Som djurägare har jag för vana att kolla väderleksprognosen ofta; ibland flera gånger om dagen.

Inför idag var det aviserat regn precis hela dagen och jag var därför nöjd över att ha hunnit genomföra hela vår uteritt på morgonen utan en droppe nederbörd.

Det blev inte heller några ap-konster utan jag kunde skritta mycket och trava lite som jag ville.

Igår såg jag ett tv-program om Indien och blev av detta sugen på…nej inte indisk mat…men däremot thailändsk 🙂 .

Så det blev ett matstopp på Linnea & Basilika i Staffanstorp när vi ändå skulle veckohandla på Willys.

Gissa vädret? Jag säger inget mer…

Frenchie har vilodag och hur mycket han har rört sig i detta väder eller hur mycket han hann äta av sitt utlagda hösilage innan det begravdes i snön är frågan?

Båda stod högst upp i sina hagar och bara glodde på mig och ignorerade mina rop och själv stöp jag nästan av att pulsa fram i backen.

En främmande katt kunde också ha stupat idag, eller Molly för den delen.

Katten låg i Bibbis box och jag hann jaga ut den ur stallet innan Molly hann se den och rusa efter, även hon ignorerandes sin ägares rop.

Livet på landet…med djur…och en jäkla massa snö….

Jämför bilderna, tagna igår morse och i morse och gissa min åsikt!

De som gissar att jag tycker att det vita är eller snarare VAR helt onödigt gissade rätt och det är i princip nästan helt borta redan!

Det lär tyvärr fyllas på så det är bara att bita ihop och dessutom be till högre makter att Frenchies ben inte bryts i tusen bitar av snöstyltor de stunder vi har snö.

Och nej, jag vill inte använda snösulor till detta högst varierande underlag.

Dagens glädjeämne var att lilla apan såg ut som en miljon (den partiska ägaren har talat) när jag tömkörde på utebanan- även galoppen som är svårare uppsuttet var ihop, elektrisk och tja…allmänt fin helt enkelt.

Jag har sedan jag köpte Frenchie arbetat med att få honom att gå från en rektangel till en kvadrat i galoppen som alltså har varit för osamlad, lång och isär.

För länge sedan ville Frenchie nästan dra tyglarna ur mina händer när jag krävde ”ihop” och han tyckte ”framtung och lång” men nu är vi långt därifrån tack och lov.

Nix…jag var inte nöjd när jag vaknade till noll grader ute men dels har vi haft så fantastiskt väder hittills och mycket längre tid än förväntat och dels är det lovat upp emot 10 grader om några dagar igen.

Däremot var jag mycket nöjd med dagens ridhuspass och jag ger både min lilla apa och underlaget högsta betyg utifrån givna förutsättningar.

Frenchie rids tidsmässigt fullt ut nu men vi är ännu inte tillbaka på samma nivå som vi slutade på i maj men jag vill inte hetsa fram igångsättningen.

Blir han halt igen vill jag inte känna att jag har forcerat fram något utan jag tröstar mig med att jag vet att Ninas ord ”han kan det han kan” stämmer till 100%.

Så lika lite som att jag tex skulle ha glömt hur man läser även om jag inte hade öppnat en bok på ett halvår så har Frenchie inte glömt hur man byter galopp, flyttar sig i skolorna eller whatever. En viktig påminnelse för alla med skadade hästar när vi ibland tror att vi ska få börja om från början med massor. Kondition och finjusteringar ja men det inlärda finns där, tro mig!