Idag var det dags för en ny X-träning och glädjande nog tyckte han att Vicke gick ÄNNU bättre än i fredags så det blev en ny guldstjärna till vår samling 🙂 .

Lite skämt och mycket allvar men även jag var mycket nöjd med både känslan och det jag såg i spegeln.

Vi ägnade oss åt samma arbete som sist, dvs samling i trav och galopp så mycket som Vicke bara orkar och nu kan jag tänja på gränserna riktigt mycket.

Jag är helt enig med X att jag nu ett tag ska ägna träningen åt att rida så kvalitativt som möjligt, dvs ”bara” rida med riktig bärkraft i fokus och inte slösa tid eller energi på att trava eller galoppera omkring ”bara sådär”.

Rörelserna får stå tillbaka och dom kan ju Vicke egentligen- det är kvalitén som behöver förbättras och det kommer den tveklöst att göra med denna träning- det är jag övertygad om.

Dagens köp blev denna luva från Hööks som jag köpte i nyskick på annons för halva priset (en 50-lapp).

Många har ju hur många luvor som helst bara för att det är snyggt-själv vill jag ”bara” skydda öronen på framför allt tävling så det blir inte så frekvent användning.

ÄNTLIGEN var det dags för träning för X idag men när vi väl kom fram till den anläggning där denna skulle hållas (inte X:s egna) blev jag i ett ögonblick rädd att det kanske inte ens skulle BLI något dressyrande.

Efter att jag hade parkerat och klivit ur bilen märkte jag nästan omgående att Vicke blev som tokig i transporten och detta pga att en häst gick i skrittmaskinen i närheten.

Detta var tydligen så skrämmande (?) att Vicke höll på att välta transporten- han var otroligt uppskärrad och jag insåg att det nog var säkrast att få ut honom illa kvickt- innan han skadade sig och/ eller förstörde något.

Väl ute fortsatte min så vanligtvis beskedliga häst att stimma- han for runt mig och stegrade sig till och med (!) så jag var väldigt tacksam över mitt långa grimskaft och att jag lyckades hålla honom.

Att se ett uppskärrad Vicke skengaloppera bort i fjärran och på en plats där han bara varit en gång tidigare var inte ett scenario jag önskade mig och jag började som sagt fundera på om det ens skulle gå att sitta upp på detta helgalna djur.

Men upp i sadeln kom jag och även om det var lite spänt tills skrittmaskinen hade stannat så hade jag ändå en fin känsla redan från början.

Och om man ska se det från den positiva sidan så bidrog den lilla spändheten till ett väldigt fint självgående och lite extra spänst.

Jag fick rida mycket samlad galopp och trav under hela passet och det blev ett väldigt bra styrketräningspass för Vicke medan jag kunde ”åka med” ovanligt lätt och utan att bli det minsta trött.

När vi var klara tyckte X att vi hade ”slagit nytt rekord” typ (dvs haft vårt bästa pass hittills) så uppenbarligen har vi ändå lyckat med något under våra 3 veckor utan tränare 🙂 .

Jätte, jättekul var det hur som helst!

Hoppas verkligen att helgens väderleksprognos INTE stämmer. Imorgon har man lovat (läs: HOTAT med) regn i princip hela dagen….

Om ovan stämmer har jag verkligen något att se fram emot….

Nu har jag precis kommit hem efter ännu en tisdags-träning med Vicke hos X.

Vi diskuterade lite vad jag tycker behöver förbättras på tävling och enligt mig är ett utvecklingsområde den ibland ”jämntjocka” traven som inte alls kommer till sin rätt inne på banan utan kan se lite oengagerad ut.

Det går att rida fram mer spänst och större steg utan att det blir springigt, i alla fall hemma och det tränade vi en hel del på.

Superviktig är att jag inte frestas att driva hela tiden utan hellre daska till med skänklarna vid behov för att däremellan bara låta dom hänga stilla. Lättare sagt än gjort…old habits die hard…

Men nu vet jag vad jag ska träna ännu mer på framöver för detta med en bättre grundtrav kommer att göra massor för helhetsintrycket tror jag, Vicke KAN ju faktiskt trava riktigt bra så länge man inte vill göra ökningar ha ha ha….

Där har vi för övrigt ännu en sak som måste bli bättre men en sak i taget…

När jag kom tillbaka till stallet efter träningen passade jag på att säga hej till lilla Messy som är hemma över natten eftersom det står verkning på hennes schema imorgon.

Och sååå fin hon har blivit!

Snacka om fin utveckling på bara några veckor och det är nog inte bara mina partiska foster-mosterögon som inbillar sig detta 🙂 !

Messy…min lilla loppa!

Tisdag och träning för X!

Jag hoppades att även han skulle se samma sak idag som jag har upplevt sedan föregående besök hos honom- att vi har kommit ännu ett mikrosteg framåt vad gäller de svåra högerslutorna.

Och jodå…det går banne mig framåt 🙂 !

Om jag hade läst mina egna referat från de senaste månadernas träningar och INTE vetat ett dugg om dressyr hade jag antingen tänkt att både slutor och annat måste ha sett ”för djävliga ut” initialt eller att de nu, med dessa ständiga förbättringar, håller OS-klass men ni som liksom jag vet vad det innebär att traggla på med samma rörelser månad ut och månad in förstår att det varken varit på det ena eller andra viset utan att det är så det ÄR när man håller på med denna sport 🙂 !

Hur som helst visade Vicke upp fina skolor exklusive höger-slutan då 🙂 , några travökningar som också dom var bättre (men inte bra) än förut, flera byten där några var jättefina och andra rena men lite spjärniga i formen och bra tempoväxlingar i galoppen och sedan var lektionen slut…buhu….

Jag hade gärna tränat oftare och det får väl bli ett mål för framtiden tänker jag.

Jag undviker i görligaste mån att transportera hem en svettig häst och har därför alltid en spann vatten och en svamp i transporten.

Idag kunde vi dock låna en riktig dusch hos X och det var så klart ännu bättre….

….tyckte i alla fall jag- Vicke ser mer tveksam ut över att få vatten rakt upp i fejjan.

Och eftersom hästvärlden är så liten som den är passade jag på att säga hej till en bloggläsares häst som är här på en kortare träningsvisit.

Även om jag inte har någon fast träningstid/dag hos X har det oftast blivit att det är på tisdagarna vi tränar där- så även idag.

Enligt mina önskemål fortsatte vi med förra veckans fokus på skolor och byten- jag ville se om det hade skett några förbättringar efter även mina egna ridhuspass där jag har övat en del på detta.

Och jodå…det går fortsatt framåt 🙂 !

Bytena var bättre, framför allt bytena från vänster till höger där Vicke inte bromsade upp sig lika mycket i själva bytet utan det blev mer ”flowigt”.

Och vad gäller skolorna tycker X att öppnorna och vänsterslutan är riktigt bra och att högersutan är ”tusen gånger bättre” så då kan ni ju tänka er hur usel den var från början eftersom den fortfarande inte är BRA, ”bara” bättre.

Jag har svårt att få till både böjning i bålen och ställning och dessutom få med mig ytter bak men som sagt; det går framåt.

Känslan var väl över lag ganska fin även om jag ångrade liiiite den megabuffé jag satte i mig i sällskap av en god vän till lunch. Kanske inte helt optimalt om man ska träna några timmar senare ha ha ha!

Idag var Vicke och jag hos X för en ny träningsomgång och på min begäran så fokuserade vi åter på skolorna.

De blev faktiskt bättre och bättre och några var riktigt fina så det gäller nog bara att vara ihärdig och träna på.

Vi avslutade passet med några byten på diagonalen och där tyckte X att jag skulle hålla ihop Vicke mer innan jag byter.

Bytena från höger till vänster blev mycket bättre än de från vänster till höger men det sista bytet fick jag i alla fall till riktigt bra så det var skönt att avsluta med det.

Jag konstaterade för övrigt att det nu äntligen känns helt naturligt att rida med de korta tyglarna- i början hade jag inte alls den känslan utan fick mer tvinga mig till att inte länga ut dom medan det nu som sagt känns helt rätt.

”Ja det tog ju några veckor” konstaterade X när jag upplyste honom om detta varpå jag replikerade ”snarare ca 30 år” 🙂 !

Idag var det dags för en ny träning hos X och jag började med att be om hjälp med skolorna i allmänhet och slutorna i synnerhet för de tycks liksom inte bli bättre hur mycket jag än nöter på.

På tävling får vi till 90 % betyget 5 på dom, framför allt på högerslutan så min egen konklusion kan ju inte bli annat än att jag gör något grundläggande fel som liksom omöjliggör framsteg.

Och X satte fingret på vad det handlar om idag; yttertygeln!

Fast jag själv tycker att jag har Vicke på yttertygeln så behöver jag ha ännu bättre stöd där för att i sin tur kunna reglera ytter bak och börjar jag glappa på tygeln (vilket jag märkte att jag gjorde helt omedvetet) så får vi inte alls till det.

X fick säga till mig heeeela tiden om denna jäkla tygel i högerslutan, i vänsterslutan gick det mycket lättare.

När jag började tänka ”bakdelsvändning” (fast jag travade) fick jag bättre håll på tygeln och jag fick också träna en hel del i skritt för att verkligen få in känslan.

Det ska bli intressant att se när (och inte OM får jag hoppas) jag börjar märka resultat på tävlingsbanan för givetvis behövs det liksom en inkörningsperiod innan detta verkligen sitter och jag inte hemfaller åt gamla ovanor.

Idag har Vicke och jag varit hos X och tränat och denna gången fick vi sällskap av min fd hästskötare Lina som hade kameran med sig.

Så med lite tur kommer det att finnas några foton att visa vad det lider- det ser jag fram emot.

Jag såg även fram emot själva träningen och blev inte besviken.

X bekräftade att Vickes form är mycket bättre nu och inte bara under kortare eller längre sekvenser utan nästan hela tiden vilket är jätteskönt, så mycket fokus som har legat på detta.

Det mesta hänger ju ihop i ridningen och att formen är bättre handlar säkerligen också om att Vicke har musklat sig och blivit starkare.

Idag fick jag visa lite linjer ur LA:3 och MSV C:1-programmen och det är ju dom jag har ridit och kommer att rida framöver om inget oförutsett inträffar.

Jag har insett att det är bättre att bli väldigt säker på 2 program än att även tex blanda in LA:4 och MSV C:2 och det finns dessutom många tävlingar med just den kombinationen jag vill rida.

Huruvuda X hade saknat mig och Vicke sedan vi sågs sist, dvs för över 3 veckor sedan låter jag vara osagt 🙂 men JAG var i alla fall väldigt glad att återse honom!

Jag tenderar att bli osäker om det går för länge mellan träningarna, osäker på om jag tänker och rider rätt och den känslan är jag gärna utan.

Dessutom är det ju så himla kul att träna och jag åker oftast hem från X på ett väldigt bra humör.

Dagens träning utgjorde tack och lov inget undantag på den fronten och X var riktigt nöjd med oss liksom jag själv.

Jag har ju lagt mycket fokus på att ha Vicke mer på bettet (han släpper gärna stödet mer eller mindre) och med en längre hals och det fick vi till väldigt bra idag.

X var på mig om tygellängden (jag skulle ha mycket kortare tyglar) och att jag ska ha lite tyngd i armbågarna och inte själv gå fram med handen i förhoppningen att Vicke ska ta stödet längre fram på grund av detta.

I stället ska händerna vara stilla och på sin rätta plats (jag höjer dom gärna också) om om Vicke släpper stödet så får jag samla upp honom bakifrån i stället, exempelvis genom en mycket samlad men energisk skritt i så många steg som behövs och sedan trava eller galoppera igen.

Som sagt gick det väldigt bra och det kändes skönt att allt ”ensamarbete” ändå har fört oss framåt.