För ett tag sedan frågade en läsare om hur man tömkör och jag gav en kortfattad introduktion till detta ypperliga sätt att träna och motionera hästar.

Det jag gick igenom då var mer eller mindre grunderna och hur man kan prova på tömkörning om man aldrig gjort det förut.

Idag tänkte jag tipsa om en lite mer avancerad övning som man kan prova på när man själv (och hästen) har blivit lite mer ”varm i kläderna”.

Övningen ”tvingar” hästen att verkligen lyfta på benen och jobba med ryggen och den måste också vara uppmärksam på var den sätter ner benen och kan inte bara ”plöja” eller ”såsa runt”.
Tömföraren måste också vara koncentrerad och verkligen styra hästen samt se till att linorna/tömmarna under inga omständigheter fastnar i ”stöden”, se nedan.

Här har jag ställt upp 3 cavalletti med ett avstånd på ca 1,20 meter mellan varje bom.

Avståndet får man prova sig fram till lite grann beroende på hur stor häst/ponny man har och dess steglängd.

Höjden på dessa cavallettis går att reglera, jag har dom som högst på bilden men man kan också vända på cavallettina så att de blir lägre eller till och med ligger på marken.

Nu HAR vi inte fler än dessa 3 cavallettis, annars kan man ju ta både 4 eller 5 stycken om man skulle känna för det OCH om man har en väldigt ”säker” häst men själv rekommenderar jag det inte faktiskt, inte om cavallettina är så pass höga.

Om hästen kommer fel in i serien är det lättare att ”trassla ur sig” ju färre bommar man har och det är också jobbigare för hästen ju längre serien är (och ju högre bommarna är).

Vill man ha mer än 3 bommar bör man lägga några/ alla på marken- då blir det inte så svårt.

Att ställa bommarna utmed en långsida anser jag vara långt lättare än att placera dom på ett cirkelspår mitt i ridhuset.

På långsidan har du dels väggen på ena sidan som hindrar hästen att springa vid sidan av bommarna och dessutom hinner hästen i god tid se vad det är den förväntas kliva över.

På volten krävs det mer av dig som tömförare då många hästar tar chansen och slinker förbi bommarna om du inte styr exakt rakt på och dessutom driver så att hästen inte stannar framför och/ eller halvvägs in i serien.

Vad gäller mitt eget tömkörningskoncept med bommarna brukar jag göra så här:

Jag börjar med att tömköra i trav och galopp på stora ytor som uppvärmning. Efter det blir det galopp på små volter (max 10 meter men ofta så små att hästen nästan galopperar direkt runt mig) där jag kräver lite samling.

När jag tycker att hästen är uppvärmd (säg efter 15-20 minuter) så låter jag honom vila någon minut medan jag bär fram bommarna (tar max 5 minuter). Efter detta börjar jag med travarbetet över dom.

Jag låter Archie trava över bommarna 15 gånger åt vardera hållet och är noga med att han går ordentligt i form hela tiden och inte försöker köra upp skallen över.

När de 30 travrepriserna är slut får Archie vila igen, se bilderna där han står så lugnt och väntar, medan jag bär bort allt material.

Därefter följer lite tramp-övningar/samlad trav på små ytor och så avslutar jag med några travökningar.

Efter detta tar jag bort inspänningarna och så blir det skritt en kort stund.

Archie brukar inte vara speciellt anfådd eller svettig efter ett sådant här pass och från det att vi kommer in i ridhuset tills vi går ut igen hinner det gå ca 45-50 minuter.

Just Archie har alltid varit väldigt snäll och lydig så honom kan jag utan problem släppa var som helst i ridhuset med tömmarna liggande på marken men detta är inget jag skulle ge som ”allmänt råd”. Vi är dessutom alltid ensamma – finns det andra i ridhuset får man ju tänka på dessa och inte låta hästen gå/ stå var och hur som helst :=).

En, enligt mig, väl beprövad lastningsmetod som fungerar på väldigt många hästar!

Igår var det åter dags att åka och träna (utan stulen kvast denna gången, ha ha) och jag hade bestämt mig för att inte låta Archie hålla på med sin numera sedvanliga ”jag står här och funderar OM jag verkligen ska gå in”-procedur vid lastningen.

Som jag nämnde i ett inlägg för några dagar sedan har gossen börjat ”fundera” innan han ska gå in i släpet när vi kör hemifrån, aldrig någon annanstans, och även om det inte tar många minuter för honom att komma på att han trots allt ska gå in i transporten och inte stå utanför som ett frågetecken så tycker jag att det är onödigt med dessa kontemplativa vilostunder från hans sida.

Eftersom jag vet det 100%-iga botmedlet mot ”begrundande framför lastluckan” vad gäller i alla fall Archie och faktiskt många andra hästar också plockade jag igår fram en longeringslina, ställde Archie framför lämmen, gick bakom honom med linan, drog lite i den och vips så var hästen i transporten.

Alltså….VAD är det med många hästar och LINOR?!?!?

Jag vet som sagt många hästar som bara behöver SE en lina för att flyga in i transporten medan de utan linan är som fastfrusna!

Jag har länge tyckt att det vore bra om Soya kunde utföra lite vettigt arbete i stallet i stället för att bara flumma runt och det kanske är detta som kan bli hennes nya uppgift? Stå bakom Archie med en longeringslina i munnen?
Han hade absolut gått in- det är jag säker på!

Förresten:

Minns ni den dumma hästen på ridskolan som jag fick i uppgift att lastträna för kanske ett halvår sedan?

Jag har haft kontakt med ägarna många gånger sedan dess och hästen fortsätter att traska in i släpet utan tvekan.

Jag fick själv möjligheten att bevittna en lastning för en kort tid sedan och hästen nästan sprang in i transporten, till och med utan de linor som vi använde i början. Väldigt bra tycker jag och kan säkert ge mig någon ny kund som har problem med lastningen :=).

Nåväl…detta om detta med lastning…

För att gå vidare till själva träningen så höll jag på att förfrysa fötterna redan innan jag satt i sadeln.

Det var ca minus 10 grader utomhus och även om ridhusets saltade botten var i utmärkt skick så märktes kylan även inomhus.

De två ryttarna som red när jag kom in i ridhuset hade båda mössor och vinterjackor på sig trots intensiv ridning och jag valde också att behålla mössan på även om jag inte kunde rida i min Michelin-jacka utan fick nöja mig med en täckväst.

Fötterna var som sagt bortdomnade ett tag men när vi väl kom igång så tinade de upp tack och lov.

Igår fick jag rida skänkelvikning utmed spåret (framdelen på spåret,bakdelen innanför) och på diagonalen, öppna utmed långsidorna och sedan samma saker i galopp (dock inte skänkelvikning på diagonalen).

Jag har nog aldrig fått till högeröppnan så bra i varken trav eller galopp tidigare då Archie mest velat vika halsen och fortsätta att gå utan minsta böjning i bålen.

Ebba tyckte att jag själv måste förbereda ingången till öppnan mycket bättre genom att verkligen rida igenom hörnet innan jag börjar så att jag får lite ”automatisk hjälp” av att hästen formas i hörnpasseringen och att jag inte bara slarvrider igenom.

Annars tyckte Ebba att det är stor skillnad på hur vi utförde alla gårdagens övningar nu och för bara ett tag sedan och själv tror jag att det beror mycket på att hon också börjat rida hästen regelbundet, även om det bara skett 2 gånger hittills.

Det borde ju rimligtvis underlätta att Archie, genom en skickligare ryttare rider, verkligen får de rätta direktiven för hur han ska göra och även bli korrigerad när han gör fel.

Får han inte jobba sig igenom det som han tycker är svårt kommer varken han eller jag för den delen aldrig att ”få till det” och han kommer inte att kunna bli stark (i bemärkelsen vältränad) i det han gör.

Så det känns väldigt bra och kul med träningarna (som alltid) och det är bara att ”köra på” så här tror jag.

Nu vräker förresten snön ner i mina trakter så för en gångs skull hade jag ”tur” med vädret igår trots att det var så kallt. Hade träningen varit planerad till idag hade vi utan tvekan fått ställa in.

Precis som jag tycker att jag sällan ser en korrekt utförd bakdelsvändning så tycker jag samma sak då en häst ska rygga.

Att hästen marscherar taktmässigt, i form och ett bestämt antal steg är en långt ovanligare syn än hästar som kastar sig bakåt alternativt vägrar att gå bakåt trots att ryttaren segdrar i tyglarna, hästar som kör upp huvudet i skyn och/eller hästar som då de enligt programmet ska rygga 6 steg antingen går bakåt 2 steg och sedan vägrar fortsätta eller de som slänger sig bakåt 10 steg i full karriär.

Av detta antar jag att ni förstår vad det är jag tycker att ni ska kontrollera när det gäller ryggningar:

– att hästen ryggar villigt bakåt i samma takt som den skrittar framåt
– att hästen ryggar bakåt i en oförändrad form(dvs på tygeln)
– att hästen ryggar så många steg som du som ryttare vill
– att hästen ryggar för diskreta hjälper (man ska alltså inte behöva ligga bakåt och draaaa i tyglarna)

När man börjar träna ryggningar tycker jag att det underlättar om man gör detta vid en vägg som hästen kan känna ett stöd av.
Att rygga från marken de allra första gångerna är också bra liksom att ha en medhjälpare som står framför och petar på hästen med ett spö.

Precis som med vändningarna ska man i början nöja sig med ett fåtal steg och därefter direkt skritta framåt.

Tyvärr ser man ibland ryttare som ryggar hästen i bestraffande syfte, framför allt vid hoppning. En del tränare förspråkar att man stannar och ryggar en häst som rusar mot hinderna och det må vara gott och väl om det sker LUGNT och kontrollerat. Att ”sätta hästen på r..ven”, slita den bakåt med häftiga hjälper och under allmän upphetsning tror jag däremot inte gagnar dressyrarbetet det minsta.

Ryggningen ska vara en rörelse man utför (och korrekt utförd är den lösgörande) inte ett sätt att STRAFFA en olydig häst. Punkt!

Vad gäller halterna tycker jag att även dessa, precis som vändningarna, helst bör tränas vid en spegel om man är ensam.

Att efter en halt luta sig framåt eller bakåt för att titta hur hästen står rubbar ofta den framför allt orutinerade hästen och hästen kan också börja flytta sig från en från början korrekt halt just för att man inte sitter stilla i sadeln.

Och att hästen flyttar sig efter att den har stannat är något vi absolut inte vill utan hästen ska givetvis så STILLA i halten. Om hästen endast flyttar fram ett ben som från början inte stått rakt under den för att placera detta korrekt är detta inte fel utan tvärtom bra men det är skillnad på detta och att hästen börjar GÅ framåt, bakåt eller i sidled utan att ha fått signal om detta.

En del hästar har svårare än andra att stå stilla (titta på en världscup i dressyr så förstår ni vad jag menar :=)) och då får man nöja sig med bara några sekunders stillastående innan MAN SJÄLV ger signalen för ”framåt”.

Man kan ju göra halt ur alla gångarter och ju mer tränad din häst är desto större krav kan du ställa på att halten kommer direkt och utan en massa steg i mellanliggande gångart. Från början får du nöja dig med att hästen kan stanna ur skritt men sedan kan du träna på att hästen stannar även ur trav och galopp- direkt!

Så för att sammanfatta vad man ska kontrollera när det gäller halter så är det:

– att hästen stannar var du vill, i form och med alla benen korrekt placerade
– att hästen står stilla så länge du vill
– att hästen efter halten går villigt fram i den gångart du önskar

Detta var det sista lilla ”kapitlet” i olika saker man kan kontrollera när man rider i sin ensamhet och får du allt att fungera till 100 % så lovar jag att det bara är att bege sig ut på tävlingsbanan och hämta en drös rosetter, om det är det du vill. Annars får du ”nöja dig med” (ha ha) att ha en superlydig häst som är behaglig att rida på och som många kommer att avundas dig :=)!

Att kunna utföra korrekta fram och bakdelsvändningar verkar vara en konst eftersom i alla fall jag tycker att det är vanligare att man ser dessa utföras slarvigt och felaktigt än noggrant och så som de ska.
Det kan väl inte bara jag som hört om begreppet ”mellandelsvänding”, dvs en märklig vänding som varken är en fram eller bakdelsdito :=)?

I många år fanns framdelsvändningar med i de lättare dressyrklasserna och här tjänade i alla fall jag en del ”gratispoäng” eftersom som sagt så många verkade ha svårt att ”få till” dessa vändningar på rätt sätt.

Jag har förresten ingen aning om varför man sedan några år tillbaka har tagit bort framdelsvändningarna ur dressyrprogrammen- är det någon som vet får ni gärna upplysa en ovetande!

Bakdelsvändningar introduceras från LA:2 och byter i de medelsvåra klasserna namn till skritt-piruett vilket egentligen är samma sak fast med ökad samling och tramp över mindre yta.

När man övar på bakdelsvändningar i sin ensamhet rekommenderar jag starkt att man gör detta vid en spegel där man verkligen ser benförflyttningen hos hästen. Även mycket skickliga ryttare kan ha svårt att känna om hästen verkligen trampar korrekt hela vändningen runt och jag har hört mer än ett ”proffs” fråga sina medhjälpare om detta på framridningar :=).

Precis som det inte gagnar varken häst eller ryttare att lära in bytena felaktigt så är det samma sak med vändningarna. Därför är det som sagt viktigt att titta i en spegel så att man säkert ser att hästen verkligen trampar och inte skruvar (vanligt fel).

När man börjar att kontrollera sina vändningar kan man gärna göra dessa över lite större yta, dvs utan direkt centrering och då lägga mer vikt på att hästen hela tiden trampar i samma tempo (och form givetvis) utan att stanna upp eller börja gå emot skänklarna.

Man kan också börja med att endast vända ett fåtal steg, dvs inte en hel vändning utan kanske bara 2 steg för att sedan rida rakt fram. Detta kontrollerar också att hästen verkligen är på hjälperna för lika viktigt som det är att hästen vänder när (och var) du vill är det ju att den slutar vända på kommando och inte när den känner för det.

Allt eftersom hästen blir lydigare och lydigare kan du minska ytan på vilken du vänder och också göra hela vändningar. Börjar hästen bromsa eller på annat sätt ”kärva” är det enligt min uppfattning bättre att gå tillbaka till större yta och färre steg tills man åter har allting under kontroll.