Idag var det tävlingar hos en klubb nästgårds (3 mil från Yddinge) och jag passade på att ge Archie lite omväxling från hemarenan genom att åka dit och rida en LB:2.

Vädret var minst sagt…HETT och jag dröp av svett innan jag ens hade börjat rida. Så är det när man åker utan hästskötare och ”måste” sätta på sig hela tävlingsmunderingen innan man sitter upp (många red av naturliga skäl fram i t-shirt el dylikt).

Tack och lov verkade inte Archie besvärad av hettan och det känns som att jag nu har ”utsatt” honom för ”allt” i tävlingsväg.

Vi har ridit i snöstorm, hård blåst, ösregn, stekande sol, inne, ute, på gräs, grus, i små mörka och stora ljusa ridhus, ensamma på framridningen och med mängder av ekipage osv osv och inget verkar kunna rubba Archies goda sinnestämning.

Jag kan bara hoppas att detta inte enbart beror på att vi än så länge tävlar på en för Archie lättsam nivå och att han kommer att fortsätta att vara lika oberörd även då vi kommer upp i klasserna och det blir lite jobbigare för honom.

Hur som helst så ”vann vi framridningen”; Archie gick så himla bra och med den ”nya traven” som jag har försökt att rida i några veckors tid innan vilan och efter densamma.
”Den nya traven” innebär alltså att jag inte längre bara ”åker häst” utan verkligen försöker att rida fram en mer schwungfull trav med ett större svävmoment; som passage fast i arbetstravstempo. Det känns i alla fall som att traven har förbättrats men tyvärr har jag inga speglar som kan bekräfta eller förneka om jag bara inbillar mig.

Inne på banan kändes det inte fullt lika bra men detta berodde snarare på att framridningen kändes FANTASTISK medan banridningen bara kändes fullt godkänd så ingen skugga över Archie på något vis. Dessutom kändes det som att underlaget på framridningen passade honom så himla bra (konstigt för det var dammigt och verkade nåååågot stumt), bättre än ridhusunderlaget som i sig var mycket bra.

Summa summarum: 69% och en tredjeplats (av ca 35 startande) så jag kan inte annat än vara mycket nöjd. Segraren hade 76 % (hon har radat upp en del vinster på senare tid), 2:an lite mindre så det kändes inte som att jag hade kunnat rida ihop så många poäng till för att vinna och det strävade jag inte efter heller. Är fullt nöjd med mina poäng och framför allt 8:an på VÄGARNAS rätta ridande (det som kallas ”korrektheten i uppvisningen). Just detta moment har ju alltid varit lite av mitt signum, dvs att rida bra vägar så det är roligt när det betalar sig.

I pris fick jag 4 blå elastiska lindor som jag snabbt bytte bort mot ett blått schabrak. Jag börjar bli lite av pris-bytar-mästare men jag kände att jag verkligen inte hade någon som helst nytta av ytterligare lindor då jag redan har hur många par som helst som ligger oanvända i mina skåp. Archie har aldrig haft minsta tendens till att stryka sig så det är inte ofta jag rider med lindor och de gånger jag har gjort det har det i ärlighetens namn mest varit för att det ser mer estetiskt tilltalande ut (tycker jag).

En timme efter avslutad ritt skuttade Archie in till Birk i hagen, rullade sig, drack lite vatten och torkade sedan munnen på Birks bakdel. Jag kan inte se mig mätt på dessa två kompanjoner som så tydligt gillar varandra. Det är så skönt att två så snälla hästar kan njuta av varandras sällskap i total harmoni.

Idag gjorde Archie sin sista tävlingsstart innan vi båda unnar oss en liten sommarsemester.

Vi red en LA:1 hos Trunnerups ryttarförening och precis som förra året lyckades vi inte få med oss någon rosett hem trots att jag var nöjd med ritten som enligt mig var utan några större anmärkningar. Archie är en riktigt klippa! Han störs aldrig av något men denna gången fanns det förvisso inte heller något direkt att störas över.

Däremot var det oerhört kvalmigt och varmt; jag dröp av svett redan innan jag hade BÖRJAT rida.

Eftersom tävlingsplatsen ligger mycket nära (kanske 3 mil) från sommarstallet kunde jag återföra Archie till Birk i hagen mindre än en timme efter avslutad ritt och var själv hemma kort därefter (jag bor ca 6 minuters körväg från Yddinge).

Det är verkligen skönt att bo i Skåne med nära till så många tävlingsplatser. Tänker med fasa på en väninna som tidigare bodde i Kiruna och som ibland körde långt över 30-40 mil för att tävla. Själv tycker jag att det är JÄTTELÅNGT om körningen tar mer än 1 timme:=)!

…ägde rum hos Trolleholms ryttarförening och fick mig än en gång att inse hur himla fort tiden går.

När jag kom dit kändes det som att jag hade varit där ganska nyligen men jag fick inse att det var mer än 2 år sedan och då med Décima.

Skåneryttarna verkade ha ett uppdämt behov av att tävla trots (eller tack vare?) sommarledigheter för många, till LB:2 hade över 70 ekipage anmält sig och klassen fick delas. Även till flera andra klasser var listan på reserver lång.

Archie skötte sig som vanligt bra men fick inga rosetter med sig hem, varken från LB:2 eller LA:3.

I LB:2 närde jag en förhoppning om att kanske bli 7-8:a (det var 9 placerade om jag minns rätt) men domaren var av en helt annan uppfattning och gav oss mycket lägre poäng (typ 20) än vad vi brukar ha i denna klass. Kritiken bestod i att domaren tyckte att jag skulle ha Archie mer böjd i volterna och hon tyckte dessutom att han hade en ”stram överlinje”. Själv var jag som sagt nöjd och det är ju huvudsaken.

I LA:3 gick det bättre än sist vi red detta program så bara det gjorde mig glad. Skänkelvikningarna på tävling fungerar fortfarande inte men tex serpentinerna och halterna ur galopp var förbättrade.

Efter tävlingen körde jag tillbaka Archie till Yddinge och släppte direkt ut honom till Birk som såg mycket nöjd ut över att få återförenas med sin kompis.

Jag ser med spänning fram emot i vilket tillstånd jag ska finna Archie när jag åker ut för att hämta in dom i kväll. Igår var Archie kliniskt ren på ena halvan av kroppen och fullständigt insmetad med lera på den andra. Som tur var hade jag hästskötaren Lina med mig som fick ge Archie en välbehövlig varmvatten-dusch. Jag hoppas dock att jag slipper göra detsamma idag.

(Gossen var REN!!!! när jag kom 20.00. Tack för det!)

När man har en så ung (5 år) häst som jag så är det ofta som det är ”första gången som….”.

Igår var första gången som vi tävlade på gräs och första gången som vi tävlade med broddar.

Och idag var det första gången som vi tävlade 2 dagar i rad.

Även med ytterst rutinerade hästar tävlar jag ytterst sällan 2 dagar i rad men eftersom denna tävlingsplats ligger så nära vårt stall och klasserna passade oss så ville jag se vad Archie skulle tycka om detta.

Och som med det mesta som jag har introducerat för honom så var det inga problem!

Archie kändes stark (alltså inte stark i munnen utan FYSISKT stark = hade ork) och framåt. Han ”vann framridningen” till både LB:2 och LA:3 :=) .

Jag hade bara 1 timmes paus mellan klasserna och eftersom det är ganska långt mellan tävlingsplats och parkering var det inte lönt att ställa in Archie i transporten. I stället stod vi och betade (Archie betade och jag tittade på) och det verkade uppskattat av Archie.

I LB:2 hade vi EN poäng mindre än igår trots olika domare (200 och 201, dvs 67%) och det visar än en gång hur jämn Archie nästan alltid är i LB-klasserna. Han kändes ännu bättre idag än igår men konkurrensen var mycket hårdare och vinnaren hade 211 poäng, ett resultat jag knappast hade kunnat rida in. Archie gick redan så bra som han kunde så jag behövde inte gräma mig över några förlorade poäng. Vi blev 2:a (5 placerade) och det var jag så klart oerhört nöjd med!

I LA:3 märktes Archies orutin vad gäller denna svårighetsgrad och många småmissar kostade hur många poäng som helst. Vi var inte i närheten av placering men det hade jag inte förväntat mig heller så jag var bara glad över en genomgående bra känsla under hela dagen.

Sedan undrar jag om det är fel på mitt självförtroende eller omdöme (eller båda). Jag tycker OFTA att jag ser jättefina ekipage inne på banan och tänker då ”Åh…tänk om Archie kunde gå så bra” och sedan visar det sig att jag oftast har mer poäng när resultaten kommer upp. Fast det är ju bättre att det är åt det hållet än att jag skulle tänka ”Wow…jag VINNER” och sedan inte ens placera mig :=)!

Eftersom jag har tävlat i över 20 års tid har jag givetvis vunnit då och då men jag har aldrig någonsin lyckats knipa ett segertäcke förrän…IDAG!!!!

Den lille svarte lyckades besegra alla konkurrenter (24 stycken) i LB:2 och vi fick flera jättefina priser; inte bara ett stalltäcke utan även en dunk multivitaminer, en flaska flugspray (Renons) och en flaska med flytande läderrengöring.

Tävlingen arrangerades av Skabersjö ryttarförening i Skabersjö slottspark och trots att tävlingarna går på gräs så har det blivit lite av en tradition för många att åka dit. Jag har själv varit där många, många gånger med både Heron och Décima och det var där jag ramlade i en lerpöl vilken jag har berättat om i ett tidgare inlägg (Vita ridbyxor blir röda och bruna).

Detta var alltså första gången Archie tävlade på gräs (broddad) och han gick väl varken bättre eller sämre än vad han brukar. Underlaget var tämligen stenhårt pga mer än 1 månads så gott som konstant torka men det är ju lika för alla.

Fördelen med Skabersjö är att det ligger så himla nära oss; det tar ganska exakt 15 minuter att köra dit. Och eftersom jag inte red förrän 14.30 hann Archie även med den sedvanliga hagvistelsen vilket han säkert uppskattade.

Dressyrbanan!

När jag tittade igenom mina papper idag kunde jag konstatera att det är ganska exakt 1 år sedan som Archie tävlingsdebuterade, på samma klubb där jag var idag: Skromberga ryttarförening.

Det är inte klokt vad fort tiden går! Och som Archie har utvecklats!

För ett år sedan startade Archie alltså i sin första LC och nu har han redan en mängd placeringar upp till LA. Fantastiskt!

Även denna gången ”vann jag framridningen” (jag red en LA:1).

Jag hade att välja på att rida med övriga ryttare i en djup sandpadock eller ensam i ett relativt dammigt och småstenigt ridhus. Jag valde ridhuset och satt där och red i godan ro när jag hörde mitt namn ropas upp.

För att göra en lång historia kort så hade 2 av de 7 ekipag som från början var före mig i klassen strukit sig utan detta meddelats eller noterats på startlistorna så helt plötsligt var det min tur att rida; jag som trodde att jag hade minst 10 minuters framridning kvar.

Nu är jag ju så rutinerad och Archie är inte den som behöver jobbas ihjäl på en framridning men det blev ändå lite ”hoppsan!” över det hela. Om det var därför eller inte låter jag vara osagt men vi hade en del ”missar” i programmet, eller kanske inte direkt missar utan snarare moment som vi vanligtvis gör MKT bättre. Ryggningen tex blev en seg dragkamp; i vanliga fall ryggar Archie jättebra, villigt och rakt. Ökningarna blev det inte så mycket av med och några volter blev inte heller så runda och fina som de alltid är på träning.

Ja ja…helhetskänslan var ändå helt ok och Archie gick som sagt super på framridningen.

Någon placering blev det inte men jag var nöjd ändå.

Hemma mötte jag min vana trogen 2 OUPPFOSTRADE (vuxna) människor i stallet som, som vanligt tittade tvärs igenom mig utan att fråga hur det hade gått (läs mer om detta i inlägget ”Avundsjuka”).

Birgitta, 12 år, tänkte ondskefullt ”När (inte OM) Archie blir uttagen till OS ska jag ge Er två en speciell inbjudan”.

Birgitta, 42 år, vet att Archie aldrig kommer till OS och att det inte är lönt att varken reta sig på ohyfsade människor eller tro att man kan uppfostra dom.

Idag har Archie för första gången i sitt liv TJÄNAT pengar (i stället för att göra av med dom i massor), hela 140 kronor blev hans bidrag till månadens stallhyra mm!

Årets första utomhustävling genomfördes hos Ringsjöortens Ryttarförening och jag var lite nyfiken på vad Archie skulle tycka om deras lusthusliknande domarkurer. En häst jag såg vägrade att öht NÄRMA sig domarkuren och ritten blev ju därefter trots att en mycket rutinerad ryttare satt på ryggen.

Jag HOPPADES så klart att Archie sin vana trogen skulle marschera på utan att ens reflektera över att en domarkur är något man KAN vara rädd för och han gjorde mig inte besviken. Han skänkte den inte en blick!

Ibland använder jag skämtsamt uttrycket ”jag vann i alla fall framridningen” om det kändes bra på framridningen men mindre bra inne på banan och idag kändes det verkligen som att jag vann när jag red fram.

Archie gick mycket bra inför bägge klasserna, han kändes stark och stadig och gjorde alla rörelser mycket bra. Till och med skänkelvikningarna kändes helt ok.

Även inne på banan till LB:2 var jag övertygad om att vi skulle placera oss och det gjorde vi också, vi blev 5:a och det var alltså här Archie bidrog till hushållskassan genom att inkassera 140:–.

När jag red LA:3 kändes det mesta också bra men sin vana otrogen BYTTE Archie galopp i den ena ökningen och han tog även ett galoppsteg när jag red in i den ena skänkelvikningen. Den andra skänkelvikningen blev som vanligt väldigt svag och ”allt” detta bidrog till vår sämsta placering (4:e sist!!!!) hittills och en ritt på drygt 53%!!!

Sett till procenten kan man således tro att det var en usel ritt men jag var hur nöjd som helst eftersom Archie under hela dagen kändes stadigare än någonsin. Det känns också skönt att veta att Archie nu kan gå 2 klasser i rad även med en kort paus (1 timme) emellan utan att mattas av det minsta och att han inte verkar bry sig om han tävlar inom eller utomhus.

Resultat:

http://toolbox.svenskidrott.se/Downloads/41008/docs/Resultat_080517.html

Idag var det dags för debut i LB:2 och LA:3 hos en av våra närmaste grannklubbar; Södra Sallerups ryttarförening (www.ssrf.nu).

Båda programmen går på lång bana vilket vi aldrig hade tävlat på förut men det är ju snarare lättare än svårare än att rida på 20 x 40-bana som vi gjort hittills.

Eftersom tävlingarna för min del inte började förrän 13.30 hann Archie med en vända till hagen med Birk och de stod och solade och sov när jag kom för att hämta hem dom.

I första klassen, LB:2 kändes ritten ”sådär”, inga missar men jag hade velat ha Archie lite mer på bakbenen och rak på de raka spåret och inte för mycket böjd i volterna. Nu blev det lite krokig hals och annat i den stilen men jag tror det kändes mer än vad det såg ut.

Poängen blev hyfsad, 66% och 3:e ekipage utanför placering. Till mitt ”försvar” får jag säga att alla som red i denna klass även skulle rida LA:3 så konkurrensen var något hårdare än vanligt.

De som bara skulle rida LB:2 fick rida i en klass för sig, det fanns alltså 2 LB:2 klasser på samma dag.

Till LA:n red jag fram ovanligt noggrant i säkert 30 minuter (brukar annars rida fram ca 20 minuter och inte längre till den andra klassen) och i stället för att bli trött så gick Archie ännu bättre än i LB:2 och hamnade till slut på en 2:a plats av ca 30 startande!

Den stora akilleshälen är fortfarande skänkelvikningen för höger skänkel och under LA:3 programmet hände något som jag sent ska glömma. Jag skrattar bara jag tänker på det!

När jag precis hade avslutat skänkelvikningen för höger skänkel (man rider den som ”snett igenom från långsida till långsida) så blåste domaren i sin visselpipa och jag FATTADE INGENTING?!?!?!?

”Du skulle ha ridit skänkelvikning där” sa domaren.

”Men det var det jag GJORDE” sa jag konfunderat.

”Jaha…det var inte mycket till tvärning det inte” sa domaren.

”Ja, jag kan inte bättre” svarade jag.

Min tränare Birgitta kommer säkert att skratta ihjäl sig åt detta imorgon eftersom hon brukar säga typ samma sak, dvs jag TYCKER att jag flyttar hästen åt sidan men enligt Birgitta HÄNDER INGENTING :=)!

Nåväl…..den obefintliga skänkelvikningen till trots så ledde jag klassen länge och jag hann åka till stallet, lämna av och duscha Archie, putsa alla saker och sedan komma tillbaka till tävlingen innan samma ryttare (Ulrika Andersson på Wonderboy) som slog mig i Trelleborg (då jag också blev 2:a) tog en överlägsen ledning.

Jag skojade med Ulrika på prisutdelningen och sa att jag absolut ville se hennes tävlingsschema eftersom det går så bra när vi tävlar tillsammans.

Hela dagen bjöd på strålande solsken och en otrolig hetta (vi tävlade i ridhus) och jag var ganska matt efter mina ritter. Som tur är verkar Archie inte bekommas särskilt mycket och nästa helg är det, om inget oförutsett inträffar, den första utomhustävlingen för året.

Eftersom jag inte hann skriva något inlägg igår får ni ett desto längre idag :=).

Jag kan till att börja med konstatera att våren äntligen känns ”stabil”. Nu tror jag inte längre att det finns risk för frostnätter och andra otäckheter utan nu är det värme och sol som gäller.

Hela helgen har varit solig och varm och Archie fick gå utan täcke i hagen för första gången igår.

För er som höjer på ögonbrynen och tycker att ”ja…det har väl min häst gjort länge” kan jag försvara mig med att 90 % av hästarna på ridskolan, såväl lektionshästar som privathästar fortfarande står med VINTER-täcke INNE i stallet! Archie har stått utan täcke i säkert 3 veckor och det finns säkert de som tycker såååå synd om honom :=)!

Trots att jag absolut inte störs av att bara ligga och slappa i soffan eller i en solstol så har jag syselsatt mig med ungefär en miljon saker i helgen. Jag kan INTE slappna av och slöa så länge det finns saker att göra och är man lite halvpedantiskt lagd som jag är så finns det ALLTID saker att sysselsätta sig med känns det som.

Eftersom jag inte skulle tävla förrän vid 15.00-tiden på lördag hann jag släppa ut hästarna som vanligt 06.30. Passade på att klippa gräset och köra med grejer till tippen också på morgonen och tillbringade sedan resten av tiden innan jag körde till tävlingen med att putsa grejer i stallet.

Jag hade turen att springa på ägaren till Yddinge Farm i stallet (hans dotter rider tydligen lektion hos oss) och fick det extremt glädjande beskedet att Archie och Birk kan komma dit även i sommar. Vi var ju i Yddinge 5 veckor förra sommaren och trivdes så himla bra att vi redan då vi åkte därifrån frågade om vi kunde komma tillbaka i år. Ägaren har varit lite tveksam pga många egna hästar som måste få plats och bete men nu blev det alltså klart att vi kan komma. En stor sten föll från mitt bröst!
Visserligen trivs jag jättebra på ridskolan men det jag saknar, och framför allt på sommaren är GRÄS! Och i Yddinge kan hästarna gå i en jätte-gräshage hur länge vi vill till skillnad från på ridskolan där det varken finns gräs eller fri tillgång på hagar.

Sedan finns det inget ridhus i Yddinge och vissa andra ”bekvämligheter” som gör att jag ändå väljer ridskolan merparten av året men över sommaren är det absolut bättre för både mig och Archie om han kan vara där. Planen är att vi flyttar dit till midsommar och stannar i ca 2 månader men vi får se vad som händer. Det är alltid farligt att planera FÖR noga har erfarenheten lärt mig.

Åter till lördagens tävling: Tävlingsplatsen (Skabersjö ryttarförening) ligger nära vår ridskola så det tog exakt 11 minuter att köra dit. Jättesmidigt!

Skabersjö är en sådan klubb där man alltid träffar folk man har känt i ”tusen år” men som man kanske ändå bara träffar 1-2 gånger om året. Och eftersom man träffas så sällan har man alltid mycket att prata om så tiden springer snabbt iväg.

Denna gången hade jag dock inte tid att stanna och vara social eftersom jag denna helgen hade jourberedskap på mitt jobb och var tvungen att åka och jobba redan vid 17.00 (bara en timme tack och lov).

Framridningen var osedvanligt dålig och Archie höll nästan på att gå omkull vid ett tillfälle. Jag fick verkligen hjärtat i halsgropen men han lyckades komma i balans i sista minuten. Underlaget var både stumt, gropigt och enormt dammigt – ingen bra kombination.

Själva ritten på banan var ”sådär”; ganska slätstruken utan vare sig direkta toppar eller dalar. Den enda missen var att Archie, för första gången på en tävlingsbana, slog mot skänkeln i en travökning. Jag råkade nog ”sticka” honom med sporren så det känns inte som en världskatastrof att han i sin tur tackade mig med en liten kospark och jag fick ändå betyg 5 på rörelsen (jag skulle ha gett mig själv högst en 4:a) så det påverkade inte slutresultatet precis.

Jag hann som sagt inte stanna till tävlingens slut (den slutade ca 19.00) men jag tror att vi var första eller möjligen andra ekipaget utanför placering.

Jag blev otroligt sur på mig själv för att jag blev otroligt sur över att INTE bli placerad! Det går fort att vänja sig vid rosetter tydligen….I stället för att vara så glad och tacksam över den SKÖRD som Archie redan gett mig i år hade jag mage att sura över en utebliven placering i LA på en 5-åring. Ja, herregud vilka krav man kan ha…

Konkurrensen var ovanligt hård med flera fina hästar och min egen ritt var som sagt ganska slätstruken så det fanns verkligen inget att tjura över. Fy, Birgitta!

Efter avslutad jourberedskap åkte jag till gymmet för ett av veckans 4 träningspass, blää…..

Jag tillhör INTE kategorin som TYCKER OM att träna, tvärtom tycker jag att det är urtråkigt och ett nödvändigt ont men eftersom jag gillar att ha snygg figur och bra kondition så är det bara att bita ihop.

Blev väckt ca 01.00 och var tvungen att ge mig ut akut pga jourberedskapen. Denna gången handlade det om att jag och min kollega skulle avhysa en berusad person från en lägenhet där han inte hade något att göra (något förenklat) och detta tog väl allt som allt ca 1½ timme så sedan blev det inte många timmars sömn innan det var dags att stiga upp 05.15 för att åka och släppa ut hästarna i hagen.

Efter någon timmes sömn och lite trädgårdsarbete åkte jag och reklamerade en vinterridjacka jag köpte för 2 månader sedan. Eller…egentligen köpte jag jackan för kanske 4 månader sedan men den gick itu i dragkedjan efter ett tag och jag reklamerade den och fick en ny. Det var alltså den nya jackan som gått sönder i dragkedjan och jag hade från början inte ens tänkt engagera mig i att byta den igen (den kostade bara 199:–) men sedan så tänkte jag: ”nej, varför ska man acceptera att något går sönder efter 2 månader bara för att priset är lågt? En vinterjacka måste kunna hålla längre än 2 månader ändå”.

Och det visade sig vara en bra affär att klaga. Jag fick ett tillgodokvitto på 199:– och när jag sedan gick för att se om det fanns några jackor kvar i samma modell (jag gillar den skarpt trots krånglande blixtlås) hittade jag jackorna till NEDSATT pris, 99:–! Ibland har man tur!

Efter jackbytet var det dags för en härlig uteritt med Archie, Birk och Birks ägare Lena. Vädret var precis lagom varmt och behagligt och hästarna gick som små klockor. Härligt!

Därefter var det dags för en ny jour-beredskapsrunda på 1½ timme, bibilioteksbesök för att lämna tillbaka en bok, matlagning (middag + mat till nästa veckas luncher) , nytt gymbesök, putsning av alla fönster på nedervåningen, tvätt, städning, tvätt-vikning, hårfärgning (som jag skjutit upp i veckovis men nu var de gråa håren FÖR många) och sedan fick jag äntligen ägna mig åt min favoritsysselsättning; läsning av Ridsport i soffan!

Denna veckan är vi lediga från onsdag eftermiddag 14.30 och jag hoppas verkligen på några lugnare dagar……

Resultat från lördagens tävling:

http://www.skabersjo.com/Resultat/2008/resultatdressyrapril08.htm

….blev inte av :=(!

Det var tydligen inte meningen att jag skulle tävla denna helgen!

Till att börja med har jag under hela förra veckan varit nervös inför att inte ens komma med på tävlingen eftersom ett rekordstort antal ryttare hade valt att anmäla sig.

Och redan i tisdags eftermiddag upptäckte jag att Archie hade fått ett litet sår på insidan av höger frambens skena (hände i hagen). Benet hade börjat svullna lite när jag upptäckte det och trots ett jodopaxomslag som jag satte på direkt var benet jättesvullet nästa dag. Samma dag fick jag veta att jag var en av dom som hade turen att inte bli bortlottad så DET var en bekymmer mindre i alla fall.

Den rejäla svullnaden höll i sig under torsdagen och först i fredags började jag märka en klar förbättring.

Archie har inte varit halt men svullnaden har inte gått ner helt vare sig jag har skrittat en längre runda eller travat lite grann och eftersom jag inte har velat belasta benet för mycket har jag mest tömkört och bara ridit mycket försiktigt.

Idag var benet väldigt mycket bättre men jag vet av erfarenhet att sådana här sticksårs-svullander kan sitta i ganska länge, i alla fall kan det ta tid innan den allra sista svullnaden ger med sig även om man brukar kunna rida som vanligt ganska omgående.

Eftersom Archie fodrar mycket lite framridning och knappast blir ansträngd av 20 minuters ridning var min plan att trots det lilla såret åka och tävla idag fast jag har ju så klart funderat och klämt och känt på benet under hela veckan innan jag tog det slutgiltiga beslutet igår.

Det jag tvekade på slutligen var faktiskt inte OM jag skulle kunna rida för Archie är som sagt inte halt och har inte varit sedan såret upptäcktes men mera om vi skulle klara av att rida ”godkänt” eller om det skulle kännas ”otränat” (hittar inget bättre ord just nu).

I vanliga fall vill jag gärna rida igenom programmet eller delar av det ordentligt ett par gånger under i varje fall 1-2 pass samma vecka som jag ska tävla men denna veckan har det som sagt mest blivit tömkörning på raka spår i skritt. Inte så mycket träning precis….

Sedan TROR jag att det är viktigare för mig MENTALT att ha ridit igenom programmet eftersom Archie mycket sällan känns oriden även om han skulle ha vilat i 14 dagar men som sagt….förutsättningarna inför dagens tävling var inte optimala ur min synvinkel.

Döm om min enorma förvåning då jag igår kväll blev uppringd av en person från den arrangerande klubben som meddelade att man beslutat att ställa in tävlingarna eftersom en häst i stallet stod med hög feber och man misstänkte kvarka.

Med facit i hand fanns det säkert någon mening med detta och på Archies program får det idag stå en stillsam uteritt i stället! Och just nu står han i solskenet i sin hage och är säkert inte det minsta ledsen :=)!