Nyss hemkommen från en Pay and ride i full storm!

Måste vara extremt Coronasäkert eftersom vi, bortsett från alla de vanliga ”försiktighetsåtgärderna” red fram i ett stort ridhus som var öppet tvärs igenom så det blåste rejält samt red själva programmet utomhus!

Jag red en MSV A:1 och var sååååå nöjd med ritten. Tyckte att jag verkligen kunde rida alla moment genomtänkt och liksom steg för steg och även om procenten bara blev 61,5 var jag som sagt väldigt nöjd och skyller på en ”sträng” domare. Men hellre det…jag tycker ofta att det delas ut lite väl mycket glädjepoäng på träningstävlingar vilket kan göra en orutinerad ryttare ledsen och förvånad när den därefter deltar i en ”riktig” tävling med avsevärt lägre slutprocent på ritten.

En sak som jag skulle vilja tipsa alla tävlingsarrangörer om och som varken är tidskrävande eller dyrt är att vara noga med harvning av både framridning och tävlingsbana.

Ett underlags betydelse för hästens hållbarhet kan inte nog betonas och att kräva maximal prestation på stenhårda, gropiga, potatisåker-djupa eller på annat vis ”olämpliga” underlag är inte juste mot hästarna tycker jag.

Dessutom kan underlagens beskaffenhet tveklöst vara det som avgör vilken tävling man åker till om det finns flera alternativ så detta är bara ett tips i all välmening.

Och om man som arrangör av någon anledning inte har möjlighet att harva…för att traktorn har gått sönder, föraren blivit sjuk eller vad vet jag så bör man nämna detta på tävlingsplatsen eller helst redan i ryttarmeddelandet och inte bara ”låtsas som det regnar”.

Åter en kvällstävling för vår del = hela dagen kändes nästan ”bortkastad”.

Tyvärr inte heller varken bra resultat eller känsla när jag red, eller….galoppdelen var ok men traven var seeeeg.

Jag kommer framöver att rikta in mig på tävlingar där man kan rida på öppen bana innan och det fanns inte här.

Sedan är det väl så att många ekipage, inte bara vi har ”något” ( i vårt fall bjudningen i trav just nu) som inte fungerar på tävling.

Jag ser ganska ofta hästar som ser såååå fina ut på framridningen och som ändå får ännu sämre poäng än vi så än ger jag inte upp.

Hade jag haft samma känsla hemma som på tävling hade jag inte tvekat att sälja men nu är det extremt långt ifrån detta så det känns värt att träna vidare.

Som jag berättade i fredags var jag och red på ”öppen bana” och tanken var att Vicke skulle få ”provträna” på samma bana där han skulle tävla idag.

Som en annan ryttare påpekade i fredags skulle man kunna tro att min häst är tillräckligt rutinerad för att inte behöva vänja sig vid tävlingsmiljöer men eftersom han ofta tappar bjudning rejält inne på banan ville jag se om det kan hjälpa att han får gå på detta vis.

Men vet ni?

Bokstavligen några få minuter innan klassen skulle börja öppnade sig himlen så regnet verkligen vräkte ner och detta tillsammans med ”muller” (stor risk för åska) gjorde att tävlingsledningen valde att flytta in hela arrangemanget till ridhuset.

I ridhuset hade jag ”så klart” inte provridit i fredags men men…jag har all förståelse för beslutet även om jag frågade mig själv ”vad är oddsen”?

Dessutom slutade det att regna mer eller mindre omedelbart, det var till och med så att solen sken….

Hur som helst var jag trots allt ganska nöjd med min ritt även om känslan fortfarande inte är optimal. Jag behöver ännu bättre bjudning inne på banan för utan den blir allt så mycket svårare och ger så klart ett helt annat intryck för betraktaren också.

På hemvägen körde jag genom mer hällregn men hemma sken solen så det var väldigt lokala skurar.

Jag har också harvat min utebana idag- det var så länge sedan jag red på den att det hade börjat växa gräs lite här och där och det ville jag få bort med hjälp av harven.

Då var min semester över för den här gången och tiden har gått ofattbart fort.

Jag tycker inte det är länge sedan jag började nedräkningen TILL ledigheten och nu är den alltså slut.

Jag har dock hunnit med massor på Ryhus och det känns jättebra med alla avklarade projekt.

I kväll har jag varit och tävlat i Malmö och det kändes lite ”dumt” att åka förbi sin arbetsplats och veta att man skulle köra samma väg så fort Vicke var avsläppt hemma.

Hade en dålig känsla inne på banan så den klassen arkiverar jag under ”glömma och träna vidare”.

Bjudningen var inte som jag önskade; ett väldigt vanligt ”fel” hos många dressyrhästar men inte desto mindre trist och, enligt min erfarenhet, ganska svårlöst.

Idag har jag varit iväg och tävlat ganska sent på eftermiddagen.

Resultatmässigt inget att yvas över (61%) men jag var ändå ganska nöjd förutom över en del som var rent slarv från min egen sida (för sen galoppfattning och för sent lagt byte tex) samt Vickes dåliga idé om att passa på att bajsa i den ena travökningen, han som inte ens i normala fall ökar särskilt bra 🙂 !

Även idag har det regnat av och till och jag har igen fått bekräftat hur snabbt det kan gå att ”riva upp” en gräshage.

Vid ingången till den ena hagen är det helt upptrampat nu; tur att själva hagarna är väldigt stora.

Under avdelningen ”göra något vettigt på semestern” kan jag förevisa mina väldigt goda filmjölksbröd (jag gjorde 2 stycken):

Jag är ingen direkt bröd-ätare, tycker mest att det bara är nybakat som är duger men detta brödet håller sig gott i många dagar.

Fördelen är också att man kan blanda i lite vad man själv tycker om; jag har mycket russin, hasselnötter, linfrön och solroskärnor i mina.

På ridfronten blev det tävling idag och även om procenten inte var lysande (62,4) så var jag dels nöjd med känslan och dels jämförde jag med förra gången samma domare dömde oss på samma tävlingsplats dessutom.

Då var jag minst lika nöjd som idag och fick 60,5 % så dagens resultat får ses mot detta tycker jag.

Jag var anmäld till 2 klasser men såg ingen mening med att rida den andra eftersom jag var nöjd efter den första- det hade varit onödigt med ett eventuellt bakslag och inte främjat något.

Konstaterade för övrigt att det inte kan vara för pengarna vi tävlar ha ha ha, vinnaren i MSV B:2 fick ”hela” 220 kronor!

Idag har jag tagit med Vicke till en Pay and ride i Lund och vis av tidigare misstag red jag denna gången utan spö både på framridningen och inne på banan.

Vicke ville sega sig i skolorna men eftersom jag nu hade chansen att ”rida om” så lät jag honom inte komma undan med att bara rida programmet rakt upp och ner utan jag gjorde om en del rörelser direkt innan jag fortsatte med resten av programmet.

Jag skulle behöva göra detta några gånger till tror jag för att förhoppningsvis befästa ”vi bibehåller bjudningen även inne på banan och utan spö” så jag ska hålla utkik efter lämpliga träningstillfällen och varva dessa med vanliga tävlingar beroende på utbud.

Idag har jag tävlar för första gången på månader och efter de ”slappa” Pay and Riden där jag varken flätat eller ”klätt upp mig” hade jag en nästan förvirrad känsla idag.

Fick liksom tänka efter vad jag skulle ha med mig och glömde ändå fracken och fick bara med mig ridjackan!

Jag red MSV B:5 och MSV A:1 och kan inte påstå att jag är nöjd med ritterna.

Dels blev det en hel del små onödiga missar och dels var känslan i framför allt traven i MSV A:n sååååå seg!

Formen var i alla fall bättre; Vickes hals var inte så kort som på senaste Pay and Riden och jag hade kortare tyglar och lägre hand.

Men generellt var skillnaden mellan känslan på framridningen och inne på banan på tok för stor och jag måste få en helt annan bjudning för att jag ska känna mig nöjd.

Jag kommer att fortsätta att varva vanliga klasser med Pay And Rides så att jag förhoppningsvis kan korrigera denna (som jag ser det) olydnad för vi kan mycket, mycket bättre än det vi visade idag.

Idag har Vicke och jag varit på Pay and ride hos Malmö ridklubb och vädret var minst sagt omväxlande.

Det var bokstavligen så att solen lös och det var varmt och behagligt ena minuten för att minuten därpå spöregna med åtföljande rå kyla. Och så höll det på; fram och tillbaka: sol, regn, sol, regn.

Jag hade tur och red programmet i sol, medan jag red fram vräkte regnet ner men då var jag i ridhuset.

Tävlingsbanan var utomhus och rejält påverkad av regnet, ena kortsidan var en enda stor pöl och underlaget var allmänt geggigt= inte läge att kräva några direkta ökningar tex.

Jag var nöjd med vår insats, jag red Msv A:1 som jag bara har tävlat med Vicke 2 gånger, båda med procent under 60, delvis pga ganska rejäla missar (piruetterna och serien).

Idag blev det inga sådana fadäser och procenten blev 62,3.

Jag fick inte känslan av att domaren gav ”glädjepoäng” så som det ibland känns att det ges på Pay and ride och klubbtävlingar.

Får jag bara rida programmet några fler gånger utan att det går både månader och år emellan så tror jag absolut att vi kan skrapa ihop ännu bättre procent.

Med facit i hand ångrar jag lite att jag inte red programmet 2 gånger (man kunde anmäla till två klasser om man ville) men å andra sidan så var underlaget långt ifrån optimalt för denna svårighetsgrad så det var kanske lika bra?

Som synes av bilden är jag nu även officiellt ägare till Baltis!

Han må vara grå om nosen men har fortfarande kraft att rulla runt som en köttbulle i hagen; det har jag sett flera gånger :)!

Efter tävlingen körde jag inom min pappa som bor på vägen och hämtade en sticksåg.

Min ena stalldörr ser ut som sju svåra år och Henrik gjorde en provisorisk dörr innan hästarna flyttade in som han nu vill byta ut mot en permanent.

Vi hann göra en hel del på dörren idag och ska fortsätta imorgon så ska jag visa er slutresultatet!

Idag har jag varit på Pay and ride i Staffanstorp; jag red en MSV B:5 och var väldigt nöjd med känslan på banan.

Procenten blev 65; helt ok!

Jag hoppas verkligen att det går lika bra när det blir dags för riktiga tävlingar igen.

Frågan är hur mycket ögontjänaren Vicke påverkas av att jag rider med spö inne på banan fast jag inte använder det och hur mycket jag själv påverkas psykologiskt av att dessa Pay and ride liksom inte är ”på riktigt” ?