Skrivet

Träningsvärk= spänning

För ett tag sedan diskuterade vi det här med träningsvärk hos hästar och jag har nu en teori om varför detta kan inträffa.
 
Ni andra har kanske vetat detta sedan länge men jag har alltid tänkt att man FRÄMST får träningsvärk för att man tränar muskler man inte använder (så ofta) FÖR LÄNGE.
 
Min teori är numera att det, om inte främst, så i alla fall lika mycket kan vara SPÄNNINGAR som utlöser träningsvärk och inte bara hur länge/ hårt man rider.
 
Minns en häst som ryttaren påstod ofta fick träningsvärk och när jag tänker tillbaka på hur den hästen vanligtvis arbetade så kan det just sammanfattas med ordet SPÄND.
 
Allt hästen gjorde, alla rörelser och  alla gångarter kännetecknades av ett slags ”sammanbitenhet”, det såg ut som om ryttaren höll fast hästen stenhårt mellan hjälperna och som sagt, hela hästen såg jättestyv och krampande ut när den gick.
 
Minns också mina första uteritter med Archie när han var 3 år gammal.
 
Så klart red jag inte ”hårt” men jag spände mig så i framför allt låren (klamrade mig fast av rädsla för att han skulle hoppa till och jag ramla av)  att jag ofta hade träningsvärk efter just uteritterna (men aldrig när jag red i ridhuset).
 
För att ta ett motsatt exempel, dvs på en häst som aldrig verkade få träningsvärk kan jag berätta om ett halvblod som en mycket ridintresserad man ägde en gång i tiden.
 
Denne man kunde rida ”dressyr” i upp emot 2 timmar/ gång många gånger i veckan men eftersom han aldrig riktigt red ihop hästen och satte press på den utan mest lät den springa omkring ganska fritt blev hästen aldrig varken svettig eller trött och fick troligen aldrig heller träningsvärk då den reds just utan spänning.

Skrivet

Torsdag- humörhöjare

Det finns inget som ”gör ens dag” som ett lyckat ridpass…eller vad säger ni?
 
Minns när jag ibland hopptränade den gode Heron på morgnarna.
 
När han med mig på ryggen hade seglat över x antal 130-hinder utan att blinka åkte jag till jobbet på det bästa humöret någonsin. Som jag älskade dessa morgnar…
 
Idag upplevde jag samma sak med Muppis fast vi seglade verkligen inte över några hinder utan genomförde en träning för NN i stället.
 
Och smilfinken K ville väl visa sig från sin bästa sida nu när ägaren ”kvidit” för NN om hans senaste bravader på tävlingsbanan så vad NN än bad om så bara levererade han :))).
 
NN tycker att Kreon har blivit starkare sedan sist vilken märktes i både skolorna och traven- precis det ägaren ville höra :).
 
I slutorna är böjning och tvärning nu bra men än saknas den riktiga kadensen, traven blir gärna lite flat och tappar energin men det är en ren styrkegrej och vi märker ändå förbättringar även om det är en bit kvar.
 
Traven har blivit mer ”svingig” men givetvis återstår en hel del, framför allt i ökningarna.
 
Jag visade även förvänd galopp, enkla byten, en ryggning, några bakdelsvändingar och en jättefin halt (bara för att jag klagade och sa ”i halterna kan han fortfarande ställa upp sig som en KO”). Börjar undra hur mycket människo-språk Muppman förstår egentligen???
 
Summa summarum; en nöjd NN, en lika nöjd BMK (undertecknad) och en förhoppningsvis lika nöjd Spindelmupp.

Skrivet

Ett bloggtips!

Det är faktiskt inte ofta jag hittar hästbloggar skrivna av ungdomar som jag tycker är värda att följa, dels kan jag irritera mig på det erbarmerliga språket med tusen stavfel och dels känner jag helt enkelt att ämnena (ofta hästmode i olika former) inte intresserar mig särdeles mycket.

Jag är tämligen ointresserad av den hord av märkessaker som väller ut från Whitaker, Kingsland och compani och tycker inte heller att det är det minsta intressant att läsa vad bloggägaren haft på sig (så kallade ”dagens outfit”) när de besökt stallet.

Och precis som ungdomars bloggar (gissar jag i alla fall) främst är skrivna för läsare i den egna åldern så tror jag inte att många under 20 läser MIN blogg- de är troligen lika ointresserade av en ”tants” åsikter i många frågor.

En tjejs blogg har dock fångat mitt intresse så här långt och hon heter Frida Hallgren och har en fin dressyrhäst som hon bara ägt i några veckor.

Frida känns ibland som en ”ung Birgitta” och skriver emellanåt så som jag nog hade skrivit för 20 år sedan- hon är ganska säker på sina åsikter och drar sig inte för att lufta dom även om mothuggen ibland haglar in i form av elaka kommentarer.

Just kommentarerna (som hon inte förhandsgranskar…inte så bra tycker jag personligen…) hoppas jag inte får henne att tröttna för de kan som sagt vara ganska bitska och rent utav elaka.

Själv tycker jag att det ska bli kul att följa Frida och hennes häst, känner som sagt delvis igen mig och hennes häst påminner en del om Kreon (fin men ganska orutinerad för sin ålder och aldrig tävlad) så det är spännande att läsa.

www.fridahallgren.se

Skrivet

Onsdag- vårvandring

Nu känns det som om våren snart inte går att hejda- igår eftermiddag var det 13 plusgrader och jag red ut utan täcke och jag har också utmanat ödet och både tvättat och packat ner Kreons tjockaste vintertäcke.

Idag fick Muppe stå i hagen i endast ett ofodrat regntäcke (må ingen ”övertäckare” anmäla mig)- det var 6 plusgrader redan tidigt i morse.

Eftersom det var Kreons vilodag fick han följa med på en liten promenad med mig och Soya- det fick bli dagens motion för hans del.

Skrivet

Nattligt drama i för många akter (hundinlägg)

Huuu…vet inte ens om jag ska berätta detta för er…kanske vore det klokaste att bara förtränga händelsen så fort som möjligt?

Det händer då och då att Soya, som alltid sover i vår säng, vaknar mitt i natten och vill gå ut.

Jag brukar då sömndrucket ragla ner för trapporna, öppna ytterdörren till trädgården och själv gå på toaletten medan jag väntar på att doggy ska rusa tillbaka in efter förrättat värv. Denna procedur brukar ta 1-2 minuter.

Härom natten var det dags igen och jag gjorde som jag brukade- öppnade dörren och inväntade hunden.

Minuterna gick…ingen Soya dök upp.

Eftersom jag släppt ut henne i minusgrader utan täcke blev jag orolig- det ska mycket till för att Soya ska finna sig i kyla och jag insåg att det nog var bäst att jag klädde på mig för att gå ut i trädgården och kolla vad som distraherat henne.

På med termobyxor och jacka över min i övrigt nakna kropp och sedan på ficklampsjakt efter en svart kines!

Jag genomsökte hela trädgården (som är ganska kuperad och omgiven av en hel del ogenomträngligt snår och buskar) utan resultat och nu började paniken sakta komma krypande.

Vår trädgård är inte till 100 % inhägnad och även om Soya aldrig brukar lämna den så skulle hon i teorin kunna göra både detta och springa ut på den starkt trafikerade 80-vägen som ligger precis utanför vårt hus.

Jag sprang omkring i mörkret och ropade och visslade, gick en låååång runda tänkandes att Soya kanske hade fått för sig att besöka ett har-lik som ligger flera hundra meter från vårt hus och som hon tidigare varit väldigt intresserad av- nix…ingen hund.

Efter att ha famlat som en idiot i mörkret en lång stund gick jag även ut på 80-vägen, så här mitt i natten tack och lov helt öde men jag var ändå livrädd att hitta ett svart bylte någonstans på den.

Soya är en underbar hund på alla vis men en sak som retar mig oerhört är att hon aldrig någonsin ger sig tillkänna med skall, gläfsningar eller dylikt- man kan skrika halsen av sig efter henne utan att hon svarar ens med det minsta pip.

Nu började skräcken riktigt att gripa tag i mig- det hade nu gått ca 20 minuter sedan hunddj…velen försvann och jag insåg att detta kunde resultera i att jag kunde få tillbringa hela natten med att leta efter en nål i en höstack.

Mindes också historier om andra hundar som försvunnit och sedan jättesnabbt blivit så förvildade att de vägrat komma fram och det tröstade mig knappast i minusgraderna.

Insåg att jag fick gå tillbaka till vårt hus och väcka maken- inte för att jag egentligen visste HUR vi skulle leta efter en knäpptyst, kolsvart hund i mörkret, en hund som kunde befinna sig precis var som helst ute på landsbygden och också riskera att springa omkring på trafikerade vägar. Inte för att Soya brukar bete sig på detta vis men just därför tänkte jag att hon kunde ha råkat ut för vad som helst och var som helst.

Springer hem, väcker maken och precis när även han ska börja leta efter vår eländiga hund så står hon utanför ytterdörren!

Inte vet jag var hon varit under 25 minuter och inte ska hon få chansen att gå dit ensam igen för från och med nu ska jag aldrig mer släppa ut henne lös i trädgården själv!

Det tog som ni förstår en god stund innan jag lyckades somna och det tog också en stund innan Soya (jäkligt skamset kan jag bara hoppas…) kom och la sig.

Skrivet

Tisdag- jag funderar och analyserar

Så bra det är att ha er bloggläsare att bolla tankar och funderingar med!

Jag får ibland riktiga tankeställare och känner att jag måste tänka efter och inte bara göra…och det är bra!

Efter de senaste dagarnas diskussioner huruvida Kreon är för olydig för skänklarna, om jag har gått för fort fram med honom osv har jag verkligen tänkt till och insett att vissa saker ska jag fortsätta med, andra inte och en del ska jag bli ÄNNU mer vaken på hur det egentligen ”går till”.

För att börja med det sistnämnda ska jag absolut försöka få Kreon ännu mer på hjälperna I ALLA SITUATIONER- inte bara i det ensamma ridhuset. Detta har jag förvisso varit inne på sedan många veckor tillbaka men eftersom Kreon har varit så fin att rida länge så har jag slappat till mig och inte tränat tillräckligt på detta-fast det behövs, det bevisades ju i söndags.

Sedan vidhåller jag att Kreon inte generellt ”gör som han vill” eller ”lyssnar när han känner för det”, både passet dagen innan tävling och passet dagen efter var med mina mått mätt underbart fina och jag hade verkligen inget att klaga på- men då red jag också under lugnare former än på tävlingen.

Det jag ska sluta med temporärt är trampträningen- dels tycker jag nu att jag har fått lite av den styrka jag eftersträvade med denna träning och dels vill jag se om att sluta med trampträningen lugnar ner Kreon på bortaplan och när vårt eget ridhus är fullt av hästar.

Det jag däremot ska fortsätta med är den övriga träningen med skolor, skänkelvikningar, förvänd galopp och lite bytesträning med Mini i sadeln- allt detta fungerar fint PÅ VÅR NIVÅ.

Ja, dessa tankar sysselsatte mig under dagens uteritt- ännu något som måste förbättras genom ”vanans makt”. Nu var det ett tag sedan jag red ut regelbundet och genast vill Kreon testa ”ska jag verkligen…”.

Tack och lov går utomhustestningen inte ut på att kasta sig iväg i galoppen utan är mer av typen ”jag tvärstannar och vägrar att gå”.

Idag galopperade jag mer än jag någonsin gjort förut ute- gjorde säkert 10 galoppfattningar utan ett enda ”missöde” så det var ju kul.

Red också lite slutor i trav utmed en grusväg och njöt som alltid över hur otroligt lätt Kreon flyttar sig i sidled- från vänster sluta till höger sluta fram och tillbaka som den enklaste sak i världen och med extremt små hjälper från mig.

Denna övning gjorde jag ju mycket med Archie som hade så svårt för slutan för höger skänkel och trots många, många träningstillfällen så fick han nog aldrig till slutorna lika lätt som Kreon får hela, hela tiden.

Ja, olika falla livets lotter :), ska bli roligt att se om slutorna blir lika fina den dagen de ska visas på tävling men under tiden kan jag ju ha dom att glädja mig över eftersom jag i så många år kämpat mer eller mindre förgäves för att ”få till” dom.