Mera fredag- samma men olika

Eftersom jag tycker att det känns lite fjuttigt med en knapp halvtimmes morgonmotion för Kreons del och jag dessutom tror att det är bra för honom att skritta efter studshoppningen begav jag mig ut med både honom och Soya på en promenad efter jobbet.

Vi gick på både grus och asfaltvägar i 40 minuter och när vi hade vandrat färdigt tänkte jag att en tur som denna är ”a walk in the park” för Soya som lätt kan ströva i timmar medan den för Kreon nog var ganska lagom och för hans av en rejäl lunch-buffé däst ägare var ungefär så långt som hon orkade gå :).

Fredag- nya hopp

bild (1)

Nu var det ett tag sedan Kreon studshoppade men i morse var det dags igen- jag vill gärna ha denna gymnastik och variation om det går att passa in mellan alla träningar, tävlingar, uteritter och annat som händer i veckorna.

Djuret hoppade lika bra som alltid- nu är han ju så van att det inte behövs några markbommar eller kryss för att göra det enklare utan han hoppar över hinderna så som ni ser dom på bilden.

120 språng blev det, vi hoppar först 6 gånger i vänster varv vilket blir 30 språng (6x 5 hinder), sedan byter vi varv och tar samma antal språng och sedan gör vi samma sak i vänster varv igen och avslutar i höger varv på samma vis.

Det låter mycket med 120 språng men ca en halvtimme inklusive lite uppvärmning och skrittpauser emellan och jag uppfattar inte att hästen är dödstrött efteråt, dock svettig och lagom jobbad- precis lagom enligt mig.

Det SKA ju vara en form av ”jobb” som ska påverka musklerna men samtidigt får man inte ”overdo it” för dels finns risken att hästen blir FÖR trött och dels riskerar man att hästen till slut inte VILL hoppa utan gör allt för att springa förbi, börjar riva osv. Då har träningen enligt mig mist sitt syfte.

Tycker alla så?

år

Jag inbillar (?) mig alltid att jag är så himla ”ungdomlig”, dvs inte alls som ”alla andra” snart 47-åringar utan snarare som någon som är max 35.

De gråa hårstråna färgar jag över och några rynkor har tack och lov inte infunnit sig ännu och barnslig är jag ju så att det räcker och blir över ibland.

Jag tycker ofta att folk i min egen ålder är tantiga eller gubbiga, framför allt de som har barn och det kan gälla klädval, intressen, hur man tillbringar ledig tid, åsikter mm.

Men så tycker kanske alla om ”alla andra”i samma ålder?

Dagens (svans)fråga

Igår pratade vi om manen och idag är det svansens tur.

En läsare skriver:

Ett uppslag till nästa hår-fråga… Hur många klipper sidan av svansroten på hästarna nuförtiden sådär som ”alla balla dressyrhästar” hade för 15 år sedan ungefär?

Har inte sett det på måååååånga år!

Jag svarar att jag inte har klippt svansen på någon av mina hästar på evigheter.

Gjorde det på den första hästen och det höll sig snyggt i några dagar, därefter började håren spreta.

Sedan dess tycker jag inte att det är snyggt alls även om jag hade en tränare som störde sig jättemycket på, enligt henne, Archies ovårdade svans.

Mera torsdag- mun och fotmotion

Om jag inte fick så mycket motion under dagens ridpass där jag mest gungade med i ultrarapid-galopp eller skrittade på mitt fina djur så blev både min mun och mina ben desto mer motionerade senare på kvällen då jag och Soya träffade Åsa och Vilja i Dalby.

Medan vi vandrade i över 1 timme i det kuperade Dalby så var det alltså inte bara benen som gick 🙂 , även våra munnar gick på högvarv så som det ofta blir när vi träffas, allt för sällan. Då har vi mycket att avhandla 🙂 .

Hundarna gjorde som vanligt; sprang och snusade på allt möjligt och fick det sedvanliga tokrycket i mitten av promenaden då Soya rusade runt i enorma cirklar allt vad hon kunde och Vilja gjorde tappra men fruktlösa försök att springa ikapp henne så vida hon inte lyckades genskjuta och tackla henne (det är alla andra rasers enda chans att hinna ikapp en vinthund 🙂 ).

Torsdag- a small step for mankind….

Idag var det dags för ”veckans tjafs”- uteritt med andra ord….

Men som rubriken säger; även om mina och Kreons framsteg med normala hästars mått säkert ter sig skrattretande så är det storartade framgångar jag har uppnått den sista tiden.

Saker som Kreon förr kunde glo på i en evighet och vägra att gå förbi utan tusen minuters övertalning skrittar han numera förbi som ingenting och jag kan både trava och galoppera där han tidigare skrittat med tvekande steg.

Ja, idag var vi ute i en timme där jag galopperade ganska mycket i extremt samlad galopp, dels för att det är hårt i marken, dels för att det är bra träning men också för att jag inte vill ha någon större fart om djuret plötsligt skulle tvärnita eller kasta sig.

Och när hästen går, ja då går han ju lika fint som i dressyrarbetet och man sitter och njuter så kan man ”bara” få honom att just GÅ så är lyckan total :).

Dagens (nackhårs)fråga

En kommentar från en läsare idag fick mig att minnas tillbaka svunna tider- när jag red på ridskolan och i princip alla hästarna var klippta i nacken (där tränsets nackstycke hamnar).

Det slog mig att det var länge sedan jag såg detta, dvs en i nacken klippt häst och jag har ALDRIG klippt mina hästar där.

Så en liten kuriosa-fråga: hur gör ni?

Klipper ni eller inte? Varför?

Jag gör det alltså inte, dels för att jag inte tycker att det behövs och dels för att jag tycker att det är fult med den där stubben.

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

En stallkamrat som precis har sålt sin häst frågar dig väldigt oväntat om du vill ha mängder av fina saker som hon haft till hästen och som hon (enligt dig) lika gärna hade kunnat sälja och få bra betalt för.

Du accepterar och får sakerna.

Mycket kort därefter frågar samma stallkamrat om hon får rida din häst. Stallkamraten presenterar frågan som så att hon är ridsugen och att det bara skulle handla om EN gång, tills hon köper en ny häst.

Hur resonerar du:

* Du lånar ut hästen eftersom du fått alla de fina sakerna helt gratis.

* Du lånar inte ut hästen eftersom du helt enkelt inte VILL men har dåligt samvete för sakerna du fått.

* Du lånar inte ut hästen och har inte dåligt samvete för sakerna du fick då du tycker att detta inte har med vart annat att göra.