Skrivet

Good boy

Min hjälpryttare tänker tillbaka på en ovanligt bra öppna Kreon gjorde på senaste träningen.

Skrivet

Boktips för vuxna hästtjejer

Har ni tänkt på hur ofta hästar, ridning, ryttarutrustning och dylikt beskrivs väldigt töntigt i skönlitteratur. man förstår liksom direkt att författaren knappast är ryttare själv när man använder ord som betsel eller skriver att ”hon red i hagen”…bara föra att ta några exempel.

Nu har det faktiskt kommit en bok som lanseras som ”den första hästboken för vuxna” och någon hästbok vill i alla fall jag inte karakterisera den som men dock en väldigt lättläst roman som till viss del utspelar sig i hästmiljö (ett stall på landet).

Just häst/rid-delen av boken känns verkligen helt överensstämmande med hur det kan vara att ha häst…tja det skulle vara bortsett från att jag har lite svårt att tro att man skulle ha en ”fin dressyrhäst” i ett stall som detta :).

Men men…är ni ute efter ett lättläst bok (jag sträckläste den faktiskt vilket inte är så vanligt) med lyckligt slut så kan jag varmt rekommendera denna

Jag lånade mitt exemplar på biblioteket så man behöver inte ens lägga ut några pengar :).

Någon som läst boken förresten? Vad tyckte ni?

Skrivet

Think, think, think

Min hjälpryttare funderar över hur han ska få bytena från höger till vänster lika bra som de från vänster till höger.

Skrivet

Måndag- en ny lek

Då jag longerade Kreon förra måndagen ägnade han en stund åt en lek som jag inte precis uppskattade: ”undrar om jag kan slita longeringslinan ur dina händer om jag hoppar, studsar och rusar runt i vettlös galopp tillräckligt mycket”-leken.

Eftersom omväxling förnöjer var det tydligen dags för en ny lek idag och denna gillade jag långt mer: ”vi leker att jag är en 20-årig pensionerad svårklasshäst i dressyr. Vill du se förvänd galopp på volt? Samlad galopp? Spänstig och schwungfull trav? En 9-mässig halt? Ok…here goes!”

När Kreon hade roat mig med sin förvandling i kanske 10 minuter fick det vara nog, vi gick glada tillbaka till stallet från utebanan.

Jag hade inte tänkt motionera honom mycket mer än så oavsett men vill gärna se att han rör sig lite eftersom jag inte vet vad han sysslar med i hagen nu när 95 % av den är täckt med djup lera. Jag misstänker att det då mest blir stående vid grinden= ingen motion precis.

Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du har din häst uppstallad i ett litet stall utan större ”omsättning”, dvs de flesta hästarna står kvar i flera år.

Boxen bredvid din häst är outhyrd och stallägaren frågar dig om det är OK att en häst som krubb-biter flyttar in.

Du har precis läst att forskning indikerar att krubb-bitning INTE ”smittar”.

Stallägaren säger att det är upp till dig att avgöra om just denna häst ska få flytta in eller ej.

Hur resonerar du?

* Jag säger att jag absolut inte vill att min häst ska bli boxgranne med en krubb-bitare.

* Jag säger att det är helt ok att krubb-bitaren flyttar in.

* Jag säger att det inte spelar mig någon som helst roll vilket beslut som fattas. 

Skrivet

Veckan som gått

Ännu en november-vecka går mot sitt slut och den har rusat iväg lika snabbt som de föregående.

November måste för övrigt vara årets gräsligaste månad och årets har hittills inte visat sig från någon bra sida tycker jag; mycket regn, blåst och lera.

Jag är otroligt glad att jag trots allt har lyckats få till en hel del rid-pass utomhus, i måndags longerade jag i paddocken, i torsdags och lördags skrittade jag ut på långa rundor med sällskap och idag blev det en kort vända på egen hand.

I tisdags tränade jag för första gången på länge för Christina och det var verkligen roligt att vara tillbaka på allvar så att säga.

Både jag och Kreon behöver ett vakade öga och inte någon som bara smeker oss medhårs; det är vi så bra på själva :).

Jag är också mycket nöjd med att ha börjat avverka mina ”semester-torsdagar”, har 8 kvar och blir de lika härliga som de 2 jag redan har förbrukat kommer jag att vara mer än nöjd.

Jag hoppas mycket på Kreons boxgranne Landmann som förhoppningsvis kan vara Kreons nya utomhus-sällskap; erfarenheten har visat mig att majoriteten av hästarna på anläggningen inte är så pålitliga vid uteritter att jag vågar ta sällskap av dom.

Som jag redan har berättat flera gånger är våra ridvägar omgärdade av allt möjligt som kan skrämma den snällaste hästen, detta reflekterade jag inte ens över när jag ägde super-Archie men tänker desto mer på sedan Mupp-Kreon kom in i mitt liv :).

På Soya-fronten inget nytt, hon är lika underbar som alltid och den största glädjen i mitt och makens liv.

Vad gäller Gullis och hans vänner Mimmi och Katten med Hatten fortsätter de också att förgylla mina dagar, jag vet inte hur mycket tid jag lägger dagligen på att klappa de små liven.

Katten med Hatten är nu konstaterat en pojke och går att klappa åt alla håll och kanter men däremot är han precis som sin mamma Mimmi livrädd för att bli upplyft.

En stallkamrat gjorde misstaget att framhärda häromdagen och det tackar hennes rivna och bitna händer henne nog inte för- Katten med Hatten kommer nog att vara ett långtidsprojekt på den fronten till skillnad från Gullis som man så fort han blev tam har kunnat släpa på och ta ganska burdust i utan att han bryr sig.

Till och med när Gullis leker tar han så försiktigt med sina små nål-tänder trots att han lätt hade kunnat bita till- det är jag verkligen tacksam över :).

Lite höstbilder från min grannes parkliknande trädgård. Hösten är vacker när solen skiner men när det spöregnar mest varje dag och leran når en till knäna…då drömmer i alla fall jag bort mig till sommaren igen.

Skrivet

Söndag- härligt!

Vaknade pigg vid halv sju efter att ha sträckläst en bok till halv två (!) i natt (mer om denna i ett inlägg framöver) och åkte till stallet för sedvanligt helgpyssel.

Hemma har jag sedan mest slappat, plockat lite äpplen hos grannen och skrivit några blogginlägg och sedan var det dags för ett nytt stallbesök, dels för att mocka till en stallkamrat med framför allt för att rida.

Ibland kan jag nästan säga på förhand hur Kreon kommer att vara att rida bara av att studera honom på stallgången och idag verkade det mycket lovande; en lugn fåle stod i uppbindningarna.

Och mycket riktigt, ridhuspasset (på kandar) kändes jätteharmoniskt, både när en tjej tömkörde och en annan red samtidigt som vi dressyrade men också när båda gav sig av och vi blev ensamma.

Jag tränade på galoppfattningar, på rakriktningen i galopp (ska bli spännande att höra om Christina ser någon skillnad på tisdag), lite skolor och tempoväxlingar i trav och så travade jag över några bommar som låg på marken.

Efter 45 härliga minuter tog jag tjuren vid hornen och bestämde mig för att skritta ut på egen hand- vis av erfarenhet vet jag ju att detta kan gå ”either way”, både lugnt och odramatiskt och med en jäkla massa ojande från Kreons sida.

Idag var första gången jag gav mig ut ensam efter vilan så det var ju minst sagt ett tag sedan och Kreon skrittade emellanåt väldigt tveksamt men dock utan att göra något annat än just tveka. Och så länge han bara går låååångsamt eller vill stanna och fundera lite så är det helt ok, det är stegringar, sidohopp, bakutsparkar och dylikt som jag inte accepterar.

Efter 20 minuter ute hade vi avverkat vår runda och jag kunde nöjd hoppa av och klappa om det lilla djuret.