En lite ”ovanligare” ridvecka har passerat- det har varken blivit någon hoppträning eller ”Mini-ritt” men veckan har helt enkelt inte innehållit tillräckligt många dagar :).

I stället för ovanstående har jag bl.a. tränat för NN två dagar i rad och det var både roligt och gick jättebra.

I ärlighetens namn kändes träningen mer som något jag UNNADE mig- för att det är så jäkla kul än något som jag kände att vi verkligen BEHÖVDE även om det så klart aldrig är fel att träna.

Något som jag absolut och med facit i hand ångrar att jag inte tränat på tillräckligt har varit Kreons umgänge med likasinnade och i lite ”stökigare” miljöer (läs:nya platser, andra ridhus) och det straffade sig rejält när vi tävlade i lördags.

Kreon tjurade ihop totalt i galoppen, ägnade först en stund åt att småbocka typ tusen gånger och när det inte hjälpte valde han helt enkelt att fullständigt ignorera mina hjälper för galoppfattning.

Jag kommer framöver att lägga fokus på bättre lydnad och detta kommer jag att försöka träna på i princip var som helst utom i det egna ridhuset. Ett långsiktigt arbete måhända men det måste påbörjas omgående- så känner jag.

Även Soyas lydnad kunde ifrågasättas i veckan- en natt försvann hon spårlöst under en kiss-runda i trädgården och var borta i ca 25 hemska minuter.

Annars sköter sig doggy som hon ska och hon blev belönad med en mysig runda i Dalby med sina killar idag.

Ni läsare sköter er också verkligen som ni ska och har åter slagit läs-rekord i veckan; MYCKET roligt tycker jag!

Om den gångna veckan skulle man kunna säga ”upp som en sol och ner som en pannkaka”.

Jag har under en längre tid nu varit mycket nöjd med Kreons utveckling och att han dessutom helt slutat med sina väggpressar och arga-bakbens-lekar.

Medan väggpressandet bara har förekommit ytterst sporadiskt (bara i trav) och inte känts obehagligt, bara ”ouppfostrat” så gjorde de arga bakbenen att jag under långa perioder inte fattade galopp på spåret för att inte riskera märken i sargen.

De arga bakbenen kändes också obehagliga då de rubbade min balans= risk att ramla av så när beteendet plötsligt upphörde utan förklaring sörjde jag inte ett dugg.

Sedan dess har ridlivet alltså förflutit tämligen harmoniskt och i torsdags vågade jag mig på att hoppa ganska många språng uppsuttet vilket också gick problemfritt.

Även Minis ritter har flutit på utan större drama- nu är ju hon en lugn och sadelfast ryttare som inte har störts lika mycket av Kreons hopp och skutt men så klart föredrar vi alla harmoni i ridningen.

I lördags hade jag ett av de bästa passen någonsin- Kreon var så avspänd och med på allt och jag kunde inte varit nöjdare.

Därför var det både extra tråkigt och lite förvånande när han på dagens tävling i Ystad (LB:1) introducerade ett nytt trick- ett i mitt tycke oprovocerat sparkande mot skänklarna, gärna med efterföljande hopp och skutt i både galoppfattningarna och under pågående galopp.

Kan inte minnas när jag fick så många 1:or till 3:or i ett galopprogram (ska jag vara ärlig har det ALDRIG någonsin inträffat förut) och det var ju inte så roligt (sade hon sammanbitet).

Nåja…det är bara att åka ut på så många tävlingar som möjligt och hoppas på att djuret coolar ner sig.

En som alltid är cool är min finaste Soya- världens bästa helt enkelt :).

Hon har varit i både Dalby och på Järavallen i veckan och haft sååå roligt med sina killar.

Hade man säkert vetat att hon bara fick 2 valpar och dessutom kunnat bestämma deras kön (Birgitta 12 år fantiserar) hade Åsa och jag nog utökat vårt hundbestånd med var sin doggy till- Trillik hade passat utmärkt som barnafader i både färg och temperament tycker vi :).

Måndag: kunde äntligen rida ut och även om det var isigt och kallt var det skönt att få lufta Kreon som dessutom hade en bra dag (läs: slapp våra snurrövningar).

Tisdag: Muppe fick vila.

Onsdag: både Mini och jag red och jag passade dessutom på att filma Kreon.

Torsdag: löshoppning, lätt och okomplicerat.

Fredag: nytt kombinerat pass med mig och Mini. Riktigt lugn gosse, vi var mycket nöjd.

Lördag: både uteridning och ett kortare ridhuspass för att träna inför morgonens tävling.

Söndag: tävling (LB:1) som gick jättebra (vi var andra ekipage utanför placering).

En allt igenom trevlig hästvecka tycker jag och det känns som om jag och Kreon har lärt känna varandra ännu lite mer för varje vecka som går.

Numera tänker jag inte ständigt på att jag kan ramla av 🙂 , jag rider mer bestämt men Kreon har också slutat med en del av sina ”idéer” medan andra har avtagit i intensitet.

Vädermässigt har det varit aldeles för många minusgrader (som mest 13 och det är mycket i Skåne) och det hoppas jag det blir ändring på snarast!

Ännu en vecka att lägga till handlingarna- en bra sådan in alles tycker jag.

Kreon har fortsatt att glädja mig och helgens träningar för NN var otroligt roliga på alla vis.

Att NN tycker att vi ”håller linjen” och att samarbetet med Mini fungerar ypperligt känns väldigt skönt och ska jag vara helt ärlig så kan jag väl också känna att jag kan var lite värd detta efter allt slit jag hade med Archie den sista tiden.

Arbetet med Kreon handlar mest om att stärka honom i de befintliga rörelserna så att säga- nu kan han utföra mycket rent tekniskt men behöver så klart bli starkare och också kunna leverera under lite ”press”- läs: i andra situationer än när han och jag är ensamma i ett knäpptyst ridhus i ottan :).

Torsdagens besök i Ullared var lika kul som alltid och givetvis fick mycket fint följa med hem samtidigt som det aldrig slår fel; nästan varje gång tänker jag när jag väl är hemma ”varför köpte jag inte….”- denna gången fler fleecetröjor som kostade pinsamma 59:-. Den jag köpte har jag invigt till stor belåtenhet och kunde som sagt ha köpt fler av.

Vad gäller väder och vind har det stormat en del (what´s new?) men i varje fall helgen bjöd på härligt solsken och idag har jag och Åsa njutit av den vackra naturen i Dalby tillsammans med våra hundar.

Bruncherna på Dalby gästis känns som de också kan bli en uppskattad följetong- god mat är aldrig fel.

Nu märks det faktiskt också att vi går mot ljusare tider och det är mycket skönt tycker jag.

Jag ser fram emot att kunna börja rida ut på eftermiddagarna utan att behöva sluta flera timmar tidigare från jobbet och det känns som att vi snart kan vara där.

Veckan började bra; med en ledig dag och sådant är alltid uppskattat, i alla fall hos mig.

I onsdags kom NN för att hålla träning och det var väldigt roligt, som vanligt höll jag på att säga.

Kreon visade förvisso upp sin eldiga sida under några sekvenser men han skröt också med fina skolor och galoppfattningar som tidigare i veckan varit varierat mycket bra och ganska sprättiga men nu bara var så lugna och korrekta.

Efter dessa stordåd inledde Muppe den korta vila jag planerat för honom och den pågår för fullt as we speak.

En vecka är det tänkt att gossen ska få vila ryggen samtidigt som han tex ”tränar” på att umgås med andra hästar i ridhuset.

Den så kallade träningen ska, har i alla fall hans ägare tänkt sig, utmynna i att Kreon blir van vid att hästar kommer in i och lämnar ridhuset utan att han behöver engagera sig i deras göranden och låtanden.

Andra ryttare ska också få smacka på sina hästar utan att Kreon ska tro att detta är avsett för honom och han ska också lära sig att andra hästar får sprätta till utan att han måste göra det.

Vår ridning i det alltid morgontomma ridhuset fungerar oftast ypperligt så nu är det dags att ”take it to the next level”- det vill till om vi ska tävla till våren.

På tal om tävling löste jag Kreons livstidslicens i veckan- lika bra att ha det gjort och den lär väl inte bli billigare med åren om man ska betala årligen.

Den gångna veckan innebar att min käraste kollega slutade för ett annat arbete och jag som hatar förändringar våndas nu inför vad som komma skall.

När kommer det en ny medarbetare, vem kommer det att bli och hur länge ska den människan stanna är frågor som jag med mitt kontrollbehov skulle vilja ha svar på.

Nåja…nytt år och nya möjligheter- förhoppningsvis blir året ännu bättre än det förra, jag håller tummarna!