På en annan blogg har vi nyligen diskuterat det alltid känsliga (?) ämnet hagvistelse.

Det finns ju lika många åsikter om denna som det finns hästägare och både de som i princip knappt släpper ut sin häst (och då går den ensam, och helt ”madrasserad” med skydd i en liten grusruta) och de som förespråkar mer eller mindre dygnet-runt vistelse ute oavsett väder, vind och annat.

Jag förstår att det är lätt att klanka ner på andra när man kanske inte riktigt förstår att vi faktiskt kan ha väldigt olika levnadsförhållanden beroende på var i Sverige vi bor och till vad vi vill använda vår häst men faktiskt också för vilka pengar vi köpt den sistnämnda.

Vad gäller ”levnadsförhållanden” så vill i alla fall jag inte bo i ödemarken, långt från bebyggelse och jag vill inte heller ha min häst flera mil från min bostad.

Detta medför i Skåne, och om man dessutom vill träna och ha tillgång till ridhus att det inte precis vimlar av gigantiska vidder (hagar) där hästarna kan ströva runt torrskodda och harmoniska under större delen av dygnet.

Hade jag hittat ett sådant stall i min närhet hade jag absolut flyttat dit men som ni vet så är det inte så.

Och om vi ska tala om hästens (inköps)pris- även om detta också kan vara känsligt och ett rött skynke för vissa som menar att alla hästar är lika mycket värda- så vill jag vara ärlig och berätta att detta ABSOLUT har med mitt val av hagvistelse att göra.

Om det skulle hända Kreon något (vilket det förvisso inte behövs en hagvistelse för) är det verkligen inte så att jag bara hade kunnat fiska upp plånboken och köpa en LIKVÄRDIG häst utan vidare.

Han är inte ens försäkrad i sitt inköpspris och dessutom vet man ju aldrig hur försäkringsbolaget resonerar den dagen man kanske vill få sin häst utdömd.

Så ja, jag är mer rädd om Kreon än om en häst som jag hade köpt för säg…40.000 kronor- den hästen hade jag direkt kunnat ersätta med en likvärdig utan att behöva tänka två gånger.

Och hade jag fått en häst till skänks så hade jag varit ÄNNU mer benägen att ta risker genom att kanske släppa ihop denna häst med andra, ha den ute i en stor, slipprig hage, sådant jag helt enkelt inte vågar med Kreon, inte BARA för att han har kostat en del men det bidrar som sagt utan tvekan.

Avslutningsvis tänker jag också att det är lätt att tycka en massa om man tex inte själv, genom eget hårt arbete, kanske i åratal, har lyckats spara ihop pengar till ”drömhästen”.

Många FÅR ju faktiskt sin häst av föräldrarna och fattar då kanske inte hur otroligt svårt det kan vara för en ”vanlig knegare” att ”unna sig” en häst.

Då är det också lätt att gapa om att ”hästen ska få vara häst” (läs: gå ute dygnet runt med andra hästar).

Sedan hoppas jag att ni utifrån mina tidigare blogginlägg fattar att jag så klart är FÖR hagvistelse, så mycket det bara är REALISTISKT men jag vill också visa på att saker och ting inte alltid är så ”svart eller vitt” som vissa tycks tro.