola där någon tipsade henne om att jag också hade vinthund och att hon borde ta kontakt med mig om hon ville veta mer om träningar/ tävlingar osv.

Och så möts vi alltså här!

Jag lovade att tillhandahålla all info jag har om både LC och hundkapp samt även om träffarna som vi tidigare hade vid Jägersro men som numera är flyttade till Käglinge rekreationsområde.

Jättekul att träffa nya vinthundsägare- vi är ju inte lika många som hästfolket 🙂 och italienaren var ursöt- jag har länge vurmat lite extra för dessa gullisar.

Så kanske jag har lyckats värva en ny medlem- det vore inte första gången och säkert inte sista heller :-)!

Tips på whippet-forum (hundinlägg)

Soya på hundkappbanan i Landskrona i höstas.

Jag har ju tidigare tipsat er om olika diskussionsforum vad gäller hästar så därför är det väl inte mer än rättvist att jag gör detsamma när det gäller whippets :=)!

http://www.whippetfolk.se/ -ett helt nystartat forum faktiskt

http://whippetklubben.forum24.se/

http://www.vinthund.net/forum/index.php

Jag kallar mig för Mishi (det första smeknamnet jag gav Soya) på alla forum.

Är man intresserad av Lure Coursing och bor i Skåne kanske denna länk kan vara till nytta:

http://vklcs.blogspot.com/

Och vill man prova på hundkapp i Skåne så kan man anmäla sig genom denna sida:

http://www.skhk.se/

Snart slut på vilan (hundinlägg)

Lilla Mimmi är en riktig livnjutare som tar varje tillfälle i akt att gosa/ mysa/sova/ vila- jag avundas henne ofta ska jag säga :=)!

Men snart är det i alla fall delvis slut på sötebrödsdagarna för om bara någon vecka kommer hundkappträningarna i Landskrona igång igen och då är i alla fall MIN tanke att Soyis ska lufta sig där.

Förra året vid den här tiden var Soya i toppkondition och tränade mycket och ofta med sina hmm….”vänner” (läs: kaninerna) men i år har det inte blivit mycket av den varan.

Det har varit för mycket snö för att de rackarna ska ha varit sugna på att visa sig och de gånger de gjort det så har Soya inte gitit ta några längre race efter dom.

Igår fick jag i alla fall se en studie i hur otroligt snabbt en whippet kan förflytta sig från punkt A till punkt B- flera kilometer på mindre än en minut och när hon kom tillbaka så såg det ut som att hon bara hade varit på en liten kisserunda! Fullständigt oberörd och inte ett flås!

Så förhoppningsvis räcker kondisen till även i år och jag tror att vi ska satsa på de lite längre sträckorna- det känns som att Soya är mer en långdistansare eftersom hon var ganska långsam på förra årets wippet-race träningar.

Hur som helst tycker hon i alla fall att det är hysteriskt roligt och det är faktiskt mest därför vi tränar över huvud taget.

Jag köpte inte Soya som någon form av tävlingsdjur alls, den biten får Archie sköta, men eftersom hon som sagt tycker att det är så himla kul så kommer vi att delta så länge hon vill och jag har tid.

Våren är här (hundinlägg)

Som det sig bör i Skåne kommer årstiderna oftast inte sakta smygande utan det brukar snarare vara så att det ena dagen är strålande solsken och nästa dag snöstorm…typ…och vice versa.

För bara några dagar sedan var det minus 3 grader på morgonen medan termometern visade på hela 11 plusgrader i går eftermiddag när jag körde hem från jobbet!

När Soya och jag cyklade till stallet för att ta in hennes häst från hagen träffade vi Soyas pojkvän på vägen.

Hundarna har inte setts på länge och det blev ett kärt återseende.

Som jag har berättat så leker Soya inte med vem som helst- hon gillar inte ”hårda tag” och tröttnar också snabbt på klumpiga och slöa hundar som bara orkar leka en minut innan de rasar ihop.

Men Enzo passar henne ypperligt: snäll, skitsnabb och uthållig :=)!

Så här ser bokstaven V ut visar Soya!

Enzo ser så där måttligt intresserad ut av alfabetet.

Men att gräva och smutsa ner sig- DET tycker båda är roligt!

Kanske kan man hitta något ätbart?

Soya gjorde det i alla fall och jag ska inte avslöja vad för då kommer maken att ångra bittert att han pussade på lilla Mimmi igår kväll.

Ledtråd till er andra: det var enligt Soya skitgott, förmultnat och kom ursprungligen från baksidan av Enzo och hade dessförinnan bearbetats i hans mage och tarmar….Och ja….hundar kan äta sådant utan att det är något fel på dom…tro det eller ej :=)!

Micke älskling….fy dig…du skulle inte ha tjuvläst så här långt…nu får du gå och skölja munnen direkt :=)!!!!!

Mitt djur i bur

Idag kom den efterlängtade måttbeställda buren som jag tidigare berättat om!

Helt ny, skrammelfri och snygg kostade den 1770 kronor inklusive frakt och jag är mer än nöjd efter dagens invigning.

Medan en del av mig tyckte det var synd att förlora co-drivern i baksätet så insåg den förnuftiga delen av mig att en bur är långt säkrare, framför allt om man kör som en biltjuv vilket jag ibland påstås göra.

Duktiga Soya förstod direkt vad som förväntades av henne och skuttade glatt in i buren som upptar nästan halva mitt bagageutrymme och som är så hög att hon kan stå upp och studera trafiken om hon vill.

Soya har ju allt annat än klaustrofobiska anlag (ligger tex utan problem under vårt tunga täcke hela natten) så utrymmet i buren verkar inte vara något som helst problem.

Så allt är som sagt till belåtenhet och Birgitta 12 år (hon som är lite omogen) gottar sig åt att den bur hon ursprungligen ville köpa och la ett bud på (på 1700:–) fortfarande är osåld efter nästan 1 månad.
Den säljaren, som ville ha en snabb affär enligt vår mailkontakt, lät helt klart snålheten bedra visheten men det är ju nu inte mitt problem.

En sann och rolig hund(greyhound) historia

Jag läste nyligen en så rolig historia på ett vinthundsforum att jag bara måste dela med mig. Det handlar alltså om en greyhound, den stora varianten av whippet skulle man kanske kunna säga lite skämtsamt eller som jag också brukar säga ibland ”whippet är en greyhound i miniatyr”. Då brukar även de mest hund-okunniga förstå vad man menar eftersom de oftast i alla fall sett greyhoundrace på tv/ film.

Läs och skratta:

För en tid sen var jag ute och gick med gammeltiken utan att ha resten av flocken med mig, både hon och jag uppskattar tvåsamheten..tänk att få stanna å snusa där man vill utan att de andra ska stissa ikring..tänk att få ha husse för sig själv och bara lulla på i egen takt…rena himmelriket tycker hon.

Nåja, vi gick förbi en idrottsplats med den gamla sortens löparbanor med mjukt underlag där en högstadieklass tydligen hade friidrott på schemat.

Naturligtvis fångas gammeltikens intresse när hon ser ungdomarna springa..och med all tydlighet börjar hon hänga i kopplet och yla som om man vred om tarmarna på henne.
Detta fick hela idrottsplatsen att stanna och fram kommer deras lärare och förkunnar med hög röst att dessa hundar bara låter och kan inte springa nåt vidare värst.

”Jodå”, förklarar jag, ”detta är en f.d kappGrey och hon kan hon om hon vill”….

”Tror jag inte på” sade läraren sturskt..”på 100m vinner jag lätt om du törs tävla”.

Tilläggas kan att han var i yngre medelåldern och ville väl försöka imponera på klassen sin på något sätt och eftersom gammeltiken inte visade att hon tappat intresset, snarare tvärtom, så antog vi glatt utmaningen utan knot.

Läraren ställde upp sig i blocken och gjorde stor affär av att nu skulle han minsann visa alla att han kunde vinna….

Vi ställde upp brevid, jag kopplade loss tiken och höll henne precis som jag brukar vid handsläppsträning… hon spjärnade emot och såg vid det här laget ut som hon fått rabies…tuggandes fradga och visandes hela garnityret med raggen på högkant å allt.

Starten gick och gammeltiken tog tre kliv och seglade förbi läraren som tydligen tog i med allt vad han hade…behöver jag säga att loppet var avgjort redan innan start!

Nåväl, målgång för tiken som utan att blinka fortsatte varvet runt i raketfart…läraren stöp bokstavligen före mållinjen med ett draget muskelfäste..matchen var liksom slut innan den ens började!

Än idag, över två år sen detta hände, skrattas det åt denna händelse i skolan och läraren har bytt skola för att slippa höra gliringarna…så det kan gå ibland…”högmod går före fall” eller nåt..

Vill ni se en stjärna?

Ni måste väl hålla med om att den gamla Zarah Leander-låten passar perfekt som rubrik i dubbel bemärkelse (i alla fall om ni synar både hunden och TYGET noga)?

Nu har alltså den efterlängtade måttsydda overallen från http://litentass.com/kommit och jag kan ju inte vara annat än nöjd!

Perfekt att kunna både måttbeställa (en whippet har ju en lite ”speciell” hundkropp) och välja tyg själv och servicen har varit utomordentlig. Snabb leverans och man kan ”diskutera” med sömmerskan via mail så att det blir precis som man vill ha det. Rekommenderas varmt.
Och på tal om VARMT så är det just vad jag hoppas att Soya ska tycka att det är i denna kreation; det är ju faktiskt främst därför jag har köpt den och inte för att hon är så underbart söt i den (fast det är en jättebonus, det ska erkännas).
Tanken är alltså inte att Soya ska springa omkring iklädd en overall utan denna ska användas när hon ligger i bilen under mina träningar och tävlingar eller kanske på kalla läktare vintertid.
Glömde tyvärr att fota mössan i samma tyg som jag också beställt men den blev lika bra och gullig som dressen, det lovar jag :=)!

Varför hundar älskar hästbajs!

Om ni har hund OCH häst har ni säkert noterat att hästens avföring ofta är ett populärt mellanmål för hunden.Vidrigt? Tja….måhända om man är äckelmagad men själv har jag aldrig brytt mig utan låtit Soya käka enligt devisen ”lite SKIT (bokstavligt då ha ha) rensar magen”.

Och nu läser jag följande intressanta kommentar på nätet:

”Enligt veterinär innehåller det (hästbajs) mjölksyrabakterier och andra mikroorganismer som är nyttiga för hundmagar. En bekant med hund med problemmage blev hitskickad av vet. för att hämta hästbajs som hunden kunde äta.”

Där ser man!

Dock varnas för att låta hunden äta bajs av en häst som precis avmaskats då maskmedlet kan vara mycket giftigt för hunden.

Själv är jag övertygad om att djur som får normalt med föda (dvs inte svälts eller bantas) till 99% ”vet” vad som är bra för dom och inte.

Så jag kommer absolut att fortsätta att låta Soya vara en skit-ätare fast det kanske också förklarar varför jag aldrig har gillat att hon slickar mig i ansiktet :-)!

Bilder på Soyas syster- snacka om att de är lika!

Idag fick jag några trevliga bilder från Görel, engagerad bloggskribent och tillika ägare till Soyas helsyster Zahra.

Efter att ha studerat bilderna kan jag bara konstatera att tjejerna är otroligt lika, i alla fall på bild (jag har aldrig sett Zahra IRL).

Jag har ju en vän som har en häst som på vissa bilder är en kopia av Archie trots att de i verkligheten lätt skulle gå att skilja åt så jag kan ju inte låta bli att undra om det är samma med Zahra och Soya? För den översta bilden här tex skulle enligt mig mycket väl kunna föreställa Soya, utan tvekan :=)!

Och maken sa samma sak när han såg bilderna: ”det är ju Mishi” (ett av våra smeknamn på Soya)!

Förutom att bilderna föreställer fina hundar ”rent allmänt” tycker jag också att de visar just whippetens 2 sidor som jag älskar- å ena sidan lugna och totalt avslappnade inomhus och utan minsta rivalitet och ilska mot andra vänner och å andra sidan fulla av energi och livslust när de kommer utanför dörren.

Tack Görel för att du ville dela med dig!