Skrivet

Måndag- en liten utflykt

Nu är jag uppe i 15 minuters trav och galopp per ridpass och känner att jag inte vågar rida för mycket i mitt lilla ridhus.

Så idag körde jag Frenchie till Granelundshallen där vi vanligtvis tränar för Nina och där vi inte varit på 5 månader.

När vi närmade oss ridhuset kändes det som att vi möjligen inte hade varit där på 2 månader så man (eller i alla fall jag) tappar lätt känslan för tid när man har gjort något ”tusen” gånger tidigare och i flera år.

Frenchie skötte sig perfekt så mycket man nu kan kräva av honom efter omständigheterna och sedan bar det av hemåt igen där Bibbi som vanligt stod och väntade.

Hon har en rutin, alltid samma, där hon ställer sig vid ingången när vi kommer körande (om hon inte redan står där) för att sedan gå ut och börja beta först när han släpps ut i sin hage ❤️.

Om/ när jag kan börja träna för Nina återstår att se men det blir inte de närmaste veckorna i alla fall.

Medan Frenchie välkomnades av sin tjej välkomnades jag av äppelsmulpajen jag gjorde igår- den perfekta frukosten ha ha!

Skrivet

Är du en lädersamlare?

Härom dagen fick jag nog!

Jag har väldigt svårt för att slänga fungerande saker och har därför tex sparat några träns och tyglar när jag köpt nya med tanken ”kan vara bra att ha”.

Men jag antar att er erfarenhet kanske är som min; när tusan använder man egentligen dessa bra att ha-grejer? Om ni frågar mig: extremt sällan (läs; typ aldrig).

Om Frenchies träns skulle gå sönder skulle jag INTE plocka fram Vickes gamla även om det passar för det fanns ett skäl till att jag la undan det från första början = det började se ”trist” ut.

Samma sak med tyglarna jag haft hängande i sadelkammaren i x år.

Det enda som har hänt med dessa saker under tiden de legat oanvända är att jag 1-2 gånger om året konstaterat ”oj…det börjar komma mögel på grejerna” och så har jag använt urtråkig tid till att putsa av dom. Tills nästa gång.

Men som sagt; härom dagen fick jag nog och nu ligger det några träns (min tidigare ponnys tex) på en mer lämpad plats: i vår soptunna!

För några år sedan lyckades jag faktiskt sälja av en hel del schabrak av samma anledning (de blev aldrig använda) och nu försöker jag att inte samla utrustning på hög utan slita ut tex täckena i stället för att köpa nya även om det går långsamt.

Men tyg möglar i alla fall inte utan kan ligga orört i x år medan jag i fortsättningen inte kommer att spara på läder som jag tycker inte tycker är fint nog att använda.

Hur gör ni? Samlar ni på en massa bra att ha-grejer till hästarna? Vad handlar det då om? Kommer det till slut till användning eller inser ni som jag att det bästa är att slänga?

Skrivet

Söndag- blöt

Idag fick Frenchie och jag besök av min vän Elisabet och Frenchies vän Niilo.

Vår tanke var att skritta i skogen och det fullföljde vi helt planenligt men däremot hade vi inte tänkt att göra detta i hällande ösregn.

Nu blev det så ändå under kanske halva turen på en timme så vi var minst sagt blöta efteråt.

Alla mina kläder och Frenchies schabrak hamnade i tvättmaskinen och lädret fick sig en liten smörjning men det var det ärligt talat värt.

Det är så roligt att rida med sällskap, att catcha upp lite och Frenchie och Niilo går alltid fint ihop. Elisabet är dessutom som jag; tål lite vatten 🙂 utan att vilja vända hem!

Igår kväll var Henke och jag och åt middag på St Markus vinkällare; så här glad blev yours truly av att äga god mat med en rejäl portion efterrrätt:

Nu funderar jag på om inte dessa…..

….ska omvandlas till en äppelkaka? Risken är stor!

Skrivet

Lördag- stolt

Idag är jag oproportionerligt nöjd/ stolt över att jag i morse kunde rida normalt i skogen för första gången på ca 5 månader. Var t.o.m. tvungen att ringa en god vän och skryta lite och hon som med egna ögon sett hur Frenchie kan vara en liten apa instämde i att vi var duktiga hi hi.

Frenchie var ju kopiöst istadig ett tag i somras och vägrade lämna stallplanen när det var som värst och idag kunde jag trava och galoppera helt normalt under vår tidigare vanliga runda.

Detta är ju en häst som till 99% har 2 lägen och sällan något mitt emellan, antingen snäll och med fantastiskt fin känsla ute eller totalt istadig och fastfrusen i marken med ibland otäcka sidokast och backningar om man går på honom. Inget som tant Birgitta uppskattar alls och alla mina tidigare hästar utom Kreon skulle aldrig drömma om att hålla på på detta viset.

Kreon var också extremt istadig att rida ut men det enda han gjorde var att frysa fast och möjligen backa liiiite men det blev aldrig risk för avramling som det verkligen är med Frenchie när han tvärkastar sig. Ni kan inte ana (jo det kan ni nog….) hur mycket jag älskar mitt säkerhetshandtag och jag hade aldrig i livet ridit ut utan det…..

Att Frenchie blev så dum i somras tror jag till 90% berodde på insekter som han hatar och att det var ganska mycket stök med skogshuggeri i skogen. Det hade 90% av alla hästar inte tyckt om men de hade ändå accepterat läget med för Frenchie kan sådant (massa bitande insekter) ge det totala överslaget från jättesnäll till jättedum…suck…

Men idag var han bäst ❤️!

Skrivet

Slipa skär

Vid den här tiden på året klipper många sina hästar och om ni behöver slipa era skär vill jag tipsa er om att skicka dom till Lyckliga fåret!

Jag betalade 191:- för slipning och sedan kostade det runt 50 spänn att skicka dom.

Billigt tycker jag och det blev enklare än att lämna in dom någonstans och sedan köra och hämta dom när de är klara.

Lyckliga fåret utför även service/ reparationer på klippmaskiner- se mer på deras hemsida.

Skrivet

Försäljningsknep

Alla sätt är bra utom de dåliga om man vill sälja något och nu har jag sett en ny approach; man hävdar som förälder att avkomman säljer whatever (ofta något man odlar) som barnet enligt min åsikt omöjligt kan ha varit delaktigt i!

Det senaste exemplet jag såg var en 2-åring som sålde pumpor!

Hur i hela fridens namn har detta blöjbarn odlat pumpor undrar jag *ASG*?

Sedan ska ni inte missförstå mig; jag uppmuntrar företagsamhet och tycker att det är jättebra om barn och unga vill tjäna egna pengar. Det gjorde jag själv i den åldern och ser med facit i hand bara fördelar.

Skrivet

Falafel

Härom dagen blev jag plötsligt sugen på en falafel-rulle; något jag inte ätit på väldigt länge.

Kanske väcktes begäret efter att jag sträck-kollat på ”Tunna blåa linjen” som på gott och ont beskriver Malmö skrämmande spot on; i alla fall om ni frågar mig som socialsekreterare som arbetat på både Rosengård och kring Möllan i decennier.

Om köttbullar är Sveriges nationalrätt så är Falafeln Malmös i allmänhet och Rosengårds i synnerhet, det tycker jag.

Och på tal om falafel måste jag berätta om första gången jag åt detta.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig gällande smaken och hade den maximala oturen att just den första gången få ett oätligt exemplar!

Någon måste bokstavligen ha tappat ett saltkar i smeten för när jag fick min falafel var det som att tugga rent salt.

Jag visste som sagt inte HUR falafel skulle smaka men detta var så äckligt att det är ett under att jag vågade prova igen! Och vad var oddsen?!?!

Och om vi nu ska prata om osannolika odds så hände exakt samma sak första gången jag skulle koka snabbnudlar.

Inte heller då visste jag vad jag skulle förvänta mig och även här hände det osannolika; det fanns ingen kryddpåse bifogad och jag som aldrig hade ätit snabbnudlar reflekterade inte över detta utan tyckte bara att nudlarna smakade…tja ingenting egentligen!

Inte heller detta har hänt fler gånger, dvs att kryddpåsen inte bifogats så det har verkligen varit maximal otur!

Skrivet

Måndag-38

Idag fyller jag år men vet ni; jag fick rätta Henrik som påstod att jag fyller 58….38 är det ju så klart!

Han gav mig i alla fall en ny jacka och bjöd på lunch i födelsedagspresent så han är förlåten 🙂 .

Frenchies pass bestod av 20-25 minuter skritt i högt gräs och lika lång stund i ridhuset.

Och om ni undrar; nej, jag tömkör inte på små volter- varken nu eller någonsin utan jag ”springer med” så att jag utnyttjar nästan hela ridhuset.

Ute är det 12-13 grader men kändes rått i vinden så hönsmamman gick ut med regntäcken till sockervaddshästarna.

Även Bibbi låter sig numera kläs på i hagen- hade hon sprungit iväg när jag kom med täcket hade jag ärligt talat bett henne att ”fuck off” för sååå kallt är det inte och hon hade säkert klarat sig men hon stod som ett ljus den lilla flickan ❤️.

Guldgossen ”knows the drill”…så klart ❤️!