Idag har jag och Zack provat att träna för en för MIG ny tränare- Zacks ”ordinarie” dito så att säga, dvs den som hans ägare tränar för en gång i veckan.

Mitt mål är att så småningom tävla LA med Zack och för att göra detta på annat sätt än att enbart agera klassutfyllnad (vilket är heeeelt ointressant för mig) så känner jag att jag behöver input från en tränare (och vem gör inte det förresten) och inte bara harva runt i min ensamhet.

Eftersom mina Christina-träningar är samma dag (tisdagar) som Zacks ägare tränar för sin tränare så är detta inget alternativ, dvs att köra Zack till Christina, utan jag valde att göra så här i stället.

Och det var både roligt och givande och jag vill gärna fortsätta om vi får ihop logistiken. Då kommer jag också att berätta mer om hur denna tränare resonerar kring Zack, vår ridning, mina mål osv men det känner jag att jag vill vänta med tills vi tränat i mer än 30 minuter :).

Just idag var träningen förlagd till ett annat ridhus än Zacks egna och eftersom hästvärlden är så liten så visade det sig att inte bara bloggläsare Lena B tränar för denna person utan det gör tydligen bloggläsare Madeleine också.

Madeleine kom nämligen körande med sin transport precis när jag skulle ge mig av hemåt så det blev lite förvånade blickar oss emellan och ett glatt återseende.

Jag hade bokat hundpromenadrunda med Åsa och Vilja på kvällen och skulle därefter även åka och måla min box (som blev putsad idag) så jag kunde inte stanna och titta på varken Madeleine eller Lena- en annan gång kanske?

Idag kom det av många efterlängtade regnet och nog har det regnat alltid…vräkt ner i omgångar för att vara exakt och jag var såååå tacksam mot Zack att han, trots flera ”avspolningar” medan han gick i hagen INTE valde att rulla sig över det blöta.

Nej, i stället hade jag en väldigt ren häst när jag hoppade upp för den sista träningen med Zack för Christina.

Zack kändes väldigt fin under hela passet där vi bland annat tränade på ryggningar och skänkelvikningar.

Preciiiiis när jag skulle trava av honom kom det en rejäl regnskur, ni vet så där så att det bara vräker ner jättedroppar och då valde jag faktiskt att INTE skritta av den duktiga hästen utan i stället TRAVA till stallet.

Jag hann bli genomblöt ändå men jag gissar att Zack inte sörjde det uteblivna skrittandet allt för mycket.

Ösregn….

Liksom igår  har min solstol fått ett långt besök av undertecknad och det verkar som att fler soldagar är att vänta- underbara sommar!

Jag var lite fundersam kring hur det skulle gå att träna med tanke på hur svettigt det var igår men idag fläktade det en hel del och både jag och Zack överlevde utan problem.

Idag tyckte Christina att vi skulle fortsätta att träna på övergångarna som blivit bättre men fortfarande behöver jobbas med, skänkelvikningarna som flöt på riktigt bra och tempoväxlingar i trav (gick ganska lätt) och galopp (svårt).

Jag måste tänka på att inte bli dragande i tyglarna även när Zack vill ge sig av och att inte heller få för långa tyglar (har vi hört det förut 🙂 ).

Nåja…nu ska jag kanske inte ta i så jag spricker men ”var och en efter sin förmåga” och jag måste säga att jag tycker att Zack, efter sin förmåga kämpar på otroligt fint och bra.

Den för hans del tredje träningen för Christina gick minst lika bra som de föregående och det är roligt att även tränaren och inte bara den partiska eleven 🙂 märker skillnad från gång till gång.

Idag gjorde vi till och med förvänd sluta som fick övergå till öppna (utmed långsidorna) och Zack redde ut det hela jättebra.

Galoppfattningarna från skritt är också bättre men inte bra, fortfarande önskar jag ett mer distinkt avstamp med bakbenen.

Något som är väldigt roligt är att travökningarna är mycket mycket bättre än Kreons ganska svaga diton, medan den sistnämnde mest pinnade på snabbare med benen känner man faktiskt ett litet ”häng” hos Zack och han är inte svår att sitta i detta heller. De fina ökningarna fick avsluta passet och då var jag mycket nöjd liksom Christina.

Tiden går fort när man har roligt och idag var det redan dags för en ny träning för Christina.

Vi tränade vidare på de eviga övergångarna med självbärighet utan ”bog-gång” där det är viktigt att jag också tänker ”läng ut halsen” eftersom det är lätt att man kortar in näsan i sin iver att få hästen mer på bakbenen.

Men då blir det inte jobb med hela kroppen utan bara en hals som dras in och det vill vi ju inte :).

Christina tycker precis som jag att Zack är en bussig häst som gör sitt bästa och att han är så snäll är verkligen guld värt.

Idag jobbade en traktor bara ett fåtal meter från honom och i stället för att som vissa hästar passa på och ta detta som en förevändning för att tappa koncentrationen traskade Zack bara vidare och sa inte ett pip. Som det ska va´ tycker jag :)!

Ja, idag var det äntligen dags för Christina-träning- det var ju ungefär 2 månader sedan sist och hade jag inte fått låna Zack så vete tusan NÄR det hade varit dags nästa gång.

Jag såg mycket fram emot träningen och blev verkligen inte besviken- tvärtom!

Åhhh så roligt det var och åhhh så duktig Zack var!

Jag var faktiskt helt lyrisk och även Christina ansåg att han är en väldigt fin häst för mig att underhålla min ridning på även om det kommer att ske på något lägre nivå än jag var på med Kreon.

Jag vet så klart inte hur Zack känner men själv befinner jag mig i ett nyförälskelsestadie- ni vet så där så att man tycker att varje ridpass är bättre än det föregående och man är nästan överdrivet nöjd med allt. Ja, så känner Birgitta 12 år i alla fall :).

Galoppen var ungefär 500 % bättre än igår, jag kunde galoppera mycket mer samlat med Zack i en god form utan att behöva påminna honom om detta hela tiden.

Traven kändes lika fin som de andra dagarna, skänkelvikningarna var bra.

Vi försökte oss till och med på förvänd galopp idag och det var absolut godkänt.

Där jag har upplevt den största ”spjärnigheten” tidigare, i övergångarna från både trav till galopp för att inte tala om från skritt till galopp (hej huvudet rakt upp  i vädret) finns det fortfarande jobb kvar men också där var framstegen stora bara sedan gårdagen.

Åhhh vad roligt det är att jobba med en så medgörlig häst som liksom försöker rätta sig direkt och som dessutom har, enligt mig, en helt perfekt och lagom bjudning.

Jag behövde inte gå på honom med skänklarna det minsta, han är helt självgående i traven i alla fall  (galoppens bärighet jobbar vi ju med)  och blev stundtals till och med…tja…het är väl kanske att ta för stora ord i munnen men lite ”eldigare” än vanligt utan att det på något sätt störde eller inte gick att påverka.

Så- supernöjd ryttare och dito tränare och jag hoppas att även Zack kände sig duktig och förstod hur nöjd jag var med honom!

KÄÄÄÄÄÄR!!!!!!! (Hur gör man hjärtan på bloggen undrar Birgitta 6 år????)

På grund av GHS förra veckan blev det inget X-trimmande då men av detta märktes inget idag, nästan 14 dagar sedan han satt i Kreons sadel.

Uppenbarligen har jag hållit djuret i bra ridskick däremellan för dagens pass flöt på utan minsta mankemang och X och jag var överens om att galoppen förbättrats ytterligare ett snäpp sedan sist.

Om det fortsätter på detta vis ser det inte ut att bli några bekymmer med piruetterna i framtiden (fast man vet ju aldrig med mitt knepiga djur…det måste man alltid reservera sig mot…), samlingen artar sig bra.

Nästan alla bytena gjordes okomplicerat vilket också känns skönt med tanke på så lite som de övas på- jag gör dom väldigt sällan och bara när det känns som ”läge” för det och det är inte ens alla gånger som X rider som det blir några byten (om han ska tävla MSV C dagen därpå tex).

Travskolorna ser jag från marken går åt rätt håll- tekniken sitter bättre och bättre men än så länge är det för lamt utan den där energiska stunsen som man skulle önska- en ren styrkegrej som jag uppfattar det.

Som vanligt var vi en nöjd trio efteråt- en mycket trevlig vana.

Inget nytt under solen på dagens träning för Christina- jag bad henne att vi skulle fortsätta med våra akilleshälar, dels skolorna som inte är bra ens på träning och på skänkelvikningarna som jag kaxigt har tyckt har känts superfina på träning men ändå inte renderat mer än betyg 6 på de 2 tävlingar jag genomfört i vår.

Vad gäller skolorna är de för raka och skänkelvikningarna har saknat tillräcklig tvärning på tävling.

Hemma tycker jag som sagt att de flyter på bra och jag vågar där också tjonga till med den sidförande skänkeln vid behov men eftersom det IBLAND får effekten ”då galopperar jag i stället eller slår mot din skänkel” har jag varit väldigt lam med denna hjälp på tävling för att inte riskera samma sak.

Hur som helst gjorde vi många repetitioner idag och precis som jag har berättat tidigare är en fördel med Kreon att man kan göra samma övning hur många gånger som helst utan att han ledsnar utan han gör den snarare långsamt bättre och bättre.

Så både skänkelvikningarna och slutorna BLEV förbättrade men som jag också har nämnt- detta är ett långsiktigt arbete och inget som kommer att bli perfekt över en natt.

Idag var det nyharvat när jag kom in i ridhuset och det passar mitt inte så supertravande djur väldigt bra.

När underlaget är en aningens djupare får han en annan svikt i traven och tar i lite mer med kroppen- en väldigt härlig känsla.

Nu talar vi om en LAGOM harvning- jag förespråkar verkligen inga ”potatis-åkrar” då sådant underlag sliter väldigt på hästarna.

Tack och lov ser det aldrig ut så i vårt ridhus men skulle det göra det hade jag inte vågat rida där.

Efter att ha redogjort för helgens tävling för Christina (som också instämde i att det ”bara” är att träna på tävlingsmomentet ”tusen” gånger för att därigenom avdramatisera det) så började vi träningen med skänkelvikningar i trav så som de görs i LA:3- med den efterföljande 10-meters volten.

Christina poängterade det viktiga i att hela tiden hålla linjen- skänkelvikning, därefter spikrakt framåt utan att vingla, sedan volt och sedan åter spikrakt upp på medellinjen igen.

Efter detta blev det skolor i trav utmed långsidorna; tänka förvänd sluta innan jag ställer om till öppna och i slutan se till att Kreon följer med inner tygel och tar i med ytter bak där han försöker fuska genom att trycka sig mot väggen (vilket jag i min tur försöker förhindra genom att rida innanför spåret).

Träningen avslutades med att jag visade upp galoppdelen ur LA:3 programmet och så gjorde vi några galoppfattningar ur trav eftersom Kreon blev lite väl uppeldad mot slutet och vi ville se att han KUNDE fatta galopp lugnt.

Sammanfattningsvis ännu en rolig träning!

Medan jag stod och studerade Kreon och X idag slogs jag av rubrikens tanke; dressyr är verkligen inget för de som vill ha snabba resultat!

Tvärtom får man vara lycklig om man får milimeter-framsteg varje vecka eller till och med månad för man kan ju också nästan lika väl råka ut för både stoppande skador eller rent av bakslag då det känns som att man går bakåt i stället för framåt.

Sedan Kreons hälta i höstas har vi haft tur och bara fått framsteg men allt tar sin tid även om man om man verkligen tänker tillbaka inser att det har hänt en hel del.

Men tittar man bara vecka för vecka eller då jag ska berätta för er läsare vad vi pysslar med känns det ofta som rena upprepningar för det är ju som jag brukar säga; det sker inga revolutioner precis.

I stället handlar det om att förfina det mesta, att göra Kreon starkare så att han både orkar göra det man vill och tycker att det känns enklare och enklare för ju lättare det kan göras desto benägnare är hästen att följa med en på dressyrresan utan att protestera.

I vårt fall ligger fokus på skolor, samlad galopp åt piruett-hållet till, en flottare/ bärigare trav och när X rider även galoppombyten.

Så alla pass innehåller mer eller mindre av ovanstående och det BLIR ju bättre och bättre men det kommer att ta tid.

Kreon såg i alla fall väldigt avspänd ut idag och X är väldigt nöjd med både hans utveckling och hur han tar jobbet.

Även utseendemässigt ser Kreon väldigt annorlunda ut mot när jag köpte honom (halsen är typ 3 gånger så kraftig) men det tänker man inte heller på när man ser hästen dagligen.